Min pappas kusin konverterade till islam innan hon gifte sig med sitt livs kärlek och det är ett otroligt stabilt äktenskap.

Läs koranen så ser du att den är uppbyggd på så mycket mer kärlek och respekt än bibeln tex.

Jag gillar inte avfällingar som shia osv. det är för mig den islamska versionen av Jehovas vittnen. Det ska vara rättroende islam för det är ett stort steg fram för kvinnan.

Nej, jag är inte muslim men jag har läst många biblar och bildat mig min egna uppfattning. Jag är mer wicca som toppas med buddism och hinduism än något annat.

Jag har läst lite ur koranen och tycker den är intressantare än bibeln. Min mamma har läst hela koranen och hon sa som du, att det är en väldigt "fin" bok. :)

Jag känner en kvinnlig svensk präst som är gift med en muslim.

Folk får tro på precis vad de vill så länge det inte skadar någon annan.

Antar att jag kan vara tillsammans med en muslim, kristen, jude eller vad som, men jag tänker inte ta del i religionen.
Det kan naturligtvis bli ett hinder i relation men antingen löser det sig eller så löser det sig inte.

Har väl inte att göra med att han är muslim, utan att han är religiös :) Men, jag skulle aldrig kunna vara med en religiös person, det skulle inte funka i min värld, oavsett religion.

Håller annars med om att Islam är sympatisk som religion. Mycket mer än kristendomen. Traditioner ger den dåligt rykte, men läser man koranen så är det fint.

Jag hade inte kunnat vara med en religös. Jag tror inte på det och vill inte höra någon "tjata" om dte eller pracka dte på en. Skulle aldrig följa med till kyrka eller vad nu människan går till.

Jag är troende kristen och skulle bli jätteledsen om jag fick reda på att någon skulle välja bort mig enbart på grund av min tro. För mig är det inte relevant vilken tro min partner har, det är min partners val, inte heller skulle jag "pracka på" min partner min tro, om inte min partner tog upp ämnet och ville prata om det.
Däremot skulle jag inte acceptera att min partner skulle försöka förändra min tro för att jag skulle passa in i någon annan mall. Min tro är min ensak, den har inte något att göra med min partner, bortsett från en sak och det är att giftemål är för mig ganska vitkigt och jag vill gifta mig om jag träffar min livskamrat (och då självklart ett kyrkligt bröllop).

#7 Fast om du då mötte en sådan som mig, jag vill inte ha ett kyrkligt bröllop eller ett bröllop över huvud taget faktiskt. Hur skulle du då göra? att du inte vill ändra dig är en sak, men skulle du kräva giftermål kyrkligt ändå av din partner?
Bara nyfiken.

#8 Jag tror jag skulle försöka förhandla om en kompromiss… För helt ärligt är bröllopet inte viktigare än min stora kärlek, även om det är väldigt viktigt.

#9 Låter bra det, förnuftigt! Samarbete och kommunikation är ju väldigt viktigt i en relation

Jag skulle aldrig vilja eller kunna ha en religiös partner.

Skulle inte heller klara av en religiös partner, speciellt inte med såna krav att man "ska" tro på gud. Men jag respekerar folk som tror på allt det där, dock verkar dem jag träffat inte respekterat att jag INTE tror på sånt och tjatat och tjatat och tjatat och det tål jag verkligen inte :P

Handlar kanske inte så mycket om att aktivt välja bort en person med en stark tro som att jag inte kan se mig själv få känslor för en religiös person. Det är en så stor del av folks liv/ person och jag kan inte förstå det. Man behöver inte tycka lika, men det är svårt att leva med ngn utan liknande grundläggande värderingar. Religion är ngt som jag tycker är så extremt märkligt och jag har ingen förståelse för det över huvud taget. Det skulle göra känslor väldigt svåra.

Gäller det riktig kärlek kan det nog gå. Men jag tror inte det är lätt. Om vi nu snackar riktigt troende.

Själv hade jag försökt om det gäller kärleken.

Jag har fått uppfattningen att för konvertiter är tron väldigt stark. Det är få av dem som lever mer sekulariserat - det fanns ju en anledning att de konverterade. Många troende muslimer har uppfattningen att de bara kan leva och gifta sig med en muslim och att detta står i Koranen. Vänskap är en annan sak, men det finns även där muslimer som menar att en troende muslim alltid har i uppdrag att "missionera" och att det bör vara en anledning till att man över huvud taget umgås som muslim/icke troende.

Jag har svårt att se att den klyfta som skulle finnas mellan mig och en "äkta troende" rent spontant. Med så skiljda livsåskådningar så skulle attraktionen antagligen inte infinna sig alls, så det är inte ett aktivt val mot religion, snarare ett mot för stora skillnader i synsätt.

Min känsla rent spontant är: frågan om att inleda ett förhållande nog aldrig skulle komma på tal för mig om personen krävde att jag ändrade något så fundamentalt som min tro.

Nödvändigtvis tror jag att det även skulle påverka mitt "väsen" eller personlighet och då är det inte mig personen vill och ska vara med..

Jag tror att jag i en situation där jag övervägde en relation till någon troende (oavsett religion, sålänge det kräver att jag måste konvertera) skulle vara tvungen att säga nej.

Skälet? Jag är i många lägen osäker på hur mycket man kan ge utan att förlora sig själv. Att då säga upp sin egen livsåskådning till förmån för någon annans skulle kännas fel, främst mot mig själv men i långa loppet också gentemot honom/henne. Att konvertera in i en tro oavsett vilken det är ska aldrig göras för att någon annan önskar eller kräver det. Jag skulle se det som enormt övergrepp mot mig själv om jag konverterade till något jag inte alls tror på. Likadant skulle det inte kännas rättvist mot den andra personen om denne/denna faktiskt ingår i ett förhållande med mig i tron om att jag konverterar och faktiskt börjar tro.

Religiös tro är viktigt för många människor, därför anser jag att man ska visa respekt gentemot människors tro. Att gå in i ett förhållande med någon som är troende inom en religion där det förväntas av partnern att konvertera om blir alltså otroligt fel för mig. Det skulle kännas som att jag hycklade personens tro genom att påstå mig vara konverterad, likaså som jag skulle begå ett enormt övergrepp mot mig själv och egna livsåskådning.

Religion, och människans tro överlag, är svårare än, exempelvis, olika politiska ideologier (där det går att jämka eller strunta i det på ett annat sätt), därför är det en del jag inte vill ha i ett förhållande.

Sen är det självklart annorlunda med vänner, de får tro vad tusan de vill

Jag är kristen och min man är inte det. Jag accepterar hans beslut och skulle aldrig tvinga honom att bli kristen för att det skulle passa mig! det kan kännas lite tråkigt att han inte är det då vi skulle haft mer gemensamt men han måste få välja själv

Blir ju andra praktiska problem också. Jag skulle aldrig någonsin gifta mig i en kyrka eller bli vigd av en präst. Eller ngn annan religiös byggnad. Det skulle kännas som hyckleri. De gånger jag varit på begravningar eller bröllop i kyrkor har jag inte ens klarat av att sjunga med i psalmerna för att orden känns så fel på i min mun.

Jag vet inte heller om jag skulle kunna det. Kanske om han bara var lite lagom troende och accepterade att jag inte var det. Nu har jag ju inte det problemet eftersom att han är agnostiker och jag ateist, som tur är. Jag tycker att det är lite obehagligt att vara i en kyrka eller sjunga psalmer. Jag är ändå konfirmerad men jag hade ju inte direkt något val då min mamma är väldigt troende.

Intressant att läsa om era åsikter osv :)
Jag skulle nog inte heller kunna vara med en religiös person, men jag vet inte. Skulle aldrig börja tro på något för nåns skull iallafall.

Jag skulle noh också ha sagt för några år sedan att jag aldrig skulle kunna bli ihoip med en troende…..men, jag sa också att jag ALDRIG skulle bli ihop med en djurallergisker och det är jag nu. Är man kär upptäcker man att vissa saker inte var så viktiga som man trott.

Been there done that (fast med en troende kristen). Det fungerade inte! För mig så går det inte att leva med en människa som inte ens har samma syn på hur världen ser ut.

Jag skulle nog kunna ha ett förhållande med någon som är kristen såvida jag inte måste ändra mitt liv och följa några regler. Jag är inte intresserad av att gifta mig eller gå i kyrkan tex.