Att vara optimistisk "åt" andra tycker jag är helt fel. Man kan peppa och hjälpa, men om någon vet sina begränsningar så ska man inte pusha dem i onödan tycker jag.

Men när det kommer till en själv… Vad spelar det för roll om man inte kan spela piano alls, om det är vad man vill göra? Antingen kommer man ner på jorden igen eller så lyckas man. Oavsett vad som händer så har man åtminstone gett sina drömmar en chans.

Jag är nog lite så. Kan vara ordentligt dålig på något men ändå kämpa och kämpa utan resultat… För det mesta så löser det sig faktiskt och jag lyckas tillslut. De gångerna jag inte lyckats så gör det inte så mycket, för då har jag ändå lärt mig något på vägen.

Skulle jag vara realistisk så hade de flesta bra sakerna i mitt liv aldrig hänt mig.

Jag är nog den som önskar bli pianist, trots att jag inte kommer bli det, försöker jag hysteriskt ;) Vill jag något så vill jag det verkligen.

Jag är olika personer när det gäller realist och pessimist beroende på vilket humör jag är på tror jag.

Om man objektivt sett inte är superbra på att spela piano, har försökt ett tag, taigt lektioner och fortfarande inte är extra bra då tror jag det är bäst att vara realist, men en optimistisk realist.  Och fattar man inte själv får man gärna få hjälp av omgivningen.  Man kanske kan spela i en grupp med andra och ha jättestor glädje av sitt pianospelande fast kanske inte just som koncertpianist. Eller man kanske kan använda pianot i teatersammanhang eller som körledare eller som dagisfröken och spela till barnens sång.  Altså inte deppa ihop utan hitta alternativa vägar till att änddå kunna hålla på med det man gillar hålla på med.

En pessimist säger att nej, jag kommer ändå alldrig kunna bli koncertpianist då det är lika bra att jag slutar spela och spelar datorspel istället och tycker synd om sig själv.  Står inte ut med visa pessimister.

Jag är optimist och försöker alltid det jag får för mig att göra. Oftast går det. Hade jag inte varit så hade jag fortfarande jobbat heltid på ICA. Yey. Idag forskar jag inom det ämne jag tycker är mest intressant.

Jag tycker att skillnaden mellan en pessimist och en realist är ganska tydlig.
Jag har till exempel haft en kompis med dyslexi. Hon sa ALLTID inför varje prov i skolan att: Nej det här kommer inte gå bra. Och nej, det gick inte bra. Men det hade inget med hennes dyslexi att göra, utan att hon från början hade inställningen att hon skulle få IG. Det gjorde i sin tur att hon knappt pluggade, för det kändade ju ingenting till. Sådant tycker jag är pessimistiskt, att ge upp utan att ens ge det en liten chans. Kanske för att man är rädd för att misslyckas?

En realist har enligt mig en "realistisk" orsak till att ge upp, man vet att det inte går för att det faktiskt inte går! Man kanske har provat förut eller inte har någon kunskap/erfarenhet.

Jag är realist. För mig är ett halvt glas vatten både halvtomt och halvfullt. Halvtomt när man ska dricka ur det, halvfullt när man spiller ut det.

#6 HAha bra skrivet :)

#6 det är ju rent pessimistiskt.

#9 Jag tycker då att det är realistiskt.

#9 På vilket sätt då? Det är så verkligheten ser ut. :)

Jag är en realistisk människa. Är jag dålig på något så överlåter jag det till någon som kan det bättre, är jag bra på något så vill jag sköta det själv för att få bästa möjliga utav det. Jag tycker att exempelvis lång kjol är vackert, men jag passar inte i det så jag nöjer mig med att betrakta andra Kvinnor som passar bättre i det än att tjuras och klä mig i något som ser fånigt eller rent ut sagt hemskt ut på mig. Jag tycker att 50-talsstil är snyggt, men jisses vad fel jag skulle se ut i det (dessutom skulle jag aldrig idas jobba så mycket för mitt utseende). Jag kan inte spela instrument eftersom jag inte kan läsa noter = jag låter folk som KAN spela instrument spela, istället för att jag själv på ren tjurskallighet ska göra något som jag inte kan, och orsaka mig själv och omgivningen att jag ska bli frustrerad, arg och hatisk. Det om något vore negativt.

Om man spiller ut ett glas vatten så är det ingen som tycker att det är det bästa som har hänt en, man önskar att glaset var tomt eller att man inte överhuvudtaget hade spillt ut det. Om man är törstig och ska dricka vatten så önskar man att glaset hade varit fullt, inte halvtomt. Det är inte pessimistiskt, det är realistiskt.

# 11 Tycker du är en sund realist MoaL.   Så försöker jag också se på saken .

Tack Mairah.