Tyvärr är det ju hennes val… vill hon inte lämna honom så vill hon inte. Ni kan inte göra annat än att stötta och hoppas att hon tar beslutet. När hon väl tar det kan ni finnas ännu mer.

Usch vad jobbigt att bara kunna se på. :(

Inte kul att bara kunna se på.. Men det är som Sarah skriver hennes val att gå eller stanna kvar. Du kan dock göra mycket och vara där som stöd och hjälp om hon behöver det.

Om han är alkolist så behöver han själv komma på det, och det låter som att ni är flera som påpekat saken för honom. 
Kanske behöver han ett uppvakande, som att hon och barnet inte är där en dag han kommer hem eller nått.

jag tror som nr3 att hon måste betsämma sig för att hon inte finner sig i det och sedan handla. Ord går inte fram till alla. Dricker han är han inte välkommen innanför dörren t.ex. Hon måste ställa krav, går han inte med på dem måste hon vara konsekvent och reagera.

Ketang, du behöver nog inte önska henne illa… Man brukar ju komma till en punkt då saker kommer fram i vilket fall.

#5 Jag trodde det gick fram att jag INTE önskar henne illa. Ett slag hade varit SÅ mycket mindre sårande än det han håller på med nu.

Jag kommer alltid stå vid hennes sida vad hon än bestämmer sig för. Men jag funderar starkt att prata med AA eller någon form av anhörig grupp och se vad man kan göra för att stötta henne i bäte möjliga mån.

Jo visst framgick det också.

Känner igen ditt tankesätt. Tänkte ibland att det skulle varit lättare om mina föräldrar varit alkoholister, mer synligt.

Du skall se att det ordnar sig för din vän till slut

Ja jag tror också att det ordnar sig. Är bara rädd att hon sitter där med ett eller flera barn ihop med en alkis som kanske till och med börjat slå henne… Fruktansvärt frustrerande är det när man känner sig så maktlös.

Hur i hela världen kan hon vara så ansvarslös att hon försöker skaffa barn med honom? DET är det som jag tänker på på en gång. Vill hon sitta där med en suput som beter sig som ett pucko, så visst (det vill hon säkert inte, men hon väljer ändå att vara med honom = den konsekvensen), men man föder inte fram barn under sådana förhållanden. Hon kan inte ändra på honom, det kan bara han. Det hon kan göra är att lämna honom om han vägrar inse att han har problem, eller stanna kvar i den röran.

Hon vill så gärna ha barn och har velat det i många år. Sen tror hon att han kommer sluta svina så här om han får ett barn att tänka på. Naivt jag vet. Men hon är inte ensam tyvärr.

Det känns som om hon skulle behöva vakna upp ur sin lilla dröm. Vill man så gärna ha barn så vill man väl att det ska ha bra föräldrar och få växa upp i en trygg och stabil miljö, inte i en miljö där den ena föräldern super och beter sig som ett svin, och den andre föräldern är en sådan som bara accepterar det. Det är ingen miljö för ett barn att växa upp i.

Och du kan ju hälsa henne att en alkoholist inte slutar supa bara för att h*n får barn. I sådana fall skulle det väl knappt finns några missbrukare här i världen, om botemedlet är så "enkelt" som att få ett barn.

#8 På vilket sätt är du maktlös menar du?

Jag känner att jag skulle vilja få henne att förstå att han inte kommer att ändra sig. MEn jag vill inte förlora henne som vän och vi har redan haft en dispyt om det här då jag sa rakt ut att jag tycker hon är dum om hon skaffar barn med honom. Just på grund av att han inte kommer att sluta! Men hon vill inte riktigt förstå det och jag vet att vi kommer sluta som ovänner om jag gå på hnne för hårt om detta. Därför känner jag mig maktlös. MEN jag kan stötta och hjälpa när hon behöver det.

En sak är säker och det är att han kommer inte att ändra sitt beteende förrän han får ett riktigt bra skäl att göra det. Som jag ser det finns det bara en sak för henne att göra och det är att ställa ett stenhårt ultimatum. Jag eller spriten. Och det är nolltolerans som gäller! Då händer en av följande saker; han väljer henne eller han väljer spriten. Väljer han spriten så ska hon vara riktigt riktigt glad att hon inte skaffat barn med honom. Väljer han henne men ändå trillar dit på spriten så vet hon också…

Jag är medveten om att det låter hårt och är hårt. Självklart måste man som sambo i det här läget vara beredd att ställa uipp hur mycket som helst, för väljer han henne har han ingen lätt resa framför sig. Det är inte bara spriten han måste bryta med utan ett helt liv, massor av kompisar o s v. Hon får vara beredd att lägga massor av tid, jobb och känslor i det här tillsammans med honom. Men steg ett är att han inser/erkänner att han är alkoholist. Gör han inte det så är deras förhållande chanslöst tyvärr.

Samhället har resurser i såna här fall. Du kan hjälpa henne genom att kolla upp vad det finns för vägar att gå. Som vän till en anhörig kan du också ringa och prata med någon insatt om detta.

Jag hoppas verkligen att de klarar av att ta sig ur detta!

#13: Jag tror inte heller att du behöver gå på så hårt om det med henne. Att finnas där när hon behöver dig är nog gott nog just nu. Man brukar märka när det är dags att agera starkt.

Tycker de5t låter som en otroligt korkad ide att skaffa barn med den mannen. Inget kommer att ändras för att de får barn. Tycker han inte att han gör något fel nu, så lär han inte tycka det senare heller. Hoppas att hon lämnar honom och hitta någon som förtjänar henne.

min kille drack flrea ggr i veckan fastän jag va gravid men sn vi fick vår dotter så dricker han inte en droppe. han vart verkligen förändrad till det bättre. det trodde jag aldrig om han jag va faktiskt beredd på o lämna han. så en partyprisse kan ändra på sej, tro det elr ej:)

Fast det är nog skillnad på en "partyprisse" och en alkoholist. En "alkis" kan inte bara sluta så där och sen aldrig mera ramla tillbaka i sitt missbruk. Har man riktiga problem behöver man riktig hjälp.

ja har han alkoholproblem så behöver han proffisionell hjälp o sluta:/

Om det hade funkat att skaffat barn för att bli av med alkoholproblemen så hade inte min pappa varit alkoholist eller död.