Jag har samma problem ganska ofta. Jag har några kompisar som inte känner någon annan av mina kompisar och då är det enkelt. Sedan så har vi en grupp på ca 8-9 personer och undergrupper i dessa. Det är då det blir problem. Ibland så frågar jag alla, men oftast så brukar jag nöja mej med att fråga 1-3 stycken. Det är inte lätt alla gånger för man blir ju lite orolig att någon ska känna sig utanför, men det verkar som att det fungerar ganska bra i alla fall. Ibland så hittar dom på saker utan mej och ibland så hittar jag på saker med bara några stycken.

Det kommer att bli spännande att läsa hur ni andra löser det hela

Hade typ 6-7st kompisar som gick i gäng ofta, men sen umgicks man med sin "favorit" när man ville på fritiden. Inget ngn annan brydde sig om, inte jag allafall :o Bara nyfikenhet vad dem hittade på och hur det gick och så:)

Så jag hade bara gått med kompisen utan att behöva "förlåta" sig typ xP

Jag tror nyckeln för att få såna här förhållanden att funka är att alla i gruppen har tillräckligt bra självkänsla för att förstå att man inte är "utfryst" bara för att man inte blir tillfrågad varje gång.

Jag hade också gjort som #2, finns ju inget att behöva förklara för ni gör ju inget fel

Det är kul att vara en stor grupp men man ska ju inte bli för beroende av gruppen heller. Varför ställde ni in den där aktiviteten bara för att två inte kunde t.ex? Hade de andra två tagit illa upp?

Hur hade du tagit det förresten om du inte blev medbjuden någon gång, hade du blivit ledsen?

Kloka ord allihopa! Detta är faktiskt ett stort problem hos många.

#3 Hm, det beror på vilka i gruppen som ska göra något och vilka de ska göra det med. De två jag ska träffa på onsdag som är "lite utanför" eller vad man ska säga skulle jag bli lite fundersam om de gjorde något annat med nån i gruppen eftersom jag kände dem först och känner mig lite närmare dem än vad det är till de andra.

Det jag är mest orolig för nu är för det finns en tjej som jag är ofrivilligt närmare i gruppen som vi inte bjudit med pga olika omständigheter och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara att hon inte är bjuden då en annan i gruppen som hon står lika nära som jag är det. Vill gärna inte ta upp i de läget obehagen jag har med henne.

Jag hade nog bara sagt att just den här gången så är det just ni som ska träffas och att du kanske kan hitta på någonting nån annan gång med nån av dom andra istället

#5 Nu fick hon reda på att vi vart ute och jag sa ungefär så som du sa efter ett långt samtal

Jag visste att hon som vi inte bjudit hade annat för sig idag, nu när hon kom hem och jag kom hem frågade hon vad jag gjort då sa jag att jag vart ute med de andra. Hon vart såklart jättearg och börjar säga att jag borde frågat ändå, även om hon inte skulle med. Hon säger även att jag hållt det hemligt (har pratat om det i två dagar när hon suttit max ½ meter bort) Hon sa även att jag borde "berättat oficiellt" för henne. Hon la ner när jag sa "vadå, ska jag föra protokoll på allt jag gör för dig eller?" Då insåg hon att hon hade fel.

Det är ett bra argument har jag kommit på! Att man ska fråga ungefär "får jag inte umgås med dem utan dig eller? Jag är vän med dem också."

Uppriktigt sagt så tycker jag inte att det låter som ett vänskapsförhållande. Snarare ett kärleksförhållande med starka inslag av misstro och svartsjuka!

Om jag har en vän så vill jag att hon umgås med mig för att hon just då väljer att umgås med mig och inte av någon annan anledning! I min värld är det jättekonstigt att kräva av någon annan att de ska vilja umgås med mig.

#7 Jo, det kan nog ligga mycket i det. Hon var kär i mig i över ett och ett halvt år, vet inte om det gått över ännu men jag tror inte det eftersom hon beter sig såhär.

kloka ord!

Jag umgås både enskilt och i grupp, dock med andra vuxna Kvinnor (de är alla 40+ och jag är 27) och det är så skönt att kunna umgås utan att någon blir avis. Man sätter ett datum och om majoriteten kan så ses de som kan. Ibland fikar man bara två eller tre. Ibland glömmer man att ringa någon när man spontant ses och det är OK för vi är så säkra på vår grundrelation och är medvetena om att vissa relationer är tightare än andra. Så är det bara.

Här var den rätta platsen för mitt inlägg, felpublierat tidigare.

Det är ju alltid svårt med såna här saker när man är flera och därmed också ska bestämma flera tillsammans när man ska ses. Jag har en annan vinkling på detta och det är när man själv gärna umgås själv med en av personerna i ett gäng men när denna lika gärna umgås allihop. Dvs jag vill ha mer av en "bästis"-relation om man nu kan kalla det så medan den andra personen hellre har ett mer ytligt umgänge ihop med flera stycken. Till det så känner jag att jag inte är speciellt nära vän med de övriga i gänget och det gör att jag inte är så angelägen att träffa alla men ofta blir det så istället för att sitta hemma själv. Behöver inte några kommentarer om att skaffa annat umgänge, jag förstår själv att det vore det optimala.

Igår så jobbade jag som vikarie på ett ställe med en annan vikarie (X)som jag inte känner. 
X  berättade att hennes kompis tänkte gå ut och klubba med några som X inte känner. X var heller inte medbjuden. X bjöd då med sig själv och sa till kompisen att hon minsann också skulle följa med. Till mej berättade hon att hon inte alls var sugen på att gå ut men nu ska hon göra det ändå, bara för att… Sättet hon sa det på gav mej lite kalla kårar faktiskt.

Det här var första gången som jag har hört om någonting liknande så jag blev faktiskt ganska förskräckt och skrev en note to self att inte bli kompis med henne i alla fall.
Att någon kanske blir lite ledsen för att hon inte blivit tillfrågad kan jag förstå, men det här kändes bara läskigt.

#12 Mycket underligt beteende.

Tycker iofs att om man int lbivit inbjuden/tillfrågad- så är det fullkomligt okej att fråga om det är okej att komma om man får nys om det. Det är kanske "ouppfostrat" men men.

#14 Det var nog inte själva grejen, jag tycker också det är okej att fråga om man får följa med. Jag uppfattar det som att X i #12 ville bjuda in sig själv för att visa att hon banne mig skulle med också, även fast hon själv inte ens var sugen på att följa med. Antagligen av avundsjuka.

Tycker det är så tråkigt med folk som inte kan vara glada för sina vänner. Om min närmsta kompis säger att hon börjat umgås med en ny person som är jätte trevlig och go så tänker inte jag "fan nu kommer hon byta ut mig för jag är inte lika bra" utan "vad kul att hon träffat en till bra vän!".

Dock har jag inte alltid kännt mig så trygg. Jag har alltid varit sån som varit glad för mina vänners skull men fram till ett par år sedan så blev jag fruuuuktansvärt ledsen varje gång någon av mina vänner inte bjöd med mig. För min del handlade det om kass självkänsla och att jag var otroligt beroende av mina 1-2 vänner och därför blev jag ledsen.
Kan tänka mig att det är aneldningen till att de flesta reagerar illa när de inte blir inbjudna varje gång en kompis ska göra något.

Man får hoppas bara att folk som känner så till slut blir så starka i sig själva att de förstår att det är OKEJ att umgås med andra och att det inte betyder att man är utbytt.

#14 Visst kan man fråga, men varför skulle man göra det om man egentligen inte vill med?

Tror som #15 sa, svartsjuka. Häda sitt territorium, haft många vänner som är så- och även vist mig misstaget att ens introducera dem för mina andra vänner. Kommer från det gamla talesättet att flickor måste leka i jämna grupper….:)

Är man tre så blir en alltid utanför, vilket är BS enligt mig, även om jag föredrr att umgås en och en- men det beror på andra orsaker.

Men ja, hoppas hon stärker sitt självförtroende så hon slipper känna sådär (och kompisen slipper stå ut med sådant beteende).

#14 Jag kan också fråga om jag får följa med om det är någonting som jag tycker verkar roligt. Men i det här fallet så sa hon det på ett sånt sätt att det absolut lät som att hon var svartsjuk och missunsam och hon var som sagt inte det minsta sugen på att gå ut egentligen.