Om giftermål känns skrämmande så kanske man kan börja med en "light"version och istället för att fråga om han vill gifta sig med dig så kan du fråga om han vill förlova sig med dig.

Önskar lycka till oavsett hur du väljer att göra 

Är giftemålet i sig så viktigt för dig, eller går det lika bra om "det är för alltid"?

I sådana fall kan du fråga om det senare.

Jag hade nog diskret pratat lite mer om det för att se var han står.

#1 Är det inte samma sak? (= Jag tycker iaf det låter minst lika läskigt att fråga

#2 Alltså, egentligen kan det väl kvitta.

För alltid har vi förvisso redan sagt till varandra flera gånger. Det enda skulle väl vara att få samlad skatt och den biten. Och att det skulle förenkla om vi vill flytta till Canada (han har dubbelt visa).

#3 Några tips på hur man tar upp det diskret?

#4 Nej, det har jag väl inte egentligen :P
Men kanske att man om man ser det på film kommenterar det på något vis, eller om vänner förlovar sig påpekar att man tycker det är vackert.

#5 det är inte en helt dum idé. En av hans bästa vänner planerar ju bröllop. Kan hoppas att det kommer på tal så man kan smyga in lite pejling där.

#6 Låter ju perfekt :P

Har inget bra förslag. Jag har friat 2 gånger. Först när min bror gifte sig sa jag till mig sambo "Vill du gifta dig med mig?" Sedan efter vi varit på ett dop frågade jag samma.

Jag fick nej båda gångerna. Han tycker det är "onödigt" medan jag väldigt gärna vill gifta mig

Jag är sån som inte vill gifta mig och sagt det till min pojkvän redan från start.
Och det får han acceptera: take it och leave it.

#8 men det har liksom bara varit "nej inte gifta sig, men vill ändå fortsätta vara ihop"? Det jag är mest rädd för är att han ska bli skrämd och tro att det är allt eller inget. Hmn svårt att förklara.

Jag och min sambo har pratat om framtiden väldigt många gånger. Planerat hur vi ska bo, barn, resor, osv. Så tanken om giftemål finns liksom där, fast vi vill inte gifta oss än på några år. Men han vet i alla fall då att om han frågade skulle jag inte säga nej :) Och samma för mig (fast jag vill ju hellre att han friar på ett romantiskt sätt, haha).

Har ni aldrig planerat en framtid ihop? :o

#11 Jo lite grann, men svårt att planera, mycket kan hända och vi tänker så här: planerar man för långt fram och det sedan inte blir av pga olika anledningar blir man bara besviken…

#12 Det var egentligen till TS ;) Men jo, jag förstår att vissa vill ta allt som det kommer, carpe diem :) Personligen gillar jag att planera, även om allt inte blir som man hade tänkt sig så gillar jag att drömma. Och vi vet ju nu att vi vill samma sak i livet, jag och sambon, vilket gör det lite lättare. I alla fall i såna här situationer! hehe

#11 jodå. Vi vet till exepel båda att vi inte vill ha barn (iaf inte på många år). Jag vill aldrig vara gravid och föda så vi är överrens om att adoptera en dag om vi får möjlighet.

När vi såg nåt program där någon skuldsatt sig pga bröllop så sa jag nåt i stil med. "näe ceremonin kan få kosta 2 kr och ta 3 minuter, sen kan man lägga krut på festen och ha knytig med maten istället för onödiga presenter" Och då höll han med och sa "folk kan få ge festplaneringen i present istället!". Men det var väl mer allmänt och inte så direkt applicerat på oss.

Vi har som sagt delad ekonomi, inget är "mitt eller ditt", vi har 6 kaniner, reser ihop, osv.

Så vardagen och framtiden finns väl där. Hadlar kanske mer om att jag är romantiker och vill manifestera att det är vi, plus att jag gärna hade dels fått den ekonomiska biten förenklad (då det är jag som sköter allt deklarerande) och slippa allt vad jobbiga ex och andra som raggar heter.

#4  "Alltså, egentligen kan det väl kvitta.

För alltid har vi förvisso redan sagt till varandra flera gånger. Det enda skulle väl vara att få samlad skatt och den biten. Och att det skulle förenkla om vi vill flytta till Canada (han har dubbelt visa)."

Jaha, det var (mest) praktiska.

Min syster gifte sig av juridiska skäl. (Hon var väldigt krasslig och ville inte riskera att det blev strul med vårdnaden av barnen om hon dog. Fast det gjorde hon inte  :)

Då kan du ju "skylla" på det då du frågar  

#14 Jaha okej :) Men utifrån det där så låter det ju som ni ligger på samma nivå i relationen, så jag tror inte direkt att han hade sagt nej om du friade! Själva bröllopet kan ni ju planera ihop och behöver inte vara dyrt eller stort, som ni sa att ni inte ville ha det. Allt handlar ju om att våga ta en chans. I stället för att tänka "tänk om jag får ett nej" så ska det ju vara "tänk om han säger ja"! 

Alla positiva tankar reflekteras på ens liv. Som Walt Disney sa: "Whether you say you can or you cannot, you are right."

#14  "Så vardagen och framtiden finns väl där. Hadlar kanske mer om att jag är romantiker och vill manifestera att det är vi, plus att jag gärna hade dels fått den ekonomiska biten förenklad (då det är jag som sköter allt deklarerande) och slippa allt vad jobbiga ex och andra som raggar heter."

Gällande romantiken så kan ni ju ha en ceremoni typ ungefär en sådan som de har som vill förnya löften.

Gällande det senaste - Du kan göra som jag = skaffa en ring, som ser ut som en vigselring, fastän jag inte ens hade flickvän då   Men det finns folk som springer efter gifta också  :/

Okej, så nu lyckades jag ta upp det i vettigt sammanhang.

Han verkar ha samam tankar kring det som jag, gillar den praktiska biten + att det är ett slags romantiskt och ultimat "F*** off, jag är upptagen" till resten av världen.

Så nu handlar det väl mest om att jag faktiskt SKA våga fråga nån gång.

#17 haha när jag var singel hade jag faktiskt också en ring så för att få vara ifred ibland!

#18 Lycka till får man väl säga då :D

#18 Härligt, bara att fråga då :)

Lycka till håller tummarna och väntar med spänning! Vi vill ju självklart höra alla detaljer sedan ;-)

Ja, då var man förlovad dårå (=

#22 Grattis!!

#22 Grattis :)

Stort grattis Berätta gärna hur du gjorde det.

Grattis

Grattis

Tack!

#25 Jag frågade helt enkelt om han ville gifta sig med mig. Jag började med "If I ask you a question, can you promise not to freak out?" - "of course".
"Do you want o marry me?"
"ja" sa han

Så då frågade jag "ska vi förlova oss då?" - "ja!" sa han

sen tror jag jag frågade "for reals?" typ 200 ggr tills han tog tag i mig och såg mig i ögonen och sa "JA!" hehe.

Över morgonkaffet utan någon ring eller nåt, men det gick bra ändå. Över helgen nu har vi berättat för alla i släkten också. FAst Facebook löste mkt av informerandet åt oss. ^___^

Två timmar efter vi ändrade där kom gratulationer via SMS från bådas föräldrar och syskon! Så det var bara far- och morföräldrar som skulle ringas.

Så kul :)

Grattis, vad roligt :D

Tack!

Och tack för alla tips och råd ni gav mig så jag verkligen vågade! <3

Alltså JA fantastiskt! Fick en tår i ögat här på jobbet haha, GRATTIS! Länge leve kärleken!

nämen åhhh vad kul! Grattis!!