Jag tycker att du ska vara lycklig över att ni bott ihop en gång i tiden. Varför gör ni inte det längre? 

Jag har långdistansförhållande med min pojkvän, 60 mil. Han var här i helgen och det var första gången vi sågs över huvudtaget på 5 månader.  Innan den gången för 5 månader sedan så hade vi inte setts sedan juni. 

Ni verkar ju ha ett stabilt förhållande om ni hållt ihop i 3 år och om ni bott ihop förr så antar jag att som läget är nu antagligen är en svacka. Är helt övertygad om att det löser sig längre fram.
Tyvärr kan jag inte hjälpa med föräldraproblemen, mina föräldrar har alltid varit fantastiska och jag tror inte att jag någonsin blivit nekad att ta hem folk(kanske för att det aldrig händer, haha…).

Du säger att din mor inte kan skjutsa/hämta efter 5, kan ni inte ses på förmiddag/eftermiddag i staden då och sådant? Det är kanske tråkigt att inte kunna spendera nätter ihop, men bara att ses är ju guld värt. Sedan kanske du bör prata med dina föräldrar och förklara att du finner det hela extremt jobbigt, det låter ju rätt skumt också att det inte är några problem för din syster att ta hem pojkvän medan inte du får.

Vi bor inte tillsammans längre pga att han blev av med jobbet och jag hade bara en timanställning där jag inte ens fick ut 4000 kr på. Därför blev det väldigt ohållbart.

Absolut kan vi träffas under dagen, det är oftast ingen problem men det är väl mer hela saken att inte kunna sova hos varandra.

Min mamma har jag pratat med om detta, och hon förstår men ändå inte. Det är nämligen styvfar som surar om detta. Och han kan jag inte prata med för vi har väldigt olika åsikter om saker och ting och mamma vill inte att jag pratar med honom om det heller.

Sen kan jag tillägga att min kille är lite kass på prioritering då han vill träffa allt och alla, alltid och närsomhelst och hursomhelst. Vilket gör att han är jäkligt jobbig att tajma med. Dock har vi pratat om detta och en viss del har med att göra att han flyr hemifrån för att han inte orkar.

Förstår inte riktigt vad din styvfar har för problem med att han sover över? Låter jobbigt att aldrig kunna sova tillsammans.

Min styvpappa är väldigt speciell och våran relation har länge varit väldigt ansträngd. Han har varit otrogen ex antal gånger mot min mamma (han vet inte om att jag vet) så jag antar att mitt hat mot honom har bryggts upp därifrån.

Men det är skillnad på folk och folk enligt honom vilket man märker rätt tydligen. När min pojkvän kommer hit så ser jag på min styvpappa att han blir sur vilket gör att jag skulle kunna lappa till honom. Vi tassar alltid runt här hemma när han väl är här. Titta på tv tillsammans i vår famij är inget man gör och han har förtur till allt för att han jobbar mycket. Vilket gör det inte speciellt roligt att vara här ändå.

Jag vet inte heller, den enda förklaringen jag har fått på det från min mamma är att det är skillnad på folk och folk enligt min styvpappa.

Låter som en jobbig och ansträngd familjerelation för er båda… :/  Att inte kunna få sova över hos varandra utan att det blir sura miner. De kanske tror att din pojkvän också håller på med droger och alkohol?

Ett annat alternativ är ju vandrarhem eller hotell om ni vill kunna sova ostört. Fast det kostar ju tyvärr en del det också. Eller om ni har någon kompis som kan låna ut sin lägenhet över en natt/helg?

Nä jag tror inte att dom tror det. Min mamma kan vara ganska frispråkig och hade antagligen sagt det om hon hade trott det. Mamma gillar honom, men min styvpappa gillar iförsig ingen, så det är nog inget personlig mot just min pojkvän.

Jag har också funderat på det där med vandrarhem men det finns nog ingen möjlighet till det eftersom vi båda är arbetslösa..Oc det där med lägenhet har jag också varit lite inne på, men än så länge verkar det mer eller mindre lönlöst på det hållet med.

Jag blir bara så jäkla sur,arg och ledsen. Hur ska jag kunna hålla en god min gentemot någon som sätter käppar i hjulet på en ?

Anledning till att jag skrev detta igår var också för att min lillasyster pojkvän bara dök upp och har sovit här inatt. Och det har inte varit ett ljud om den saken. Känner mig väldigt ensam på den biten, och väldigt utstött när det är så olika mellan oss systrar. Jag och min syster har en superbra relation och har haft det väldigt längre men den blir också ansträngd när jag blir förbannad för att jag inte får ha min kille här medans hennes kan dyka upp från tomma intet.

Har ni ingen möjlighet att ta körkort? Dety är ju inte gjort i en handvändning men nästan ett måste när manbor på land. Eller kan du köpa en billig moppe?

Jag har inga pengar till det, är som sagt arbetslös. Han har körkort men har ingen bil. Moped hade jag också en gång i tiden innan jag var korkad nog och sålde den. Har aldrig ångrat det så mycket som jag gör nu.

Är du 21 och han 23 så bestämmer ni väl ändå själva över era liv och vem ni umgås med? Era föräldrar får tycka vad de vill men ni är ju endå vuxna och kan ta egna beslut. Gör det du behagar.

Jo visst gör vi det men att bara ta hem han hit utan att säga något hade resulterat i världens storbråk, och jag försöker undvika dom så mycket jag kan då det oftast slutar i en smärre katastrof.

Men visst, jag borde nog göra det eftersom min syster gör så. Kan vi se hur roliga reaktioner det blivit. Om inget annat så är det nog inte fel på att få en reaktion från min styvfar så jag kan få konfrotera honom om hans diverse problem med att lika ska vara lika.

Har aldrig fötstått hur man som förälder kan acceptera att ens barn behandlas olika, så som din syster och du gör.

Ja du. Vi är 4 barn sammanlagt. Jag, min helsyster då och sen låtsaslillebror och låtsaslillasyster. Det är en väldigt skillnad på folk och folk här hemma. Låtsassyskonen får att dom pekar på, om det så sen är en moped eller ett par skor för 3000 kr. Vilket jag och min syster aldrig skulle få. Aldrig på tal. Låtsassyskonen får skjus överallt, var dom nu än vill oavsett tid på dygnet medans syster och jag får böna och be och anpassa oss efter vad dom ska göra. Syster får ta hit sin pojkvän när hon vill, jag får inte det.

När det gäller tv och dator så är det i princip en regel att efter klockan 5 så får vi inte sitta där, för då ska styvpappa titta på tv. Fast vi har 2 tvaparater så får vi inte använda den andra, för den är på ovanvåningen. Men lillebror min kan sitta där hur mycket han vill och likaså vid datorn så blir man ivägskickad om man sitter där förlänge medans låtsaslillebror och låtsaslillasyster kan sitta där i timmar utan att det blir något tjat.

Så som sagt, det är en väldigt skillnad. Vi barn får inte ens lov att beträda ovanvåningen i pricnip. En oskriven regel. Har inte varit där uppe på 4 år, och sist jag var där fick jag världens jävla utskällning. Så det är heligt område för vuxna.

Min familj har på senare tiden haft något emot mig, eller har det varit alltid, jag vet inte. Men de är inte så lätta att ha att göra med, snarare tvärt om. Senast jag var hemma fick jag efteråt vila runt två dagar för att komma tillbaka till helt okej mående. Hade inte tänkt försvara någon här, bara säga att jag vet hur det kan vara med en familj som inte ser sina egna problem.

Ja, det är klart att alla familjer har sina egna problem. Och eftersom jag är en ensamvarg och har till viss del själv valt detta så känner jag ibland att jag bara behöver hjälp med .tex sånna här saker.

Förstår, är en ensamvarg själv.

Ja, kan väl inte påstå att jag är speciellt duktig på att socialisera mig med andra, tycker mer det är jobbigt och  drar mig gärna undan istället. Så det har blivit så bara. Men men..

Så har det blivit för mig med. Bland annat därför jag har flyttat runt en del. Men men. :)

Oj, det har jag också. Flyttat 14 gånger sammanlagt tror jag att jag kom fram till för ett tag sen.

Jasså, själv har jag nog flyttat runt 6 gånger. Men har inte räknat så noga.

Nä, inte jag heller ^^ spelar ingen större roll för min del iaf :)

Okay, skönt! Då är man ännu mer Lost ;)

Ja, lite lost in the blåst är aldrig fel :D

Men i vilket fall som fick jag hit mig pojkvän igår efter många om och men, så var väldigt tacksam för det iaf :)

Nädu, det är helt fel att vara lost :) Därför jag bor där jag bor. Haha…ha.

Varför flyttar ni inte hemifrån? Finns det jobb och bostäder där ni bor eller hur ser situationen ut?

Är man vuxen och inte trivs med att bo hemma känns det lite som den enda bra lösningen egentligen.

Vi flyttar inte hemifrån för att vi inte har jobb någon av oss, utan vi går på försörjningsstöd för tillfälligt och det räcker inte. Målet är ju såklart att flytta hemifrån (igen). Det är dåligt med jobb inom just det vi är utbildade till. Jag är hästskötare och han är billackerare, men såklart jobbar vi ju med vad som helst. Mycket arbetslösa,lite jobb..

jag har försörjningsstöd från soc och aktivitetsstöd, och jag har egen lägentet, och min bästa vän och hennes sambo hade också en lägenhet när dom gick på socbidrag, så det går :)

har ni varit på soc och pratat med dom?

#26 Hur kan du få både aktivitetsstöd och socialbidrag? Det blir ju två inkomster.

får inte dubbelt, utan soc räknar bort aktivitetsstödet.

soc vill att man har en aktivitet, så jag går på praktik, så afpengarna är som ett bevis på att jag har en praktik. typ..

Hm om jag minns rätt person nu så tror jag dom har gjort slut… Rätta mig om jag har fel 

Ratlings har rätt, vi har gjort slut så detta är inte aktuellt längre. Mer för mig själv isånnafall.