Som ett nej. På sin höjd ett "jag tycker om dig, men inte mer". Kärlek kan man inte svara "jag vet inte" på.

Är man kär så vet man

Instämmer. Skulle också ta tvekandet som ett nej.

Ett jag vet inte kan ju vara ett jag vet inte oxå. Han kanske inte vill känna några känslor eftersom han ifrågasatte om han kunde lita på dig. Lättare att säga jag vet inte eftersom då behöver man inte binda sig vid någon.

Hade tolkat det som att han inte är kär.

Om ni bara haft telefonkontakt de senaste 8 månaderna förstår jag att man inte känner sig säker på hur man känner, kär för mig kommer då man även haft fysisk kontakt och vet hur det känns att vara fysiskt nära. Jag skulle aldrig kunna bli kär i en person utan det. Förälskad ja, men inte kär och inte älska.

Efter ett samtal idag visade de sig att han fortfarande inte vet, och nu tror att jag sviker honom för att jag inte ordnade med en sak jag lovade honom innan hans besök. Det för att jag varit sjuk i omgångar under alla veckor, inte fått tid hos läkaren och har en krånglig väg till läkaren som tar en hel arbetsdag ifrån mig. Men han verkar sårad över att jag inte kunde infria mitt löfte då han anser sig kunna uppfylla dom krav jag har på honom om jobb och lägenhet när han kommer ut..och att han ska fungera i samhället..

Så därför vet han inte om han kan lita på mig och han känner sig sårad, men han förstår inte min situation.. att de är svårt att komma ifrån och han tycker att jag inte prioriterar oss. Jag vet inte vad jag ska säga, blir bara sårad och tycker han är känslokall, att de saknar den värmen jag vill höra. Lite upplever jag att han blir manipulerande med mina känslor när han blir så kall mot mig.. så efter att han frågat varför jag inte ringt och lämnat ett meddelande, då han enbart kan ringa upp mig, och han undrar varför jag inte hört av mig så klämmer han ur sig att han saknar mig och de är därför han ringer, de borde jag förstå.. Men nej jag vill höra det, inte ta saker för givet…

Jag vet inte längre, istället för att få ett värmande besked från honom är de som att gå igenom en kall dusch där någon dessutom förklara för mig att "självklart saknar jag dig varför skulle jag annars ringa?".. ja de undrar jag med när de är så kall ton och hårda ord. Egentligen borde man bara skriva att man borde lägga ner.. men ja ..

Ett förhållande består ju av ett ständigt givande och tagande, och framför allt förståelse. Har man inte någon som helst förståelse för varandra, att man kanske inte alltid kan infria, eller hålla det man lovat på grund av helt giltiga skäl, då är man illa ute tycker jag. Hur ska det bli sen om ni ska leva ihop på riktigt eventuellt? Man kan ju undra.

Trist dilemma du hamnat i. Hoppas det reder ut sig för dig. och att du väljer det som känns rätt för dig innerst inne.

Hade mig ett skrattanfall på mannens bekostnad idag, ringde honom när mitt humör var på topp och självförtroendet högt, talade om för honom att jag helt enkelt fick vänta och se vad som skulle hända.. Då blir de eld och lågor och han säger att "Så får du inte göra, nu speglar du ju bara mitt beteende, så får du inte göra!" lite småleende svarade jag honom och sa "Varför inte då?" För han lämnar mig inte något annat val egenligen..

"Nej jag är jag och du är du, du får inte härma mig!" Säger han, också börjar han skratta… och jag med.."Du gör alltid så här." säger han då..vilket leder till ett gapskratt från mig.

Men jag intygar för honom att när jag gör de blir de absolut inte samma sak.. absolut inte för att jag kan ändra mig om 1 vecka.. till skillnad från mannen ifråga som tenderar vara ganska rigid i sitt beteende mönster och tankar.. jag är som en vattenkvarn som tänker massor och maler ner allt i detaljer för att sen tycka och tänka, därför pendlar mina ideer ganska mycket från olika perioder. Det stör honom mycket, för han kan sällan räkna ut hur jag tänker tycker han.. de vet inte jag om det är sant däremot håller de honom verkligen på tårna för att veta hur jag tänker just nu om vissa saker.. inget är enkelt här i världen..

Det du skrev med att man inte kan ljuga med kroppen tror jag är en vktig poäng.

Usch ikväll sa vi upp kontakten med varandra..och avslutade det hela, jag mår bara dåligt av att inte veta så jag tog tillbaka kontrollen över mitt känsloliv och sa att jag mår bara dåligt av det här. Igår bad jag honom att ringa upp två gånger, för jag var ganska upprörd över en diskussion som vi hade haft. Han ringde inte upp… förräns idag och då sa jag ifrån. Jag vill inte gå och grubbla på det och må dåligt så nu får det vara. Han får tillbaka alla kärleksbrev och rensas ut från mitt liv. Mycket konstiga saker har kommit från honom den senaste tiden och när han sa att han tycker att jag bara försöker förändra honom hela tiden då insåg jag hur illa det egentligen låg till.. Är de så han upplever det så finns det stora problem redan innan man börjat förhållandet..

Jag har också ett närhetsbehov som han inte klarade av att uppfylla då han alltid tänkte sex vid fysisk kontakt.. och då blir det fel, det blir inte den intensiva relationen som mys och liknande kan bygga upp.. Nej nu är de avslutat och jag får sakna det som jag drömde om men inte fanns…

# 11 Bra att du gjorde slag i saken när du kände som du gjorde.

Önskar dig lycka till i att hitta dig någon ny som verkligen bryr sig om dig för den du är.

Jag tycker också det var starkt gjort att du avslutade.

Att börja ett förhållande med strul ger inga bra vibbar. Då ska man ju vara som mest förälskad.

Jag hatar meningen "vet ej!" tar det alltid mera som negativt än positivt

jag tolkar det som om man inte är klar på sina känslor.. Eftersom han sitter i fängelse så kanske han inte tillåter sig själv att bli kär även om han har känslor…

Rent generellt: Fängelse - stay away!

Försök hellre hitta en kille som håller sig på rätt sida om lagen. Du kommer lida mer av en "kåkfarare" än du kanske tror.