Jag umgås regelbundet med folk som är allt från sju år äldre till sju år yngre. Blir en saligt rolig blandning, speciellt när de som är något äldre (10 år mer och uppåt) dyker upp med någorlunda jämna mellanrum, dock alldeles för sällan. Livet som kommittéaktiv är minst sagt spännande med så många olika människor i olika skeden i livet.

Min bästa väninna är min svägerska och hon är 18 år äldre än jag. Vi har snart kännt varandra i 35 år.

När vi träffades första gången så var jag 15 och tyckte hon var en gammal tant nästan Vad hon tyckte om mig ska jag nog inte skriva, haha.

Har mycket stor åldersspridning på mina kompisar. Från 19 till 58 (själv är jag 43). Det innebär alltså från 24 år yngre till 15 år äldre. 

När jag var yngre (före 25 ungefär) var det helt anorlunda. Då var alla ungefär samma ålder som jag.  Upplever det som att när man väl är "vuxen" då är det viktigare vilka intressen och värderingar man har än vilket år man är född.

Här är det också väldigt blandat. Bästa väninnan är 11 år äldre. En annan väninna är 30 år äldre. Fast jag är nog den som är yngst oftast.

Väldigt blandat, jämnåriga, ett par år yngre och många år äldre. Tycker inte åldern har särskilt stor betydelse när det gäller vänskap, utan det som spelar roll är hur man kommer överens och kompletterar varandra.

Blandat, men de flesta är mellan 4 år yngre och 4 år äldre.

Jag har bara vänner som är från samma ålder och 6-7 år äldre (jag är 18 år).. Är även tillsammans med en kille som är 24 och vi fungerar väldigt bra ihop.. Många som är mina vänner anser att jag har skinn på näsan och är väldigt mogen för min ålder..

Kan känna att jag passerat många i min egna ålder vad gäller intressen (krogen/festande osv) och att de har en helt annan syn på livet.

Jag har aldrig känt behovet av att "leva livet" som ungdom utan har väldigt fort hoppat upp på 22 års stadiet..

Blev för cirka halvåret sedan av med en barndomskompis just pågrund av att jag har såpass många äldre vänner samt pojkvän (numera ex, han var född 86).. Hon ansåg att både jag och dom var äckliga som umgicks med varandra och att dom bara utnyttja mig för att jag var yngre, själv ansåg jag att det var avundsjuka då hon enbart har kompisar som är 2-4 år yngre än henne själv och hennes bror samt broderns kompisar tycker att hon är väldigt omogen (dom är väll runt 22-25).. Det var tydligen värt att kasta bort våran ca 11 åriga vänskap för att hon hade åsikter om mina vänner

Min vänner håller sig inom åldrarna 18-30, jag är 24 så +-6 år ungefär. Har lätt för att bli vän med dom som är yngre än mig och mina äldre vänner är mest såna som jag lärt känna genom andra (främst min familj). Har dock inga problem att komma överrens med dom som är 20-30 år äldre än mig men det har dock varit arbetskamrater och inget som utvecklats till någon privat vänskapsrelation.

Det enda jag har som krav på eventuella vänner är att dom är öppensinnade och ärliga, sen spelar åldern ingen roll så länge man trivs ihop.

Jag är 27 och de flesta av mina vänner är 10-15 år äldre än mig. Vi har träffats via jobbet (förskola) och klickat. Sedan umgås jag ibland med vänner i min egen ålder, men det är inte lika regelbundet och de kan nog mest klassas som bekanta.

Jag har själv också stor spridning på ålder hos mina vänner. Allt från 18 år uppåt, till 20 år neråt ( från min egen ålder alltså )

Även jag har vänner i många olika åldrar. Kan ärligt säga att jag inte bryr mig ett spår om hur gamla (eller unga!) folk är. Många vet jag inte ens hur gamla de är. Det spelar ju ingen roll!

Något som kan irritera mig är dock killar som (på dejtingsajter och liknande) bara söker tjejer som är yngre än de själva. Att ha ett stort spann där man är öppen för både yngre och äldre är dock okej!

Därmed absolut inte sagt att det är fel att mannen är 20 år äldre eller mer i ett förhållande (eller tvärtom). Det är helt upp till paret ifråga och är det äkta kärlek så är ju allt frid och fröjd. Det är att bara leta bland betydligt yngre jag vänder mig emot.

Mina vänner i Sverige, också mina väninnor är alla, nästan alla, yngre än mig men i England är mina vänner som minst 8 år äldre. Börjar tyvärr känna att jag också växer ifrån mina yngre vänner, vilket känns tråkigt men jag antar att det är en del av livet.. Suck..

Jag har få vänner, och de ligger alla mellan 10 och 20 år äldre än mig om man bortser från min bästa vän som är precis lika gammal.

Jag föredrar att umgås med äldre vänner, och har gjort det så länge jag kan minnas. Just nu umgås jag dock ovanligt mycket med jämngamla sedan jag började på gymnasiet, blev vän med hela klassen i princip. Mina närmsta vänner är dock 3-8 år äldre än mig. Har några enstaka yngre vänner också.

Min bästa vän är 12 år äldre än mig. Jag har även mycket goda vänner som är 30 år yngre än mig. Jag tycker att det är lätt och roligt att ha vänner i olika åldrar. Det beror på hur man själv är. Jag känner mig mogen med min bästa väninna och sedan kan jag känna mig mycket yngre och livfullare med mina unga vänner som är ovanligt mogna för sin ålder.

Mellan 17-21 år, jag själv är 18. Enstaka vän på 16 :)

Umgås i princip bara med äldre. Själv är jag 16 och umgås med folk som är upp till 25-26. Sällan umgås jag med yngre, eftersom det känns så fel… Vet dock inte direkt varför