Jag ser ingen anledning till varför man skulle plåga sig och träffa personer man verkligen inte kommer överens med om det inte är nödfall.

Det beror ju alldeles på tycker jag.

Skulle det betyda mycket för din kille om du åkte med någon gång så skulle jag kunna tänka mig att offra några timmar men det enbart för hans skull och inte hennes.

#2 Det är ju i och för sig sant. Skulle det betyda mycket för min  partner hade jag bitit ihop ibland och följt med.

Ja klart jag skulle göra det för hans skull.

Men det är så att hon ignorerat mig sen första dagen vi träffats. Har varit tillsammans med hennes son i 4 år.  Jag har följt med till henne  ca varannan månad och vi har bjudit hem henne inte alltför ofta, men ändå.

Men nu var det ett år sen jag slutade bjuda till och träffade henne.

Tex så har hon aldrig tilltalat mig. Jag är luft för henne och har alltid varit. Hon har frågat sin son "Vill du komma hem och äta/fika någon dag"  "Vilken fin hundvalp du köpt" "Vilken fin trädgård du har till ditt hus." "Vad ska du göra på semestern i sommar?" osv osv osv. (huset och hunden köpte vi gemensamt)

Ibland när hon ringt och bjudit honom har han sagt att jag också gärna följer. Hon svarar då inget, men jag har åkt med.  Då har hon dukat middag för 2 och tar själv plats vid den ena platsen "jaha kommer du inte själv?" säger hon då, varav han svarar, nej X följjer med som jag sa i telefon. Då dukar hon ändå inte fram en tallrik till mig utan min sambo hämtar tallrik bestick och glas till mig. Medan han gör det kan hon muttra för sig själv. "Jag som trodde det bara skulle bli vi två"

Han har haft 4 flickvänner före mig och hon har behandlat alla lika så det är inte jag som person utan hon vill ha sin son för sig själv bara

#4 Okey, om hon beter sig så illa hade jag för det första settt att min partner hade ställt upp för mig, om jag skulle följa  med. Hade det inte skett hade jag inte följt med ens för pojkvännens skull. Ett spdant beteende som hon har mot dig är inte acceptabelt.

Håller med Hera.

Sånt här är ju helt oacceptabelt och då kan jag förstå att du inte vill åka med.

Jag tycker nog även att din pojkvän ska sätta ner foten och faktiskt förklara att det är ni två och vill hon umgås så är det med er som par och ingenting annat.

Jag har väl inte direkt så bra kontakt med min svärmor som jag haft i över 13 år. Men hon är inte otrevlig så som din. Vi har bara ingenting gemensamt. Vi pratar ytliga saker då vi ses. Samma fraser om väder och vind och hur det varit på jobbet.

Att bete sig som din är illa.  Om inte din pojkvän säger ifrån bättre så förstår jag att du inte vill träffa henne då hon visar så tydligt att hon inte vill träffa dig

Säger som de andra, be din sambo sätta ned foten. Annat att tänka på är väl att det verkr som att hon har stort behov av att prata ensam med sin son så han bör väl hälsa på henne själv emellanåt också.

Mycket märkligt beteende!

Hon vill helt tydligt inte veta om att du finns och hör ihop med din sambo.  Innan hon accepterat det finns det väl ingen som helst anledning att "tränga sig på".  Om hon inte efterfrågar att träffa dig och du inte efterfrågar att träffa henne då tycker jag absolut det bästa är att låta bli.  Sen kan jag inte låta bli undra om inte din sambo tycker det är konstigt eller OK hur hon inte vill veta av dig…

Hon är ju uppenbarligen inte riktig i huvudet och verkar ha någon sorts ägandekänsla över sin son. Inte ovanligt, men definitivt inte ok!

Jag hade aldrig accepterat det beteendet, och jag förstår inte varför din man går med på det heller.
Men nej du behöver inte ha den allra minsta kontakt med en sån person oavsett om det är din svärmor eller någon annan.