Ni kanske inte är riktigt färdiga med varandra? För jag tror att man måste komma till den punkten att man känner att man verkligen kan och vill släppa taget. Att inte vara ihop men vilja att ni ska vara varandra trogna är inte riktigt rättvist tycker jag. Antingen är man ihop eller så får man släppa, gå vidare och hoppas på att ni kommer träffa några andra ni kan vara lyckliga med.

Men känner ni så här båda två förstår jag inte varför du inte vill vara ihop med honom?

Får man fråga varför ni gjorde slut från första början?

Jag känner igen det du pratar om, jag upplevde samma sak med mitt ex de första två gångerna jag gjorde slut med honom. Jag tror att problemet är att ni håller kontakten, det enda sättet för er båda att gå vidare är att bryta helt. Kanske inte för alltid men i alla fall några månader. Annars kommer ni konstant bli påminda om varandra, om allt som var super härligt i eran relation.

Försök träffa vänner mer, hitta på roliga saker. Även om du känner att du inte orkar så TVINGA dig ut. Efter ett tag så lovar jag att du kommer känna att livet inte tar slut bara för att erat förhållande gjorde det.

#1 Antagligen för mycket skit i förhållandet så att säga… Jag vet inte riktigt om jag är kär längre…

Det är första kärleken. Men ingen var liksom beredd på att vi gjorde slut eftersom vi har varit så himla gulliga som par.

Men vi har bråkat mycket och har gjort slut till och från utan att det syns på internet så att säga. Vi båda har svartsjukeproblem vilket har skapat de flesta bråk.

#2 Mycket bråk som tärde på mig eftersom jag är konflikträdd… Och efter ett tag så blev jag mer och mer depp och tappade känslor antar jag

Vi har försökt att bryta helt men det slutar med att vi pratar i alla fall 

#4 Det är jätte svårt att bryta upp, speciellt om det inte hänt något "stort" utan känslorna bara försvunnit allt eftersom.
Men jag håller fast vid det jag skrev, jag tror det ni båda behöver är att vara utan varandra på RIKTIGT. Annars kommer ni aldrig lära er att leva utan varandra.

#5 Jag vet det  Men han är den enda som jag i stort sätt kan ha kul med på riktigt… Trivs verkligen i hans sällskap och älskar att prata med honom… Det är därför det är svårt…

Jag sitter oftast ensam hemma vid datorn eftersom jag inte har så där jätte många att vara med, kan inte vara mig själv med folk känns det som.

#0 Känner igen mig lite.. När jag och mitt ex gjorde slut blev jag mer ledsen av tanken på att han skulle hitta någon annan att dela allt med än av tanken på att det faktiskt var slut. Lite "ska inte jag ha honom ska ingen annan heller det".. Men tiden kommer ta bort de tankarna. Kan bara råda dig att inte ha någon kontakt med honom, inte så länge du känner som du gör. Det tog över ett år innan jag kunde börja umgås med mitt ex igen. Nu är vi bästa vänner men det funkar inte (väldigt sällan) att umgås "bara" som vänner direkt efter det tagit slut. Ha roligt, umgås med vänner och säg upp kontakten, iaf för ett tag.

#7 Jo vi har pratat om det. Att inte höra av oss tills vi inte känner något mer för varandra

Orkar inte mer. Vill inte leva längre

#9 Har det hänt något?

#10 Alltihop har liksom hänt… Gör inget annat än ligger hemma med självmordstankar… Orkar inte det här

#11 Då tycker jag du ska gå hemmifrån, träffa någon! Och du måste söka hjälp! Du är så ung och har många år kvar. Låt inte tiden slösas på något sånt här. Sök hjälp redan imorgon!

#12 Träffa någon som i psykolog…?

De roliga var att jag var en otroligt glad och sprallig tjej innan detta förhållande…

#13 Med att träffa någon menar jag just nu, någon från familjen eller någon kompis så du inte sitter hemma med dessa tankar.

Sedan menar jag psykolog imorgon. Du kommer må bättre, men det verkar som du behöver lite hjälp påvägen.

#14 Ingen vill vara med mig som sagt…

#15 Inte ens din familj?

#16 haha jodå… Brukar sitta och kolla TV med mamma, men familjen tjatar bara att jag ska gå ut hela tiden…

#17 Har du berättat för någon i familjen hur dåligt du mår och varför du inte går ut så mycket?

#18 Faktiskt inte… Jag har alltid varit den tråkiga och pryda tjejen i familjen, inte som alla mina andra syskon som har levt rövare och många partynätter…

Det kanske kan vara bra att berätta för din familj så de får chansen att ge dig stöd.

#19 Jag har alltid haft ett väldigt begränsat antal vänner (1-3) och även haft perioder helt utan någon vän alls. Min mamma tjatade på samma sätt "varför går du inte ut och gör något som alla andra?" eller "varför ringer du inte ****?" men jag vågade inte berätta att jag inte hade vänner eller att jag var för osäker för att försöka nå ut till någon annan. Så ofta ledde det till bråk istället eftersom jag blev ledsen och frustrerad.

Jag tror verkligen det kan hjälpa att vara ärlig mot sin/sina föräldrar och förklara vad man går igenom. Det är skit tråkigt att inte ha vänner "som alla andra har" och man kanske inte jätte gärna vill söka tröst hos familjen men ofta kan man faktiskt få mycket stöd hemma om man bara vågar berätta vad man håller på att gå igenom.

Hur har det gått med dig och exet förresten, har ni hållt kontakten eller har ni slutat höra av er till varandra?

Har man aldrig fått kärlek av dem i hela sin uppväxt så kommer jag troligen inte få stöd heller 

#22 Då kanske du istället sakligt kan förklara för dem vad du går igenom nu och be dem sluta tjata om att du ska gå ut och htita på saker? Det låter väldigt hemskt om du faktiskt inte skulle få stöttning men kanske kan de i alla fall respektera att du vill att de slutar tjata.

#22 Underskatta inte dina föräldrar.. Försök att förklara för dom! Jag har aldrig känt att jag kan prata med mina föräldrar. Är nu 28 år och har äntligen börjat "öppna" mig för dom. Och dom förstår mer än vad jag trodde dom skulle göra. Önskar att jag börjat prata med dom tidigare.

Alltså… Visst att jag kan öppna upp mig för mina systrar… Men no way att jag gör det för min mamma.

Har pratat med den ena redan och hon förstår men orkar inte beklaga mig hos folk.

#25 Hade inte du velat veta ifall någon i din familj gick igenom en väldigt jobbig fas?

#26 Jo … 

#27 Försök i alla fall preata med någon i familjen. Du behöver ha folk omkring dig som vet vad du går igenom.

Tack alla… Kommer nog tillbaka med en uppdatering senare och se hur det har gått 

#29 Lycka till! Hoppas verkligen du börjar må bättre snart.

#30 Tack Jessica, hoppas jag med  Ska börja rida igen så då ordnar nog allt sig

Väntar på uppdatering! Hoppas också att du blir bättre snart!

#32 Tack Hera :'>