Utan att vara helt insatt i frågan så kan man väl typ ställa en motfråga istället, är det inte ett beslut av föräldrarna att inte ge barnen mat de inte gillar? Alltså har ju då föräldrana bestämt något och det är ju trots allt föräldrna som "bestämmer" över sin familj och sina barn.

När du då också säger att man ska äta "husmanskost" betyder det att när man har barn så får man inte vara vegan/troende Jude/Muslim/Kristen/Buddist/Hindu osv osv för att man ska servera husmanskost?

Jag håller helt med dig. Och jag känner det som väldigt hämskt, iom att barnen inte har möjlighet att påverka sin framtid. Dom förstår ju sig inte heller på att bestämma annorlunda när dom är unga utan det är ju vad föräldrarna stoppar i dom som skapar barnens framtid. Jag känner det lite som att utsätta barn för dålig hälsa mot dess vilja. Även om barnen tror att det är godare med pizza o hamburgare än med grönsaker så är det inte ett medvetet val inför resten av deras liv. Det är inte ett medvetet occh genomtänkt val utan en impuls. Föräldrar vet vad som är bra att äta och vad som inte är bra att äta och borde lära baren detta.

Jag tror ju även att sådant som mamman stoppar i sig under graviditeten till stor del lär barnen vad som är gott. Tex om fostret får stora mängder sötsaker så tror jag att det påverkar barnet.

#3 Nej, jag menar att man bör servera allsidig och nyttig kost. Utrycker mig lite fel.

Det handlar ju oftast inte om att barnen inte tycker om maten, utan om att dom säger det för att testa de vuxna och för att se om de kan få något godare.

Jag väljer att läsa sitt inlägg som att föräldrar ska servera nyttig och näringriktig mat och barnen ska äta detta.  Och det håller jag klart med om i princip.  Sen är det lite lätt att skriva så när man inte har barn själv, för en utsvulten unge med lågt blodsocker är inte att leka med och definitivt inte när man själv är trött/hungrig/slut.

Vi har i stort sett alltid grönsaker till maten (ja ibland är det ju grönsakerna som ÄR maten), men jag tvingar aldrig någon att äta av allt.  Och jag låter inte någon gå hungrig till nästa måltid, för det är jag själv som ska stå ut med den hungriga ungen fram till nästa mål, så jag ser till att det alltid finns nåt som alla tycker om.  Får nån unge för sig att idag ska han ska varken ha köttfärssås eller grönsaker utan bara spagetti i stora lass med smörklick på då får han det.  Det brukar jämna ut sig så att nästa dag kanske han äter 14 köttbullar och bara petar i potatisen.  Vissa grönsaker är mer populära än andra och klart att det är roligare att servera nåt som familjen tycker om, så då blir det oftare det som är populört såklart.

JA, jag menar att man ska servera nyttig och näringsrik mat. Men jag menar också på attr man ibland ska servera det som barnen inte är så förtjusta i, som man själv tycker är gott för att det tror jag lär dom uppskatta saker mer och lär dom att det inte är så äckligt egentligen. Det utvecklar också barnens smaklökar är jag övertygad om.

Även om jag inte har barn själv så har jag ju vänner som har det, och jag vet vad ett trött och surt barn innebär.

Viktigt också tycker jag det är att man lär barnen tacka för maten :)

Men att aldrig servera grönsaker eller annat än skräpmat tycker jag är bombfel. Vad lär det barnen? Jo, att man får som man vill om man tjatar, eller att det är det man ska äta. Och man lär sig aldrig tycka om nyttig mat utan skapar ett beroende för tillsatser och dyl.

Är det något som barnen verkligen tycker illa om eller har fått för sig är äckligt så skulle jag i alla fall be dem smaka litet på det. Så blev jag lärd att prova nya saker när jag var liten. OCh så lärde jag jag tycka om sådant jag från början inte tyckte smakade gott.

Jag håller med dig om allt du skrivit Hera!
Jag äter alltid, alltid upp allt som serveras i tallriken så länge det är vegetariskt. Jag slänger aldrig mat, det är respektlöst, och jag tycker om i princip alla grönsaker och frukter. Vi äter mkt wook och spanska rätter med mycket grönsaker. Min mamma är hälsosam. Min pappa är f.d restaurangchef och kock.

Alla mina syskon äter nästan allt. Utom min lillebror, av någon konstig anledning! Han äter aldrig grönsaker, bara minimajs, isbergssallad, gurka och om det inte finns skal på även äpple och tomat.
Han äter oftast något annat när vi äter något han inte tycker om. Om vi äter wook tar han ris, "sojabitar", minimajs och sojasås. Om vi kokar jasminris, måste vi också koka basmatiris åt enbart min lillebror eftersom han bara äter det. Jag brukar säga åt min mamma att han faktiskt får lära sig, om han inte tycker om, får han gå hungrig. Men det lyssnar dom inte på eftersom han äter så himla dåligt och lite, han är ganska smal :P Men han är trots allt 13 år. Exakt varje gång mamma åker och handlar säger min lillebror åt henne att köpa med tre påsar lakrisnappar (godis), ev. en påse chips och så köper mamma med flera fryspizzor så han kan äta.

Mina föräldrar har skämt bort honom otroligt mkt, (inte bara med maten) Därför han är yngsta barnet? Och enda sonen? (Har dock en halvstorebror men han bor 3-4 timmar här ifrån).

Jag har ätit så mycket olika grönsaker som jätte många av mina kompisar aldrig någonsin ätit eller ens sett! Dom vet inte ens vad det är ibland, ex. kronärtskocka, olika svampar, squasch, aubergine, granatäpple och mycket annat som är helt vanligt hos mig som jag ätit hundratals gånger. Även pumpa.

Wera; precis det där med att dina föräldrar ger din bror annat ris är sånt jag inte kan förstå. Man får som du skriver lära sig. Sen kan man ju variera så att han får sitt ris ibland också. Men nä, tycker gott alla kan öta samma mat, om nu inte någon är allergisk eller äter specialkost.

Usch, nar jag laser sant har sa tanker jag bara pa hur stor del av min matgladje som har dodats nar jag tvingats smaka pa sadant som jag inte tyckt om. Vem har inte daliga minnen fran skolbespisningen tex?

#11 Faktiskt inte jag. Jag gillade all mat där, utom fläsk, pannkakor och blodkorv :)

Konstigt hur olika vi kan se på det och hur olika vi ha reagerat på det.

Jag fungerar sa att om jag far nagonting i min mun som jag inte tycker om sa blir jag helt gratfardig, jag far panik och vill bara springa at andra hallet. Sedan kan jag aldrig mer ata det igen eftersom det lamnar kvar en sadan enorm reaktion hos mig.

Vad jag vill fa fram ar att man inte alltid kan ra for att man inte tycker om vissa saker och att man kan skalpa mer an hjalpa ibland, sa det ar farligt att dra alla over en kam och saga att man ska tvinga i barn saker som de annars skulle vagra att ata!

Sedan kan saker andra sig nar man blir aldre, saker som man inte tyckte om som barn kan man sedan nar man blivit lite aldre lara sig att uppskatta. Att tvinga barn tror jag ar en metod som ytterst sallan fungerar faktiskt.

#9 Läste inte hela ditt inlägg för reagerade redan vid första kommentaren. Varförmåste man äta upp och varför är det respektlöst att inte göra det? Detta har jag tänkt på ända sedan jag var liten och tvingades äta upp allt på tallriken (fruktansvärd upplevelse), ända tills nu när jag har problem med att jag äter för mycket och jag faktiskt inte kan låta bli att länsa tallriken, trots att jag är så mätt att jag spricker). Jag mår dåligt över mat och kan inte förhålla mig till det naturligt, jag måste aktivt säga till mig att jag är mätt annars äter jag för mkt. Att låta mat vara kvar på tallriken (tex när man äter pizza eller annat som redan är upplagd när det serveras) är något fruktansvärt för mig, trots att jag försöker att sluta äta så går det inte (även om jag känner mig mätt). Mättnaden i mage och i ögonen har ingen koppling. Än är jag inte överviktig, men jag är rädd att jag kommer att bli för trots att jag försöker hålla igen så är det svårt.

Deta att äta upp allt är ju bara kultur egentligen. Dessutom en kultur som inte är nyttig för oss då vår farligaste och mest utbredda sjukdom är fettma/övervikt och det grundar sig ofta i en bild av att vi måste länsa tallriken. Många kulturer har sed att man inte ska äta upp. Man ska inte låta maten förgås, men man ska inte slicka tallriken ren. Det handlar om att man ska visa att det var så gott om mat att jag blev mätt, annars visar man att maten itne räckte. Detta tycker jag är en bra sed som vi borde ta efter.

#8 Ja så gjorde mina föräldrar med =) Smaka en tugga av allt. Men dom gjorde det på ett spännande sätt. Så det blev kul att smaka, tyckte man inte om det så behövde man inte äta. Dock skulle man då och då smaka igen ifall man ändrade sig.

#11 Jag har mestadels bra erfarenhet av skolmatsalen. Vi fick ta för oss själva sedan vi gick i 1a klass. Jag saknar att äta i bamba, jag önskar jag gick i skolan igen så jag fick gå till skolmatsalen och bli serverad mat. Det var nästan alltid otroligt gott och det var alltid färdigt och det var olika varje dag. Man behövde inte diska efter sig (varken tallrik eller kastruller). Underbara tid. =) Varken tänka eller jobba, bara äta.

#13 Så om ditt barn inte vill ha några grönsaker alls så slipper det?
Eller om den kommer i en period då den bara vill ha korv, får den det då? Den tycker allt annat är sååååå äckligt och mår illa av det.

När är det farligt att tvinga och Var går gränsen??

Drog detta till ytterligheter nu, men hur vet man var gränsen går. När är det på riktigt att barnet verkligen inte klarar av att äta det och när handlar det om trams?

#14 Precis, man gör det på ett kul sätt :)

Det här med att man ska äta upp har väl mer att göra med att vi inte ska kasta så himla mycket mat nuförtiden. Förr var det ju för att man inte riktigt visste när man fick mat igen och var tacksam för allt man fick.

Jag tar bara små portiner för att slippa kasta mat i onödan. Känns som riktigt slöseri att kasta mat. Speciellt när man tänker på att så många i världen inte har någon mat.

Äter jag ute ber jag alltid om att få med mig resten hem, och ser till att det blir en liten portion över. :)

För övrigt slickar jag ofta tallriken ren när det är sås till maten ;) hehe

Det finns 100 olika sorters frukt, 100 olika sorters gronsaker som man kan tillreda p[ 1000 olika sorters vis. Mycket med barn och mat handlar om psykologi. Barn som vagrar ata banan kan tanka sig ata guldpengar, brocoli blir trad, paprika blommor, om barn vagrar ost kan det mycket val ga fint med ostkuber,stavar,rullar.
Jag sager inte man ska lata barnen valja hur de vill, men att man som foralder forsoker anvanda sin kreativitet for att gora maten lite mer attraktiv, kanske genom upplaggning, att barnen sjalva far vara med och hjalpa till sa de kanner sig delaktiga och mer benagna att smaka pa maten.
Om inte barnen vill ata gronsaker men gillar frukt kan man ju gora en smoothie och pressa i lite jouise fran morotter, selleri eller liknande sa de far i sig det utan att veta om det. Om de inte tycker om kokt potatis kanske man kan gora mos eller klyftpotatis?
Jag tror pa att gora saker lustfyllt for barn. Om de tycker det ar roligt med mat sa blir ocksa matupplevelsen mycket battre! Det tror jag inte hander om man sitter och tvingar barnen att smaka pa mat.

#17 Att göra det kul är självklart bra, och borde vara en sjävklarhet egentligen.
Men jag tror inte på att man aldrig kan be sitt barn smaka på något den ogillar av en eller annan anledning. Oftast handlar det ju om att man "inte ska" tycka om det ena eller det andra, inte om att man faktiskt tycker det smakar riktigt äckligt.

Att alltid dölja vad det är på olika sätt tror jag kan stjälpa det med. Är det en morot de äter så är det nog bra dom vet vad det är också.

Lite av hela grejen är ju att barnen ska veta att grönsaker är både gott och nyttigt.

Jag pratar om Tvinga och du pratar om att be barnen smaka, det tycker jag ar en enorm skillnad. Jag pratar om nackdelen med att tvinga barn som vagrar.

Gronsaker ar nyttigt ja, men om de serveras fel sa ar det forbannat tradigt och trist och da ar det inte barnens fel att det smakar illa!

Visst borde det vara en sjalvklarhet, men det ar det inte for manga barn.

Jag menar inte att man ALLTID ska dolja vad barnen ater, absolut inte. Men om man vill fa i matvagrande barn nyttigheter sa ar det EN mojlig vag att ga. Tvart om sa uppmuntrar jag sadant som Jamie Oliver gjorde i en engelsk skola nar han radade upp alla tillsatser och skit som fanns i snabbmaten som serverades.

jag har alltid ätit "all" mat medans min bror inte tyckte om nånting. 
Våran mamma hade jätteproblem med att få i min bror mat.
min bror är över 20 och äter fortfarande ytterst få maträtter.
men han har överlevt :P

visst är de föräldrarnas ansvar att lära sina barn äta bra mat.
men vad ska man göra?
som MimmieM skriver så suger de ju när matglädjen dödas för att man tvingar nån att äta något.

Tids nog sa far nog barnet reda pa att det at banan och brocoli de ater och inte guldpengar och trad, men man behove inte skylta med det medan barnen ar i en kanslig period som matvagran oftast ar

Ibland måste man tvinga också. Om man har ett barn som inte vill äta något alls, så måste man tvinga. Allt går inte att göra kul eller går att undvika.

Sen hurvida matljusten dödas eller inte av det kan jag inte svara på mer än med egen erfarenhet. Jag tror inte den dödas för att man tvingas äta ngt man inte vill ibland. Så var det nämligen inte för mig och min bror, eller för mina kompisar som även dom ibland fick äta något de inte ville.

Fixideer går oftast över efter ett tag om man säger åt barnet att äta lite fast den inte vill. Då märker dom att det inte var farligt. Speciellt om resten av familjen äter det och avdramatiserar det hela.

MimmieM:
hehe jag gillade verkligen dina ideer där! :) 
såg framför mig ett litet barn som precis insett att inte tomten inte finns och då som grädde på moset oxå insett att dom vackra blommorna han ätit helt enkelt är HEMSKA GRÖNSAKER ! nooo!!!
snacka om dålig dag!

Haha

#14 Förlåt skulle varit mer specifik och lägga till en sak… Jag tänkte mer på att man äter upp allt det man själv lägger upp på tallriken! Om en annan lägger upp en alldeles för stor portion på tallriken (utan att man ex. skulle säga "stopp") klart man då inte ska tvingas äta upp om man absolut inte orkar. I vår familj sa vi att vi äter upp det vi själva lägger upp på tallriken.
Jag klarar aldig av att äta upp en hel pizza, och delar därför alltid pizzan med någon ^^ Eller också tar jag hem pizzan och äter den ex. dagen efter.
Jag tänker också på att man inte ska slänga maten för det är onödigt, precis som #16 skrivit, slöseri… jag spar hellre maten.

Jag tycker inte man ska tvinga i ett barn, men försöka få barnet att iaf. smaka! Kanske göra det roligare, testa olika saker med just den grönsaken ex. eller vad som helst :) Vissa vågar ju inte ens smaka. Sen om de inte vill äta får de gå hungrig.

När jag gick på lågstadiet var man nästan konstig om man tyckte om spenatsås (jag älskar det!!) och alla bah usch och blä och fy, bara för att alla "föll för grupptrycket". Samma med broccoli.

Haha, sakert en mandag

Wera; ja, jag minns att mycket av det ens kompisar "inte gillade" var ju precis samma saker som ingen av de andra barnen gillade heller. Alltså handlade det inte om att det smakade illa.

Jag skulle aldrig tvångsmata mina barn.
Om barnet tillfogas skador eller smärta vid matningen kan föräldern dessutom göra sig skyldig till misshandel.
Följer barnet sin tillväxtkurva och inte blir sjukt så ser jag inte riktigt problemet.
inget säger väl heller att de här barnen som inte äter vad vi kallar i tråden "vanlig mat" inte äter frukt eller så utanför middagen? :)
har svårt att se att de finns föräldrar som bara ger barnet korv med bröd och inget annat. men visst kanske finns de extremfall som med allt annat.

Tyvärr ser det ut så på riktigt. Föräldrar som ger skräpmat, för de gids inte bråka och försöka ge annat. Det är en verklighet som är skrämmande. För det ses inte som något som är fel, och det borde det.

okej tragiskt isf, har dock aldrig hört talas om de bland någon jag känner.

#29 oh en fråga, är all mat som inte är husmanskost skräpmat? bara för att reda ut vad som menas här :) 
du skrev "barn som inte tycker om vanlig mat, alltså husmanskost."
jag ser tillexempel inte en hemmagjord hamburgare som skräpmat, men mcdonalds e de i mina ögon :)
men kan ju göra nyttiga hemmagjorda pizzor och tacos tex som är väldigt vanligt att ha som favoriträtt bland alla barn jag känner och tar hand om :)

Vad bra :)

Husmanskost menar jag bra, varierad hemmlagad mat, utan tillsatser  med mycket näring i.

Kan bara prata för mig själv.

När vår son var liten så var han delaktig i våra måltider från både handling till tillagning och han åt det mesta. Tyckte ofta det var spännande att göra något av det man handlat innan.

Han fick aldrig färdigmat för att jag kände att jag hade ansvar för vad han stoppade i sig.

Det enda jag kan minnas att han fick riktiga kväljningar av var pannkakor och det kan man ju vara utan då det inte är så nyttigt

Vi har aldrig gjort särskild mat till barnen som varit hemma. De flesta ungar hemma har ätit med god aptit och tyckt att jag serverat rolig mat.

Minns en gång vi var på kalas och barnen blev serverade korv ovh bröd i köket.

Vår son kom och viskade upprört när han såg de vuxnas buffébord "jag vill ha riktig mat jag också"

Tvinga tycker jag är alldeles fel och det skulle jag alldrig göra! Förr eller senare bli ungen tillräckligt hungrig för tt äta. Och så tycker jag det är stor skillnad på att låta dom välja bland det som finns på bordet (och inte ta allt) eller om man skulle ställa upp på att serveranåt annat och mindre nyttigt särskild till någon.

Håller 100% med bombleboo om det med att vara med i hela processen!  Har man varit med o odlat/fiskat/lagat/handlat då matvägrar man knappast!  Och så lär man sig en massa också om vart maten kommer från.

Alla barn är födda nyfikna!  och det kan man utnyttja också och botanisera i fiskdisken tillsammans… undrar hur en såndär smakar, har du smakat det nångång?  nejmen då får vi testa.  Och samma med grönsaker, frukter mm.

Jag blir sa glad nar jag laser vad ni skriver Bumbleboo och Pyromanen, tack!

Klart barn ska äta riktig hälsosam mat och grönsaker! Jag är uppvuxen med ät det som finns på bordet eller var utan, och det fungerar alldeles utmärkt. Tvångsmata barn rent fysiskt tror jag inte på.

Visst finns det dagar när man inte ids laga mat, och ännu mindre något nyttigt, eller när man har brottom, men så svårt är det inte att servera kokta ärtor och majs till makaroner och köttbullar, eller lägga lite coleslaw på korv med bröd. Gör snabbmaten åtminstonde lite nyttigare.

Vad jag däremot har grymt svårt att förstå är föräldrar som låter barnen äta kakor/godsaker och dricka litervis med saft och dricka innan och efter en måltid, säger sig självt att ungen är inte är hungrig och dessutom hög på socker då.

#37 Ja usch, jag tänker på läsk. Ser folk som verkligen ger hur mycket läsk barnen än vill ha.

Och visst kan man äta skräp ibland också, men då kan man precis som du säger försöka göra det lite bättre. Te genom att ta bort läsken och lägga till lite grönt :)

#31 Sant, taccos är väldigt omtyckt hos i princip alla jag känner! Men, alla barn jag sett som ätit "taccos" har enbart (helt seriöst) gurka, ost, köttfärs i mängder och gräddfil tsm med taccochips/skal/tortillabröd, inte någon grönsak mer än gurka! Inte särskilt mkt till taccos i mina ögon. Och vissa har även majs.

#38 När jag var liten drack jag, min lillebror och min syster enbart läsk till maten, men nu dricker vi enbart vatten sen ca 6 år tillbaka :) Min lillebror dricker bara kolsyrat vatten :P

Ja, läsk är en stor bov.

Jag är ett av dem kränsa barnen som numera är 21 år och fortfarande kräsen med maten! Dock så lagade mamma/pappa alltid husmanskost och det som stod framme var det som lagades. Dem lagade inte två rätter. Men blev aldrig tvingad att äta upp maten, men skulle smaka innan jag påstod att det var äckligt!
Och jag lever :)

Jag själv skulle förmodligen göra samma sak. Och dessutom undvika söt saker så länge som möjligt!

#41 Ja, vi lever allesammans i den här tråden ;)

Sötsaker ja. De bör man ju också undvika så länge man kan.

@ Hera:

Ja det där med mat och barn är ett gissel för en del, "vad är problemet" för andra.

Själv har jag kört med den grejen att, Det som inte finns hemma frågas inte efter heller (angående sockerflingor eller annat skräp). 

Mina barn fick inte säga att nåt på tallriken var äckligt förrän de åtminstone provsmakat (tesked typ).

Tog barnen själva sin portion till tallriken skulle det ätas upp, om nån annan slevat upp fick de lämna om det var för mycket (man ska aldrig äta mer än att man blir mätt).

Grönsaker var jättesvårt att få i sonen, men han fick åtminstone svälja några ärtor med mjölk, nästan som medicin åtminstone.

Dottern var det inga problem med förrän tonåren då allt var äckligt typ. Sånt får man bara ta för det går över så småningom.

Barnen fick äta helggodis men aldrig okynnesäta sötsaker i tid och otid. Tänderna måste ju oxå få överleva barndomens sockersug.

Jag har haft stenkoll på innehållsdeklarationen på maten, allt för att inte köpa hem härdade fetter eller onödigt socker.

Barnen har alltid fått dricka mjölk till maten eftersom de tålt det och never ever saft eller läsk till mat. Läsk hade vi bara hemma till kalas typ.

Kan tillägga att ingen av mina 2 barn är godisätare idag då de är vuxna och sonen som hatat all vad grönsaker heter äter lök och paprika i massor nu för tiden. =)

Som förälder är du skyldig att göra ditt bästa för barnet men visst har jag förståelse för alla de som har ett helsike att få vardagens fritid att gå ihop tidsmässigt. Använd sunt förnuft, inga barn är lika i smaken, du som förälder vet bäst vad som är bra, tillräckligt, nog för just ditt barn.

Kram på er alla! Mvh Crowone

Jag tycker det är lite underligt att många kan diskutera huruvida man ska sköta om sina hundar och katter genom positiv förstärkning men med barn ska man "tvinga"?
Ursäkta, men jag tycker det låter totalt orimligt..

Jag tror på positiv förstärkning i allra högsta grad- både till djur och människor.

Ja, vi ska ge våra barn nyttig mat. Men vad är det? Är det regelrätt husmanskost?
Genom att bara se till mig själv så kan jag ju tex säga att kolhydraterna har förstört mycket när det kommer till mitt välbefinnande och hur min mage mår. Mindre kolhydrater- gladare mage. Den svenska husmanskosten känns för mig en aning "förlegad". Den utgår från tallriksmodellen och det känns som att de flesta rätterna härstammar från riktig "bonde-tid". Maten är gjord för att man ska orka jobba de hårda kroppsliga passen på gården och maten är även starkt styrd av årstid och vad det då fanns för utbud och kostnaden för maten.
Är denna maten den nyttigaste för oss idag? Många har inte arbeten med regelbundna tider, rör på sig alldeles för lite och det finns ett större utbud med mat som kanske är bättre anpassad för vårt "osunda liv".
Okej, hemlagad mat är bättre än den riktiga "snabbmaten" (så som vi tänker den, det finns ju förstås salladsbarer etc som även det är en slags snabbmat) men vad JAG anser är nyttig mat, behöver nödvändigtvis inte vara vad DU anser är nyttigt.

Ofta kommer matvägran av olika slag i perioder. Jag har alltid ätit det mesta men hade en lång period när jag var liten där jag fick kväljningar av tomat. Jag föräter mig väldigt lätt på saker för tycker jag att något är gott har jag en förmåga att äta det ofta.
Ingen tvingade mig att äta tomat när jag inte ville ha det.

Man har förstås ett ansvar som förälder att se till att barnet får i sig de näringämnen som barnet behöver. Om det slarvas i ett par månader pga matvägran eller liknande så får det väl vara så. Är barnet, som MimmieM säger, redan i en känslig period behöver man inte göra det värre än vad det är.

Om ett barn upplever en händelse negativ som liten kan den komma upp och skapa problem som äldre.
Jag själv fick en plötslig "fobi" för att dricka på samma ställe på mitt eget glas om där blev minsta märke efter mina läppar, när jag gick på högstadiet. Denna rädsla för "klet" utvecklades till att jag inte kunde äta grönsaker på samma tallrik som jag ätit sås på eller att jag till sist inte kunde äta med skedar där det blivit kalkfläckar pga torkat vatten.
Jag gjorde slut på plastbesticken hemma då jag tyckte allt var skitigt…
En gång frågade någon vad det berodde på. Jag slängdes tillbaka i tiden till när jag var runt 5-6 år och en kompis tog mitt mjölkglas och drack så det blev massa äckel på kanten. Hans mamma tyckte inte att det var någon fara utan jag fick dricka där ur ändå trots att jag tyckte att det var äckligt..
Jag hade inte ens tänkt på anledningen innan trots att jag haft det undermedvetet hela tiden!
Efter gymnasiet avtog dock detta beteende (efter "bara" ca 6-7 år) men jag har fortfarande vissa spår från det.
Så man ska nog passa sig för när det kommer till att "tvinga" barn.

Hua får ångest när jag tänker tillbaka på skolan när jag var liten, var tvungen att äta upp allt och jag som är så liten i kroppen blev fort mätt, så satt där och grät, speciellt om det var äcklig mat…

Nja tycker inte man ska tvinga i barn det dom inte tycker om, kanske att man istället bestämmer tillsammans i familjen vad man ska äta, men att man måste äta upp innan man får gå från bordet är hemskt, man äter tills man är mätt enligt mig!

Om en vuxen tillexempel råhatar ärtsoppa, då behöver hon ju inte äta det direkt? Men om ett barn råhatar ärtsoppa så tvingas hon äta…

JAg har alltid tagit mer på tallriken än vad jag äter, och det gör jag ännu idag eftersom det är från olika tillfällen jag kan äta mycket eller lite, barn brukar ju inte direkt ha koll på hur mycket dom slänger upp på tallriken och inte heller hur mycket dom brukar äta.

Nej tycker det är fel…

Jag tycker inte att man ska tvinga barn att äta och om barnet verkligen inte gillar en viss sorts mat så får man respektera det. Det handlar ju lite om hur gammalt barnet är också… En 10-åring vet väl vad han/hon gillar, men en 3-åring borde åtminstone smaka lite av allt tycker jag.

För att återgå till den ursprungliga frågan så förstår jag inte heller hur vissa människor kan låta sina barn äta snabbmat, micromat och liknande. Men även t.ex. pulvermos med korv och ketchup räknas in i den kategorin om ni frågar mig. Det kanske man kan göra IBLAND, men inte varje vecka! Anledningen till att jag tycker så är för att det inte finns någon riktig näring i sån mat.

Jag vet inte riktigt vad som menas med "husmanskost" numera och om jag som inte äter kött fortfarande kan laga mat som klassas som det vet jag faktiskt inte… "Allsidigt"* ska inte behöva innebära den traditionella tallriksmodellen (som jag för övrigt tycker är skit) utan det ska handla om näring - vitaminer, mineraler, långsamma kolhydrater, nyttiga fetter och protein. Det kan man inte få från skitmat oavsett hur ens kost ser ut.

(*Säger inte att någon här påstår att tallriksmodellen är den enda rätta, men det känns som att det är en ganska vanlig syn i allmänhet.)

Hmm.. kan det vara mig TS menar för att jag inte tvingar mitt barn att äta det denne inte tycker om?  Vi har haft den diskussionen förut nämligen.

Jag tycker som så att varje förälder bestämmer över sin uppfostran över barnen. Så länge de mår bra och får den näring de behöver, varför döma andra? Jag dömer inte dem som uppfostrar sina barn att tycka si och så, att ha den och den religionen.

(Dessutom kan man göra goda och bra fiskpinnar och hamburgare själv)

#44 Jag håller med om positiv förstärkning och att man inte ska tvinga barn. Jag håller också med om att "husmanskost" inte alltid är det bästa. Men inte är det väl fel med tallriksmodellen. Man bör ju äta av alla varianter för att kroppen ska fungera, men dock olika mängd och rätt sort inom varje område. Tex som du säger kolhydrater, det måste man ju ha för det är energi, dock behöver man inte så mkt om man inte har hårt kroppsligt arbete och man behöver defenitivt inte så mkt snabba kolhydrater som ofta förekommer i svensk husmanskost. Sedan är det även viktigt att tänka på att barn ofta utför hårt kroppsarbete iom att dom springer och leker och gör av med massa energi. Sedan ska dom dessutom ha i sig massa byggstenar då dom ska växa en väldans massa, vilke tinte vuxna ska. Så den mat som är nyttig för 2-5 åringar är kanske inte lika nyttig längre när barnen blir 7-13 eller 15 eller 30.

Sedan (kanske inte hör hit) så är det jättesvårt när barn har typ korsallergier. Man blir väldigt begränsad i matlagningen. Har de haft en allergichock så törs de inte smaka på andra saker.

MAine; jag menar inte dig, såvida du inte matar dina barn med kräpmat.

#50  Kunde ju inte låta bli att undra då vi hade en liten diskussion 

#48 Tänker inte du på kostcirkeln nu? Tallriksmodellen går i stort sett ut på att man ska äta mycket kolhydrater och sallad och mindre av proteinet. Den är i mina ögon ett ganska missvisande redskap. Jag förstår inte varför livsmedelsverket fortfarande ser den som ett redskap för hur man ska komponera en måltid..

Självklart tycker även jag att man ska bygga upp måltiden så den passar för barnets behov men det är tyvärr inte alla barn som rör på sig på samma sätt som för 20-25 år sedan. Jag är 27 år och märker stor skillnad på hur många barn aktiverar sig idag på vad vi gjorde när jag var liten.

Såg på nyheterna för ett tag sedan, ett inslag om små barns dåliga tandhälsa. Tvååringar med bortfrätta tänder av juice och läsk. Tyckler det är sinnesjukt och handlar nog mycket om dålig kunskap hos föräldrarna.

En bekant till mig har aldrig gett sina barn godis etc och vant dem med nyttig mat från början. Hennes tvååriga son ber om en fryst broccoli att suga på istället för en glass.

Nu har jag iofs inga barn själv, men tror helt och fullt på att barn äter de de vänjs vid. Sen finns det såklart smaker som man helt enkelt ogillar, men att hamna i en sits där småbarn bara äter pizza och skräpmat och dricker läsk för annars skriker de, det ser jag som ett misslyckande från föräldrarnas sida.

Mina föräldrar gav mig allt att smaka på. Som liten älskade jag sånt som många barn ogillar, för att jag fick testa och vänja mig vid olika smaker.

#52 Tallriksmodellen går ut på att äta av alla olika delar. Enligt GI (som jag försöker följa, där man äter lite kolhydrater men då rätt/långsamma sådana och mkt protein och rätt sorts fett) så ska man följa tallriksmodellen. Enligt tallriksmodellen äter man ca 1/4-dels kolhydrater.

Se bild på tallriksmodellen här

Hera en fråga jag vill ställa till dig har du barn själv?

för mig som förälder så är det som jag känner det en instinkt att få mitt barn att äta och ja då det blir emellanåt mindre nyttiga saker bara han äter typ 
rätt eller fel? ingen aning men så känner jag

och ju mer man gnatar o tjatar om rätt eller fel o äta desto mer äter man 
eller hur skulle du tycka om att någon hela tiden kritiserade ditt ätande?

och jag avråder dig det bestämdaste att försöka tvinga i någon mat barn eller vuxen den inte tycker om eller vill äta

ett sånt beteende kan trigga fram ätstörningar och ett lidande för livet faktiskt

är själv en person som hela livet haft väldigt svårt för att äta vissa saker och det hjälpte inte ett dugg att dagispersonalen straffade mig när jag vägrade att äta
jag fick vid 5 års ålder sitta kvar vid bordet och titta på när dom andra barnen lekte för att jag vägrade äta upp

och för mig ledde det tidigt till ätstörningar och anorexi jag minns att jag redan vid 10 års åldern insåg att mat va nåt jag kunde kontrollera genom att inte äta

härhemma så jag erkänner vi äter inte grönsaker varje dag på grund av att slarv eller att man orkar inte göra i ordning det 
vi äter pizza ungefär 1 gång i veckan och vi äter godis när vi känner för det

jag vägrar totalt att enbart äta "nyttigt" och jag tycker rent ut sagt synd om andra som äter "nyttigt" hela tiden och gnäller om allt dom vill äta men ät för tusan….men i måttliga mängder

slutligen det här tvånget att under uppväxten tvingas att äta upp och smaka på vidriga saker har bara lett till en slags trots hos mig som jag inte kan komma ur så fort jag äter ute eller hos någon så kan jag bara inte äta upp på tallriken jag måste bara lämna nåt kvar

#55  Håller med dig. När jag inte hade barn, då hade jag bestämda åsikter om att man minsann kunde/skulle göra si och så med sina barn, men så fel jag hade. De är inga marionetter som man gör hur som helst med.

Självklart uppfostrar man sina barn som man vill, så länge de mår bra, men att säga generellt att man visst kan lära sina barn att äta det och det, så fungerar det inte i verkliga livet.

Visst, åsikter kan man ju ha, men man ska inte ifrågasätta andras uppfostran.

Och detta återkommande: "så här gjorde (eller var tvungen att göra) jag när jag var liten, och det gick minsann bra". Då ska alla andra kunna göra samma sak tydligen. 

Blir lite ledsen när jag läser #55.  Det är ett viktigt ämne Hera tar upp, oavsett om Hera inte själv har barn och jag inte håller med i alla detaljer så är ämnet jätteviktigt.

Vi lever alltså i en tid och ett land där alla har tillgång till och råd med bra mat och ÄNDÅ så ger så många sina barn skräpmat, godis, läsk mm inte bara till födelsedagskalas utan även i vardagen.  Jag tycker det är skrämmande och jag tycker det är viktigt att et debatteras. Inte för att klanka ner på några utan för att få en o annan att tänka till lite och kanske ändra lite på några vanor. För barnens skull.

Var nyss med o så nåt jag nästan inte klarade av att titta på, blev så ledsen. En ytligt bekant sat o matade sin 5-månadersbäbis med ostbågar!  Ja det är sant! och så skratta hon och sa ja hi hi hi xx tycker bättre om "tåfisbågar" än om smörgås hi hi hi. Herrgud, då mina barn var 5 månader hade de inta smakat annat än  bröstmjölk, möjligen sin allra första lilla smakportion kokt morot.  Hur kan någon göra så mot ett litet barn?  Är det okunskap? I så fall är det dags att sprida kunskap!

Att vara stolt av att "vi äter godis när vi känner för det" skrämmer mig också. Det är för mig som att säga: Jag tillåter mina barn att förstöra sina kroppar och jag står för det. (med mindre förstås att mn "känner för det" väldigt sällan)

Mat är ett jättedladdat ämne. Folk har så olika övertygelser allt fån militanta veganer till vissa ilskna LCHFare som byggd upp ett hat och bitterhet mot andra matinrikningar till gammelfarfar som säger att man MÅSTE ha potatis varje dag.  Dessutom är barnuppfostran ett mycket laddat ämne, särskild om man tangerar nåt som handlar om att peka ut nån somen dålig mamma, oerhört laddat. När man då lyckas kombinera dessa två blir det dunderladdat .  Men inte desto mindre viktigt att fortsätta debattera ämnet.

#57 Bra skrivet.

Jag har bara väntat på frågan i denna tråden "Har du egna barn"? Vilket inte alls har med saken att göra.

Jag hade mina åsikter klara angående mat redan innan jag fick barn.

Det är väldigt vanligt tycker jag som ofta åker kommunalt att det sitter något barn i en vagn med det mest onyttiga att äta. En påse pommes från McDonalds, bulle, godis, eller liknande.

För att inte tala om de allra minsta som har saft i nappflaskan.

Barns matvanor är lika viktigt som att barn får en kärleksfull/respektfull uppfostran, tycker jag.

#58  Jo den frågan har med saken att göra tycker jag. Många som inte har barn, har väldigt bestämda åsikter om hur barn ska uppfostras. Och gör man inte som den tycker då är man oansvarig. Alla barn är individer och jag tycker att man bör behandla dem som sådana.

Jag hade också mina åsikter klara innan barn, men det fungerar inte alltid i praktiken. I teorin kan man fantisera ihop den perfekta uppfostran. Det är inga problem. 

Jag kallar inte någon förälder oansvarig för att denne inte gör som jag tycker. Ibland tycker jag nog att folk lägger sig i lite för mycket. Obs, ibland!

#59 Jag brukar heller inte lägga mig i hur andra gör eller kalla andra för saker men TYCKA kan jag i mitt stilla sinne…..

#60  Jag tycker också väldigt mycket, men jag skriver inte allt, för det är ganska onödigt. 

#61 Att skriva och tycka i en diskussionstråd är liksom meningen, annars kan man ju lika gärna bara läsa….

Jag tycker att både du, jag och alla andra skriver ganska mycket om sina åsikter

Det är ju en jäkla skillnad att tvinga i ett barn ngt som den verkligen ogillar och att introducera nyttig mat tidigt. Ger man inte barnet godis innan den själv upptäcker det så är det inte heller ngt som barnet kommer att gnälla efter. Vet en tvååring inte vad läsk är så ber den inte heller om det. Att sitta och ge småbarn ostbågar, det är så illa att jag blir förbannad. Snacka om att ge sina barn dåliga förutsättningar.

#63 Minns när min son blev bjuden på saft första gången. Han stirrade på glaset som om han skulle bli förgiftad

:) man vänjer sig vid allt…

Ät det som ställs på bordet eller var hungrig. Att som förälder reagera på ett matvägrande barn genom att fara iväg och köpa vadhelst barnet vill ha är att göra ungen en gigantisk otjänst.

#64

#63 Ja, jag kanske också borde ha blivit förbannad, men jag blev ledsen istället och fick en klump i halsen av ostbågsmamman. När man samtidigt ser att både mamman och pappan är riktigt ordentligt överviktiga, alldrig rör på sig, ser minst 15 år äldre ut än vad dom är och har diverse hälsoproblem då blir jag ledsen för vad det är som får hände med en ny liten människa.  Bäbisar kommer ju till BVC regelbundet, ska inte sånt upptäckas eller hjälpa till med?  kanske är det en ålderdomlig inritning på besöken där, det handlar ju mer om att se att barnen växer bara och det gör väl dom flesta här i landet???

Att en 5-åringar älskar kakor eller hamburgare och får detta emellanåt är väl en sak, men vad en 0-2 åring får i sig är ju helt upp til föräldrrna, ungen vet ju inte, precis som din safthistoria #64.

Min äldst dotter var runt 2,5 år när hon smakade sötsaker första gången (hon gick inte på dagis än). Nästa var svårare för hon ville ju ha samma som storasyster, så hon var nog bara runt 1,5.  Minns jättetydligt nr 2:s första sötsak. Det var chokladbollsmet i en skål och hur gott hon tyckte det var, och lutade sig jättelångt för att få mer.  Och jag tror lite att det är den känslan som vuxna kan gilla.  Dethär att barnet så tydligt tycker mycket om det och då blir man som vuxen populär på något vis, får bekräftelse.  Tror det är samma sak med mormor som så gärna vill fjäska med barnbarnen med sötsaker, det är responsen/bekräftelsen/populariteten man är ute efter… omedvetet möjligen men när man tänker över det är det rätt egoistiskt.

Och inte är jag immun mot bekräftelse från barn inte,det är nog väligt medfödd/naturligt och ingår i våra drifter tt utfodra våran avkomma.  Det är ju det bästa nöjet med att laga mat när man senare får uppleva att den är omtyckt och att barnen äter bra.

#55 Nej jag har inte barn.
Men jag vet hur jag kommer uppfostra eventuella framtida barn. Det kommer bli hälsosamt. Direkt från början.

Finns ingen som helst anledning till att intruducera barnen till skräpmat.

Man ska självklart inte tvinga i någon något som denne inte tycker om. Men genom att servera nyttig och hemalagad mat från början så blir det ju en vana. På riktigt, vem föredrar ett paket fryst mat från findus framför hemmagjorda köttbullar och potatismos? Och man behöver inte köpa en påse med frystra strips och fritera dom, göra egen klyftpotatis istället och kör i ugnen, det är inte så svårt och det tar inte så lång tid. Eller grönsaker i ugnen är ju också kanon!

Nej, jag har inte egna barn men jag har inga planer på att bjuda på saft istället för vatten i flaskan när dom blir 3-4 månader.

#67 Du har så rätt! Tror det är samma bekräftelse/populäritet som hundfolk söker när dom direkt måste stoppa i en hund godis när dom ser en. Jag undrar även där varför folk bara stoppar i sina hundar onyttigheter. Det är ju inte ens som barn som sitter och säger/skriker vad dom vill ha, men även där har människan svårt att hålla igen och har lätt att trilla dit och ge onyttigheter. En liten parantes bara =P

Men hade ni velat äta något ni inte gillar??

Okej, man ska ju smaka på det som ställs på bordet, men gillar man det inte så gillar man det inte. Ingen gillar allting!

Barn ska inte gå hungriga för att föräldrarna inte vill ge barnet mat som den tycker om. Herre gud,, gillar barnet inte maten så får han/hon väll äta något litet istället. typ macka?

#71 Om man serverar variationsrik mat från hela kostcirkeln tycker jag det låter konstigt att man dag efter dag inte skulle gilla något av det som ställs på bordet. En sak är väl om det någon enstaka gång råkar vara så att barnet inte hittar något på bordet h*n tycker om, och då kan man väl nöja sig med att barnet smakar och sedan får äta smörgås. Men detta handlar ju om föräldrar som flera gånger i veckan lagar mat som är direkt onyttig, föräldrar som flera gånger i veckan köper hem godis, chips, efterätter, läsk osv i stora lass.

Jag förstår att det är svårt om man själv äter onyttig mat, men det är ett val man gör. När man inte har barn så är det ett val man gör för sig själv, men när man skaffar barn så är det ett val man gör även för en annan individ, en individ som inte själv kan påverka, en individ som själv inte har kunskapen att förstå vad det ena eller andra alternativet innebär, en individ som får leva med dina beslut resten av sitt liv.

jag tror de har mycket med att göra om man varit i situationen själv eller inte, det är nog lättare att tycka till om hur andra föräldrar e om man inte är förälder själv och vissa föräldrar har de nog bra mycket lättare/svårare än andra. 

visst är de lättare att från början ge ett barn bra mat, men smak och tycke förändras med tiden, så bara för att ett barn äter broccoli när denne är 4 år behöver de inte betyda att det är gott när barnet 7 år. 
finns mycket mat jag inte tyckte om som barn som jag äter nu och mat som jag tyckte om då kan jag inte tänka mig äta nu.
och bara för att man inte ger ett barn godis hemma hos sig betyder de inte att de aldrig äter de. 

jag håller med att de e hemskt när föräldrar köper mc donalds och pizza 7 dar i veckan. de håller väl alla här med om.

men att dömma någon för att inte laga en perfekt tallriksmodell varje dag till sina barn varje dag tycker jag är fel.
jag tror inte de finns nån förälder som aldrig tänker att "nee idag orkar ja inte laga mat ja gör korv med bröd".

#71 Visst äter jag mat som jag inte gillar när jag blir bjuden på det. Ibland lagar jag mat som jag inte tycker om speciellt mycket, för att det är nyttigt.

#74 "Ibland lagar jag mat som jag inte tycker om speciellt mycket, för att det är nyttigt." 

låter ju jättedumt i mina öron! de måste väl finnas nyttig mat som du tycker om som du kan göra istället?!

#75 Tex kycklinglever är ngt som jag inte är jätteförtjust i, men jag gör gryta på det ibland ändå eftersom det innehåller mycket bra.

#76 Jag själv skulle aldrig göra mat som jag inte tycker om! Finns så mycket annat nyttigt att välja mellan! Men ja det är nog rätt starkt av dig 

Skulle inte komma på tnken att göra mat jag inte tycker om, jo möjligen om nån annan som ska vara med o äta den är väldigt förtjust i just den maten förstås.

Du kan ju lika gärna gå ut och plocka nässlor, nyttigt med liknande näringsvärde, gratis, miljövänligt och gott i soppa eller paj!

#79 Nja, nässlorna häromkring kissar hundarna på ;) Det är inget problem för mig att ibland äta mat som jag inte är så förtjust i. Familjen tycker om det.

#73 Applåderar till dessa kloka ord!

Laga mat man inte tycker om? Låter som självplågeri i mina ögon  Nej där är jag nog så krass att om gubben min ex. vill ha någonting som han älskar men som jag inte kan fördra, så lagar jag hellre någonting annat till mig själv, eller byter ut vissa delar av måltiden för att det ska passa mig och min smak bättre.

Men det är ju skillnad på att laga snabbmat då och då och att aldrig se till att barnen vänjer sig vid ex broccoli. Ingen här klankar nog ner på den som lagar till korv då och då, det är inte den föräldragruppen som diskuteras. Det är de som ger ostbågar till en bebis och häller saft i nappflaskan etc. De som inte ger sina barn bra vanor från början.

#81 Jag plågas inte av det. Det är bara mindre gott.

#82 Precis, det är dom det handlar om.

Jag vet att mina brorsbarn som är 1-4 år gamla, de är livrädda för grönsaker när deras mamma är i närheten och de är grovt beroende av coca-cola.

Där går mamman runt och matar ungarna med nyttig mat och bantar barn med mera medans de får äta godis hej villt och dricka läsk och trots att de får nyttig mat så behöver ungarna bara kasta iväg tallriken och så får de någonting annat.

Det gnisslar i hjärnan på mig när jag ser 3-4 åringar sitta med huvudet inne i en 42'' tv och äta panpizza och dricka coca-cola.

#8 Ja det är ju dock väldigt hemskt att se! Finns skillnad på -inte vilja ha- och -inte tycka om en grej! Men det ska inte gå till överdrift och det skall ändas serveras bra mat!

#84 3-4 år??? Jag förstår mig inte på sk vuxna alltså