Valdigt bra fraga.. Min pojkvans familj har helst inget att gora med mig. De tycker inte att jag ar bra nog for deras son da jag ar "utlanning". De ar valdigt fjantiga och vill ha rena linjer i sin slakt. Har bara traffat dem ordentligt en gang, da bjod de pa middag. Det var snart ett ar sedan och det verkar inte som om det kommer handa igen. Hans syster och hennes familj gar jag ganska bra ihop med dock, aven om de ar valdigt chavvig och jag inte haller med i deras varderingar eller livsstil. De enda jag kommer riktigt bra overrens med ar hans styv-morforaldrar. De ar jattegulliga och intresserade av Sverige och vad vi har for oss :)

For mig sa funkar det inte att forsoka komma narmare, for de vill inte ha mig dar, sa jag har slutat forsokt. Kanner du daremot att du och dem vill kunna umgas sa kanske det helt enkelt bara handlar om nagot sa enkelt som att hitta ett gemensamt intresseomrade att prata om. Ar det spraket som ar ett problem sa ar mitt tips att bara slappna av. So what om man missforstar varandra? Jag skamtar ofta om hur dalig jag ar pa engelska om jag missforstar nagot. Ar det en gruppdiskussion sa brukar jag mest bara sitta och le, nicka och skratta lite om det ar nagot som ar roligt osv. Far jag en fraga och jag inte har en aning om vad de pratar om sa sager jag helt enkelt att det gick for fort/det var for kraftig dialekt for att jag skulle hanga med helt.

Det är så svårt att umgås med svärföräldrar tycker jag. I början var det jättenervöst och pinsamt vissa gånger. Min killes pappa älskar att skämta och fråga typ Vet du vad man kallar…
Och jag har ingen aning med de flesta saker! Så kan dom fråga typ förstod du? Då säger man .. aah..

Min killes föräldrar älskar att prata och när jag inte snackade med dom så mycket på ett tag undrade dom om det var nåt fel eller om jag inte gillar dom. (fick höra från killen)
Jag sa till min kille då att herregud nej det är inget sånt. Jag vet ju bara inte vad jag ska säga.. Ibland går det bra men det är inte hela tiden jag vet vad jag ska säga. Oftast blir det snack om skola jobb eller körkort eller nåt…

Jag försöker nu bara vara mig själv:) Och säga det som faller mig in. Gärna kanske ge komplimanger om maten och så.. dom bjuder en ju gärna varje gång jag är där. Dom är otroligt snälla men väldigt annorlunda från min egen familj så jag måste nog bara vänja mig mer!

Har en kille sedan 3 år och vi spenderar julafton där, somamrloven och varje gång de passerar vår stad och hälsar på honom vill de även träffa mig och vi brukar äta ute osv. Hans mamma har handlat kläder med mig och jag brukar prata mycket med henne om saker och ting.

Tror viljan msåte finnas på båda sidorna :) Sen måste man se till att träffas. ÄR förvånad att du haft pojkvänne i 6 år men alltså inte har någon relation alls till föräldrarna annat än "pappan verkr gullig". Antaratt ni inte ses allt för ofta? Ibland kan det tillochmed vara bra att umå med dem utan sonen.

Prata om saker man vet de tycker om och du med står ut att prata om. Kanske fråga om pappan kan lära dig lite finska som kan vara rätt skoj tycker jag! :D

Min killes familj är helt motsatta min- där jag kommer från är allt kaos, alla pratar i munnen på varandra och diskussionerna är sällan djupare än vilket väder vi förväntar oss imorgon :) Hans föräldrar är högutbildade och lärda och har intressanta intressen och insatta i både kultur och delvis politik och rest mycket i världen så jag försöker att lyssna helt enkelt för de berättar så gärna om deras upplevelser. Sen tycker jag att en del av deras intressen och livsstil rä spännande så det är lätt att prata om det eftersom man vill lära sig mer.
Sen är de väldigt måna om att fråga mig om hur det går med mina framtider, skola, hur jag mår och hur det är med min familj.

Man måste nog komma över rädslan att "göra bort sig" för att det är killens föräldrar och man vill hellre ta avstånd än riskera att de ska döma ut en. Bara att köra och tuta och visa ditt intresse för att fördjupa relationen så kommer du säkert att bli glatt överraskad!

Påminner om att tråden skrevs 2009.

Såg bara att tråden var aktiv, kollade dumt nog aldrig vilket datum TS skrev den :D Tack Hera! ^_^

men den är fortfarande lika aktiv!

Okey, så den är fortfarabnde aktuell.

ja, ag har etablerar en underbar kontakt med min mans syster, Och sen vi fick vårt första barn 2009 så har den kontaken vuxit, nu föder jag vårt andra barn när som hellst, 8 eräknad om 2 dagar)

Men pappan är svår, han är inte i sverige så ofta, o n'r han är här sp har vi ingen kontakt, bara min man och han.

Okej :D Vad kul att höra att du fått fart på familjerelationerna. Är ju mer naturligt kanske att som tjej knyta sig med svärmor eller partnerns syster :D Jag gillar min killes bror och far men det är helt klart modern jag har närmast kontakt med.