Beror på om jag var kompis med min väns partner också tror jag, jag tycker inte att man har med saken att göra, om man tänker på själva avslöjandet. Det är parets privata ensak, dock är jag lite ambivalent i frågan då jag nog helst skulle vilja att min partners vänner berättade för mig..

Men jag tycker inte att man ska säga upp en vänskap, det är ju inte mot en själv kompisen varit otrogen utan i en relation som man inte har med att göra.

Tycker det säger en hel del om ern person när dom kan ljuga på det viset mot någon som de påstår att de älskar. Så jag hade nog inte kunnat lita på en kompis som gjorde så.

Hade min bästavän gjort så så hade jag nog inte lagt mig i. Nu är jag väldigt bra kompis med både henne och hennes kille, men jag skulle ändå inte lagt mig i. Det är HENNES ensak och jag tycker inte man har rätt att lägga sig i.

Jag tror inte heller jag skulle vilja att mina kompisar skulle säga till mig om min kille var otrogen, nej, det hade han antingen fått säga själv eller så hade man väl kommit på det.

Å andra sidan ser jag verkligen inte otrohet saom en särskillt stor grej. Man gör ett medvetet val och då får man leva med det. Men någon utomstående ska inte lägga sig i what so ever.

Jag hade snarare stöttat min kompis i hennes val. Oavsätt vad det valet hade varit.

#3 Jag hade blivit förbannad om en bra vän till mig visste om att min pojkvän varit otrogen och denne inte berättade det för mig om killen inte gjorde det.

4# Det hade inte jag… Jag tycker inte någon ska lägga sig i…

Håller med # 3

Andras kärleksrelationer skall man inte lägga sig i.

Jag är en ärlig person och om två av mina vänner råkar vara ett par så kan jag inte sitta och veta om en otrohet när jag umgås med dom. Jag ajde defititivt ställt ett ultimatum. Antingen berättar den otrogne det själv eller så gör jag det. Kan inte se folk leva i en lögn.

Och jag hade väntat mig samma sak tillbaka.

Jag är också en ärlig människa. Men det är liksom inte det det handlar om. Jag tycker fortfarande inte att man ska lägga sig i sånt. Det är deras problem. Sen om du vill sluta umgås med din kompis för att hon gjort något korkat, för korkat är det. Så är det DITT problem. Och i så fall är du helt fri till att göra det. Men du har inte rätt att ställa något ultimatum för det…

Hon berättade ju ändå självmant till mig, så då blev jag ju i allra högsta grad inblandad. Och jag vet att jag aldrig hade kunnat se hennes sambo  dvs min andra bra kompis i ögonen utan att känna att jag på ett sätt var "medbrottsling" efter det hon sagt till mig.

Och han hade direkt sett på mig att nånting var väldigt fel. Så därför valde jag att ge henne chansen att berätta själv inom några veckor och om inte så skulle jag berätta för honom.

Rätt till? Handlar inte om att ha rätt till något utan om att jag inte accepterar att man ljuger för mig eller mina vänner. Det är VÅRT problem eftersom jag blivit inblandad den sekund som detta berättades för mig.

Mina vänner vet var jag står i frågan, så berättar de något sådant för mig vet de också att det kommer komma fram om de inte berättar det själv.

Detta handlar alltså om fall där man är vän med båda i paret. Hur man som vän kan stå på och se hur den ena lever i en falsk trygghet är för mig en gåta! Jag värderar ärlighet i mina vänskapsrelationer, eller ja i alla relationer. Och om man som vän håller tyst om en otrohet så är man ingen bra eller ärlig vän i mina ögon. Hemskt fult att veta något sådant och inte berätta.

Ja jag kan ju bara konstatera att jag verkligen inte håller med dig Hera. Jag förstår ditt förhållningssätt, men jag håller inte med.

Jag värderar också ärlighet, men jag tycker ändå inte att man ska lägga sig i… Kan ju dock tycka att det är bra att du redan berättat för dina kompisar hur du står i saken. För att underlätta för alla.

Jag hade blivit riktigt arg, sårad och besviken om någon (behöver inte vara en nära vän) visste att min pojkvän var otrogen men inte sa något. Hade varken kunnat förlåta pojkvännen eller den/de personer som lät detta pågå.

Jag tycker du gjorde helt rätt TS och förstår att du har svårt att förlåta din kompis. Förhoppningsvis kan er tillit byggas upp igen och att ni kan fortsätta vara vänner även om det tar tid. 
Hade det vart min vän och hon insåg vad hon gjort och mådde dåligt över det hade jag personligen inte låtit det förstöra min vänskap till henne då det faktiskt inte var mig hon var otrogen mot. Men en människa som medvetet kan ljuga och såra någon som den älskar så djupt är otroligt svår att lita på..

Jag tyckte du gjorde rätt! Håller med Hera och Clariiz.

Jag hade inte sett dem som vänner längre om dom undanhöll en otrohet från mig.

Jag älskar mina vänner tämligen villkorslöst och jag hade inte sett ner på/dömt min bästa vän för att hen varit otrogen. Det hade inte förändrat vår relation på något sätt.

#9 Precis så skulle jag också gjort.

Och skulle någon av våra vänner veta om att min sambo var otrogen skulle jag givetvis vilja att de såg till att jag fick veta. Annars är de inte mina riktiga vänner.

I och med att hon berättar om sitt dubbelspel så är du också inblandad TS och du gjorde helt rätt att först ge henne chansen att själv berätta!

Jag skulle aldrig kunna avsluta en vänskap bara för att min vän var otrogen mot hennes kille. Då skulle det inte vara äkta vänskap i mina ögon.

Det är ju inte mig hon har gjort något fel mot, varför skulle jag då avsluta vänskapen? Jag kanske inte tycker att det var smart av henne men det skulle inte förändra vår vänskap.

Jag älskar min vän till döds oberoende vad hon skulle ha fö brister och fel och jag förväntar mig att hon tänker detsamma om mig.

#16 Jag hade nog inte heller avslutat vänskapen, men min tillit hade försvunnit en hel del. Våra handlingar säger vilka vi är, och om man kan ljuga mot den som man borde stå närmast så känner jag att risken finns att personen även kan vara oärlig mot mig. Dessutom hade jag känt avsky eftersom jag avskyr den handlingen.

Även om man egentligen inte har med någon annans relation att göra, så tycker jag det är medmänskligt att berätta om man vet om sådana orättvisor som otrohet är. Jag vill inte gärna att mina vänner ska blanda sig i allt jag och min pojkvän gör. Men ifall de visste om att han varit otrogen skulle jag absolut velat veta det. Det är så vänskap funkar. Att säga att man inte "blandar sig i" oavsett, känns väldigt ovänligt.
Det kan vara svårt att berätta en sån sak och man kanske inte skulle vilja tro dem. Men då är det ändå sagt och man kan uppskatta det senare från sin vän.

Ifall någon av mina vänner var otrogen skulle jag absolut säga åt hen att berätta om det för sin partner. Jag skulle inte vilja berätta det själv eller sätta ultimatum. För sånt gör jag inte. Men jag skulle säga att jag kan vara med hen och berätta, ifall den inte kan berätta själv. Säga upp vänskapen skulle jag inte heller. Även om tillit kanske faller lite, så ser jag stor skillnad på vänskap och relationer med partners. Jag kan förlåta en partner som är otrogen också, men aldrig ha en relation med personen igen - för att jag tappar tilliten. En vän är inte otrogen mot mig, ärligheten brister - men jag skulle ändå inte låta vänskapen försvinna.

Vadå inte inblandade? Alla som känner till det blir automatiskt inblandade. Att låtsas något annat tycker jag är vidrigt. Själv hade jag ställt ultimatum och sagt upp bekantskapen. Klarar mig gott utan efterblivna människor som vänner.

Här rasslar epiteten vill jag lova!

Människor som är otrogna är tydligen både omogna o efterblivna.

Jag ser det såhär:

Om jag ska lägga mig i i en sådan sak kommer jag även behöva lägga mig i en väldig massa andra saker. Som te.x. om en kompis jobbar svart, om en minderårig dricker alkohol, om någon kör för fort och liknande, eftersom lagen för mig kommer över det sociala, om man säger så. Alltså, om jag då ska börja bestämma vilken moral mina vänner ska ha, måste jag även anpassa resten av livet till det med.

Alla gör sina egna beslut. Berättar någon något för mig stannar det med mig. Jag kan säga vad jag tycker om det hela, att det är moraliskt, att jag tycker det är etiskt fel, att jag gärna ser att personen i fråga tar tag i det och så vidare, men valet till det är inte mitt. Människor lever sina egna liv och får göra sina egna misstag därefter.

Det skulle nog allvarligt skada relationen mellan mig och den kompisen, men jag skulle inte berätta. Vännen är ju fortfarande ärlig mot mig i frågan - och är där av fortfarande trovärdig för mig. Alla människor ljuger, men för vem och av vilken anledning varierar stort.

Om hon på riktigt var min nära vän då skulle jag prata med henne om otroheten och försöka få henne att se det från olika håll. Jag kanske skulle tycka hon gjorde fel eller dumt. Men vem har en kompis som alldrig gjort något dumt?  jag skulle tala om för hen att jag tyckte det var fel att inte säga (om jag nu tyckte det).  Men avsluta vänskapen skulle jag då inte.

Nu var det i ts exempel ytterligare komplicerat av att den som blev sviken i otrohetsaffären också var ts kompis. Då kan jag tycka det inte var schysst av hon som varit otrogen att ens berätta för ts och sätta henne i situationen att behöva vara oärlig mot sin andra kompis alternativt "skvallra" på sin bästis.

Bättre "skvallra" på en bästis än att dölja en otrohet mot en bra kompis anser jag.

Jag skulle då inte vilja vara den killen där min sambo bedrar mig och min goda vän vet allt men säger inget till mig.  Tycker ts gjorde rätt.

Jag skulle inte säga upp bekantskapen med en kompis för att h*n var otrogen. Istället skulle jag nog som #22 försöka resonera om det, förstå hur h*n tänkte, och beroende på vännens inställning försöka problematisera det eller utvärdera olika lösningar. Men jag skulle inte omedelbart döma ut min vän som en dålig människa.

Sen är det en delvis separat fråga om jag skulle berätta för den bedragne partnern. Om h*n också var en vän skulle jag ha svårt att hålla det för mig själv, just för att som flera har varit inne på, jag skulle själv känna mig oerhört sviken om min partner var otrogen och det visade sig att människor jag räknade som vänner hade vetat om det och inte sagt något utan låtit mig fortsätta leva i en lögn. Men det är samtidigt något jag inte skulle göra lättvindigt, utan bara om det verkligen kändes nödvändigt. Jag skulle också göra skillnad på ett enstaka snedsteg och en affär som pågår under längre tid.

I första hand skulle jag försöka få vännen själv att berätta, förstås. Jag skulle också påpeka vilken svår situation jag själv blev försatt i. Kanske skulle jag använda samma kriterier som jag nämnde i tråden om huruvida man skulle förlåta otrohet - kan jag vara säker på att det inte kommer att hända igen? Om vännen har gjort ett misstag, ångrar det, och har en trovärdig strategi för hur det aldrig ska hända igen skulle jag nog kunna låta bli att blanda mig i. Men om det är en pågående relation bakom partnerns rygg, och vännen inte verkar ha någon större lust att avsluta den utan väljer att ljuga och fortsätta gå bakom ryggen på sin partner, då skulle jag nog berätta för partnern om det var någon jag också kände någorlunda väl. Även om jag även där i första hand skulle försöka få kompisen att tänka om.

Dom som känner mej vet att det är jäkligt dumt att berätta om eventuella otrohetsaffärer för mej om de är rädda om sina förhållanden, jag kan inte undanhålla information som jag anser att någon förtjänar att få veta..
Har varit i situationen flera ggr, jag vill själv att alla är ärliga mot mej och handlar efter samma princip.
Skulle jag säga upp en vänskap för att vännen är otrogen? Nej..
Det beror på att jag kanske inte tycker det är en så big deal i det stora hela, otrohet i en relation har enligt mej inget att göra med hur ärlig man är i övrigt.
Har dock avslutat eller förändrat villkoren för vänskaper när de haft affärer med vänners respektive eller liknande för då litar jag inte på att jag inte råkar ut för samma..
Om du TS känner liknande angående "vanlig" otrohet så klart att du inte behöver vara vän med personen i fråga, det är helt ditt eget val.
Vi har alla olika värderingar!

#25 Vad är "vanlig" otrohet?

#26 I ovanstående sammanhang menade jag bara att personen i fråga varit otrogen med någon okänd för Ts, åtminstone vad jag kan läsa mej till alltså att det inte finns något ytterligare moraliskt dilemma där :)

Jag skulle nog ge killen/tjejen en tid på sig och sen får jag väl berätta. Det skulle inte ens kännas bra innerst att hålla för sig själv. Det mår jag inte bra av och låtsas som det regnar.

En del förtjänar bättre kille/tjej om de fått veta om otrohet. Värst är ju.. t.ex om man inte berättat och sen gifter de sig och vara tillsammans i 10 år, skaffa barn och sånt. Sen slutligen efter 10 år fått veta när det kommit ut och vem som vet om det.

Otäckt ju med könsjukdomar också efter tjej/killen legat med andra och man fått det på "köpet"…