Lena1234: Visst klagar folk och jag har varit trött på samma sak. Du skulle ju kunna om du är nog stabil i dig själv lyssna på deras klag och komma med kommentarer som bryter den klagande tankegången hos dem.

Jag har en liknande vän, iofs umgås vi inte nu mer egentligen.
Hon ska alltid klaga, främst på folk. Folk som ser dumma ut, tjocka ut, folk som hon tycker glor även fast de inte ens gör det.
Klaga och snacka skit om sina vänner (antagligen även mig) osv osv.

Jag umgicks väldigt länge med henne men nu känner jag verkligen att vi har växt ifån varandra. Hon kan vara jätte kul och go att vara med men i längden orkar jag inte. Det tar för mycket energi att umgås med någon som är så negativ, jag orkar i alla fall inte med det.

Jag mår för bra nu och är för stark för att fortsätta låta mig dras ned.
Det är inte så att vi brutit upp på något dramatiskt vis utan jag har helt enkelt slutat höra av mig och om hon frågar så säger jag att jag inte orkar eller ska göra annat.
Det är jätte tråkigt eftersom vi kan ha så kul men för min del så är det inte värt det längre.

Hur känner du med dina vänner? Vill du fortsätta umgås med dem eller vill du försöka ta dig ur relationen?

@2: Jag känner väl så att jag ofta är less på dem av flera anledningar men att jag samtidigt inte vill bryta med dem helt eftersom jag då skulle bli helt ensam. Jag skulle inte ha svårt för att t ex sms:a dem och säga att jag inte vill umgås med dem längre i sig men jag får stå ut och se till att det är bättre än att vara helt själv.

Hur gör ni andra med vänner typ dessa som nästan jämt ska klaga på saker man hittar på?

#3: Själv har jag nog inga vänner som klagar…inte sådana jag umgås med i alla fall.

Jag har inga vänner som ständigt klagar på allt och inget.
Vi klagar bara ibland

Lena1234, det går som en röd tråd genom dina inlägg att du har problem med vänner och hur de beter sig.

Kanske ska du låta människor få vara som de är? Visten med vänner är ju att man är olika, lär sig att accpetera andra, man kan ha kul ihop, man kan ha tråkigt ihop, man kan gnälla ihop osv.

Jag har vissa väninnor som är mer gnälliga än andra men det är OK. Jag vet det och väljer att acceptera det.

Funkar det inte alls så fortsätter jag inte att umgås.

"Vänner som klagar" var rubriken. En gemensam rubrik på alla dina trådar kunde vara "klagar på mina vänner".

Jag funderar i lite samma banor bombleboo.. att det kanske skulle vara bra för dig att fundera lite över din inställning till vänner och dina förväntningar och krav på vänner.

Nån som alltid var väldigt gnällig skulle jag nog tycka var rätt jobbig att umgås mycket med. Så då skulle det antagligen bli så att vi umgickes ganska lite eller inte alls. Om nån vän gnällde väldigt mycket nån viss dag så skulle jag försöka få han/hon på humör, försöka reta lite med hans/henns humör på ett irnoskt och kärleksfullt sätt.  "Nu börjar vi med att fika stora bakelser här, det behövs visst - med riktigt starkt kaffe till. Och om inte det hjälper så blir den en dubbel whiskey sen!"

Har en liknande vän. Visst kanske man inte gillar en sak men måste man gapa om det. En vän till mig har åsikter om allt och för det mesta är det negativt. Denne umgås jag sällan med. Men gillar henne ändå har börjat tänka på annat när hon börjar. Sen finns en till som är bra på att öppna truten. Men han har jag sagt till. Jag menar.är det något onödigt negativt som att en kvinnas jacka är ful? Wtf! Hon fryser allafall inte och hon tycker nog om den. Tycker sånt är störande.

Det beror påvad man klagar på för att jag ska reagera negativt. Jag har en del vänner som ibland kan vara väldigt negativa, men de har det också ganska jobbigt i sina liv just nu och behöver älta och slänga ur sig saker hos någon som bara lyssnar och inte dömer så mycket. Jag är själv där ibland. Men det blir såklart jobbigt om rollerna blir permanenta - att en alltid klagar och den andra bara lyssnar. Fast sådana relationer kan jag inte påstå att jag har erfarenhet av.