Det beror från fall till fall. Finns inget rätt eller fel tycker jag, utan man får själv känna efter vad som är bäst.

Jag tycker det är ok att ta tillbaka ett ex om känslorna verkligen finns där och om uppbrottet inte var på grund av något allvarligt som exempelvis en misshandel - beroende på grund till misshandel spelar såklart också in.
Vet dock inte om jag skulle vara så positivt inställd till om man tog tillbaka stup i kvarten utan man ska verkligen vara säker när man tar tillbaka i sådana fall och vara helt säker på att känslorna finns där hos båda och att man kan satsa på det igen helhjärtat.

Jag tycker inte det är OK att ta tillbaka ett ex bara för att, utan det ska vara för att känlsorna finns där hos båda och inte för att man är "emellan" något och utnyttjar exets känslor för sin egna del.

#1 Tycker precis som du, så länge känslorna finns och det känns rätt så tycker jag det bara är att köra på.

Måste tillägga att jag kan se att man gör så en gång, gör man så fler gånger så tycker jag man gör fel. Velande ogillar jag skarp.

#3 Håller med dig där till viss del, velande gillas verkligen inte utan man ska vara säker. Sedan tycker jag att man ska vara medveten om att flera faktorer kan spela in i ett uppbrott och man bör ta hänsyn till det beroende på vad faktorerna är.

Om vi gör ett exempel, X och Y har varit tillsammans i 2år och under hela tiden mår X dåligt psykiskt och gör sedan slut för att denne inte orkar med riktigt utan vill klara upp sig själv först innan det blir något mer.
Efter ett år utan att någon av X och Y haft en annan relation så har X hunnit fått tillbaka sitt mående på bra nivå och känner att det fortfarande är starka känslor emellan denne och Y, de bestämmer sig för att gå för det igen och det håller ytterligare 1½år innan det psykiska tillståndet tar över återigen. Sedan går det 1år och X är fortfarande dålig men känner ändå starkt av att ha Y i sitt liv igen, X är villig att satsa och likaså Y. 
Hur blir detta för dig?

Jag känner att man bör tänka igenom ordentligt på om man är redo att satsa igen när man mår dåligt eftersom man redan innan har brytit upp på grund av det psykiska måendet. Men samtidigt så är inte det psykiska måendet något man kan styra över, man kanske håller ihop jätte länge och det kanske inte alls funkar för att man missbedömt av någon anledning. Jag är faktiskt väldigt kluven till detta.

Tänk på att det i huvudsak var angående att det är det psykiska tillståndet som var anledning till uppbrott och inte att känslorna försvunnit - de finns hela tiden där.

Alla får göra som de själva känner.

Om jag skulle göra slut eller om killen gör slut med mig, så är det slut för alltid. Jag kan inte tänka mig att ta tillbaks eller umgås med ett ex (om det inte finns barn i bilden såklart).

Beror helt på. Har sedan jag började med p-piller som 16-åring varit mentalt instabil och flera förhållanden som jag saknar och ångrar djupt har gått i stöpet p.g.a. mitt mående. Med den här killen så har jag varit tillsammans i 4 år nu, och vi har nog gjort slut 5-6 gånger minst under den tiden. Skillnaden den här gången är att jag faktiskt har förbättrats, och jag jobbar ständigt på att bli ännu bättre. Jag har slutat med hormoner och känner mig stabilare mentalt. Nu är det bara PMS/PMDD som är boven i dramat, men vi jobbar med det med.

Så det jag ville ha sagt var att man kan inte säga varesig det ena eller det andra. Kan man ändra på den mentala hälsan? Kan partnen acceptera? Kan ni jobba tillsammans? Kan du jobba ensam? osv osv osv. Jag sörjer verkligen ett förhållande speciellt som gick under p.g.a. min mentala hälsa, men det hade inte gått att rädda, oavsett hur många gånger vi försökt, för jag visste inte vart mina problem bottnade och de kunde således inte lösas.

#6 Har samma problem som dig, min mentala bit har krånglat till det för mig tidigare. Vi var tillsammans 3år och har under denna tid gjort slut 2ggr och det har alltid varit på grund av min mentala bit även om han också bidraget med en del saker. 
För min del är det på bättringsväg och jag ser hur jag själv påverkar saker och ting idag, han är dock nästan lika men saknar honom enormt… Vet också att han saknar mig jätte mycket men det är så mycket som spelar in.

#4 I det fallet ser jag ingen mening med att bli tillsammans igen, för vad händer då nästa gång den ena mår dåligt igen?

Jag tycker att ett förhållande ska vara så starkt att det håller ÄVEN vid dåligt mående. Partern ska vara ens stöd, inte någon man vill komma ifrån för att man mår dåligt.