För mig innebär förlovning att man vill gifta sig med den personen, vilket ju är ett jättestort steg. Men jag tycker ändå att det är större att flytta ihop, det är först då man ser varandras alla olika sidor och man upptäcker hurvuda man verkligen vill leva tillsammans eller inte.

Edit: Är sambo sedan snart tre år, förlovad sen ett halvår och vi ska gifta oss nästa sommar.

Jag är både förlovad o sambo o jag tyckte att flytta ihop var det största steget. Hade bott själv i 7 år så det var en enorm omställning

Flytta ihop anser jag att är en större omställning.

Förlovning leder till giftermål som då leder till att man ska flytta ihop. Men det sker ju inte i den ordningen längre! Därför tycker jag att den biten då man flyttar ihop är större än något av de andra delarna.

vi flyttade ihop långt innan vi förlovat oss, även om jag tycker att flytta ihop är större, eftersom det är lite av en milstolpe. klarar man att bo ihop med sin partners bättre och sämre egenskaper, och lyckas skapa egna rutiner och en egen vardag, ja, då kommer man långt i sin relation (ävenom jag själbklart också tror att man kan nå samma trygghet i ett särboförhållande, så ingen tror att jag bara tycker att samboskap är den enda vägen). därefter kan jag med gott samvete förlova mig, för då vet ju jag faktiskt att vår relation har potential att hålla. jag skulle int evilja förlova mig innan eftersom jag tycker att en förlovning ändå är en stor sak i ett förhållande, som säger att vi har tänkt igenom dett aoch känner att vi vill vara med varandra. därför kom det efter vi flyttade ihop och landade i vår samborelation.

För mig känns det mest naturligt att först flytta ihop, sen förlova sig.

Det är en större sak att flytta ihop, men jag känner ändå att jag vill flytta ihop innan jag förlovar mig med någon. Jag vill inte förlova mig med nån jag inte haft en vardag med ännu.

Jag tycker det är lika stort steg fast på olika sätt.
Vi förlovade oss innan vi flyttade ihop :)
Men kännes som ett lika stort steg vilket som :D

#3 Förlovning behöver inte betyda giftemål i dagens samhälle.

#7 Nä, det sa jag väl inte heller? Sa bara i vilken ordning det brukade vara  men att det är inte längre så.

#8 Förlovning leder till giftermål som då leder till att man ska flytta ihop. så skrev du. Det tolkar jag som att du menade att förlovning = giftemål.

#9 Läs gärna hela inlägget. :)

Förlovning leder till giftermål som då leder till att man ska flytta ihop. Men det sker ju inte i den ordningen längre!

Jag tycker det är självklart att förlovning inte alltid leder till giftermål om man ser på hur läget är idag.

#10Ber om ursäkt men missade just det stycket.
Men tolkade ändå lite som att du menade att det är giftemål om man förlovar sig men att just dem inte kommer i den ordning du skrev? Så kan tolkas på 2 vis :)

#11 Allt kan misstolkas på nätet!:)

Jag förstår att det kan tolkas på ett annat sätt men förutsatte att människor i dagens läge förstod att verkligheten är lite annorlunda idag jämfört med hur det var förr i tiden. Fast sen finns det ju människor som tycker att det måste ske i den där ordningsföljden som jag räknade upp och att man inte bör hoppa över något steg där.

För mig så skulle en förlovning vara ett större steg än att flytta ihop, eftersom enda anledning till att jag skulle förlova mig skulle vara ett framtida bröllop. Giftemål känns större än samboskap. 

Så roligt att prata om sånt här :) Få höra hur folk faktiskt tänker. 

Men vad innebär en förlovning egentligen i dagens samhälle?
Förr så var det mer eller mindre bestämt att man skulle gifta sig och helst inom 1 år.

För mig är det ett sätt att visa kärleken och lyfta upp relationen till nästa steg. Ett sätt att visa tillit. Dock gillar jag inte tanken på giftermål. Jag skulle gärna vilja ha en fin bröllopscermoni, men jag tror att jag skulle kunna skippa biten att skriva på pappren som visar att man är gift osv. Men det kan ju ha att göra med att många i min släkt har skilljt sig. 

Men jag känner typ att om man inte kan tänka sig att förlova sig, så är man inte redo att flytta ihop. För att förlova sig kan ju vara ett sätt att visa att man accepterar varandras goda och dåliga sidor.

Kuggfråga. För att förlova sig anser jag egentligen att man först ska bo ihop ett tag så man verkligen ser alla sidor hos den andra. Men att flytta ihop idag är ett större steg än att förlova sig (som många tyvärr gör utan en tanke på att det BÖR leda till giftemål).

Vi "bodde ihop" under helgerna o sommarmånaderna, förlovade oss efter 1½ år, blev sambos på riktigt efter drygt 2 år 4 månader o gifte oss efter 6½ år tillsammans. Firar 8 år tillsammans i november

För mig är förlovning det absolut största steget, det gör jag bara med den rätta och med avsikt att senare gifta oss.

Flytta ihop känns inte som något jättestort eftersom jag och min kille är med varandra jämt och hos varann, varje dag. Så skillnaden blir inte så stor när vi väl flyttar ihop.

Stora saker båda två. Förr har jag sett förlovning som något som bevisar ens kärlek lite mer, idag vill jag gärna förlova ig för att gifta mig. Så det känns större nu är förr.

Men att bo tillsammans med någon är väldigt stort det med. En stor prövning.

Flytta ihop tycker jag absolut, det är ju något som gör skillnad i förhållandet och livet. Förlovning betyder ju egentligen inte så mycket tycker jag.

Flytta ihop tkr jag. Man är ju inte mer tillsammans bara för att man har varsin matchande metallbit. ;)

flyttade ihop, flyttade isär och sen förlovning :) blir förmodligen hopflyttning igen nästa sommar och då har vi varit förlovade i 1,5 år.

Vi körde våran egna turordning : Först skaffade vi barn (blev gravid efter 6 veckor), sen flyttade vi ihop och 8 år senare gifte vi oss. Förlovade har vi alldrig varit.

Förlovning betyder väl från början att man har lovat varandra att man ska giftas. Och det i sin tur betyder att man är redo att lova varandra att vara trogna och älska varandra i medgång och motgång. Ett sånt löfte är ju ett jättestort steg tycker jag.  Bo ihop är inte alls ett lika stort beslut, - i alla fall inte om man låter bli köpa en dyr bostad och ha en massa lån och sånt. Om man hyr - då är det enkelt att flytta isär igen om det inte funkar.  Jag skulle alldrig gifta mig eller lova att gifta mig med nån jag inte testat bo ihop med en ganska lång tid först.

#21 Här är det långt ifrån enkelt att flytta isär. Brist på bostäder gör att det kan ta flera år innan maan hittar en ny lägenhet.

Jag tycker alla steg är stora, om det är för ett seriöst förhållande. Jag tycker inte något är större än något annat, förutom att skaffa barn tillsammans - då det gäller ett till liv.

Själv känner jag att flytta ihop käns otroligt naturligt just nu och ett positivt steg i rätt riktning. Vi har pre-förlovat oss (en förlovningsring med våra egna regler). Snart flyttar vi ihop, och riktig förlovning kommer ett år innan giftemål senare i våra liv.

Bo ihop är viktigt för att det ska funka i vardagslivet om man sen ska förlova sig tcker jag:)

Ser inte att det skulle vara så stort att flytta ihop, har haft ett par sambos. Har aldrig varit förlovad, det känns som nästa steg för mig. Dock är jag singel nu så lär väl dröja.

Alltså, att flytta ihop är väl en större förändring för relationen än att förlova sig som är mer är symboliskt. Men eftersom jag ser förlovning som ett förberedelse inför bröllop och eftersom giftemål är en stor sak tycker jag att den "naturliga" ordningen är att först bo ihop. Hur kan man vara så säker på att detta är en person man vill gifta sig med innan man ens vet hur det är att leva tillsammans?

#26 +1

Förlovning är för mig fullkomligt meningslöst, så jag tycker såklart att det är ett större steg att flytta ihop! Sedan är det så svårt att få lägenhet att det ibland känns dom ett större commitment än att gifta sig :P

Nej, men jag och flera jag känner har varit tvungna att bo kvar med ex bara i brist på lägenhet, och det är ofta ett rent helvete.

För mig som inte är född i Sverige, betyder förlovning mycket, mycket mer än det förmodligen gör för de flesta andra i Sverige. För mig är förlovning, ett löfte på att man SKA gifta sig. Men andra ord, att avbryta en förlovning är som att säga ''nej'', när prästen frågar om man tar partnern i nöd och lust.

Att förlova sig är inget jag skulle göra efter 1 - 2 år. Jag tycker att man bör vara tillsammans minst 5 - 10 år innan man förlovar sig, och sen gifter sig.

Därför tycker JAG att förlovning är ett mycket större steg, och det känns även mycket mer naturligt för mig att jag skulle flytta ihop, långt innan jag skulle förlova mig. Man vill ju inte gifta sig, när man inte ens vet om vardagen fungerar? :)

#29 Minst 5-10 år? Låter lite väl extremt. Däremot tycker jag att man inte kanske borde förlova sig efter ett par månader eller ett år, det känns som en väldigt kort period. Bäst att vänta tills nyförälskelsen har gått förbi i sådana fall.

Hur gör ni som förlovar er? Brukar ni inte ha en liten förlovningsfest och sånt? Eller är det gammalmodigt?: )

#30 Med tanke på hur många som skiljer sig här i Sverige, så är det inte så konstigt att du, och kanske många fler tycker att 5 - 10 år är lite väl extremt ;)

När jag precis hade flyttat hit, fick jag reda på att de allra flesta föräldrar till mina vänner hade skiljt sig. Tyckte det var jätteskumt, för där jag kommer ifrån är det väldigt sällsynt att man skiljer sig. Varför? Ja, för att man helt enkelt väntar mycket längre med att förlova, och gifta sig.

Så för mig är  5 - 10 år lagomt :)

#31 Får man fråga var du kommer ifrån?:)

Det tog 6 år innan jag och min pojkvän förlovade oss. Skulle säkert kunna ha förlovat oss efter 3 år redan men vi väntade eftersom vi såg inget behov av det tidigare.

Men jo, tyckte det var smartast att vänta eftersom många bryter upp förlovningen efter bara några år. Då har de gått och förlovat sig efter bara ett par månader eller något år.

#31 Eller så kan det vara så att man i Sverige skiljer sig mer för att man förstått att det är bättre att skilja sig om det inte fungerar. Förr häll man fast vid sin partner oavsett hur dåligt man än mådde.

#32 Jag kommer från Holland :) Läste nyss att det är ungefär 35 000 skilsmässor i holland per år.

I Sverige är det 20 000 per år. Alltså är det 15 000 fler i Holland. DOCK har Holland ungefär 10 (?) gånger fler invånare än Sverige ;)

I Sverige är det 40 000 giftermål/ år och 20 000 skilssmässor.. Helt otroligt egentligen :P

#34 Ja det är tråkigt att det inte är fler som lyckas med sina förhållanden. Men verkligheten är den att man förändras under hela livet, så man kan aldrig veta vad som sker. Visar det sig att det inte går, så tycker jag man är stark som inser det.

#34 Tråkigt att det är så.

Jag ser egentligen ingen större skillnad mellan människor som är tillsammans som pojkvän och flickvän (lever som sambos) och de som är gifta. Alla förhållanden är viktiga i mina ögon, oberoende vad för sorts benämning man väljer att gå under.

#35 Det har du rätt i! Dock funderar jag på vad det kan vara för anledningar. Har det med att göra att man som du säger, inser att det inte funkar? Anstränger man sig inte lika mycket för att det ska funka? Eller har man helt enkelt tagit för snabba beslut?

Ursäkta för trådkapningen ;)

Här finns en ny tråd om skilsmässor så slipper vi kapa tråden.

http://relationer.ifokus.se/discussions/503e0deed4ebea1c1c0211c1-varfor-skilsmassor

#34: Och hur många människor gifter sig årligen i Nederländerna då? Det är ju en intressantare siffra än hur många invånare. Jag menar om fler holländare väntar längre med att gifta sig borde ju den totala siffran på antal giftemål också vara längre per person?

Förresten, 10 gånger så många invånare? Enligt Wikipedia har Nederländerna runt 16 600 000 och Sverige har 9 500 000. Alltså inte riktigt dubbelt så många.

#29, Jag håller med dig till 100 %!

Flytta ihop är större anser jag. Är man kär så ser inte jag förlovning som något stort steg.

Vi förlovade oss,flyttade ihop och gifte oss och största saken känns endå som när vi flyttade ihop. Sedan var det naturligt att gifta sig då det var det vi ville.

Okej, fast jag själv känner att den jag förlovar mig med, ska jag gifta mig med och jag vill bara göra denna sak en gång i livet och då är det jätteviktigt för mig att vardagslivet fungerar. Och att de tar 5-10 år tycker jag är bra, om man ska leva hela livet ändå varför ha bråttom:)? Men kul och se hur alla tänker och känner med:)

#42 Tror alla som gifter sig gör det med ambitionen att alltid hålla ihop.

#43 Visst absolut, men det är långtifrån alla som klarar det. jag tycker det är bra att gå igenom mycket innan man gifter sig så man verkligen vet att det funkar:)

#44 Jag håller med att ha upplevt både med och motgångar innan man gifter sig så man vet att förhållandet klarar det.

Min syster gifte sig då hon var 18 och  hennes pojkvän 20. Dom hade inte bott ihop innan. Efter 1,5 år skilde dom sig.

Jag skulle aldrig kunna gifta mig med nån jag inte bott ihop med i åtminstone 2-3 år först

Flytta ihop tror jag, en ring gör ingen skillnad tycker jag.

Säger jag som är sambo sen 9år och varken är förlovad eller gift..

Tycker för övrigt att bröllop och förlovningar är överskattat och jag har inga planer på att göra någon av dem.

#46 Om du är sambo och inga ambitioner att gifta er så är det bra att skriva samboavtal så att om någon avlider eller ni flyttar isär att det inte blir bråk om hushållets tillgångar och sånt :)

Anser själv att man ska ha bott ett tag innan man förlovar sig. Främst för att man ska klara av varandra 24/7 innan man tar ytterligare steg

#47 Jo vi har funderat på det men inte kommit nån vart..

Klart man måste bo ihop innan förlovning tycker det är naivt att hoppa in förlovning utan att ens bott tillsammans. När man bor ihop så märker man om det verkligen går att vara kring den här människan när den inte är på topp. Att förlova sig som särbo är inte optimalt enligt mig.

Bor man isär så klarar man ju hålla  ett sken av hur härligt allt är jämt när man ses, verkligheten är lite mer fasseterad än så.

Men oavsett vad jag tycker så gör ju alla som man själva vill naturligtvis =)

Men bli inte förvånad efter sisådär ett halvår man bott ihop och irriterat sig på något beteende som inte uppkom när man var särbo. Kan bli ett trist uppvaknande.

Jag kanske är lite gammeldags, men för mig innebär en förlovning att giftermålet är i planerna inom 1-2 år. Så därför valde jag att flytta ihop med min sambo först. Jag ville helt enkelt veta att vi kunde leva ihop innan vi gick vidare. Vi har nu bott ihop två år och varit tillsammans i snart 7år och ännu är ingen förlovning aktuell.

Jag tycker det är tråkigt att förlovningen har blivit så lätt att bryta, att det är många som förlovar sig efter 6 månader. Då betyder det bara att man är ett fast par… Vi har diskuterat det lite, att det borde finnas ett annat tecken på att man är ihop. För jag och min kompis har haft partners länge som vi bor med, men kan inte visa det enkelt. Vi har samma syn på förlovning och kan därför inte tänka oss det som alternativ ännu.

#50 Håller med. När jag förlovar mig är det för att gifta sig och det är ett beslut jag måste vara lika säker på som den dagen man gifter sig. Tanken är ju att förlovningen ska hålla.

#49 det finns gråskalor i att förlova sig som särbos. Vi har varit tillsammans i 6 år och var sambos  från 1-3 år in i relationen. Vi valde att flytta isär och ha en paus. Nu har vi varit tillsammans i 3 år sen vi flyttade isär och förlovade sen årsskiftet. Visst hade vi stora problem då vi bodde ihop, sista året fungerade inte alls. Men, med de samtal vi haft under de här 3 åren har vi kommit vidare och är helt säkra på att det funkar att bo ihop igen, vi har bara inte hittat ett gemensamt boende som fungerar för oss båda ännu. Visst håller jag med om att det är lite förhastat att förlova sig efter ett år tillsammans utan att ha bott ihop. Vill bara säga att det inte alltid behöver vara fel att förlova sig som särbo :) Vi ville ha en synlig symbol, att det är vi för alltid, trots att vi inte hittat en boendeform som fungerar för oss nu. Hyser inget som helst tvivel om att det är vi som gäller. Och skulle det vara så att det trots allt inte fungerar att bo ihop igen, ser vi inte ett jättestort problem att leva som särbos, fast lite närmaer varandra än nu.

Det viktiga är att alla gör som dom sjäva känner är rätt, inte vad andra tycker är rätt :)

För mig så är förlovning och början till giftermål två helt olika saker. 

Att förlova sig är ett sätt att förstärka ett riktigt förhållande och att lite tydligare visa sin kärlek både för varandra och utåt sett - men man bör ändå tänka efter lite innan man gör det och inte bara göra det för att det känns sött eller roligt.

Vill man gifta sig så säger man det - jag vill gifta mig med dig. Man bestämmer att man ska gifta sig.

Formellt sett så är ju en förlovning en automatisk invit till ett giftermål, men tiderna förändras och för mig så är det inte längre en sådan symbol.

Jag tycker att en förlovning är ett större steg än att flytta ihop och man bör ju inte förlova sig förrän man bor ihop och vet att allt känns så jävla rätt.

Flytta ihop först och främst och känn sedan efter hur allt känns. Förlova er om ni båda tycker att det känns helt rätt för er.