Jag tycker att parterapi ar en bra ide! Aldrig provat sjalv, men jag tror absolut att det skulle hjalpa! Skulle nastan vilja ga med pojkvannen nu, aven om det ar bra, just for att han har bagage som ibland kommer upp till ytan och gor att forhallandet dippar, och jag har mitt maende som gor att forhallandet dippar. Egentligen behover vi val bada fa enskild terapi, men jag har tappat fortroendet for den har da jag aldrig kommit ivag nagonstans trots flertalet lakarbesok, telefonsamtal och brev.

Jag tror också att parterapi är väldigt bra för många även om jag själv ingen erfarenhet har.

Skulle jag behöva så skulle jag absolut ta med min man och han är heller ingen motståndare, det vet jag

Har varit i parterapi 2 ggr, först vid en smärre kris som jag och maken hade, ca 4 år senare när vi stod i begrepp att skilja oss. Upplever det som bra och nyttigt, förutsatt att bägge är med på det hela och är villiga att medverka för att få ut något av det.

Inte testat men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra det. Precis som vid personliga kriser så kan man även som ett par behöva lite ledhjälp över svåra passager.

Jag har inte heller testat men ser positivt på det, men båda måste vilja det för att det ska fungera tror jag.

Vad kul att ni e positiva

inget jag testat själv men om vi båda kände att det kanske skulle ge oss något så absolut

Väcker liv i den här tråden igen.

sålänge båda är med på de och verkligen vill ge de en chans så javisst! men är de en person som "tvingar" den andre tror ja inte riktigt på de.

Varit hos en sådan med min före detta för 12-13 år sedan inför våran separation.  Det var givande trots att vi inte var så jätteimponerade över just den tanten vi gick hos.  Ledde våra samtal vidare så vi inte bara kunde lekar strutsar och fylla dagarna med vardagsbestyr.  Rekommenderas.