![[anonymos]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jobbigt från förr
Under samtal med mamma och pappa fick jag insikten att kanske var jag inte helt planerad så som bror var att födas. Brorsan kom till världen i "kejsarsnitt" enligt mamma, och under en bilresa pratade hon i undertoner vilket gav mig känslan att de kanske som sagt var oförsiktiga; och jag föddes.
Försökte prata med dom om det, men de sa bara att jag var planerad så som bror var vad jag förstår.
Grejen som gjorde att detta lossnade var faktumet att bror är fem år äldre än mig.
Har alltid undrat varför, och tja kanske är det anledningen?
Huvudsaken var ändå att en stor blockering, eller spänning lossnade i huvudet under denna insikt.
Vilket lättade på min huvudvärk, och sedan gav mig ett lugn som innebär att de flesta och faktiskt alla tankar om att ta mitt liv är borta.
Slutet på depressionen antar jag… Men en liten sorg ändå, och att känslan av att m o p faktiskt har svårt att berätta allt gör att det inte är helt avslutat.
HUvudvärk är ofta oavklarade saker, sådant som ligger och trycker någonstans i ens medvetande, och sinne som man ännu inte släppt.
Vid stark huvudvärk, låt bli saker som är oklara, uttryck era tankar helst till de som förstår.
anonym
Jag förstår inte, varför spelar det roll om man var planerad eller inte? Är du mindre älskad om du inte var planerad? Nej det tror jag inte.
Själv är jag ett glömt p-piller :)
Jag hänger inte heller riktigt med? Oplanerade barn föds varje dag och är otroligt älskade.
Men det var ju bra om huvudvärk och depression försvann efter det…
/Christine
#1 Kanske är det vad du säger som är problemet. Själv gör det mig inget…planerad eller oplanerad…någon planerade att jag skulle komma hit!
#3 ? vad säger jag som är problemet?
#4 Nej, du säger inget som är problemet. Menade att du har rätt i det du skriver i #1. Angående vad mina föräldrar kanske tycker om att jag var planerad eller ej.
Eftersom de bestämde sig för att behålla dig så blev du uppenbarligen planerad annars hade du varit aborterad skulle jag våga påstå
Sedan att de kanske inte i själva ögonblicket tänkte på att skaffa barn men det är nog den största delen av barn som kommer till världen på detta "oplanerade" sätt.
/Maria
Jag blev gravid oplanerat tyvärr fick jag missfall men jag älskade bebisen ändå så det spelar ju ingen roll om du var planerad eller ej
Man brukar väl ändå tänka att "nu ska vi skaffa barn och allt" vilket de kanske gjorde eftersom att brorsan skulle växa på sig lite innan jag fick komma till världen enligt dom.
#7 Ähu? Missfall innebär väl att bebisen dör innan den föds? Eller är ja helt bakom flötet.
#8 Missfall är när man förlorar bebisen innan den har fötts ja
Ja den dog i v12 men man älskar fostret ändå i magen Eller jag gjorde det iallafall det var det jag menade med att det inte spelar någon roll om det e planerat eller ej
Hade en vän som varit med om samma sak. Hon kände mycket för sitt ofödda barn vilket jag självklart förstår, åtminstonde kan tänka mig in i av bästa förmåga.
Spelar roll gör det ju inte, beroende på vem man är men har man tänkt sig ett barn och ett liv med det och planer kring det som man gärna inte släpper så kan ju ett extra vara till besvär psykiskt.
Bara så jag tänker i saken, men att det finns kärlek för barnet tror jag på. Sedan vilken människa som har barnet spelar ju in på hur mycket kärleken lyser genom
Alla barn känner sig inte helt älskade i vissa omständigheter då annat blir viktigare. Minns att jag frågade mamma som liten "varför känner man inget för familjen, ska inte kärlek kännas också?". Hon svarade som nu; "men det är klart vi tycker om varandra" lika som "det är klart du var planerad"…
Ändå finns ingen känsla där och det skapar förvirrning. Visst för mig gör det inget men vad som försvann var kanske förvirrningen av att ha känt något som fel. En blockering som skapats under uppväxt, eller något som ej har kunnat utvecklats ordentligt? Vad vet jag.
Citerar inlägg #2 "Men det var ju bra om huvudvärk och depression försvann efter det…"
Starta ny diskussion