Ursäkta men vad exakt menar du med steg 2? 
Det låter som att du har hamnat i någon slags spärr som håller dig tillbaka. Det har hänt en gång och så är du rädd att det ska hända igen, och så gör det det…

Att ta steget till ett förhållande. Allt är bra på vägen när man lär känna någon. Även om jag gillar killen exremt mycket skiter det alltid ihop sig på grund av mig.

Du måste fundera på vad det är som du är rädd för. Vad är det du tror kommer hända om du skaffar ett seriöst förhållande?

#3 jag tror att jag är rädd för ett förhållande men är kär på tankn på att vara kär. Eller jag vet inte riktigt. Det känns som om ja inte har tid.

Hunden kommer alltid först och det förstår inte ''icke hundmänniskor'' sen har man alla vänner man ska träffa och ibland känns det bara som om man inte har tid.. även om man vill, men jag vet att jag sårar genom att ''lura'' de och sedan blir det som det blir 

Om jag skaffar ett seriöst förhållande tror jag att det skulle bli grymt. Men vägen dit klarar jag inte..

Kanske är det inte ett förhållande du söker? Det finns ju en norm i Sverige (och många andra länder) som säger att man "ska" ha ett förhållande, helst ett heteroförhållande dessutom… Det är inte alla som passar in i den mallen. En del vill leva själva, en del är polyamorösa (har mer än en kärlekspartner), en del har enbart fysiska relationer.

Att säga att man nog "inte har tid" för ett förhållande låter märkligt i mina öron. Om man verkligen gillar någon så har man tid. Eller tar sig tid  Du behöver inte prioritera bort någonting, utan bara prioritera annorlunda. Så det kanske är något annat som oroar dig?

Så kan det absolut vara, jag älskar ju att vara för mig själv, dock älskar jag även sällskap..

Jo, på ett sätt prioriteras ju tiden, men det känns som att det inte skulle funka, jag har två väldigt starka vänner som inte alls känner varandra. Så det blir halva tiden hos ena och andra till den andra och sen ska jag ha familjetid, egentid och tid till hundträningen, och skolan. Så på ett sätt prioriteras en kille sist men ändå vill jag kunna ha ett förhållande med den jag gillar. Men som sagt sumpar jag det innan det ens har hunnit bli något.

Har du pratat med den här killen? Vet du vad han vill, tänker och känner? Antingen så har han "all tid i världen" eller så är han i en liknande situation, eller nåtonstans där emellan  men jag tänkte att det går ju faktiskt att prata om saker och ting och man behöver inte bara glida med och ta saker för givet. Försök ta reda på vad han vill och hur mycket tid han eventuellt vill ägna åt "er". 

Eller så kanske distansförhållanden är din grej? Då träffas man inte alltför ofta, beroende på avstånd, ekonomisk situation osv. Men å andra sidan så brukar det bli så mycket mer intensivt när man väl ses..

inte har tid för ett förhållande får jag till att du kanske egentligen inte vill ha ett förhållande? känns det rätt så har man automatiskt tid för sin partner. så funkar iaf jag, alla är vi ju olika. hoppas det löser sej