Det beror helt på en själv hur man vill bearbeta allting, vad som fungerar. Alla personer fungerar ju olika så alla bearbetar på olika sätt, så svårt att säga.

Jag hade nog varit mycket hos mina föräldrar, grejar extra med djuren och varit mer med kompisar tror jag:)

Själv brukar jag gå ut mycket med vänner och dejta mycket under den första tiden, sen lugnar jag mig och tar hand om mig själv genom motion, bra mat, extra mys med djuren och bra böcker. Kanske är inte ut och festa och dejta massor direkt vad alla känner för, men jag brukar må bra av det :) Men själva återhämtningen är då jag börjar bearbeta och verkligen må bra igen.

Det första man måste göra är att sörja. Sörja att ens liv som kan känner det nu förändrats stort. Man måste igenom den biten tror jag för att kunna ta sig vidare.

Det enda problemet är att jag bor i en by utan möjligheter att gå ut att festa. Om man inte gillar sunkiga hemmafester, och sån är inte jag. Jag känner ingen här heller, förutom mina föräldrar. Alla mina vänner bor minst två timmar bort med bil och har inte tid att göra något särskilt ofta.. :/ Så jag känner mig fast här, inget att göra och ingen att umgås med. Mår ständigt illa dessutom. Och då han var den enda jag umgåtts med sen jag tog studenten förra året så känns det som jag tappat en stor bit av mig själv.

Måste lägga till att vi dessutom skulle flytta ihop om en månad. Och nu sitter jag ensam i lägenheten som skulle varit vår, med hans namn på brevlådan och allt..

Farthinder - Är du nyinflyttad? Ja, det bästa du kan göra är att låta det ta den tiden det tar för dig att sörja.

Jag brukar skriva mycket när jag mår dåligt, eller promenera i skogen, gosa med katten, försöka göra sådant som jag vet jag mår bra av, se en massa komedifilmer :-)

#6 Ja jag flyttade dit för en vecka sen, och tackade ja till lägenheten för att han också skulle flytta dit :/

Åh, jag känner för dig, hoppas det känns bättre snart! Håller helt med #6, bra sagt.

Kram!