Varför inte stå på sig och säga nej?

Ja se svärmödrar kan då verkligen förstöra en relation om det vill sig så. Stackars dig. Inte roligt dilemma du hamnat i. Har du vågat säga ifrån till henne? Avundas dig inte. Jag har hört flera andra lliknande skräckhistorier om skräcködlorsvärmödrar´. Usch då!

Själv har jag haft turen och haft trevliga svärmödrar. Fast då har svärfarsan kunnat varit lite speciell istället I alla fall i en relation jag hade i ungdomens dar … 

Ja, och varför inte säga ifrån en gång för alla, utan att för den delen skälla eller kränka. Utan bara tala om att nu är det nog.

Har inga problem alls med svärmor, undrar varför så många har problem..

Men till tråden, hur vek är din karl egentligen? Ni har inte pengar, men du lånar pengar av din pappa för att låta din karl åka på en tur med hans morsa? Om det var så himla viktigt så hade svärmor kunnat bjuda er båda två på en resa alternativt sagt vi skjuter på saken tills det ordnat sig med pengarna. Han måste sätta ner foten till sin mamma, han är ju vuxen antar jag?

Jag har sagt.. Det är hennes son som har svårt för det..
Han böjer på huvudet och säger "Ja, Mor"
Jag har sagt åt honom, men han har svårt att säga ifrån..

Så gäller det med allt.
Hon inser inte att hennes son är 25 år och "kan själv"..

Antar att jag tar det extra hårt för ex-svärmor är Underbar!
Känns så svårt att se sambon gå under för att hans mamma är som hon är..

#4 Jo, hans mamma och tidigare flickvänner har fått honom på fall..

Även om han är på väg upp nu igen så är det svårt för honom..
Hon är duktig på det och tyvärr så är han ganska naiv..

Ja, det var ju det.. Det är viktigt att han följer med..
Mig skiter hon i.. Jag bryr mig inte om vad hon tycker om mig.. Det är bara det att hon pushar på honom saker, och det blir ännu värre om han säger nej..

Han sitter i en svår sits, och det tar tid..
Men jag försöker så gott jag kan..

Min ex-svärmor är som sagt underbar.. Har fortfarande kontakt med både henne och exet..

Ja, man tycker ju att han själv borde säga ifrån. Och man har ju hört om söner som sitter fast i sina mödrars klor ju. Han verkar vara en av dem.

Oj hjälp.. jag hade nog inte klarat av att leva så faktiskt.. Du tar det inte alls för hårt, sånt där beteende är inte normalt utan bara respektlöst både mot dig och din sambo. Säger han någonsin nej och står för det inför sin mor?

I slutändan så är det bara han som kan välja att verkligen säga ifrån, om du har en grinig kärring till svärmor så finns det risk för att det blir ditt fel som förstörde hennes son. Har hört det hända många gånger. Men stå på dig, och gör det inte lätt för honom att göra sin mor till viljes! Han är 25, inte 12 liksom.

#8 Han har börjat.. när det gäller hans hus och så.. Men utanför det är det lite trögare..

Ja, som tur är har jag världens bästa "in-laws" i form av hans ena bror och hans sambo som står på vår (min) sida och hjälpa oss med information från insidan och så..
Där kan man ventilera sig och få lite perspektiv..
Jag ska prata mer med honom och säga att det är faktiskt Hans liv och inte Hennes..

# 9 Skönt att du har dem att tala med i a f

Det låter lite som jag har det faktiskt, om du vill så kan du ju läsa mitt inlägg:

"Familjeproblem och viljan att skaffa barn…"

Men jag vet hur det känns, att inte får ha sitt privatliv ifred och svärmodern manipulerar och kuvar sin son så att han bara kan lyda. *suckar* Och det finns ju inte så mycket att göra åt det, för säger man åt henne så blir hon rasande och sprider ut en massa skit om mig till alla hon känner och fler därtill..

#11 Är din svärmor verkligen så som du beskriver i den andra tråden, så ser nog andra det också. Så om hon skulle försöka sprida skit om dig har nog vanligt folk mer vett än att tro på det ;)

Japp det är hon, problemet är att hon, precis som hon gjorde i första början (typ första veckan av förhållandet) verkar hur underbar och trevlig som helst, och hon är skitbra på att manipulera, och alla tycker att hon att hon och hennes son är underbar, och hon snackar b.la. till släkten deras. Och alla tror på henne då dom inte känner mig och tror att hon är en helt ärlig och underbar människa fast hon inte är det.

Har b.la. fått höra direkt från killens släkt när dom pratat med honom i telefonen att dom tycker att han ska göra slut med mig för att jag hindrar honom från att träffa dom och misshandlar honom och tar hans pengar, och när han blir chockad och förbannad så säger dom att han skyddar mig för att jag manipulerat honom osv, för det har minsann släktens favorit, hans mor, sagt, hon är även sångerska och bra känd och även känd för att vara så gladlynt och trevlig, så det är väl klart ingen tror det om henne..

Hon verkar vara väldigt svartsjuk och hon skrev även ett sms när han nyss flyttat till oss i början och skrev typ som om han var hennes kille och gjorde slut, det var väldigt konstigt och jag är ganska desperat och orkar inte mer all skit.

Och ang. hans släkt så har han alltid varit tvungen att åka och bo hos dom i hela sitt liv och dom kommer aldrig till honom, varken när han bodde själv med sin mamma, när vi blev ihop (han ville att dom skulle träffa mig över dagen eller så.) eller när vi flyttat till egen lägenhet och vi har bjudit hit dom flera gånger och då säger dom att dom ska höra av sig och bestämma en dag dom kan komma, sen hörs inget på flera månader och sen ringer dom och frågar om han vill dit, men då blir han arg för det vill han ju inte och frågar varför, då har dom b.la. sagt för att dom hört att jag är så hemsk..

Men sen får man tänka lite på hur viktigt det är, vad andra tänker om en.

Ja oja.
Jag bryr mig inte direkt vad folk jag inte känner/inte bryr sig om mig tycker eller sådana jag inte har att göra med, men det kommer ju till folk som känner mig, och även killen mins kompisar vilket gör att dom flera gånger har sagt åt han att göra slut för att han inte ska stå ut med allt pengatagande och misshandel som "jag" utsätter honom för, och när han frågar vart dom fått allt det ifrån och säger att det INTE är så, så säger dom att "Jo, vi vet, för din mamma berättar allt om hur hon behandlar dig." :S

Så det är ganska jobbigt att alla min killes kompisar och släkt utom 1, tycker att vi ska göra slut för att jag är ett sadistiskt kräk, för att hans morsa som alla tror är ett helgon har sagt det. :S

DÅ kan man ju undra vad det är för "vänner", som inte pratar med din kille och lyssnar på hans mamma?

Riktiga vänner känner sina kompisar, och lyssnar inte på skitsnack.
Skulle de oroa sig hade de frågat.

Jadu, det tycker jag med. :S
Därför kan man ju säga att jag blev minst sagt chockad när det hände. :S