Alla vi syskon har god ton och min till varandra och vi hjälps åt, men storasyster försöker inte och hon gör gärna om den goda stämningen till ett helvete.. =/
Får hon välja så sitter hon i soffan och har oss som slavar åt henne.

Låter som en jobbig situation :/

Det första som kommer upp i mitt huvud är att hon låter oerhört bortskämd med att få precis som hon vill. Eftersom ni ger med er för husfriden så har hon lärt sig att det fungerar och fortsätter.

Ni får helt enkelt börja uppfostra henne. Inte för att det ska behövas men om alla gör samma sak när hon börjar så lär hon sig att det inte fungerar. Hon lär bli värre ett tag men sen kommer hon nog ge upp. Ni får bara stå ut tills dess.

Å just det, hade hon slickat på juicepaketet hade jag öppnat det och spottat i det när hon såg. Ibland får man ge tillbaka med samma mynt.

Herregud! Jag är helt överväldigad att du ens står ut:S 
Jag skulle nog ha flyttat med någon av mina bröder till en lägenhet på en gång!

Jag tycker personligen att din far ska ge ett ultimatum!

Men finns det ingen som hon lyssna på? Respekterar hon någon?

För jag skulle nog be den personen om hjälp i sådant fall

#3 Ja, vi har testat det och av någon anledning så fortsatte det inte. Bröderna mina "hoppade av" och fortsatte som tidigare och det resulterar i att hon blir ännu jävligare emot mig som säger ifrån, jag har dock hållt i detta med att säga ifrån och hon har blivit lite lugnare men inte så värst märkbart. Tyvärr…

Ja, hon är van att få som hon vill - tyvärr.
Vet inte varför men hon har alltid lyckats fått som hon vela, om inte så har det slutat med rejäla bråk mellan henne och pappa. Än idag (trots sin ålder) så kan hon "hota" med att säga till pappa om hon inte får sin vilja fram. Mycket barnsligt om jag får säga det själv, hon är trots allt 22år och ska ta hand om sig själv nu, inte vända sig till pappa så fort hon får lite mothugg.
Bland annat har vi en katt som vi haft sedan jag var 4år, pappa hade tydligen lovat syster att hon skulle få honom när hon flyttade. Pappa hade tydligen lovat det men det var om HAN flyttade, men syster vrider snabbt sakertill så hon vill ha det. Jag blev väldigt besviken på pappa så han inte pratat med varken mamma (som han köpte katten med) eller oss andra kring detta och han vet dessutom att jag har haft värst barndom och det enda bra minnet jag har är just denna katt.
Jag vet inte hur länge till han lever men pappa vet hur betydelsefull han är för mig och han vet att jag är den enda i familjen som faktiskt vet vad en katt ska ha och inte ha, syster är den som ärligt vet minst och hon bryr sig dessutom minst om katten (jag och storebror bryr oss mest). Detta med katten har tagit mycket hårt på mig då han har varit min trygghet i alla dessa år.

#4 Haha, hårda bud! Undra jag hur hon skulle reagera då, 3e världskriget möjligtvis.

#5 Ja, jag ska ju flytta ihop med min pojkvän i höst och tack vare att min lillebror har totalt fel kompiskrets så har jag även en vilja om att flytta långt härifrån och ta han med mig så han får ett bra liv igen.
Storebror vet jag inte hur han tänker, tror faktiskt han finner sig lite i hennes beteende - han var lite lik förut så kanske är det?
Dock hade han respekt och hänsyn och respekterade när ett nej kom 2a gången, syster fortsätter tills hon sprängs av ilska.

Tror inte hon har respekt för någon, hon idiotförklarar pappa och är mamma hos oss så är de två bästa vänner (sol kompisar) men så fort mamma åker så pratar hon skit och fortsätter trots att både jag och lillebror fräser åt henne ordentligt. "Jag vet bäst" säger hon.
Hon uppför sig som om hon kan exakt allt, och säger jag emot för jag vet att hon hade fel på den punkten så kan hon fräsa/skrika:
"Men lägg av! Sluta vara så j***a envis hela tiden." Och sen fortsätter hon så, och ju lugnare jag är dessuto mer förbannad blir hon, antagligen för att hon inte är så himla säker/duktig som hon försöker framstå.

Hon har dåligt självförtroende så kan vara det som gör att hon blir så förbannad och gör allt för att få sin vilja fram?
Trots att hon vet att jag har rätt så hugger hon emot, jag säger aldrig emot om jag inte är säker på att det är rätt och jag kan lugnt argumentera emot men ändå blir hon förbannad och får absolut inte "förlora" och om jag lägger mig i alla frustration så blir hon "stolt" och uppför sig som en översittare resten av dagen. =S

Oj vilken jobbig situation. Går det inte att ni alla syskon pratar med er far om att han måste säga till henne att skaffa eget boende. Då tvingas hon växa upp och ta eget ansvar, vilket förutom att vara skönt för er är absolut nödvändigt för henne!

Annars håller jag med de andra här som säger att ni måste stå emot och säga ifrån, ihop, hon är för bortskämd och måste skärpa sig.

Hon är 22 skriver du, och har ett jobb. Tyvärr men det är din pappas ansvar att kasta henne ur boet nu, hon är vuxen och klarar sig själv. Det är inte snällt Din 20 åriga bror bör oxå vara på väg ut nu när han har jobb.

Syskonrivalitet, eller bara när folk bor ihop fast deras personligheter kolliderar är en pest, jag är så glad att jag flyttade hemifrån så fort jag gått ut gymnasiet. Annars hade jag nog blivit galen.

Det finns ett uttryck, ont ska med ont fördrivas. Vilket kanske skulle kunna funka men kräver att alla syskon håller ihop i en enad front. Alternativet är ett familjeråd där var och en får tala i turordning över den ohållbara situationen.

#7 Vi har pratat med pappa allihopa, men av någon anledning blir det ingenting. Hon tror helt enkelt att hon får som hon vill oavsett kraven.
Här där vi bor är det väldigt svårt att få tag i eget dessutom så det kan ha med saken att göra, men hon försöker ju inte ens.

Nu har hon bokat 2 utlandsresor med sin kompis (kanske berättade det) och igår visade pappa mig ett sms ifrån henne där hon frågar om hon får ha en egen hund hemma nu.
Pappa har klargjort flera gånger att hon inte får ha egen hund förren hon bor i eget hus, hon vet det mycket väl men frågar ändå.
Hon klagar dessutom väldigt ofta på att allt är så himla dyrt, ändå schoppar hon kläder ganska ofta, hon kör bil en del, bokat två resor och nu ska hon ha hund. Jag förstår inte hur hon kan ha råd med detta om hon nu är så fattig?

#8 Ja, de borde ju minst leta efter eget.

Jag förstår dig, jag ska flytta nu i höst och då har jag ändå ett år kvar på gymnasium. Men jag orkar inte med livet här hemma, det är på tok för mycket och jag blir tokig på det.

Problemet är att min storebror kan finna sig i detta och har därmed också enklare att tillåta hennes framfart. Kan vara för att han var lite lik förr, men som sagt, han tillåter mer.

# 9 Hon kör ju sin stil just för att den fungerar. Både med att ständigt fråga om saker hon redan vet att svaret är nej på och hur hon beter sig mot er.

#10 Jadu, hon har varit så här i alla år. Speciellt sedan mamma stack, då "tog hon rollen" och försöker nu bossa runt väldigt mycket.
Trots att man säger åt henne och hon sätts på plats så ger hon sig verkligen inte. Hon är skärpt i max en vecka och sedan är hon tillbaka, och det spelar ingen roll hur mycket man säger ifrån och om alla faktiskt står på sig och säger ifrån när man måste.
Vi har alla stått på oss väldigt länge detta var för ett tag sedan dock, och hon gav sig aldrig. Hon fortsatte med sin stil, men till slut lugnade hon ner sig och vi fortsatte att säga ifrån när vi inte ville eller liknande och efter någon vecka kom utbrottet, hon var förbannad på minsta lilla och var jävligare än någonsin. Dock flyttade hon i samma veva med sin f.d pojkvän till Norge, så det blev skönt.
Men ja, nu är hon tillbaka och minst lika jävlig.

Hon verkar ha tagit på sig mammas roll och tror att hon genom detta kan få som hon vill. Men när hon på samma gång "hotar" att säga till pappa så kan man undra om hon är väldigt omogen, har dåligt självförtroende, har kontrollbehov eller om det är alltihopa i ett?

# 11 Det är nog lite av varje kan jag tro. Översitteri, kontrollbehov, utåtagerande osv.

Förstår verkligen att du tycker det är jobbigt att bo där.

Som redan sagt behöver nog systern flytta hemifrån, vilket inte är ett problem om man har tillräcklig inkomst! Er pappa gör nog henne, och er andra, en tjänst om han trycker på detta.

#12 Ja, tror det jag med. Men vad hände med texten i #11? =S
Den är ju grå!

#13 Ja, önskar bara det gick att prata med pappa om något, tyvärr har inte jag en så värst bra kontakt med min pappa (eller mamma då hon förstörde allt igår). Men ska iaf försöka!

#14 Texten är grå pga ett fel