Jag har varit en deprimerad pessimist men arbetade om mitt tankemönster så jag kunde se saker på ett mer positivt sätt. Nu när jag tänker tillbaka så fokuserar jag på det positiva och även när jag tänker på negativa händelser så känns det fortfarande inte dåligt.

Jag vet att det krävdes allt som jag gått igenom, både bra och dåligt, för att jag skulle kunna vara med om allt bra som hänt och bli den jag är idag så därför kan jag även se negativa händelser i ett positivt ljus.

Jag är en realistisk cyniker, och det är väl så jag ser på det som varit oxå. Shit happens, men man överlever och lärde sig något av händelsen. Känner mig rätt neutral faktiskt.

Jag ser tillbaka med positiva känslor, eftersom det fanns så mycket positivt förr. Det är lätt att fastna i det som var dåligt, och det gjorde jag förr. Men det negativa har gjort mig till en starkare och visare person :)

Tänker inte alls mycket på det negativa, utan gottar mig i det positiva. Tycker om att tänka tillbaka på de goda stunderna.

Jag ser det possitiva, för utan de jobbiga bitarna hade jag inte varit den jag är idag och jag gillar mig själv för det mesta.

Jag har en förmåga att slå ifrån mig tråkigheter och gå vidare.

Ibland är det inte alltid så lätt men jag tillåter inget negativt att trycka ner mig.

För mig är det vackra att leva i nuet, med en längtan om vad man inte vet, tacksamhet för att vad som jobbigt varit har lyft en dit man är idag.

Var man var igår, men med litet större utsikt över insikten att? 

Vänligen,
Niklas

Jag tänker tillbaka och ser nästan allt positivt dock vissa dagar ser jag vissa saker negativt. Jag tänker också på framtiden och ser den som oviss och positiv!

Jag ser tillbaka både positivt och negativt, ofta ser jag tillbaka på relationer och är glad att jag inte är fast med den eller den killen, för då skulle jag aldrig ha det så bra som jag har nu. Så om inte vissa saker hade hänt så hade jag inte träffat min Jesper och då hade jag inte mått så bra som jag gör nu :)

#8 Jaa, visst är killar jobbiga ibland Tur att jag slipper dejta sådana, ha ha.

Vänligen,
Niklas

Jag kan se tillbaks på en stor del negativitet, men jag tänker på det mycket mer nu och försöker ändra mig till att se det positiva mer och det känns som att det är på rätt väg :)

Skulle jag dö nu skulle jag ändå vara väldigt nöjd med mitt liv.

Jag tror det skifftar beroende på situationen. När man gjort slut med en partner t.ex då har man en tendens att endast minnas de goda stunderna över de markant fler dåliga stunderna. Om en nära släkting eller vän dött minns man gärna det positiva.

Jag blir så glad av att se hur positiva människor vi faktiskt är tillsammans :D

Jag försöker också tänka positivt även på det negativa som varit. För hade jag inte varit med om det negativa, så skulle jag inte lärt mig något.

Förhopppningsvis så lär man sig något av det jobbiga som hänt

Livet är fullt av positivitet och negativitet,, och konsten är väl att inte fastna i det negativa.

positivt i stora hela, ser framförallt framåt m en positiv inställning och är glad o tacksam för varje dag jag får vakna, jobba, vara m min kära familj, göra sånt som  jag tycker är roligt… har haft en stroke för tre år sen, då var livet svart ett tag…men jag mår ganska bra idag trots allt!

man kan inte styra o välja allt som händer o sker men man kan välj sin inställning till det….tror jag 

I stort sett alltid bara positivt. Jag har en mycket väl fungerande förträngningsmekanism .

Pratade depression med en kompis härom dagen. Min man var rejält deprimerad under mer än ett år. Jag minns att det var hemskt jobbigt (de tre barnen var små då), men jag kommer nästan inte ihåg några detaljer alls.

När det gäller förhållanden så har ju de tidigare gjort mig till den jag är, så jag har alla att tacka för något!