Oavsett om du har Borderline eller inte så måste man kunna acceptera alla sin partners sidor, eller i alla fall kunna prata om det så det kan bli bättre om det är något som han är beredd att förändra.

Ni får sätta er ner och prata om hur du känner, försöka reda ut vad du känner för honom. Är du inte redo att bli sambo ska du inte bli det.

Han har visat upp svartsjuka vilket jag känner inte att jag kan acceptera det när vi har pratat om det så har han tusen bortförklaringar på det och verkar inte vilja erkänna det för sig skälv. Nej men då kommer det automatiskt ta slut när jag flyttar. Det känns så konstigt för jag vet inte alls vad jag vill och har brottats med det en längre tid.

#2 Sådant brottas även vi utan Borderline med. Känslor är inte alltid enkelt tyvärr. Det gäller att man verkligen tänker och pratar med sin partner.

Svartsjuka är svårt om partnern inte märker det själv. Då kommer man ju inte vidare med problemet :(

Jo känslor är jobbiga och när man inte vet så blir man tokig, brukar alltid ha en klarhet när det kommer till dessa frågor och allt känns bara utochin. Har prata med honom men vet inte ens om han vill/kan förändras.

Är dte värt om ni försöker iaf? Har han mycke positiva sidor, om inte så är de elakt att uppta hans tid. Svartsjuka kan han ju jobba på. Du har säkert med negativa sidor.

#5 Ska man jobba med svartsjukan förutsätter det att den som är svartsjuk erkänner sin svartsjuka och att denne vill jobba med det.

Jag har massa negativa sidor. Och jag vet att det inte schyst mot honom att hålla fast men det är också svårt att göra slut för att man faktiskt sårar någon annan och det är inte lätt för någon inblandad därför bör man vara säker på det.