Kan förstå att du har svårt att tro det och att det inte alls känns bra. Dels är det olagligt det han håller på med, dels är det farligt, och dels har han undahållit detta från dig.

Och att han inte verkar ha någon tanke på att sluta med det är oroande.
Jag vet inte hur du ska göra, men ett ordentligt samtal där du förklarar hur du känner öga mot öga är ett måste.

Sen får du ta ställning till om du vill ha ett förhållande med honom när han nu haft hemligheter för dig och om han tänker forstätta.

Vet inte om du rest mycket själv, men en stor sak som händer när man åker är att man lämnar en del av jaget hemma. Man blir en annan person av att resa, man växer ofta som person och man testar saker man ofta inte skulle kulla tänka sig att göra innan. Jag har bara rökt mariuana då jag rest, kanske ngn gång hemma direkt efter. Man släpper spärrar när man reser och många festar hårt på ex NZ och i Australien. Tycker inte att det är konstigt att han testar. Även om man såkalrt skulle önska att det inte fortsatte. Själv tycker jag inte att det är så farligt att röka på då och då, så länge det inte är för ofta. Om han är rädd för att du ska lämna honom för det förstår jag att han varit tyst om det.

Men, det är väldigt vanligt att jag tycker att tjejer på den här sajten överreagerar då det kommer till sina killar.

Nej, jag skulle inte bry mig särskilt mycket i om han skulle ha TESTAT ett par gånger, men nu har han ju fortsatt med det, och det är för mig oroväckande och inte alls roligt att han gått bakom ryggen på mig, att han gjort det talar bara mera för att han är beroende. Skulle han bara ha testat skulle han antagligen ha berättat det förr eller senare.

Var ung i Danmark på 80-talet. Då räknades hasch som mer eller mindre ofarligt, mer än 75% av alla universitetsstuderande hade någon gång rökt hasch. På fester fanns det mer eller mindre alltid med. Provade själv ett fåtal gångar.

Såhär 20-25 år senare kan jag säga att dom flesta bara testade några gångar dom åren och sen inget mer av och är vanliga akademikersvenssons med bra jobs, familj och så vidare.  Men de som höll på regelbundet… de är helt zombie-artade idag. Hjärnan verkar bli som ludd, och hela deras fysiska framtoning är "slöhögar". Orkar inte sköta några jobb, deras familjer orkar inte leva ihop med dom så de är separerade sedan länge och deras liv innehåller inte mycket annat än röken.  Ämnena lagras i kroppen fettvävnad oh det kan finnas mycket på lager, så att bli av med det kan ta många månader, det bryts ner långsamt.

Så ja, jag förstår att du reagerar så på det!

#2 Håller med. 

#3 Man kan inte bli beroende av cannabis, inte fysiskt i alla fall (men ett psykiskt beroende är ju inte bättre). Det är därför man ej får avtändning på det som många andra droger.

#2 Nu är det ju skillnad på att prova röka på och på att sätta det i system.

Jag tycker inte alls det är konstigt att man reagerar på att han inte berättat om det. Att han är rädd för att bli lämnad är ju knappast en ursäkt för att inte vara ärlig mot sin partner. Droger påverkar inte bara en själv!

Du kanske inte tycker det är farligt att röka på, men för många är droger inte alls accepterat, med all rätt!

Vill också påpeka att denna sajten tar avstånd från alla olagliga droger!

#2 Vadå blir annorlunda för att man reser.. Väldigt många ändrar sin personlighet eftersom de inte behöver ta ansvar över något och ingen känner igen dem, anonymiteten gör att folk gör dumma saker. Vet alldeles för många som tar en resa utomlands för en ursäkt att supa, knarka och kn*lla runt och göra saker som de aldrig skulle drömma om att göra hemma i Sverige. Inte ok i mina ögon oavsett kön.

Till ts, Ställ han mot väggen om du inte gillar det, att smyga är inte acceptabelt. Jag hade dumpat honom, inte för att han testat utan för att han ljugit och smugit runt, samtidigt som jag inte accepterar droger i mitt hem. Dessutom är han korkad, hur kan han säga att han inte tycker att det är en stor grej, och sedan be dig att inte tala om det för någon..

#5 Beroende är beroende, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Visst, fysiskt beroende är kanske mer påtagligt, men det betyder inte att det är mindre farligt.

Jag kan säga att av de som jag känt som har brukat droger i någon form överhuvudtaget, så är jag rätt övertygad om att hasch och amfetamin-pundarna är de som tar mest stryk. Inte ens heroinister är lika borta. Folk som har rökt hasch regelbundet under bara något år är ofta redan rejält slöa i resonemanget. Och jämför jag då med folk som har druckit alkohol dagligen i kanske 10 år, så är skillnaden som natt och dag. Det betyder inte att supandet är bra, men oavsett om folk jag känt har varit fysiskt beroende av alkohol så har de i alla fall inte blivit så värst korkade. Det borde betyda något…

#8 Men det är lättare att behandla ett psykiskt beroende, tro mig, jag vet. 

Och tycker du att amfetamin- och cannabispundarna är värst så har du inte träffat någon riktig opiatjunkie… 2-3v avtändning på t.e.x. subutex… Huga.

Mest psykstörda blir dock de som missbrukar zolpidem, oftast är det helt lagligt då läkare kastar det på folk till höger och vänster. Har vänner som tagit zolpidem i rekommenderad dos (10mg) och sedan har krupit omkring på knä och skällt som en hund, pratat med "grodor", vaknat i garderober, KÖRT BIL, sett tomtar, inte fattat att pojkvännen är EN person o.s.v.

Nu får vi återgå till trådämnet.
Frågor om beroenden/effekter och liknande kan med fördel tas inne på "Beroenden.ifokus" eller så kan ni starta en ny tråd.

Inlägg som fortsätter diskutera droger kommer tas bort.

Jag skulle också reagerat och varit orolig om min pojkvän kom hem så och hade ändrat beteende och börjat röka på mm. Tycker att du måste sätta hårt mot hårt, då du trots allt har sagt och bestämt dig för tidigare att du lämnar honom om han undanhåller fler saker för dig, om du ger honom för många chanser efter att du har bestämt dig är det troligt att det blir ännu större eller fler saker han håller undan i framtiden om han vet att han ändå kommer undan med det.

#2 Jag tycker inte att man behöver bli helt borta för att man reser, utvecklas och får testa nya saker och i denna tråd tycker jag inte att TS överreagerar alls. De hade en överrenskommelse som han bröt och dessutom blivit beroende av marijuana.

Nu skrev jag ju inte att det var ok om det är ngt man gör ofta… men då och då är inte så mycket att hetsa upp sig över i mina ögon. Ni pratar missbruk och jag pratar då-och-då-bruk. Står inte heller att han är beroende, eller hur mycket han röker.

Inte heller skrev jag att man ska vara ansvarslös då man reser, jag skrev att folk förändras av långa resor. Men att på just NZ och Aus festar många och det är ofta en anledning till varför folk åker dit. Det ligger i resandets natur att man förändras som person en del. Kanske har ni inte rest mycket och därför inte förstår vad jag pratar om. TS säger att han har ändrats och vill vara mer med polarna som ex, ja man får andra prioriteringar efter långa resor, kanske inte just att man väljer bort tid med sin partner, men man kan inte tro att det är samma människa som kommer hem, även om man till slut kommer in i gamla rutiner. Förändras gör man.

Vissa överenskommelser man gör med sin partner låter bra när man gör dem, men är inte lika bra i praktiken. Även om man är ärliga mot varandra så finns det ibland anledningar att inte prata om allt. Nu säger jag varken bu eller bä om just den här saken är tillräckligt stor eller liten, men jag tycker att hon överreagerar och att det är en liten sak att vara stenhård på sin, "det är dags att lämna princip" över.

Jag har en fråga: Vad har hans kristenhet att göra om han röker på ibland?

Och om det nu är så att han är rädd för att du ska lämna honom för att du har krav på både dig o honom att berätta precis allt. Så får du nog se till att få honom att sluta röka på.

Ärligt talat, berättar du verkligen precis allt för din kille? Han kanske är livrädd för att berätta eller ens ta upp saker med dig, för att du ska lämna honom. Kanske är det dags för dig att lätta upp lite o inte vara så hård. Att han hellre umgås mer med sina kompisar är för att han inte vågar vara med dig i den utsträckningen du vill.

#14 Ja usch vad hård man är när man vill ha rakframhet och ärlighet i sitt förhållande, speciellt då det gäller saker som droger. ironi*

# 15 Ja, usch vad tråkigt att killen inte vågar berätta från början, då *Ironi*

PS: Det finns inte en enda helt ärlig människa på hela jorden. DS

#16 Ja, det är tråkigt, vet inte vad ironin med det är?

Det finns människor som alltid är ärliga då det gäller stora saker, saker som påverkar andra. Säger man motsatsen är det förmodligen för att släta över sina egna fel och brister.

Sen är det nog så att alla ljuger någon gång om något.

Och allting är relativt, det som är stort för mig eller dig eller andra kanske inte lika stort för andra….. då får man väl mötas på halva vägen, funkar inte det så får man gå skilda vägar.

Håller inte med Kalendula i detta fallet.  Visst ska man inte behöva redovisa varje lilla småsak man varit med om för sin partner, men sånt som har betydelse ska man inte smussla med. Och här är et ju frågan om något som (om han håller på mer än nån enstaka gång med rökandet) faktsikt påverkar honom som person. Självklart såpass viktigt att det är relevant för käresten att veta!  Och det att han smusslat/låtit bli berätta visar väl också ganska väl att han skäms/vet det är fel på något vis.

Håller med den som skrev om resor. Det händer mycket med en person på en lång resa. Nu pratar jag inte semestertrippar på ett par veckor, men långresor kan definitivt innebära en massa personlig utveckling åt olika håll.  Har själv upplevt hur det kan göra en relation helt "ojämn" efteråt, om den ena har "stått still" medan den andra har förändrats jättemycket på ½ år.  Stått still är förstås att ta i, men har man varit hemma som vanligt o pluggat eller jobbat så har det inte hänt alls samma "ryck".  Men däremot håller jag inte med om att en resa skulle vara ursäkt för att använda droger eller inte vara ärlig.

#19 Håller med dig.

Det här är inget man kan ta så lätt i ett förhållande. Just det här med sveket, att han smusslat.

Jag ser det som en självklarhet att man berättar allt för varandra i en relation. Hur ska man annars orka leva tillsammans om man ska ha hemligheter?

#16 Jodå, det finns gott om ärliga människor som står för vad de gör och tycker. Hennes kille är inte en av dem uppenbarligen.

roligt med många svar och åsikter. Jag var som sagt väldigt delad och förvirrad när jag skrev så en del verkar ha misstolkats.. träffade pojkvännen senare på kvällen för en diskussion. Jag var verkligen arg och fick ut all min aggression genom att ropa och skrika hur fel jag tyckte det var och han satt tyst, lyssnade och förstod.

Vi har inte på något sätt en sådan relation att man måste berätta ALLT, men ärlighet i det stora hela är något vi håller hårt på, och han sa själv att han inte skulle ha accepterat att jag gjort detsamma åt honom, och det om något är väl en bra grundregel?

#14 Med att han är kristen menade jag att han annars sällan dricker eller festar.. hade ingen väsentlig del i sammanhanget, nej.

Som många också skrivit vet jag att man "förändras" av att resa och även av att ha ett distansförhållande så lång tid, man väljer vad man säger och bråkar inte i onödan och visst kan det att han inte berättat bero på det till en del, men det att han gått "och tränat", "åkt ut med båten" "sett på hockeymatch" m.m. sedan han kom hem, och i själva verket varit och rökt någonstans är att gå bakom ryggen på ett sätt jag inte accepterar.

Jag skulle inte ha sagt något om ifall han bara testat, det är väldigt vanligt det vet jag, men att han fortsatt, även här hemma och med dessa lögner tycker jag inte om alls.

Jag är fortfarande arg för det han gjort och vet inte om vi fortsätter tillsammans, det får tiden utvisa.. just nu behöver han mig, har sagt att han ska sluta men att det inte är lätt.. så jag kommer vara där ännu iaf…

#22 Starkt av dig att du tänker försöka stötta honom om han nu ska lägga av med rökandet. Hoppas det går bra! Jag hoppas också att du får ordning på dina tankar om det hela!

Bra att ni pratade om alltihop ordentligt, hoppas det löser sig för er och att ni gör vad som känns bäst senare.

Jag tror jag skulle gjort följande…

1. Som du, talat ut med personen ordentligt. Haft en diskussion.

2. Tagit reda på hur det kom sig att han ens testat.

3. Sedan, som du tänkt, försökt hjälpa att avsluta beroendet.

om han tycker att dte är svårt att sluta så låter det ju som ett beroende, då blir ju inget bättre av att du går, spec om han säger att han vill sluta.