Åh, vilken svår frågA!.

Jag vill såklart tro att det finns något mer. Så man får träffa sina nära och kära som har gått bort. Det vore ju bra. För att det skulle bara bli svart vill jag inte tro för det verkar så tråkigt. Alltså, att det bara skulle bli helt svart. Fast det är klart, det kanske blir en evig dröm.

Fast nä. Det jg faktiskt tror på är att vi återföds i en annan kropp, Djur eller människa, utan vetskap om att vi en gång har varit någon annan. Det verkar mest logiskt i mina öron.

Men det finns ju faktiskt Ingen som vet .

Men vad tror du? =)

Jag vet inte vad jag tror riktigt. Jag hoppas också på att det inte bara tar slut.

Jag tror att det bara är slut. Livet är förvisso mycket glädje, men också otroligt mycket lidande. Se på den sjuka värld vi lever i. Det är ju något förfärligt fel med människan och mänskligheten. Varför förstör vi annars vår planet? Varför mördar och lemlästar vi varandra i krig? Varör?

Oavsett svar så kommer vi inte vara medvetna om allt detta när vi dör, bra som dåligt. Och allvarligt talat, vad spelar det för roll? Egentligen !

Nope, jag tror att om man är död så är man död.

Därför försöker jag påverka och lära känna alla människor jag kan:) Något måste man ju försöka lämna efter sig.

Också därför jag tycker att man ska fira att man lärt känna någon. Du kanske aldrig kommer träffa den personen igen.

Jag är personligen övertygad om att det bara tar slut. Var skulle de elektriska strömmarna i hjärnan ta vägen sen? Har inte sett ngn övertygande förklaring till motsatsen.

Sen livet tar slut så fortsätter allt på liknande sätt…annat har jag svårt att gå med på…

Tyvärr tror jag att vi hamnar i den där kistan under jorden bara och ruttnar bort. Inget mer händer.

Helst hade jag velat att livet pågick i evighet. Livet är underbart!

Jag tror inte att allt bara blir svart. Alternativ 1. Jag tror att själen försvinner och blandar sig med andra själar för att sedan bli helt nya själar och bo i första bästas kropp. Alternativ 2. Man blir en slags skyddsängel åt en nyfödd bebis. Och när bebisen blir gammal och dör blir skyddsängeln en nyfödd bebis och den döde får bli en skyddsängel åt någon. Osv.. Alternativ 3. Hamnar i en annan dimension(?) :P Tja, jag tror iallafall inte att man bara.. Dör.

Svårt att veta vad man ska tro…  Kanske en av få positiva saker med att man en gång ska dö, att då får man svar på denhär intressanta fråga. Jag tror inte på att man kan hamna i varken himmel eller helvete och inte på att man föds igen i en ny kropp - men det med att det finns ett kollektivt medvetande skulle kunna vara nåt… och det lär ju finnas kvar oavsett om en kropp dör.

Det händer ingenting, man bara försvinner.

jag tror att det bara blir svart.

om jag har tur kanske mina partiklar i jorden blir näring åt något litet frö så blir jag ett grässtrå eller nått? :D

Jag tror att det inte händer något alls. Kroppen stängs bara av.

Vart tror ni att man försvinner då? :P

Jag vill liksom inte tänka att allting bara tar helt slut.. Borta! Då känns allting som bortkastat, typ.. Jag tror (och har alltid trott) att man återföds som en ny människa eller ett djur.

Så jag tror inte att man bara försvinner eller något. :) Jag vill dock vara ande först och typ spöka omkring innan jag "går över" ;)

#13 Enligt mig ingenstans eller ja, kroppen hamnar ju där man lämnar den t.ex. nere i jorden eller kremering. Hjärnan styr oss och när den inte längre fungerar/stänger av så är vi bara avstängda som en av-knapp.

Kroppen försvinner, men resten går vidare…(till var vet jag inte över huvud taget)

#15 Okej.

Detta kankse blir ett långt inlägg men såhär tror jag det är:

Jag tror att vi har en själ och att själen måste föddas och dö många gånger innan den kommer till "himmlen", opch sen vet ni ju att man brukar säga att "om du är elak under ditt liv så kommer du till helvetet men och du är snäll så kommer du till himmlen" men jag tror att det är så liksom att livet är helvetet och sen när man kommer till "himmlen" så är själen full lärd liksom, här kommer lite mer om hur jag tänker.

Jag tror att tiden är som en cirkel och sen i cirklen står vår själ med typ en mentor/vägledare, och tillsamans med vår metor/vägledare ska vår själ bestämma sig för viken tid själen ska hamna i och när själen ska ha levt slut, så t.ex. om man tar självmord så måste man börja om med samma liv fast man kommer inte ihåg det som hänt i ens tidigare liv.

Jag är väl ganska duktig i skolan och bra på typ allt och då brukar min mamma säga att det märks att min själ är gammal eftersom att den kan så mycket och är bra på så mycket. eller min lillebror kan sjunga ganska bra och då däger mamma att hon tror att han har varit sångare i sitt tidigare liv. Så jag tror att om man liksom dör av olycka eller ålderdom så hamnar själen i cirklen som den stod i början och ska komma på vilken tid den ska hamna i sen med sin mentor/vägledare.

All "information" som jag skrivit om har min mamma lärt mig. Jag har även haft en dröm när jag var mindre att jag satt och pyssla med nån tant och när jag berättade det för min mamma så sa hon att jag nog hade drömt om hennes mormor tror jag att det var för att hon var väligt pysslig och så, men jag kommer inte ihåg det så skarpt för att det var så länge sedan. ni kankse inte fatttade ett skit av det jag skrivit om men det var förbannat svårt att förklara, men jag har förklarat så gott jag kan. Puss puss på er nu 

#18 jag skulle bara fortsätta lite till, kom på en till sak, jag tror även att vi har typ en skyddsängel, ni vet typ när man har varit jättenära att dö men ändå överlevt då tror jag att det typ är skyddsängeln som räddat oss. puss puss på er nu detta var det sista jag skriver för mig i detta forum…. kanske

#19 satan måste bara lägga till en sak till, jag tror att kroppen kan vara stendöd medans själen är fullt levande och så och allt jag skrivit skulle varit i sammainlägg. detta hör kankse inte till men ni vet att ibland det kan vara jättevarmt ( shit där rös jag till) men när någon ( och igen) säger något speciellt så ryser man till, och det är då själen som känne rigen sig. Det är bara som min mamma har sagt och det är inte vetnskapligt bevisat  puss puss på er nu

För att uttrycka det väldigt brutalt:

Jag tror att alla människor som inte kan acceptera att dom inte kommer någonstans när dom dör har ett väldigt stort ego - eftersom dom inte kan acceptera att man bara lever en gång, att man då alltså skulle vara värd mer än ett liv.

Du lever en gång. Det finns inga extraliv. Ingen bonus bana. Därför ska man behandla andra människor bra, så ens egen tid blir bra. Och det är ju ända sättet att bli "Odödlig" på med, genom att bli ihågkommen, och i riktigt bra fall nedskriven i historien.

#21 Eller så är man som du, otroligt trångsynt

Jag tror absolut på ett liv efter döden i väntan på att man blir något nytt

#21 Haha exakt det sa min kompis till mig en gång ;)

Ni glömde en sak: NU. :-D Hehe

# 22

Varför skulle man vara trångsynt för att man är realist o inte tror på andar o demoner o annat liknande rappakalja?

För mig är det själklart att vi lever nu, o hur vi hanterar det är upp till oss, att tro på att det finns något annat o ett liv efter detta är att förneka livet o sticka huvudet i sanden o att vägra inse vår förgänglighet. det kanske ger tröst åt vilsna själar att tro att det finns en högre mening med livet, vad vet jag, jag är ju trångsynt?

#22 Jag tänker inte låta mitt eget ego, och rädsla för döden hitta på orealistiska slut på livet bara för att försöka stilla rädslan istället för att inse vad som kommer hända.

Människor är en flugskit i universum. Vi är nada, ingenting. Men tydligen tror asmånga att vi är världens finaste skapelse. Så fan heller.

Så på vilket vis är jag trångsynt? Jag ser det breda, jag ser bortom rädslan och egot, motviljan att erkänna att man inte är ett skit och ser vad jag faktiskt är. Lev med det.

#26 Hur kan du ens vara så säker på att man har 1 liv att leva och inget mer?

Varför skulle det som dör, tala om att fortsätta leva?
Envist ego…

#27 För jag ser inga bevis för motparten - och det samma skulle gälla djur då. Människor är djur, och "själen" är ditt ego.

#29 Man ser väl inte längre än tungan räcker, haha
Jadu, den dagen man blir veggo ser jag fram emot…
:D

# 30 vad har veggo med saken att göra?

Jag tror iallafall att det finns hopp. Och det har inget med mitt ego att göra.

#31 Nej, men inte alla människor är helt sammanhängande heller.

#32 Det tycker jag absolut du ska ha:) Fast det där med ego vet jag inte riktigt om det stämmer, allt som man själv vinner på är bundet till egot, och att leva vidare efter döden är definitivt en av dom sakerna.

Inte för att det är något fel med ett ego. Alla har ju ett.

#33 Okej ^^

Jag tror att kroppen dör, försvinner men att själen lever vidare. Inte nödvändigtvis i en annan kropp, men på ett annat plan

Är man död så är man. Inte mer med det.

#37 hur tänker du där? Du har väl respekt för människan? Eller hur  egoistisk är du egentligen?

Respekterar du inte den människan som levt? Har inte den lärt dig något alls? Inge glädje av den?

Varför i  ska man vara tråkig för att man inte tror på ett liv efter döden?

Snacka om att du har en skev världsbild. Ingen respekt, ingen omsorg, ingen kärlek för andra annat än dig själv.

//Redigerat av admin på grund av svordommar och personangrepp.

Tänk på språket!

Själv besöker jag inte kyrkogårdar, mina närmaste som dött har kremerats o spridits för vinden. Skulle inte falla mig in att lämna blommor på någons grav, de finns ju lixom inte där.

Hoppsan nu ljög jag, har ju besökt Dan Andersons grav o Tyngsjö kyrkogård. När jag bodde på söder i Stockholm så besökte jag ofta Katarina kyrkogård, gillade lugnet.

#37 Jag ser begravning som något fint man gör, behöver inte handla om att man tror på att den döde lever vidare. För en själv kan det vara skönt att ha en plats att gå till för att minnas. Den döde ska behandlas värdigt och med respekt, oavsett vad man tror om döden!

#37 det där känns som ett väldigt nervärderande inlägg. Jag är en av dessa otroligt tråkiga personer men ändå har jag respekt för de som dött. Självklart ska man få begrava sina nära om man vill det även om man inte tror att det finns mer efter döden. Du som tror att man lever vidare på annat sätt, varför går du då till gravarna och vill minnas dina vänner ? de finns ju inte där. Det enda är deras ruttna eller kremerade kropp. 
För att vara lite elak tillbaka, varför blir man ledsen när någon dör som man tror lever vidare? de får ju det bättre… hade jublat och varit överlycklig över att min far dött om jag trott han levt vidare och mått bra då han hade så fruktansvärt ont sista åren. Hade ju varit underbart för honom att slippa sitt liv.

Visst kan jag ha fel men det finns inga bevis för vad som händer när man dör så jag lever inte med falska förhoppningar.

Dessutom är det inte självklart att vi är ensamma i universum…

#41, bra inlägg

Efter döden kommer jag nog till himlen.

Är helt övertygad om att livet går vidare efter det vi kallar för döden. Fast i en annnan dimension bara. Utan kroppen

Tja.. jag tror helt enkelt att döden är något som är på tok för advancerat för en vanlig människohjärna att förstå. Ärligt talat. Därför föredrar jag att inte tänka på det och leva för varje dag jag får. :)

När det gäller döden har jag flera teorier som jag grubblat på…

Men om jag vill tro något, främst, så känns det mest realistiska ändå att man "försvinner". Eller tja, jag tror man finner en harmoni. Jag vill likna det med att sova, som då man inte drömmer eller liknande. Fast det är så, för alltid. Man vaknar aldrig upp. Att sova är som i harmoni, tidlöst och bekymmerfritt. Tror inte det går att förklara känslan av att sova, då man somnar går tiden otroligt fort. Plötsligt vaknar man upp flera timmar senare utan något minne om de senaste timmarna - helt otroligt!

Eller som då man sövs ned. (ex. inför en operation). Då känner man inget, man bara "är". Man lider inte, nej - ingenting. Jag tror döden är som sådan, jag hoppas det. Inget att frukta utan det mest naturliga som finns.

Jag önskar att jag kunde tro annat, för visst hade det varit skönt med en tro där jag sedan kan återfödas på nytt etc. Så som jag trodde som liten. Det är en trygg tanke, då vi vet den vardagen. Men samtidigt, det är väll det som är lite spänningen också? Det okända.. Vi människor är många gånger rädda för det vi inte vet någonting om, därav tror jag att det är som så att vi försöker hitta på logiska förklaringar. (som mitt försök till en logisk förklaring med liknelsen med att sova)

Men. Ärligt talat tror jag "livet efter"  är något som vi inte har den blekaste aning om vad det faktiskt är. Det är något helt opptäckt som vi inte ens kan föreställa oss. Inte ens i vår vildaste fantasi. Det är något som vi inte heller kommer att få reda på. Tur det.. Hade ju varit galet trist att veta allt till punkt och pricka.

Men det är hemskt intressant med allas teorier!

#45 Bra skrivet!

Haha ja, jag var väl egoistisk? Jag ser begravningar som något fint då man hedrar den döde och går dit med blommor för att visa att man fortfarande tänker på dem.

Det är en tröst för många barn att de som dör lever vidare i en bättre värld, ska ni vara grymma då och säga "Näää den här personen är stendöd, finns inget liv efter döden." ??

Som sagt, det ni inte ser finns inte

Öppna upp sinnet

#47 Varför skulle jag inte gå ditt och hedra någon som dött? Varför skulle jag inte tänka på den personen? Barn tror även på tomten och att världen består av lyckliga slut - ett nödvändigt sätt för dom att klara av att växa.

Jag tror att man är stendöd. Det betyder inte att ens handlingar försvinner, att glädjen man gett andra försvinner, att kärleken som man haft försvinner. Allt det finns kvar, som minnen. Så, jag säger igen, varför i helvete skulle jag inte göra en otroligt fin begravning om, låt oss säga, min älskade skulle dö?

Snarare är det ju tvärt om - varför begrava någon som lever vidare? Du kommer ju ändå träffa den senare i så fall?

Så tänk efter nu. Du har inte en aning om vilka människor du bedömmer när du skriver som du gör, eller hur dom tycker/tänker/ställer sig till frågan.

#48 Det är ju kroppen man begraver, så då spelar det ju ingen roll.

#49 Precis:)

Varför bry sig om något sånt? Är du död är du död, skulle du mot all förmodan vakna upp i ett nytt liv så grattis du har ett nytt liv.
Vaknar du inte upp över huvud taget så grattis du är död.

#47 Menar du att man ska ljuga och påstå att man tror på ett liv efter detta för att barnen ska må bra?

Själv anser jag att man ska skriva det man tycker. De flesta av oss här inne är vuxna.

#47 Säger du att jultomten finns oxå? Eller påskharen? 
Det ärliga är att säga att man inte vet, varför ska man lura i barn saker som man inte vet om de är sanna eller inte?
Jag tror på allt det finns bevis för på något plan.

Har haft en del dödsfall av släktingar och djur, när barnen frågat så har jag alltid svarat att jag inte vet vad som händer eller vart de är och förklarat att vissa människor tror si och så. Sen får barnen själva välja en åsikt om vad de tycker känns bra. 
Skulle aldrig falla mig in att ljuga för dem.

#53 Jag brukar säga till mina småsyskon att tomten och påskharen finns :)

Orkar inte. Men tänk noga efter innan man dömmer någon för att vara egoistisk bara för att man tror på ett annat slags liv efter döden. Och ni kallas för trångsynta eftersom jag är en jäkla egoist.

Och ja, man brukar säga till barn att tomten och haren finns, men jag kan väl förstå varför många barn i dagens samhälle får sig en spark i arslet om allt ska vara så realistiskt som möjligt.

Skriv en lapp och klistra dit i pannan på barnen "Det finns INGEN tomte, påskhare, tandfé och inte heller något större som vi inte kan se med blotta ögat"

Jag fattar inte varför ni tjafsar så otroligt i denna tråd.

Om vissa tror på ett liv efter döden så låt dom tro det. Och dom som tror att allt bara tar slut får väl tro det.

Och vill nån tro på tomtar, troll, häxor och féer så får dom tro det

Man behöver väl inte försöka få andra att tro lika som en själv.

#55 Näe "man brukar" inte säga till barn att tomten och annat finns, känner ingen som gör det nu med sina barn eller gjorde det förr när jag var barn för 20 år sen och längre tillbaks. 
Finns säkert dem som gör det, och det får de göra bäst de vill.

Isåfall är ju du extremt trångsynt som inte accepterar att alla inte har samma åsikt som du har.

Det gick ett program där en kvinna blev opererad och under operationen va läkaren tvungen att stoppa patientens hjärta en kort stund. Under den stunden kunde kvinnan tydligen se allt som hände ovanför operationsbordet och efter hon fått stötarna så hjärtat fungerade igen kunde hon tydligt berätta vad för slags apparater och verktyg läkaren hade under operationen.. Rätt coolt ändå.

Man börjar ju undra om de verkligen är så att själen lever vidare efter döden..

Jag tror att det är mycket möjligt att hjärnan fortfarande arbetar om hjärtat står still, i alla fall en stund. Hjärnan stängs av sedan om den inte får syre från hjärtat.

Jag har hört på tv historier från folk som säger att de har legat i koma och sett anhöriga ropa på en från andra sidan. Jag tror att allt detta är psykiskt, något som hjärnan gör precis som när man drömmer.

#55 Förstår verkligen inte varför du har den attityden. finns ingen som helst anledning till att vara otrevlig bara för att folk inte tror på det du tror på.

Jag tror att vi kommer till en andevärld som egentligen är våra själars riktiga hem. Detta liv på jorden är bara en kort utflykt hemifrån för att vi ska lära oss saker och utvecklas. När vi dött stannar vi i andevärlden tills vi känner oss redo för ett nytt liv, och då gör vi upp en ny livsplan och går ned på jorden igen. Efter det livet återvänder vi hem till andevärlden igen, och så fortsätter det.

Det är i alla fall vad jag tror. 

Det är upp till var och en vad man tror på. Det finns egentligen inget som är rätt eller fel eftersom man kan inte bevisa något precis.

Själv hoppas jag på att då man är död så är man död, det känns tryggt och behagligt att tänka så, i alla fall för mig.