Självklart är det upp till dig att få välja vad du vill veta och inte. Det kan inte vara så att dina föräldrar tror att du vill veta, eller vill göra klart för dig hur det ligger till? De kan ju vara rädda för att du känner att du inte fått information och kanske vill veta omständigheterna runt det som inträffat.

Om det är av egoistiska orsaker eller för att söka empati så tycker jag helt att du ska säga ifrån, det gör du bara rätt i. Jag var liten när mina föräldrar skilde sig men har en grymt bra uppfattning om varför det hände, för att min mor lät mig veta det mot min vilja.

När människor skiljer sig så går de igenom en kris och beter sig ofta på sätt de annars inte skulle göra. Oavsett orsak är det alltid svårt att lämna något man är van vid. Men du ska inte behöva bli inblandad ta parti eller bli påverkad av deras åsikter om varandra. Tyvärr tror jag att detta är vanligt i famlijer när en skilsmässa är igång, tycker det var bra av dig att sätta ner foten. Hoppas både du och de mår bättre snart!

nej jag har sagt att jag inte vill veta.ovh att när de har bestämt hur de ska göra (hur det blir med huset, osv) kan de berätta det. De rent praktiska saker vill jag veta inget mer..

men de låter iaf på mamma som om hon tycker jag är kall och borde bry mig.
Men jag lever ju mitt liv nu, och jag orkar inte ha deras kris i mitt liv…

Jag håller helt och fullt med första inlägget. Jag tycker också att du ska försöka prata med din mor och försöka få henne att förstå att du inte kan/vill/orkar ta på dig deras kris. Det är egoistiskt av din mamma och du ska inte behöva utsättas för det här alls.

Vill hon prata av sig, så får hon faktiskt vända sig till någon väninna. Har hon inte det, så får hon väl bekosta en terapeut.

Du har rätt till din egen bild av din far och behöver inte förpestas av vad han har sagt eller gjort gentemot din mor. Det som händer dem emellan är just dem emellan. Personligen skulle jag ändå alltid känna mest sympati med den av parterna som inte går in för att svartmåla den andre. Därmed inte sagt att man ska tvingas välja, för det ska du inte göra!

Stå på dig, och säg till henne precis vad du skriver här. Vill hon inte lyssna så får du väl författa ett brev till henne som du kan skriva i lugn och ro, där du får stå oemotsagd och inte oroa dig för att hon inte lyssnar.

*kramar till dig*

Ja, oavsett om din mamma VILL att du ska bry dig eller inte så är det DU som bestämmer över dina känslor, inte hon. Det måste hon acceptera. Vi bestämmer själva över våra liv. DU bestämmer hur du vill göra med ditt liv. Inte någon annan. :)

Jag har aldrig förstått mig på folk att dom ska smutskasta den andra inför barnen vid skilsmässor..Det är inte barnen som ska skiljas och barnen ska ha en relation till båda föräldrarna i fortsättningen oxå..tänk på att det är inte bara den enes fel att två grälar…Stå på dig

Dessutom tycker inte jag att det är rätt att som förälder lägga över några krav på varken att "ta ställning" eller engagemang på barnen vad gäller deras egna inbördes relation. Som förälder måste jag inse att det är MITT förhållande till min respektive det handlar om, inte mina barns förhållande till mig eller min partner.

Du ska absolut inte behöva känna några krav på dig vad gäller deras skilsmässa!

tack för alla svar!

känns skönt att det är andra som tycker att jag gör rätt.. Jag skulle ju aldrig hålla på att tjafsa med dem om jag och min sambo skulle separera…
Men nu tror jag att min mamma har fått klart för sig att jag inte vill ha nåt med det att göra.
fast vem vet hur länge det håller innan hon ringer hysterisk igen.. fast då funderar jag på att abar säga att ring när du kan prata som en vettig människa…