Jag skulle sagt att han/hon måste berätta för sin partner inom en viss tid, kanske en vecka. Och gör h*n inte det så berättar jag

Jag hade sagt att det var bäst att kompisen berättade det så fort den kan, för jag hade inte kunnat träffa den andra kompisen och veta detta utan att berätta det.

Hade det varit mina två bästa vänner hade jag solklart gjort som #1!

Jag skulle sagt att du får gå hem och berätta detta genast, för imorgon berättar jag det för din partner. Jag är totalt emot otrohet och skulle aldrig hålla inne med det oavsett vem det gäller. De får givetvis en liten chans att berätta det själv först, men de ska veta att jag inte håller inne med sånna hemligheter. Jag förväntar mig även själv att mina vänner talar om sådant för mig om det skulle hända, om de håller inne med sånt är vänskapen med hög säkerhet över.

Jag håller i allmänhet alla hemligheter åt min bästa vän, så hade jag bara varit bekant med killen så hade jag agerat som hon gjorde när jag handlade fel tror jag. Alltså inte sagt något eller ställt ultimatum utan bara väntat på att jag skulle göra det rätta. Men det tror jag kommer ifrån förtroendet vi har för varann, att man kommer göra det rätta ändå.

#5 Men nu är båda två dina bästa vänner.

Något sagt i förtroende är just det, ett förtroende. Då kan man inte komma och ställa krav i efterhand. Överhuvudtaget så är det antagligen en av de saker som livet har lärt en. Att ingen tackar dig för att du få fram sanningen i olika situationer. Oftast finns det folk som verkligen blir upprörda, och jag har t.o.m. varit med om att båda parterna nästan förenats av sin illvilja mot den som öppnat munnen.

I de flesta fall så ska man inte ta beslut åt andra, och att skvallra till deras partners eller kompisar är totalt meningslöst. Folk vill inte ha ärlighet, och många gillar att leva i illusionen. Oftast blir de inte gladare av att man spräcker den för dem, och t.o.m. i förhållanden där otrohet förekommer, så är det upp till de inblandade att ordna upp det hela. Otrohet är till 99% ett tecken på missnöje med den nuvarande situationen, och då spricker förhållandet i alla fall.

#6 Precis, och då är det ju ingen svår fråga direkt. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att ha två vänner jag är lika nära som min nuvarande bästa vän. Förmodligen därför jag ställde mig frågan ur ett annat perspektiv också. 

Och delvis svarade jag på "jag är totalt emot otrohet och skulle aldrig hålla inne med det oavsett vem det gäller." Ur #4.

#7 Det är inte schysst mot ens bästa vän att berätta att man varit otrogen och begära att vännen ska hålla tyst om det då vännen också är mycket bra vän med ens partner.

Får man som vän höra en sån sak är det enda rätta att kräva att den berättar det för sin partner och annars gör man det själv.

#7 Vissa saker får man tänka sig för före man säger. Är jag bästa vän med båda två så kan nog den otrogne räkna ut att jaag inte kommer kunna vara tyst om det, eftersom jag bryr mig så pass mycket om min andra kompis också. Därför hade jag gett valet att berätta det själv eller att jag gör det.

Jag skulle aldrig kunna umgås med dessa två och sitta och veta vad den ene gjort medans den andre är alldeles ovetande. Det får man nog tänka på.

Ser det inte heller som skvaller, utan som ärlighet. Tycker inte att någon förtjänar att leva i en lögn, speciellt inte mina bästa vänner.

Och jag har varit med om detta en gång, och jo, jag fick ett tack från den som fick veta vad dennes partner hade gjort.

Jag hade berättat att jag nu hamnade i en knivig situation, eftersom jag är vän med dom båda och hoppas att dom ska lösa det snabbt.
Jag vill inte vara med den som kommer med dåliga nyheter, det ska den som varit otrogen göra.

Hade nog försökt undvika att träffa dom tills den som varit otrogen berättat det för den andra.
Jag hoppas att jag gjort så ialf :)

#9 Det enda kravet jag ställer på mina vänner är just att saker sagt i förtroende är just det. Jag skulle aldrig någonsin kräva av en vän att han skulle göra si eller så i sitt förhållande, oberoende av om det råkade vara ett förhållande med en annan vän. Det är deras business.

Om kompisen ber mig att hålla tyst om det kommer jag göra det, men jag kommer försöka övertyga kompisen om att denne ska berätta, och kommer fortsätta göra det.

Men jag kan tyvärr inte säga, eftersom det då betyder att jag bryter ett förtroende.

#13 Men bryter du inte ett förtroende med din andra kompis då? När du sitter och vet att dennes partner varit otrogen men inget säger?

Jag hade själv tyckt det var fruktansvärt av min kompis om min partner var tyst om sin otrohet och min kompis inte sade något trots att denne visste.

#14 Nej, jag har ju inte gjort någonting, och därför så finns det inget förtroende att bryta där. Där i mot om min kompis som varit otrogen inte säger någonting skulle jag nog känna mig tvungen att bryta med den, och så kan jag säga för att förtroendet för den personen är förverkad.

Jag massor med saker som jag inte kan säga till folk. Saker man vill säga, men inte kan av olika anledningar. That's life, helt enkelt.

Förtroende för mig är också att man kan lita på sina vänner, bland annat om att de berättar saker som är dåliga om de får veta det.

Jag har också saker jag vet om vänner som jag inte berättar vidare, men otrohet är inte en av dessa saker. Men sen å andra sidan vet mina vänner om detta, hur jag ställer mig i en sådan här fråga.

#16 Ja, det är det för mig med. Men om en kompis använder mitt förtroende för att säga en sak kan jag då rent etiskt och moraliskt inte säga det till någon annan, för då är man inte en pålitlig person, helt enkelt. Man bryter ju då förtroend positionen som man har.

Som jag sa, den enda lösningen jag ser är att tjata på kompisen och övertyga denne om att berätta. Den andra kompisen kommer antagligen märka att någonting är fel ändå.

Jag kan även fråga den kompis som var otrogen om jag får berätta om det till den andra, te.x. om den inte vågar. Men jag kommer inte rakt av bryta förtroendet. Människor säger jag till mig för dom vet att jag håller tyst om det, och det är så det förblir. Jag kan tycka människor gör fel, men det är inte en anledning till att jag själva ska göra ett moraliskt fel heller.

Vänner vet att dom kan lita på mig, men det är inte många som jag själv litar på, om man säger så.

Jag hade hellre valt att bryta det förtroendet än det andra, om du kompisen hade valt att hålla tyst om det för sin partner. Den kompisen hade genast betytt mindre för mig genom denna handling och detta val.

#18 Det betyder ju att andra vänner i framtiden vet att dom inte kan berätta vad som helst för dig. Det priset tänker jag inte betala. Hur andra människor hanterar sina relationer är allvarligt talat inte min ensak, jag kan ge råd och liknande, försöka övertyga, men jag kan inte tvinga fram förändring.

Det faktat att andra människor kan berätta vad som helst för mig(som inte bryter någon otroligt grov lag) är viktigt för mig. Jag tänker, som sagt, inte förstöra det förtroendet som alla har för mig genom att bryta ett sådant löfte.

#19 Det enda man inte kan berätta för mig är om otrohet i ett förhållande med någon av mina andra bästa vänner. Är inget pris att betala enligt mig. Det känns bara rätt.

För mig är det viktigt att mina vänner har det bra. Betyder det att man får ingripa ibland, så gör det det. Jag ser det inte som att blanda mig i förhållandet utan ser det som att värna om mina vänner.

Jag tänker mig att det är svårare att hamna i denna sitsen i praktiken. Förmodligen skulle #20s bästa vänner veta att man kan räkna med att hon är öppen i ett sånt här läge.

Däremot kanske jag tycker det låter hårt att någon betyder mindre för en för att den varit otrogen mot sin partner.

#21 För mig är ens partner någon man verkligen ska kunna lita på. Om då en av mina vänner sviker sin partner på detta hemska sätt, så får det mig att undra vad mer personen är kapabel till att göra. Kan man svika den som egentligen borde betyda mest, kanske man kan svika andra också?
Jag hoppas jag slipper fundera över det fler gånger.

Ens handlingar säger ju faktiskt en del om en, även om man inte tror det.

Och eftersom jag aldrig skulle vara otrogen, ser jag helst att mina vänner delar samma uppfattning i detta ämne, och det gör dom också som tur är :)

Där ser vi det nog olika 
Jag tänker mig att om min bästa vän var otrogen mot sin kille skulle jag uppmuntra henne att göra det rätta och sedan hjälpa henne gå vidare ifrån det. Det kanske säger något om henne eller whatever men inte i förhållande till mig. Det är ju det som är skönt med riktigt stark vänskap, man accepterar varandra för ens bra och dåliga sidor under de bra och dåliga dagarna - som ett äktenskap Men sen å andra sidan betyder hon mer för mig än någon av mina ex.

Jag vet att hon känner likadant vad gäller mig och du har ju rätt i det det du säger om att dela varandras uppfattning. Det är ju på sättochvis en grundsten i vilken vänskap som helst att man ska se lika på såna här viktiga saker.

#23 Ja, det är det viktiga att man delar samma syn som sina vänner då det kommer till viktiga saker tycker jag :)

Jag tycker det är ett större svek att vara otrogen mot sin partner än att bryta tystnadsplikten mot en vän som berättat i förtroende att den varit  otrogen.

#20 Som sagt, jag anser att jag inte skulle kunna anse mig själv tillförlitlig om jag läcker saker som andra säger till mig, även om det är fel att vara tyst om det. Det är så jag känner kring det.

Då tänker du dig att den otrogne och partnern till denna båda är dina bästa vänner?  Eller tänker jag fel nu? 

Alltså, jag tänker mest på vem sveket är riktat mot. Men som sagt har jag väldigt svårt att sätta mig in i att ha två bästa vänner, det skulle äta upp all min tid. Haha.

Ifall min vän berättade det för mig, skulle nog den personen vara väl införstådd i min moral också. Så då borde den förstå att jag med all sannolikhet skulle få personen i fråga att berätta det för sin partner.

Jag skulle ge personen min omtanke och erbjuda att sitta med när han/hon berättar. Om personen vill berätta själv, så självklart. Men då skulle jag nog hålla koll på så det händer också. För jag vill inte att någon av dem ska bli sårade. Och den som är otrogen får ändå ta sitt kast. Vad dem väljer efter det, är helt upp till dem.

#28 Bra skrivet :)

Och även åt andra hållet, så hade jag verkligen hoppats på att min vän skulle pusha min partner till att berätta för mig. Det skulle bara kännas jätte fel ifall min vän berättade det i stället.
Om inte den otrogna berättar, får man väl försöka vara med och ta upp ämnet. För att undanhålla det, är som sagt inte i min moral.

Självklart är det bäst om partnern gör det själv. Men tyvärr finns det många fegisar som inte vågar ta ansvar för sina handlingar.

Har varit med om det, och kan ju säga att jag aldrig skulle vilja göra om det. Att vara nära vän med både en kompis och hennes kille.. Nej tack, inte igen. Jag kom verkligen i kläm.

Jag berättade inget, men sa åt henne (om jag minns rätt?) att hon skulle berätta. Sen var han otrogen mot henne, och då var det samma visa fast tvärt om. Herregud alltså..

#31 Tyvärr har du ju rätt, är så många som inte vågar ta ansvar för vad dom gör. Jag hade en väninna för ca ett år sen som var otrogen upprepade gånger mot sin pojkvän. Jag kände inte honom och orkade inte lägga mig i, men jag försökte få vett i henne flera gånger, sa åt henne att hon måste vara ärlig. Men det slutade med att hon inte ville vara min vän längre, för att jag krävde att hon skulle vara ärlig. Jag stör mig verkligen på såna människor.

#31 Som #32 säger, du själv kommer i kläm, och din relation med båda har en hög sannolikhet för att gå sönder:P

#33 Jag kommer gärna ikläm, bättre att sanningen kommer fram. Men som sagt var det bara den otrogne som blev sur då det hände mig, inte den andre.

Vi hade en "situation" i vårat kompisgäng ett tag back. Ingen otrohet visserligen, utan bara en av kompisarna som fått känslor för en annan kompis pojkvän. Hon delade det med mig i förtroende, och jag sa inget till kompisen vars pojkvän det berörde. Vi löste sedan situationen själva, utan att behöva oroa kompisen vars pojkvän det gällde, eller äventyra stämmningen i gruppen. Vi umgicks som vanligt.

Skulle det vara så att någon var otrogen och delade med sig det i förtroende så gäller fortfarande samma regel. Han/hon delade ju med sig i förtroende, och då litar han/hon ju på att jag ska hålla det! Kan jag hjälpa till och lösa situationen genom att prata med honom/henne så är det ju jättebra. Så som jag ser det så är jag inte en sämre vän för att jag undhåller en vän information som kan såra - däremot så är jag en sämre vän om jag bryter ett förtroende.

Min arbetskamrat berättade för mig en gång att hon varit otrogen mot sin dåvarande sambo. Jag sa till henne att hon måste berätta för honom men hon var inte alls av samma åsikt. Hon tyckte mer att gjort är gjort och det man inte vet mår man inte heller dåligt av.

Jag la mig inte i det mer då jag upplevde att hon blev väldigt irriterad de gånger jag sa att hon borde prata med sin sambo om det som hänt.

Jag umgicks inte heller med dem privat, det var bara henne som jag träffade på jobbet varje dag så vi lärde väl känna varann rätt bra där, men han träffade jag bara nån enstaka gång.  Det höll ju inte heller mellan dem och nu lever hon med en annan man.

Men skulle det vara situationen som beskrivs i #0 att det var mina två bästa vänner då skulle jag ännu mer pusha den som varit otrogen att berätta. Och om den inte gör det skulle jag nog göra det tillslut. Jag skulle ha svårt att träffa den som blir bedragen och bara låtsas att allt är som vanligt. Det skulle synas lång väg på mig att nånting är fel.