Alltså en sån här situation är ju aldrig rolig, tyvärr är det ju så och kommer väl alltid att vara så att en del människor dom tar för sej och sätter sej över andra. Ofta är det sånna människor som kommer upp sej och får bättre jobb, bättre betalt osv. Jag tror att det största felet man gör när man drabbas av en sån människa är att man tar åt sej, man bli osäker och tafat och allt blir bara fel. Om man försöker ignorera personen istället och göra det man VET att man ska och bara vara lugn så kan effekten bli rätt intressant. 

I grund och botten så blir man givetvis osäker, oavsett hur säker man egentligen är på sitt jobb. Ta bara några djupa andetag och försök ignorera det hela.

ooh jag har försökt. hundra gånger, haha.
djuuupa andetag, blås uuuuuuuuut….

fast det som är skönt, är att jag blir inte osäker på mitt jobb, jag vet att jag kan det, om inte lite bättre än henne. eller ja, ok, lite dålig känner jag mig ibland…
hon började två veckor innan mig, denna gången, men jag har tre års ferierbete bakom mig på samma avdelning, hon har två lov. det är bara det att hon bar blivit en, ursäkta mig så mycket, subba, som vill visa att hon tror hon kan bättre än mig.
jag tror hon gör det, för att hon vet att det inte är så.
hon märker nog också att av tre nya går två av dom till mig, att oftast är det mig folk frågar saker om, ect ect. och det tål hon inte, hon sa en gång att "jag klarar inte av att vara lite sämre, jag måste vara bäst på allt". och hon lever ju upp till det.

Bra svarat av SeaHawk.

Sen vet jag hur man som tjej resonerar, man kan reta ihjäl sig. I synnerhet när man känner sig förorättad, vilket man helt naturligt gör när någon försöker skylla diverse fel på en själv. Man vet att man inte gjort fel, men det känns som att slåss mot väderkvarnar, ingen lyssnar.

Låter du det här fortsätta ta av din energi så kommer det sluta med att du börjar sjukskriva dig, för att sen säga upp dig. Eller nåt. Det kan gå så långt alltså.

Precis som SeaHawk skriver, försök stänga av den andra personen, sköt ditt jobb och skit i henne. Försök vara ko-lugn!!

Kör gärna lite avslappningsövningar hemma, där du fokuserar henne framför dig och det som är jobbigt, andas lugnt och tänk dig in i hur du hanterar situationen på ett annat sätt, där du vägrar låta dig påverkas negativt av henne.

Självklart är det hon som har problemen, inte du. Det finns många människor där ute som endast kan höja sig själv genom att sänka andra. Säkert ser hon hur upprörd du blir, och då vinner hon. Dvs hon uppnår precis det hon ville.

Testa SeaHawks tips under ett par veckor, så ska du se att det gör susen!

Hmm känner mycket väl igen såna där människor.

Fast jag tror att hon är väldigt osäker och tar ut sin osäkerhet över alla andra och klagar på dig och dina arbetskamrater i stället. Och om hon är negativ så går ju det ut över er andra. Det är med andra ord hon som har problem.

Så ja, det bästa man kan göra är och konfrontera henne eller uppsöka din chef.

Jag var själv med om samma sak förra veckan på jobbet, det gick så långt att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka då den här personen inte gjorde annat än snackade skit om mig och tycker inte att jag är värd min löneförhöjning. (Det vill säga att jag idag tjänare 1500kr mer än han, då skyller han på att jag är tjej och ja etc.)

Så till slut så bröt jag ihop inför några arbetskamrater och då fick jag prata med min närmaste chef då jag mådde så fruktansvärt dåligt. Och ja efteråt kändes det bättre, sen fick den här personen gå upp och prata med våran chef och fick sig en ordentlig tillsägelse och ja att han skulle be om ursäkt till mig om han verkligen menade det.

Så ja han fick krypa till korset och be om ursäkt. Då kunde jag faktiskt ta emot hans ursäkt.

Så ja, han är inte så uppskattad på jobbet längre pga att han behandlat mig som skit.

Hoppas att det löser sig för dig, ta tag i det annars kommer det sluta med att du mår dåligt vilket du verkligen inte ska behöva göra pga henne.

Har idag fått reda på att hon tycker att jag och mamma har en pakt, och att mamma favoriserar mig.
plus att hon även klagar på beslut som mamma tar och försöker köra över henne med. så vi kom väl fram till ungefär samma som ni sagt, att jag måste göra henne till förloraren.
för Om jag skulle ta upp detta med henne, så får hon det svart på vitt att jag känner att hon försöker kliva på mig, och då ger jag henne ännu mer makt, för då vet hon att hon kan göra mig svag, och det kommer hon utnyttja till max.

konstigt egentligen, för hon är egentligen, eller var, en jättemysig tjej som nu blivit en manipulativ häxa.
märklig förvandling så snabbt…

ja ibland får man faktiskt säga ifrån.

jo mamma hade sagt ifrån, när hon lite snyggt hade lagt fram att det aaaalltid var jag som fick göra andra saker.
hon beter sig som i lågstadiet ungerfär.
men mamma hade sagt åt henne att det hade hon hittat på, det var verkligen inte så, men att det ibland har fallit så att det har varit jag som varit mest tillgängligt ect.

jag förstår ändå inte, för jag hade ett liknande problem på ett gammalt jobb, och då gick jag länge och inbillade mig att det var hon som mådde dåligt, för det hade hänt en massa saker, och att det bara hade gått ut över mig.
och sen fick jag nästintill en chock när allt berodde på mig, inte alls nått personligt som bara hade gått ut över mig. Utan det var mig hon ogillade…

och det är samma sak nu, hon är ju rentav falsk, som tycker en massa sånna saker om mig och mamma och sen beter sig som bästa kompis ena minuten och häxa andra…

*förvirrad*

Fråga om hon har problem eller något för det verkar som det.

SeaHawk har svaret, och det är svårt att göra om man inte är van.

Det handlar om konflikhantering, och det finns mängder av sätta att hantera konflikter. Den personlighet hon har tyder som redan konstaterats på att hon känner sig osäker, att hon behöver någon form av bekräftelse eller liknande.

Jag stöter dagligen på konflikthantering i jobbet, ibland i svårare situationer och ibland i lättare. Om någon skriker till mig, brukar jag försöka svara lugnt tillbaka "vi står 2 meter ifrån varandra, vi behöver kanske inte skrika - jag hör dig lika bra i vanlig samtalston".

Det gäller att avväpna, uan att provocera. Vet man med sig vad hon retar sig på, skall man kanske inte börja med den biten (då blir det provocerande). Det är svårt att ge konkreta tips när man inte vet exakt vad det handlar om, men som sagt att försöka bevara lugnet är viktigt. Att inte gå därifrån - utan att våga stanna kvar och prata. Känner man sig osäker, så skall man veta att tystnaden är till ens fördel, det är inte bråttom att säga saker (det brukar leda till att man stakar sig eller säger fel om man tvungen skall haspla ur sig något snabbt i en situation man inte är van vid).

Har du konkreta situationer du vill ha tips på hur du skall agera, så fråga gärna. Finns en bok som heter "Verbal judo", kan rekommenderas. Dels lite komiskt skriven, men även många konkreta och fungerande tips. Den handlar om "konsten i att övergtyga", att hantera vardagskonflikter osv.

#9 Bra boktips där, marnyman! Jag tror mycket väl att den är läsvärd. *klottrar ner på önskelistan till jul*

hm. jag blir så förvirrad. helt galet.
idag och igår har hon varit jättesnäll, och jättegullig.
det är så konstigt. men det kanske beror på mig ändå, det kanske är jag som gör nått så hon retar sig, som gör att jag retar mig….hm. ska sova på saken..

ååååh ! det blir ju aldrig bättre.
igår gjorde hon mig så arg att jag bröt ihop.
dock inte framför henne, så roligt ska hon inte få ha.

hon började med att klockan 6 på morgonen förklara för mig oss att det var Orättvist att Jag har mer i arbetslivserfarenhets-merit än hon, eftersom jag är ett år äldre än henne. och på så sätt har jobbat ett år mer än henne. då fick jag panik, vad är det som är orättvist sa jag, det är väl för *pip* inte mitt fel att dina föräldrar tryckte ut dig ett år senare?? då svarade hon med en liten "haha" jodå jag skyller allt på dig. och det hördes ju att hon inte menade det, men sen forstätter hon och säger, "ja, jag hade ju ändå inte tillbringat det året på en industri". med en riktig översittarton.

hon har ju gång på gång förklarat att detta jobbet är ju inte direkt vad hon ville göra, hon vill ju ha ett "FINT" jobb, ååh hon gör mig så arg.

När jag sen skulle visa en av våra nya tjejer hur en grejj skulle se ut, så kom hon och sa att det kunde hon göra, visst fine sa jag, och gick till mitt.
sen såg jag när tjejen la undan en bit igen och jag gick tillbaka för att visa henne hur den skulle se ut, då ställer hon sig och ropar på mig "karro, karro ! JAG gör detdär sen!!"

då blev jag förbannad, kastade ner sakerna i bordet, skrek men herregud, vände mig och total ignorerade henne.
lät henne ta hand om allt, sen kommer hon 20 min senare och frågar nått, jag tittar inte på henne mumlar nått till svar.
och då vräker hon ur sig "mår du inte bra idag eller ??"
NÄÄÄÄÄÄE skrek jag.

jag har aldrig känt mig så värdelös som hon får mig att känna mig. jag har verkligen inte det.
jag sa det till min mamma sen, att det spelar ingen roll vad jag gör, när jag står och muntligt förklarar för dom nya hur dom ska göra, ser dom minsta förvirrade ut och tänker, så kommer hon och gör jobbet åt dom.

så nu skiter jag i det. nu sköter jag mitt så får hon ta hand om resten, för det är uppenbarligen det hon vill.
så får vi se vad hon säger den dagen hon får ta hand om allt, för då kommer hon klaga över att jag inte gör nått, och för en gångsskull så har jag då ett svar.

#12 Alltså, utifrån vad du berättar, så verkar det som att den här tjejen har riktiga problem. Det värsta du kan göra är att inför henne tappa fattningen, det får du inte bjuda henne på. Hon provocerar dig medvetet för du utgör något slags hot mot henne, du är väl förmodligen (i hennes ögon sett) över henne i rangordningen och det är således dig hon måste plocka för att stiga i graderna. Jämför hundar och grundläggande hundpsykologi.

På vilket sätt måste du ha med henne att göra? Är du arbetsledare på arbetsplatsen eller lyder ni under samma arbetsledare? Således är ni kollegor och ska egentligen inte inkräkta på varandras arbete. Kan du tala med din överordnade (om det nu t.o.m. kanske var så att det var din mamma) att ni inte ska ha med varandra att göra alls? Jobbar du skift? Finns det möjlighet att byta skift? Jag tror inte du kommer tillrätta med problemet utan att tala med er chef eller facket, att du känner dig trakasserad. Jag tycker du kan trycka på det sistnämnda, för hon får inte använda sådana anklagelser mot en arbetskamrat. Hon borde få på fingrarna från någon överordnad det är helt klart.

Hade det varit JAG i den här situationen, hade jag bara totalnonchalerat henne och enbart tagit diskussioner via ombud. Jag hade behandlat henne som luft och inte svarat på tilltal, kanske bara med ett svalt leende avvisat henne och sagt att "vill du något får du ta det via chefen, jag försöker sköta mitt jobb här".

Hoppas allt löser sig, jag förstår att du fullständigt kokar inombords!

vi lyder under samma arbetsledare, och min mamma är våran skiftledare. byta skift vill jag verkligen inte göra, för det andra skiftet är värre än vårat :P

det kan ligga nått i det du säger, att hon tror att hon måste plocka bort mig, för att komma uppåt, vilket är väldigt förvånande, för jag har aldrig gjort något för att försöka vara bättre än någon, jag är bara jag lixom, jag gillar att få ta ansvar för saker, jag gillar att känna att jag duger och att folk tycker jag är duktig, och det kanske är det hon har märkt, att folk tycker och vet dessa saker om mig.

ibland känns det som att jag skulle kunna söka jobb åt henne, bara för att få bort henne. för det är faktiskt så, att hon har såå många gånger förklarat att detta jobbet inte passar henne, så varför anstränga sig så mycket då?

det värsta med det hela är, att hon verkar inte förstå att det är henne jag blir förbannad på, eller så låssas hon bara inte förstå det. hon sa när vi gick hem i torsdags "ja, jag hoppas ju att du är piggare tills nästa vecka". EEHHH….
vaddå piggare, visst jag mår inte toppen eftersom min mage är totalt körd, men lite måste hon väl ändå se ? hon måste väl förstå att om jag blir förbannad när hon sagt nått, så beror väl inte det på att jag har ont ?

men det får bli luft, jag ska sköta mitt, och inte lägga mig hennes arbete, så kan hon sköta det bäst hon vill, det kan vara rätt trevligt att stå i sin egna värld. bara jag min maskin och radion.

Jag håller helt med med Sharp Missy! Såna där förtryckare måste man visa sig kall inför. Hoppas det ordar sig för dig snart. Jag tycker att du borde prata med din chef och hålla honom/henne informerad om läget.

nu jobbar jag natt, tillfälligt iaf, och det har varit sååå skönt ! :D

OMG, jag hadde blivit asa förbannad!! Men det är jag det. Men det är verkligen inte lätt när det gäller jobb alltså. kanske du skulle kunna fråga den där tjejen rakt ut, vad det är för problem hon har med dig?? svårt , jag vet. Men det kan lixsom vara bra att ställa dem mot väggen. Sånna där maktgalna människor ska man inte låta hållas för de blir bara värre och värre om ingen tar ner dem på jorden. Eller som många andra här säger kanske de vore en ide att tala med någon slags chef som i sin tur kunde prata med den dära tjejen??

Hur som helst önskar jag dick lycka till och hoppas att det löser sig för dig på jobbet!!

tack smeagol, mitt problem är att jag har svårt att konfrontera, hon frågade mig en gång om jag var arg på henne, tyvärr var jag inte arg då, och knep käft, kunde helt enkelt inte säga nått då, och det var dumt. nu har vi inte jobbat ihop på två månader, och jag är glad för det. tyvärr kommer vi jobba ihop sen..

#18 ja men varför är det så svårt att fråga om hon är arg på dig?? tex jag vet att det är många männiksor som är konflikträdda och har svårt för att säga vad de tycker. Men jag lovar att det kommer att kännas mycket bättre efter åt.

Vad är det värsta som kan hända om du nu ställer henne mot väggen och frågar varför hon är arg på dig?? Är det svaret eller?? Tror du inté att det skulle kännsa skönare att få tala ut om sakenän at gå runt och ha ont i magen??

hon är inte arg på mig, det var Hon som frågade om Jag var arg på henne.
jag kan helt enkelt inte prata med alla om sånna saker, speciellt inte nån som är så psykiskt stark.

klart att det skulle kännas skönare, men det är för svårt för mig.

jag vet att vi måste fixa detta på ett eller ett annat sätt, eller snarare, jag måste fixa, för det är ju jag som har problemet.
hon messade mig innan och frågade om jag ville med henne ut och rida nån dag, det kanske är en början, dock får jag mest dåligt samvete.

#20 ja men då har du ju ett bra tillfälle=) Kanske allt bara är ett stort missförstånd?? Vem vet. men kan nog vara bra att umgås utanför jobbet och se hur det känns. Önskar dig lycka till =)

Stå på dig!!

jag tror också att det kan vara en bra chans att få saker att bli bra, om inte annat så måste jag fixa till det. vi kommer ju trots att behöva jobba ihop sen igen…