Det kan man nog lugnt påstå ja  Har alldeles för lätt att gråta till både filmer och musik och jag vet inte allt. Har även väldans lätt att känna med andra människor om de har det svårt.

Ja jag är nog på tok för känslig

Här har ni en till känslig och känslosam person.

Ja verkligen.. Ännu värre blir jag under den "kvinnliga veckan"

Jag är löjligt känslig. Blir jättelätt sårad för minsta lilla som ofta inte ens är tänkt att vara elakt, och jag blir alldeles gråtfärdig om det är en ledsam rubrik i tidningen. Gråten stockar sig i halsen ibland även när jag återberättar något trevlig som kanske inte alls behöver vara känslosamt, som att jag t.ex. köpt nya skor. Blir väldigt lätt arg också när ledsamheten övergår i uppgivenhet och sen ilska/frustration över situationen.

Det är bättre nu när jag slutat med p-medel dock. Gråter inte längre över att maten är god t.ex.

Jag har gått från att vara väldigt känslokall till att gråta till romantiska komedier (jag uppskattar varken romantik, hetero- eller mononormen så jag förstår inte varför), vanliga komedier (vilket känns ännu mer mysko) och ibland när jag läser om hundträning (försök slå det :P). Så känslosam är jag, är däremot inte lika känslig när det gäller relationer utan tänker oftast ganska logiskt och tar in vad den andra personen säger och försöker se det som deras känslor och inte något som har med mig att göra, medan jag gråter åt ingenting andra dagar (har dock väldigt svårt att visa att jag blir ledsen så för det mesta märks det inte på mig), men det är sällan jag känner mig sårad av något.

Jag är också känslig, för känslig tyvärr. Jag har lätt att ta åt mig negativitet även om den kanske egentligen inte ens finns där.

Nej, det skulle jag faktiskt inte säga att jag är, snarare mer dämpad än medeltalet skulle jag tro. Känslig när det kommer till negativ kritik möjligen och konflikter gör mig smått illamående.

Innan jag födde barn så skulle jag sagt Nej med besked. Men nu, jösses! Löjligt känslosam. Jag grät när jag såg reklamen för Kapahl eller Lindex, när pappan ligger i sängen och leker med bebisen - För det är så fint med bebisar!

Jag orkar knappt med mig själv i bland

nja skulle man kunna säga. Har lätt för att tex börja tjuta när jag är arg och skriker =/

Ja, fast jag brukar gömma mina känslor ganska väl. Så många tror att jag är ganska hård och känslokall. Fast egentligen ömmar jag väldigt mycket för andra och tar åt mig ganska lätt när någon är elak mot mig.

Däremot gråter jag nästan aldrig, inte för att jag är ledsen iaf utan om jag gråter så är det för att jag är vansinnigt arg.

Men det här med gråten var innan jag blev gravid.. Nu gråter jag åt sorgliga eller fina filmer/böcker/händelser osv. Jag gråter när jag är lite upprörd eller sårad eller bara känner mig ensam. Jag skulle kunna arbeta som proffessionell gråterska numera..

Jag är väldigt känslosamm. Dock kan jag hålla det inne för mig själv.
Jag brukar inte visa andra när jag är ledsen.

Ja, jag är väldigt känslosam. Är jag glad så visar jag det, är jag ledsen så visar jag det, är jag kär så visar jag det :) jag gråter ofta till sorgliga, romantiska filmer och det blir bara "värre" med åren av nån anledning :P

nej jag e inte så känslosam  så folk kan uppfatta mig som känslokall.. jag gråter bara när jag e själv o inte ens det gör jag ofta längre.. när jag har mens så e jag mer blödig, känns som jag blir en annan person den veckan.. ilsk ledsen o uppjäst