fy vad hemskt det låter.. ryt till visa att du finns

Har samlat till familjeråd men dom förstår eller inser inte vad jag pratar om, sen går dom, den här helgen har fått mej och inse att man inte är önskvärd om man önskar delta…nu är dom på fotboll (någon skolkupp).

vilken familj.. så hemska o respektlösa… stå på dig…

Hur står man på sej om man inte finns???

Ja du, kan bara säga att jag förstår och känner igen det. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra. Vet knappt vad jag själv har gjort… Kanske sluta bry sig? Jag insåg att jag inte kan få det jag vill ha av dem utan måste få det från andra. Min familj är som de är. Jag kan inte förändra dem.

Sen har det blivit bätttre, sen jag började strunta i dem. Inte så att jag är taskig men jag förväntar mig inte det jag inte kan få.

Ja du så kanske det är…

Måste förtydliga mej och be om ursäkt, fom nu skriver jag under Ellionora då jag på något konstigt vis vart accepterad som Alma och det redan var upptaget….en varm ursäkt Alma.

Har nu varit ensam sen fredags förmiddag fast dom övriga har varit hemma, dom umgås och byter rum om jag kommer in och nu vet jag inte mer…..har ingen som jag kan vända mej till är kanska tom innombords

Nu ringde dom och meddelade att dom var på väg hem från fotbollen och ville ÄTA……………….

då hade inte jag gjort nån mat till dem varför ska du pass upp när de inte ser dig..

Jag gjorde ingen mat och dom åkte då dom ansåg att det var otrevligt….vet inte om dom äter borta, vilket jag skiter i, fortfarande osynlig…

#10 stackars dig..jag lider med dig..vet hur det känns då jag har en mammma o syster som tagit avstånd från mig för att jag sagt ifrån..Det jobbiga om man flyttar ifrån problemet så bär man det alltid med sig.Men om man inte kan prata med dom så att dom förstår en då är det bara att backa ur…det har jag gjort även om det gör ont…

Hmm, kanske så att dom vill att du ska börja bli självständig nu när du börjar bli gammal?
Men hur som hellst, jag vet hur det är. Vissa dagar är jag HELT osynlig. När jag är i skolan lyssnar ingen eller så avbryter dom mig, dom glömmer mig när dom ska gå och äta. När jag kommer hem finns det ingen mat åt mig men alla andra har fått. Alla andra kollar på film utan att fråga mig.. Lite samma sitts kanske..

#11 om man har barn, oavsett om dom tar efter vuxna så kan man inte bara gå. Ävan om tanken slog mej när den ena trettonåringen tillsammans med farsan tala om hur sjuk i huvudet jag var när jag bad grabben ta reda på sina rena jeans..

#12 Jag har alltid varit själlvständig, men nu mera orkar jag inte dra hela lasset själlv, vi ska ju föreställa 5 personers hushåll….

Har du analyserat läget såtillvida att du kan dra dig till minnes NÄR detta absurda beteende började? NÄR började du uppleva dig som osynlig? Har det alltid varit så?

Eller är det något som smugit sig på efterhand?

Många frågor, men jag tror man måste börja där för att hitta nycklar och verktyg till en förändring…

Sen i höstast, då blev det väll mer markant……….

Har du varit den som stått för markservice och spindel i nätet för hela familjen och tagit hand om allt praktiskt hemma (matlagning, disk, tvätt, städning, handling o s v) utan att resten av familjen behövt bidra speciellt mycket? Och att nu, när barnen är äldre och kan klara mycket själva, inte tänker på andra än sig själva och klarar att fixa käk utan din hjälp? Vilket i sin tur medför att eftersom de inte har behövt tänka på dig förut så faller det sig inte naturligt för dem att göra det nu heller?

Drar en snabb parallell här;

En familj, två vuxna, två barn. Barnen är små, mamma fixar allt. Pappa jobbar och ägnar helgerna åt barnens aktiviteter, så att mamma kan få tvätta och handla i lugn och ro. Barnen bli större. Barnen börjar plötsligt klara en hel del själva. Mammas roll blir mindre och mindre. Pappas roll, däremot, är lika stor som innan - ungarna behöver fortfarande köras hit och dit och eftersom pappa varit med hela tiden forsätter hans roll ett tag till.

Mamma är ingen person. Mamma har blivit ett hembiträde med färre arbetsuppgifter. Eftersom mamma inte ställt några krav tidigare, så har ingen in familjen lärt sig att se att hon har behov. Hon har inte tagit plats!

Mamma känner sig deppig - familjen begriper nada! Vaddå, vill hon följa med på fotboll?? Hon har ju aldrig velat följa med förut??? Att hon inte varit med för att hon inte haft tid finns inte i deras sinnebild…

Inte vet jag om detta är något som påminner om din historia, jag kom bara osökt in på den tankebanan… Kan det vara så?

Nja Inte riktigt men nära, dom har faktiskt hjälpt till med gårdens djur om det har funnits kvar något efter skolan åsikten är väll att jag som är hemma ska väll hinna ALLT så dom får vila, men kroppen/orken börjar väll ta slut när arbetet inte minskar, dom vill ha mer ansvar men vill väll ha det när det passar, gubben som åkardräng tycker att han har nog med jobbet och behöver sin sömn, dessutom vill han ta det lugnt med ungarna då han jobbar så att han endast träffar dom var annan vecka…..själlv är jag klar ca. 24,00 och klockan ringer 5,45 på det skall jag få in egentid….

Ok.

Vad du behöver är nog att vänligt men väldigt väldigt bestämt informera din familj om att du är inte bara mamma, gårdsansvarig och hembiträde, utan också människa. Med mänskliga behov. Och därefter kräva den respekt och den hänsyn som vilken annan människa som helst har rätt att kräva.

Sätt ner foten och ta den plats du behöver och vill ha! Du är ingen nobody, du är inte osynligt - men när situationen är som den är så måste du förmodligen påminna omgivningen om det!

Och med vilken rätt talar dina barn tillsammans med den man som du delar ditt liv med om för dig att du är sjuk i huvudet? Den dagen någon av mina ungar skulle säga något sådant till mig går det sju lördagar på en vecka! För att inte tala om min karl! Jösses…

Nä, klart är att du inte låtit dig få det utrymme du ska ha - ta det! Passar inte det resten av familjen så är det deras problem. Tvätta bara dina egna kläder. Laga mat men bara till dig själv. Tala om - när det hela ifrågasätts - att du låter dem ta plats i ditt liv igen när de låter dig ta plats i deras.

Oj vad jag har talat, talat och igen talat…..just nu vill jag bara lämna in så jag får ro nån gång….sitter och tänker, jag är INTE gammal, blir 46 men känner mej som 80 år.

Sajberlena, du glömde chaufför och helg extra morsa till byns ungar.

Nä skämt om sides, jag är beredd eller snart mogen efter alla gånger jag fått höra att jag inte gör något på dagarna och har tillräkligt med tid över till mej själlv att vila, att skjuta djuren, ta hunden och dra för djupare än så här kan man inte komma………den totala förnedringen

Men då vill jag skaka om dig hårt och länge och säga varför låter du dem förnedra dig så????

Ursäkta min brutala läggning, men jag tillhör den spontana typen…

Vi kan nu konstatera att du kan inte påverka dem i rätt riktning alltså, inte den verbala vägen i alla fall.

Men du har också ett ansvar gentemot dig själv. De kommer tydligen inte att ändra sig - men så får du göra det då! Du måste göra något konkret åt din situation!

Först och främst - vad vill du? Nu menar jag inte att du känner att du vill skjuta djuren och dra, utan mera långsiktigt alltså. Hur skulle du vilja att det såg ut istället? Visionera!

Vill du lämna in? Vill du stanna i din relation? Hur vill du att din relation till barnen skulle vara om den var annorlunda? Hur ser du på dina möjligheter att uppnå det du vill? Hur önskar du att din vardag skulle se ut i den relation du har idag? Går det att komma dithän?

Är det kanske så att du inte kommer att få någonting av det du behöver hur du än bär dig åt? Kan det vara så att ett uppbrott är enda lösningen?

Jaa, kanske det är dags att slänga in handduken? Som sagt - du är inte gammal, du har många många år framför dig - tänker du ha det så här alla de åren också?

Nä, imorgon är den första dagen på resten av ditt liv - använd den till att ta kontroll över det! Du får bara ett liv, en chans, ingen annan kan se till att du får det du vill mer än du.

Antingen måste du komma på ett sätt att förändra det liv du har idag, eller så måste du skapa dig ett nytt liv på egen hand. Men låt inte andra göra dig till ett offer, för det är du inte! Det är bara något din kära familj får dig att tro!

#13 Jodå, jag är självständig och har alltid behövt vara det då folk jämt gör så mot mig. Grejen är den att det inte alltid är kul att bli lämnad ensam för det.
Jo, jag vet hur det är att sköta ett hushåll ensam. Dock är vi bara 3,5 st hemma men det är ändå jag som är "mamma" utav någon konstig anledning. Jag lagar mat, tvättar, städar, diskar osv. Antar att du gör samma sak!

Japp!! pluss hund, katt, kanin, råttor och sex, snart sju häst full tävlingssecong och en stundande höskörd (30ha) med tillhörande ekonomibyggnader och maskiner PUST!! så förutom mamma, hushållerska, piga även maskinförare, mekaniker, lantarbetare och djurskötare och shaufför till alla och en var………glömde att jag renoverar fasaden på huset!!

#22. Vems är djuren?

Du har låtit det gå för långt. Det är fru/mor du är, inte oavlönad arbetare.

Hela familjens. men men nu går både trettonåringarna och elva åringen i skolan och gubben jobbar dygn och är bara hemma varannan vecka. Då återstår jag om inte jag /vi  (barnen) skall börja efter kl 16,00.

Varje grejj tar sin tid att utföra , därför börjar min dag 5,45 och slutar ca.24,00 och jag gillar inte att köra på nätterna…inkluderar alla göromål.

Jag har också 7 hästar, så jag vet vad det innebär. Men de är bara mina. Nog tycker jag att dina ungar är tillräckligt stora för att kunna hjälpa till med djuren. Skall de ha häst så får de väl sköta även det runt omkring dem.

Om gubben är ledig (?) varannan vecka borde han hinna med en hel del. Gör ett schema till honom vad som behöver utföras. Passar inte galoscherna resten av familjen kan du ju upplysa dem om att gårdar är väldigt lätta att sälja.

Gubben är inte ledig varannan vecka, utan då arbetar han så familjen hinner träffas innan sängdags, mao börjar kliver upp03,00 börjar 03,45 går av när bilen är i närheten vilket brukar ske 14-16 timmar senare, det är hans förmidagsskift ochhan går och lägger sej 21,00, eftermidagsskiftet ser ut som sådant att han börjar ca. 13,00-15,00 och arbetar till följande morgon och landar här hemma 05,00-06,00. Då går han och lägger sej för att kliva upp sex timmar senare göra sin matssäck och åka ut på en ny runda.

Ungarna har 3-4 läxor per dag på det brukar dom köra eller rida sen är det säng för skolskjutsen går kl.06,00…….

Jadu, då får ni nog ta er en allvarlig funderare på om ni skall fortsätta i samma spår eller ej. Vad händer den dagen du inte orkar?

Det undrar jag med , men som fd. åkare innan barnen och EU så körde vi dygnet runt……förhoppningsvis är ungarna äldre i skallen eller så får vi börja köra skift här hemma också, jag vet att dom grejjar djuren för dom fixar dom under skörd och dom få gånger som jag varit sjuk. Hällst skulle jag vilja ha en deltidare när det är som körigast ang. grovfodret och tävlingarna men det skulle jag aldrig ha råd med då jag betalar enligt gällande praxis.

Jag kan ju ta tid från ungarnas läxor men det är FEL då dom har läshuvud och strävar mot chalmers och vet.högskolan, vill inte att dom sumpar det då dom enligt utvärderingen på skolan ligger på MVG i alla ämnen

Mycket handlar om prioriteringar. Vill ni ha varje minut på dygnet inrutad? Jag tror man får ta en sak i taget. Är skolan viktigast, ja då får man dra ner på något annat och satsa på det. Ingen vinner på att föräldrarna jobbar ihjäl sig. Man behöver också tid för sina barn, det kan man aldrig ta igen senare.

Sitter och läser igenom vad som skrivits, och problemet kanske ligger hoss mej själlv!!?? Jag måste nog erkänna att jag har svårt att deligera ut jobb då jag gärna vill att det skall göras på mitt sätt och måste jag visa, förklara, göra om, så gör jag sysslorna själlv då det går mycket snabbare och jag vet att det blir gjort som det ska….

Det är nog jag som måste släppa på prestigen, för man kan kanske göra saker på flera sätt vilket kanske kan vara lika bra??? om man bara ger det en chans, själlv är jag ju van vid att ha många bollar i luften samtidigt, just nu har jag vikit tvätt, ätit dagens middag, snackat med er,spelat in på videon och bakat två limpor men det är inte alltid är OK och inte ta det piano.

I morgon ska jag ta mej lyxen att skita i stall och stängselstolp och sadla på kallblodet, ta med en flaska wisky och fiskbullar och bara må bra, sen låta dom andra fixa bäst dom kan vilket dom gör, så kan jag bara bry mej om mej själlv!!!!!

Så ska det låta!

Hoppas du får en kanondag!

Jag tycker inte att du låter osynlig, jag tycker att din familj behandlar dig som skit! Som många har sagt, du är mor/fru och inget hembiträde! Om du och fadern till barnen ger dom mat och tak över huvudet har dom skyldighet att hjälpa till. Det gäller även pappan, ni är två om hushållet.

Ellinora, felet ligger nog i att du har varit för snäll från dag ett, och som du säger delegerar du inte bort uppgåver. Nu måste du ta ett stort krig i stället för ett litet krig, men du har all rätt att begjära att dom hjälper till. Om barnen har var sin pony (förlåt om jag inte orkade läsa detaljerat gjennom absolut allt och inte har fått med mig allt nu) så skulle det bara fattast att dom mockar och deltar i fodrandet av dom. Om dom har var sin valp får dom va med att promenera med djuren. Om dom har var sin katt får dom städa katt-toaletten. Så är det bara! Det är en del av att ha djur! Kan dom inte så får dom kanske fundera om dom skall ha egna djur nu eller inte! Iaf för 11-12 åringen!! Inte är h*n för ung för att lära vad det innebär att ha djur inte!
Du har varit aldeles for snäll med dom, velat deras bästa och gjort alt för att gjöra dom glada. Nu betalar du med att inte ha tid för att va du.
Så fram med egenkjänslan, stå på ditt, delegera bort lite och säg att detta är inte diskuterbart. Gubben kommer hem och då vill ahn vila säger han. är det bara han som har rätt att vila? NEJ. Nej i dag får du min kram, och du får lite av mitt ben i näsan så du kan va stärk och få gjennom en ändring så även DU kan må bra!

Till alla och en var, solen har strålat, wiskyn satt där den skulle, glömde konservöppnaren så jag slog sönder burken med en sten och fick hälften över mej men det smakade GOTT, tog faktiskt årets FÖRSTA dopp i skogskärnen SKITKALLT!!!!torkade i solen, är lite lullig då drickat gick åt, fick varm mat när jag kom hem nu i kväll, SMASK.

*applåderar*

#34 Ahh, framsteg =)

låter härligt! Stå på dig! Fortsätt så! Låt dem veta att DU måste kunna unna dig saker med! Låt saker vara, jag menar vad är det värsta som kan hända?

Du lever bara en gång!   Vem tackar dig för att DU sliter ut dig och nästan vänder ut och in på dig själv för att hinna med saker??

   softa mer och låt dem ta mer ansvar! Gör ett fungerande schema.