Det där är helt upp till dig. Du gör det som du känner är bäst för dig. Om du mår bättre av att hon inte är i ditt liv så får du väl ta det beslutet och ignorera henne.

Jag är av den åsikten att min familj är ändå min familj och jag älskar dem oberoende. Min mamma har svikit mig då jag har behövt henne som mest t.ex. glömt bort att hämta mig från skolan så jag har fått väntat ute i kylan i tre timmar så att jag förfrös mina fötter, glömt att hämta mig från min skolavslutning så jag var ensam kvar där, glömt bort att hämta mig från andra ställen och struntat att komma i alla de skolavslutningar jag har haft. Men jag älskar henne. Hon är långt ifrån perfekt men hon är ändå min mamma och jag har förlåtit henne för alla hennes misstag. Det tog en bra stund och jag var sårad väldigt länge men jag kom över det. Jag vet ju att hon ändå älskar mig.

Sen igen har jag valt bort min far så att han inte är i mitt liv längre. Det här på grund av att han verkligen inte bryr sig om mig vilket han har bevisat genom att ha varit borta nästan hela mitt liv. Sådana personer som får mig att må riktigt dåligt vill jag inte alls ha i mitt liv.

Men om du kan så förlåt och gå vidare. Om du inte vill eller kan göra det så finns det ju det mer drastiska alternativet. Jag tycker dock att ni kan jobba mer på er relation. Då gäller det att försöka kommunicera med varandra och det kan ta en tid att komma till den plats där ni båda trivs. Hon är ju ändå din enda syster. Ta hand om varandra.

Anser inte att du överreagerar. Hon svek dig.

Jag tycker heller inte att du överreagerade urifrån det du skriver men det är lite svårt att säga med tanke på att jag inte vet hela bakgrunden.

Den enda bakgrunden som finns är att hon har behandlat mig som skit hela min uppväxt, detta har hon erkänt och bett om ursäkt för och jag har förlåtit henne. Vi hade precis börjat byga upp en förhållande och hon får chansen att för första gången i mitt liv visa att hon faktiskt ser mig som en syster, inte någon som hämtar grejor åt henne för hon inte vill komma hem, som pratar med våra föräldrar åt henne, som en människa helt enkelt.

#4 har ni träffat hennes partner något? Kan det vara den som ändrat henne?

Låter hemskt tråkigt att hon inte ens kunde komma på studenten. Förstår att du inte mår bra av det. Men som det ser ut av det du skriver skulle jag nog låta det vara. Hon verkar inte vara mogen nog till att ha ett förhållande till sin syster :(

#5 Jag kände hennes partner innan de träffades faktiskt och hon är en väldig toffel, om man kan säga så, så jag tror inte det. Min syster har alltid varit envis och gjort endast som hon själv vill.

Det när vi var yngre handlade om avundsjuka, hon hade varit ensambarn i 7 år och sedan kommer en liten bebis och tar all uppmärksamhet. Jag förstår henne men det är synd att det drabbade mig.

#7 okej :s då är det nog hon som är omogen. Även om det är jobbigt så släpp henne för hon förtjänar inte att du försöker så som hon behandlar dig. Förstår verkligen din sorg över att hon inte kom på din student.. :(

#TS  Det framgår inte varför släkten ogillar din systers man, d v s om det är för att han är en skit eller för att släkten har någon knäpp orsak. OM det är det senare, så tycker jag att det är OK att din syster inte vill träffa släkten,

MEN i vilket fall som helst duger det INTE som orsak till att hon inte åtminstone grattade dig på din studentexamen.

Totalt skulle jag i din situation nog tycka att det räcker som orsak till att du slutar serva henne, men inte tillräcklig orsak för att bryta totalt. Fast jag skulle nog sura ett tag    för att markera att det var skit av henne att inte gratta dig.

Iofs tycker jag inte att studentfirandet är något viktigt*, men nu var det ju frågan om vad DU tycker är viktigt, och att din syster inte följde det.

(*Själv tyckte jag att studentexamen inte var något att fira, eftersom tidigare blev många kuggade (=underkända). DÅ hade det varit något att fira. Själv gick jag på skolans studentfest på kvällen, men var INTE ens i skolan på examensdagen. Sista veckan hade jag stuckit och jobbat, hade säkert fått ledigt på examensdagen om jag hade velat, men jag brydde mig inte. Ville inte heller ha något firande hemma.)

#9 Det är för hon är gift med en kvinna. Något som inte varit så jättepoppis här hemma men mina föräldrar har faktiskt sagt att de vill lära känna hennes fru och har till och med bjudit hem dem (något som jag trodde ALDRIG skulle hända), men det är bara min syster som sätter käpparna i hjulet.

Att det var just studenten är inte sån stor grej, mer symboliken att hon för första gången hade en chans att visa att hon tycker om mig. Hon har skippat födelsedagar, alla skolavslutningar… alla stora ögonblick helt enkelt, brukar få ett grattis på födelsedagarna så vore inte rättvist att säga annat men dyka upp gör hon sällan. Som jag skrivit innan så hade jag tydligt berättat för henne hur viktigt det var att hon kom och att hon sedan totaldissar det.

#10  Jaha. Övriga släkter har alltså fel, så inte konstigt att hon tar avstånd från DEM. Men underligt att hon sätter käppar i hjulet till mötet när de äntligen bjöd in. (Kanske känner hon det inte som att de menar det.)

I vilket fall som helst har hon gjort fel mot dig.

Om jag var du tror jag att jag skulle sluta göra saker för henne och sluta ta initiativ till kontakter, annat än ringa tillbaka och svara om hon kontaktar dig.

Jag tycker det verkar som om ni båda känner er svikna och sedan är långsinta. Hon känner att du inte förstår hur jobbigt det är med släkten och du känner att hon inte förstår hur viktig studenten var för dig.

Hon har försökt göra gott i efterhand och erkännt att hon gjorde fel. Sluta sura över det och säg till henne att ni glömmer det som hänt och försöker vara vänner. Vill du verkligen ha en bra relation till din syster får du bjuda till lite, ibland måste man offra sin stolthet eftersom det kommer något gott av det i längden.