Hej moonii. Du kan läsa i denna tråd så kanske du hittar något värdefullt? -->Länk

mooni: Jag känner igen mig i detta även om jag kanske inte tänker på ett icke besvarat sms i flera dagar. Om det ofta sker, dvs att en person inte svarar eller väntar länge med att svara så struntar jag till slut i personen. Nu vet inte jag om du tänker på kompisar eller en partner som gör på detta sättet men bekräftelse behöver ju alla och de som inte kan visa det när de själva blir efterfrågade är inte värd någon kontakt enligt mig.

Ett sms tar 2 minuter att skriva, det är ingen som har så lite med tid, bara oengagemang eller ointresse till förmån för andra och annat som personen anser är viktigt. Därmed heller ingen äkthet bakom relationen så som jag ser det.

Om man själv lider av detta finns det ju såklart proffs man kan prata med som en psykolog och likn. I annat fall, även om det kan vara oerhört svårt, är det "bara" att ignorera dessa personer och försöka klara sig utan dem tills man förhoppningsvis hittar andra mer engagerade och genuint intresserade vänner alt partner.

Tack Nidlo :) Men jag förstod inte riktigt.. Jag känner att jag hela tiden vill få bekräftelse om att folk tycker om mig osv. och jag såg inte någon liknad i länken… :/

Förresten, har inte svarat på ditt mejl än, funderar fortfarande på vad jag ska svara ;)

#2: Hade en kompis som skrev att vi skulle ses om några veckor. När jag hörde av mig igen om några veckor så svarade han inte. Kanske han bara ville skjuta upp det och se om jag skulle glömma. Vissa verkar ha svårt att säga nej och då gör det hellre något sådant så att man själv ska tröttna.

Lika med en annan jag känner lite grann. Hon skrev att vi skulle ses, och det har hon gjort flera gånger (vi har inte så mycket kontakt, hörs kanske en gång per år eller så..) När det väl blev dags skrev hon igen; nej jag kan inte vi får försöka en annan gång.

Av detta ser jag bara att de inte kan säga nej, och hoppar av i sista stund. De är inte värda att vänta på.

#3: Tänkte att det kan ha att göra med dina föräldrar, eller din pappa som du skrev om i tidigare tråd. Att man har en tomhet inom sig efter uppväxten och att man gärna fyller den med bekräftelser.

Men det är ju klart att man blir trött då man inte får svar på vad man skrivit någon om man förväntar sig ett svar. Kanske är lättast att inte förvänta sig så mycket. Människor gör lite som dem vill ändå.

Tack för svaren :) Tycker också det är taskigt när någon inte svarar, eftersom det som sagt tar 2 minuter.. Men i min tråd ''Psykisk misshandel?'' så skrev jag längst ner om en lärare som hade varit med om samma sak och som verkligen fanns där för mig nu. Men igår skickade jag ett sms till henne som hon inte svarade på. Självklart vet jag att hon är en lärare, har ett privat liv osv. Men med tanke på omständigheterna så hade jag verkligen hoppats på ett svar från henne..

#5: Du kan ju fråga dig själv varför du vill ha svar av just henne. Då du själv vet att hon nog har annat för sig också.

Varför är pga. att hon betyder mycket för mig. Och jag har ju mitt bekräftelsebehov, och därför vill jag så gärna ha svar av henne. Eller menade du inte så?

Just sms-delen är ju otroligt lätt att råda bot på. Ring istället. Alla svarar inte på sms direkt, andra kanske håller på med något och tänker svara lite senare och glömmer bort det totalt (jag hör till den kategorin) och ibland har man helt enkelt slut på pengar och kan inte svara. Det finns flera möjliga orsaker som inte behöver betyda att dom ignorerar dig. Ringer du så får du svar direkt och slipper sitta och vänta på ett eventuellt sms.

I övrigt så måste du börja tänka på att bara för att någon inte ger dig bekräftelse så betyder det inte att dom inte gillar dig eller att du gör något fel/är dålig på något sätt. Du duger precis som du är och det du kan göra själv är att försöka undvika att hamna i dom situationer då det här gör sig som mest påmint.

Saker som gör att du måste vänta på svar från någon är lätt att undvika. Sms och mail har du ingen kontroll över efter att du har skickat dom, ett telefonsamtal istället får du svar på direkt, eller om det är upptaget/inget svar kan du försöka igen senare, då har du fortfarande kontroll över situationen.

Ge dig själv bekräftelse, beröm dig själv när du gjort något du är nöjd med istället för att vänta på att någon annan ska lägga märke till det. Det är otroligt utmattande att ge någon bekräftelse för minsta lilla sak även om man tycker att allt är bra och ingen annan kan veta precis när du helst vill ha bekräftelse. Börjar du tänka mer positivt själv och sköter bekräftelsen på egen hand så kan behovet av att andra ska ge dig bekräftelse minska med tiden. Ge dig själv en klapp på axeln och var nöjd med det du gör och den du är :)

Tack Namiko, kloka råd ;)

Anledningen till att jag hellre skickar sms är för att man alltid kan 'återgå' till svaret, och se vad man har skickat. Eftersom jag överanalyserar allt, varenda ord, så känns det mycket bättre att kunna se tillbaka på vad jag har sagt osv. Men du har rätt, ringer jag så slipper jag vänta. Det känns som att om jag skulle ge mig själv en klapp på axeln så räknas det inte.. Men jag får ge det ett försök :)

#9 Det kan ju vara bra att inte kunna överanalysera allt också, analyserar man sönder varje ord så kan du vinkla allt åt vilket håll som helst och man har ju en tendens att få det mesta att låta negativt om man är lite osäker. Det är dessutom otroligt svårt att läsa ut saker som tonläge och liknande från ett sms så det är inte mycket information man kan få ut av den lilla biten text, samtalet blir så mycket mer levande om man faktiskt pratar med varandra och man kan då läsa av både tonläge och känslor utöver själva orden.

Det enda som betyder något egentligen är ju om du är nöjd med vad du gör, inte vad andra tycker. Så kan du ge dig själv beröm är det mer värt än vad någon annan tycker. I början kanske det inte känns som mycket men klarar du av att faktiskt stanna upp och ge dig själv beröm så kommer du att få mer positiva tankemönster som ökar på ditt självförtroende i längden. Är man själv nöjd med det man gör så har man inte ett lika stort behov av att veta vad andra tycker om det.

#7: Jo, det var väl så jag menade. Du verkar ju veta hur det ligger till. Skulle tro att du och henne får kontakt då det är menat, och om hon betyder mycket för dig så kommer du säkert att träffa henne igen snart.. Eller har jag fel?

#10: Precis, det brukar bli felvinklad och därför hatar jag att jag överanalyserar saker.. Ändå känns det som ett beroende, kan inte låta bli.. Sen vill jag gärna känna att folk bryr sig, t.ex. hon jag hade skickat ett sms till. Vet att hon gör det med tanke på att hon verkligen hjälper mig, att jag får prata med henne och hon kramar mig och berättar att jag är bra osv. Ändå vill jag hela tiden få det upprepat, och jag vet att det inte går. Försöker därför hitta ett sätt att få bort det här behovet..  Om jag skulle börja med att berömma mig själv, hur lång tid tar det då (på ett ungefär) innan jag har fått bort behovet?

#11: Jag får träffa henne om 3 veckor igen, när skolan börjar igen :) Hur menar du att vi får kontakt när det är menat?

#12 Jag överanalyserade själv allt förut, varenda ord, rörelse, tonfall osv. Det ledde till att hjärnan gick på högvarv dygnet runt och funderingarna fortsatte även i drömmarna. Jag bestämde mig till slut för att sluta med det och började stoppa mig varje gång jag började analysera och älta saker. Tog några månader och sen var den delen av mig som bortblåst, numera får jag mer en känsla av vad folk menar, lyssnar på orden dom säger istället för att försöka lista ut någon ytterligare mening bakom dom och låter resten vara. Det är inte lätt att ändra på, men det är långt ifrån omöjligt :)

Det tar tid att ändra sitt tankesätt, men det tar inte allt för lång tid att börja märka av förändringar om man bara kommer ihåg det tillräckligt ofta. Efter ett tag så går det där berömmet automatiskt men jag skulle gissa att man kan börja märka skillnad efter 2 veckor kanske.

Det bästa är att man kan ge sig själv beröm för så mycket som man aldrig skulle höra från andra. Jag ger mig själv massor med beröm varje gång jag diskar bara för att jag verkligen avskyr att göra det, då känns det mycket bättre när det är gjort.

Jag boostar själv mitt självförtroende ibland genom att ge mig själv komplimanger när jag kollar i spegeln om jag börjar känna mig lite nere och numera känner jag mig snyggare och bättre av det bara på några dagar. Självklart blir jag fortfarande otroligt glad när andra ger mig bekräftelse, men det ser jag mer som en bonus än något att grunda mitt mående på.

#12: Att du inte egentligen behöver vänta och försöka utan att det, som du skriver, kommer då det ska, som om några veckor. Och blir det inte då, så finns det alltid någon.

Man ska inte fastna vid personer, de kommer och går. Har jag börjat lära mig nu…och det är en ganska hård väg att lära om man väl är van med att ha någon vid sig hela tiden.

Menar inte att vara elak eller så.. Hoppas du förstår.

Som jag ser det är inte enda sättet att berömma sig själv även om det kan göra en lite självständig. Man får helt enkelt hålla sig centrerad och lita på att man klarar att stå i stormen.

Inte så lätt, men det går om man är lite ödmjuk och inte låter allt gå upp i en själv, ens egen cirkel. Man är centrum av sin cirkel.. :) Där har man det så lugnt man gör det, och beroende på hur självständig man är så träffar man de man är menad att träffa.. och de man träffar blir man inte beroende av.

Är väldigt tacksam för svaren jag får, även fast jag inte svarar så djupt på dem, vet inte riktigt vad jag ska svara… Men jag får börja med att berömma mig själv iaf. Och Nidlo,  du har rätt, även fast hon inte svarar nu, så träffar jag henne faktiskt om 3 veckor. Jag är bara så rädd för att förlora människor. Hon har sagt att jag kunde mejla henne (hon jobbar både veckan som kommer nu och om 2 veckor), men nu när hon inte har svarat känns det konstigt att ta kontakt med henne igen.

Tanken på att jag kommer förlora de flesta människor som jag har fäst mig vid nu, får mig ärligt talat illamående och spyfärdig.. Jag avskyr att vara ensam! Hur lyckades du finna någon frihet i att vara själv?

#15 Hon är din lärare vad jag förstår. Du skickar ett sms en fredag och det är helg nu.

Hon kanske markerar att hon är din vän på så sätt att hon ställer upp på ett professionellt sätt med att stötta dig men inte att det blir så intimt att det inkräktar på helger och privatliv.

Hon gör alldeles rätt och du får nog försöka ge dig till tåls.

#15: Ja, som bumbleboo skriver så vill din lärare nog ha det på en annan nivå än du kanske tänker dig.

Skulle säga att du inte riktigt kan förlora människorna, det är som du tror. Visst försvinner vissa och nya kommer igen.. men de flesta som betyder något finns kvar på något sätt.

Jag tror att ingen vill vara ensam. Men finns det ingen så vill man heller inte må dåligt och är man desperat efter folk så träffar man inte de bästa heller.

Har bestämt mig för att sluta tänka på det. Whatever om hon inte svarar, hon är ju bara en lärare. Jag kommer få träffa henne om 3 veckor igen och så får det bli som det blir. Tänker lägga fokus på mig själv nu, inte på hur alla runt omkring mig är, utan hur jag är mot mig själv. Har skrivit upp en massa mål och märker skillnad redan idag. Känner mig mycket mer avslappnad och jag tänker ha kul idag.

Ännu en gång, är jag väldigt tacksam över alla svar jag får, det betyder mycket för mig :)

#18 Jag tycker du gör alldeles rätt Det är bra att skriva ner mål, tankar och funderingar. Då klarnar oftast saker och ting.

Nu läste jag inte de andras svar så noga, så jag vet inte om de skrev samma som jag kommer göra nu, men jag vill bara säga att jag känner igen mig jättemycket!!!

Jag har hela mitt liv fått jaga kompisar. Det började när jag var liten och ville vara med två andra tjejer, men som tjejer är så är det inte alltid så lätt att platsa in. Detta, och mer därtill, har följt mig genom hela livet och idag är jag en person som kan få för mig att mina vänner inte vill umgås med mig. Detta kan jag få för mig genom att någon inte svarar på meddelande eller samtal, hur de svarar på meddelande, men även om jag är på en fest med alla mina vänner så kan jag stundtals känna mig utanför genom att tolka små små obetydliga signaler från omvärlden.. Detta tycker jag är jättejobbigt, men samtidigt har jag nu förstått varför jag är som jag är, och i och med det börjar det sakta men säkert bli lättare att vifta bort sådana tankar.

Varför tror du att du har de här tankarna? Är det samma sak för dig som med mig kanske, eller något annat? Jag tror att när du lokaliserat orsaken kommer det vara lättare att jobba bort det, bit för bit.

Lycka till!