Jag frågar alltid själv om det är något jag ska göra, och väntar mig det samma tillbaka.

Är det något som bara grabbarna ska göra väntar jag mig att få veta det i god tid innan, om det inte är en spontan grej dom ska göra. Men jag gillar förberedelse och föredrar att veta innan

#1 Du och jag är lik där, jag vill gärna veta innan och jag frågar alltid om min pojkvän vill följa i fall jag ska göra något.
Jag föredrar förberedelser. =)

Han däremot är inte alls i samma tankebana =/

Jag vill gärna bli tillfrågad…

#2 Det är ju jättejobbigt om man inte är på samma plan när det gäller sånt.

Jag vill veta om min pojkvän har några planer, gärna i god tid innan. Och jag vill även gärna åtminstone bli tillfrågad om jag vill följa med (om det inte enbart är grabbarna som ska göra något) - Men tyvärr säger min pojkvän till om han ska åka i sista minuten, ex. samma dag/kväll som de ska åka, och drar utan att ens fråga om jag vill med.

Ibland säger han till att han ska ex. åka iväg och fiska en dag, några dagar före men han bjuder inte med mig.

Han har dragit på bio med en kill- och tjejkompis utan att ens talat om för mig - han sa då att han "glömde tala om" när jag t.o.m någon timme innan frågade vilken tid han skulle komma hem till mig den kvällen - då sa han att han inte visste, men det viste han ju eftersom det var efter bion. Det var bara att säga att han skulle på bio och kommer hem efter det. Men han sa ingenting för än efteråt. Han trodde väl att jag skulle bli sur??

Han har aldrig bjudit med mig på fest, utan planerar någon vecka i förtid tsm med vännerna och samma kväll berättar han vart han ska festa och då får jag festa utan honom (om det ex. är Valborg då alla är ute) eller också sitter jag bara hemma medan han festar (ex. en födelsedag) inte ens på hans egna födelsedag blev jag bjuden (inte hemma hos honom).

Jag känner bara irritation, jag förstår inte varför han inte kan berätta vad han tänker göra och vi är inte alls på samma nivå vad gäller sådant. Jag bjuder med honom till i princip överallt eller åtminstone berättar vilka planer jag har. Jag känner mig även ovälkommen runt hans umgänge och blir sårad ibland. Det har dock blivit bättre nu.

Visst om det händer enstaka gånger att jag inte blir tillfrågad, men oftast blir jag inte tillfrågad. Om jag inte redan är hemma hos honom, men ibland har han t.o.m bett mig åka hem för han ska göra något (ex. fiska, han åker iväg då en hel kväll)

#4 Ja, han frågar aldrig mig men jag frågar alltid honom.
Jag är också väldigt enkel att byta ut märkte jag också, han frågade mig en gång om jag ville följa med på dragrace och jag sa tack men jag står nog över. Han gick då direkt och frågade min lillebror som sa samma - min lillebror har han varit på jätte mycket medan han aldrig frågade mig igen. (detta var 1 månad sen, dragracet är nästa vecka och han har inte frågat igen men är gärna på min lillebror)
Man kan inte skylla på intresset då vi har samma intressen och vi dras åt exakt samma saker båda jag, pojkvännen och lillebror.

Vet inte varför han gör så. Känns jobbigt faktiskt. =(

#5 Det är exakt samma för mig!
Min pojkvän har frågat mig max 3ggr på dessa 2½ år vi varit tillsammans om jag velat följa, inget mer.
Och han planerar gärna lååångt innan de ska bli av men kommer bara minuter innan de ska åka och säger det.
Sen kommer han med tusen undanflykter för att allt ska bli bra igen eller för att det ska låta som om att han verkligen glömde det osv. Bara det att han innan säger tusen saker som motsäger helt att han "glömde". =/

Min kille vill ha med mig överallt. Kan bli lite jobbigt.

Annars så träffar vi våra vänner tillsammans om jag inte känner för att sitta en kväll med mina tjejpolare. För då får han inte följa med ;)

Nja, skulle inte bry mig. Man behöver ensamtid med sina vänner också.

Jag frågar absolut eller säger att jag vill ha med min kille och han gör samma. Helt ok för mig om han vill vara ensam med sina vänner, men det är ju trevligt att få veta det i förväg och inte precis när dom ska gå isf.

#5 & #6 Det där är ju bara dålig stil av era killar tycker jag och det skulle jag inte acceptera. Är man två tycker jag att man frågar om ens partner vill och går iväg på saker tillsammans en hel del, sedan är det självklart att man ska få ha egen tjej-/killkväll med sina kompisar, men då tycker jag bara att man ska kunna säga att man har bestämt så och inte dra på det tills man säger hejdå eller ber ens partner att gå hem helt plötsligt.

#8 Självklart behöver man ensamtid. Men för mig är det inte det de handlar om, utan det handlar om att inkludera sin partner i sina beslut och planer, inte exkludera den.

#9 Min kille och jag gör aldrig något tillsammans, jag försöker väldigt mycket att hitta på något men då har han planer redan.
De gånger vi gör något är alltid då hans vänner är mer, inte annars. Och när vi umgås med hans vänner så finns jag inte i bilden, jag är väldigt kort och hinner inte med dessa långbenta män när de väl tågar på och det gör inte honom något. Han traskar glatt med de medan jag är 10-30m bakom, när jag sen säger att jag vill gå hem så blir han sur (är typ 50/50 att han blir det eller inte) och gör allt för att jag ska vara kvar men när jag väl stannar så bryr han sig inte längre.
När jag sedan går hem, trött och le så kan han SMS:a en till två gånger och sen inget mer tills att han komer hem för då tror han att allt kan bli som vanligt igen efter att ha kramat mig en gång.
Han försöker inte ens prata..

Jag tycker det är bra att min man vill gör saker på egen hand utan att bjuda med mig (liksom även jag gör egna grejer),man ska inte behva vara siamesiska tvilingar för att man har en relation, man behöver även egna liv.

Av praktiska skäl (barn som ska skjutsas till aktiviteter, djur som ska passas, jobbtider mm) vill jag hälst veta det i god tid så pusslet hinner fixas till.

Jag skulle nog tycka att det blev tråkigt om han åker bort ofta på saker jag gärna skulle vilja följa på. 
Men skulle det bara vara han och några kompisar förstår jag ju att jag inte kan följa och inte ens får frågan om det.

Det enda jag förväntar mig är att veta att han ska åka och när.

Jag har åkt och campat med mina kompisar själv utan min sambo.

Tror det är bra att man hittar på saker ensamma ibland sådär, bara man se till att den andra är med på planerna.

jag bryr mig inte så mycket om att följa med. min sambo får gärna hitta på saker utan mig, även om han oftast frågar om jag vill med eftersom våra intressen är förhållandevis lika. ska han fiska vill jag gärna med, men jag blir inte sur om han sticker med sina kompisar. däremot vill jag veta om han ska iväg, inte för att jag nödvändigtvis måste hänga på, utan för att vi är just sambos och om han helt plötsligt försvinner utan att säga något skulle jag bli jätteorolig och viseversa. tycker det hör till god ton i en familj att säga vart man ska så andra i familjen slipper bli oroliga. det behöver inte vara med speciellt mycket framförhållning. vi har ju inga barn eller annat som pockar på vår uppmärksamhet, så vi kan ju vara ganska spontana. bara jag vet var han är.

#10 Så länge han berättar att han ska iväg så är det ingen fara för mig, vill jag med så kan jag ju fråga då jag faktiskt har förmågan att tala. 

#15 Ja, tala kan vi nog allihop.
Men jag känner att något är fel om man aldrig blir tillfrågad om att följa med.

#16 Ja, det är klart. Men i vårat förhållande så faller det sig naturligt att inkludera varandra.

#17 Skönt för er. Tyvärr är det inte alla som har det så som du kan se i tråden.

Det beror på vad han planerar att göra. han har sitt spelintresse som jag inte alls har så varför ska han då fråga om jag vill följa med? För det mesta planerar han in sånna träffar dom helgerna jag jobbar. Men han kollar alltid med mig om det är ok att han åker bort den helgen/om folk kommer hit. Ska han på bio eller så så uppskattar jag att bli tillfrågad eftersom jag skulle fråga honom.

#18 Vilket är väldigt synd, alla förtjänar ett bra förhållande.

Jag tycker att det är underförstått att jag får följa med om min partner ska någonstans, han behöver inte fråga, det är skönt. Men ja, jag vill ju som sagt att han berättar var han ska, när han kommer hem o.s.v. Så jag inte behöver ringa til polisen och anmäla honom försvunnen stup i kvarten.  Fast nu är vi ju ytterst sällan ifrån varandra då jag är helt nyinflyttad i staden (har flyttat 130 mil) och min sambo mest har långdistansvänner han med. De vi har här är gemensamma i stort sett alla.

#11 Min kille försöker heller aldrig prata, och om jag börjar prata lyssnar han bara men säger ingenting tillbaka, väldigt tyst blir han och bara slänger in ett "mm". :P Men det är så han är.

#10 Precis :)

Ibland frågar han, ex. dragrace har han åkt på utan att fråga mig, och som "ursäkt" kan det vara att han inte tror jag tycker om det (aldrig varit på det så jag vet ju inte, men vill testa) eller att jag inte vill hänga med p.g.a hans kompisar (tycker inte om alla hans kompisar). Men ändå kan man ju fråga, det skadar ju inte och då har jag ju möjlighet att säga nej jag känner för att vara hemma/eller hitta på något annat eller också följa med, även om han är med någon jag inte riktigt tycker om för jag kan ju ändå vara med honom. :) Det handlar inte om att han inte får hitta på saker utan mig. Jag uppskattar bara om han frågar _ibland.
_Men ibland när han inte har bjudit med mig, ex. på fest när han är med de flesta av sina kompisar - har han sagt att han inte bjudit med mig eftersom jag är "pinsam" p.g.a. att jag inte pratar med hans kompisar (jag är blyg i början, och det blir inte bättre av att hans kompisar ibland "ignorerar" mig på ett sätt och vissa av dom tycker inte om mig, och jag känner mig ibland inte så välkommen därmed blir jag tyst) men jag får ju heller aldrig chansen att bli "en av dom" heller eftersom jag nästan aldrig är med dom. Jag har tagit upp detta dock. :)

#21 Är samma med mig =P

Han planerar sitt liv och jag mitt, ibland frågar jag om han vill med och ibland inte, han gör det samma, sen planerar vi saker ihop. Ingen känner sig låst eller tvingad att undanhålla saker och ingen känner sig förbisedd. Han tycker att vi ses för lite, men det har mer med mitt jobb att göra än hur vi planerar vårat sociala liv. Jag tycker att vi ses lagom mycket. Jag bryr mig inte om han gör saker spontant och inte han heller. Men det är naturligt att vi pratar om saker lite innan.

Ibland vill man ju helt enkelt inte ha med partnern, trots att det är en aktivitet där han "kan" vara med, t.ex. gå på bio med kompisarna. Det är skönt att bara ha kompistid ibland. Däremot berättar jag ju såklart om jag ska ut eller så, och vill jag ha med honom så bjuder jag med honom, och samma för honom.

Jag vill gärna veta om min kille ska göra något speciellt, men kräver inte att han ska fråga mig om jag ska följa med. Om han aldrig skulle fråga mig skulle jag nog bli lite sur, men att han vill umgås med bara sina kompisar ibland har jag inga problem med, jag vill ju umgås ensam med mina kompisar ibland också :)

Om vi inte bestämt något så är han fri att göra vad han vill. Fast det skulle vara konstigt om han inte meddelar mig förrän i sista minuten och dessutom inte berättar hur länge de skall vara borta. Vill inte sitta hemma och vara orolig att det har hänt något.

Vill tillfrågas, liksom flera av er andra.

Jag känner lite så här. Är förhållandet seriösat och vi umgås mycket, så skulle jag verkligen tycka att det var skumt att inte tillfrågas.

Är det inte riktigt på "den nivån" så skulle jag se det på ett annat sätt.

Men på normalstadiet, -vill tillfrågas.

För mig är det en självklarhet att man tillfrågas/underrättas om något ska ske. Är det något gänget ska göra så ska man kunna säga det i god tid innan (förutsett att det var planerat) och inte komma i sista minuten. Är det något man kan få följa med på så tycker jag man kan fråga.
Det är ju ändå ett sätt att visa att man faktiskt bryr sig, jag tycker inte det är att bry sig om man bara sticker så där. Då känns det mer som om an lämnar den andre i sticket. Man kan minst berätta vad som ska ske och inte.