Aww..:( Men du har mig. ^^ Vi klarar oss utan pojkar.. Ja, förutom Stian då. ;)

Haha.. Taaaack!! :P Jaa, du och jag.. :P Mäcks och Närå får vi inte glömma.. ;) Och Jonas får vara med på ett hörn han med.. ;)

Haha okej då. ;)

:) Ingen fara gumman…Det är bara att hålla hoppet uppe fast det kan vara svårt ibland….

kram

Hihi.. :) Tack!! Kram

När du MINST anar det, kommer "mr right" dyka upp! Var så säker!

När en kille eller tjej beter sig på det viset, så är det ju tydligt att det beror på att denne har tappat intresset. Det är inte mycket man kan göra åt. Jag förstår att det känns tröstlöst för dig, men tyvärr är det ofta något man måste gå igenom om och om igen.

Det du kan göra är att du i alla fall har så mycket stolthet och självkänsla att du inte fortsätter försöka när ointresset verkar vara så tydligt från den andres sida. En människa som behandlar dig så, är inte värd din uppmärksamhet och än mindre ditt hjärta.

Som Proppan skriver, så kommer det dyka upp någon där äkta tycke uppstår, och känslor av sådan styrka att de överlever den första tidens förälskelse. Helt säkert.

*kram*

Tack tjejer!! :)

Det skumma är bara det att det var HAN som började, det var HAN som gillade mig från början, sedan så började jag gilla honom mer och mer, och sedan så gör han bara såhär!! :/

Nääääe.. Jag hoppas att HAN dyker upp snart.. ;) Haha.. :P

#8 När jakten är över och bytet är nedlagt, är det helt enkelt inte roligt längre. För somliga. Men när man blir riktigt KÄR, då vill man inget hellre än att vara tillsammans. =)

Jaaa, då var det kanske.. Men, neeej, jag ska hitta någon annan………..någon gång!! ;)

Lite "tröstens" ord från en "Old man"

När jag var i din ålder (17) saknade jag ofta en flickvän. Det fanns stunder jag aldrig trodde att jag skulle finna "Den rätta"

Flera flickor dansade in i mitt liv och försvann lika snabbt.

Men idag har jag varit gift med min Anna i 32 år, den rätta kom till slut och det kommer den säkert att göra i ditt fall också juve!
Din tid kommer, tro mig!

Men se till så att du inte "köper grisen i säcken" :)

//carlS

#10 Det kommer du göra… Se till att det är en ordentlig grabb och att han sätter värde på dig…Annars är han inget att ha.:)

Kram

#11 - Hihi.. Aww.. Tack!! :) Och grattis till er två, 32 år är bra!! :)

#12 - Jaaaa, det ska jag.. :P Annars är det ingen idé att ens försöka.. :P

Du behöver inte vara orolig. Jag är 31, snart 32 och singel och alltså en bit kvar till fungerande relation. Inte ens något dejtande för tillfället.

Men, en dag, så står hon nog där, det inbillar jag mig. :o)

Ha inte för bråttom! Jag var ihop med fel partner mellan jag var 18-24 år. Så här i efterhand tycker jag det var bortkastad tid. Tänk så mycket roligare jag kunde haft om jag brytit upp tidigare ;)

Alltså, beroende på hur man ska se det så skulle man ju kunna säga att man innan man hittade den man är gift med nu, dvs SharpMissy så vart det fel gång på gång. Iom alla dom här felen så skulle man oxå kunna säga att alla år man haft innan oxå vart bortkastade.

MEN jag vill nog ändå se det som att jag har lärt mej en väldans massa olika bra saker ÄVEN om inte dom förhållanden jag hade funkade, höll eller va speciellt romantiska och allt vad dom ska vara. Jag har någonstans fått för mej att det är nyttigt att va med om en massa tråkiga och ledsamma saker när man växer upp och blir äldre, för hur skulle vi annars lära oss?

Visst har det blivit många tårar och mycket känsla av att livet är slut, man kommer ALDRIG hitta nån man tycker om och det är BARA jag som har det så här. Men till slut så blir det nog rätt bra för dom flesta, och förhoppningsvis är man lite mer förnuftig och lite mer förstående den dan pga alla spruckna förhållanden som va skit.

Jag har haft fler förhållanden före maken än detta och de känns inte bortkastade ;) Det jag menar är att jag är grinig på mig själv att jag inte tog mig ur det dåliga förhållandet tidigare.  Men det är inget jag går omkring och deppar över idag.

*ler* #17 Det är det jag menar, du vart ju en väldans bra människa ändå?! Och kanske du oxå fick med dej nått som gör att du blir lite lättare och trevligare att leva med?

Jag vill ju tro och hoppas att jag blivit liiiiiite smidigare med åren iaf.

#18. Det har du kanske rätt i.

Du kommer att träffa någon, någon dag. Var så säker. Men framför allt - var stark i dig själv först! Det är inte att ha någon annan som gör dig till en hel människa.

Jag är en gammal tant och fortfarande "på jakt" efter Mr. Right… eller om jag bara skrämmer bort honom. Alla mina misslyckade förhållanden bakom mig får jag se som lärdomar. Kanske att jag snart hittar rätt… och gör jag inte det så klarar jag mig bra ändå (det är ganska skönt att vara själv också). Jag blir ju också mer kräsen med åren och vet vad jag inte vill ha och uppleva igen.

#20 Dagens boktips till dig, Charmique. Jag har precis köpt boken själv och kommit halvvägs.

Den heter "Starka kvinnors längtan efter starka män" och är skriven av Maja Storch. Googla på det så hittar du den! Jag kan säga att den är klart läsvärd!!

Hihi.. Tack allihop!! :) Ni är bara för söta!! :)

Ett tips är att inte vara för "på". Nu vet jag i och för sig inte om du är det eller inte. men men.

#23 Joo exakt.. tänkte jag också på.

Avvara lite och slappna av :)

#23 - Nääe.. Det är jag inte.. :P Det var han som ville träffas och så oftast, sedan så började han ju nästan ignorera mig bara sådär.. Skumt.. ;)

#25: Okej. Konstigt.. Det är svårt det där. Han kanske bara inte blev kär helt enkelt. Men dålig stil att bara ignorera en sådär :S

Joo.. Det var just det som var konstigt.. Det hela började ju med att jag fick veta att han gillade mig.. ^^ Haha.. Jaa, jaa.. Jag har glömt detta nu.. ;)