Själv i en parrelation
Hej!
Förlåt för långt inlägg.. men..
Idag blev jag lite deppig.. Jag har varit tillsammans med min kille i ca 6 år och han bor fortfarande hemma medan jag har egen lägenhet, en 1:a, sedan några år tillbaka. Min kille har aldrig visat något intresse för att flytta hemifrån trots att han är lite äldre än vad man "brukar vara" när man flyttar hemifrån.
Jag å andra sidan drömmer jämt om att flytta ihop, drömmer om barn, ett kärleksfullt förhållande.. Men det känns som att vi inte riktigt matchar varandra..
Det känns som att han jämt väljer sina vänner före mig. Han umgås hellre med dom på helgerna och spelar tv-spel eller annat, medan jag sitter själv i min etta.
När jag nu blivit erbjuden att titta på en lägenhet för både honom och mig att flytta ihop i, så sa han att han kanske kommer att vara med sina vänner just då lägenhetsvisningen är och kanske därför inte kan gå… Vad fasen.. Känns som att han inte har nåt intresse för att flytta ihop med mig, komma framåt i relationen. Jag känner mig ensam i min relation, i att vilja sträva framåt och han bara hindrar mina drömmar som någon slags "blockerings-klump"…
Kanske ska jag lämna min relation? Jag börjar överväga det då jag drömmer om en man som liksom vill samma sak som jag, ha barn, en kärleksfull familj, någon som faktiskt tar egna initiativ att utveckla vår relation… Är trött på denna :/ Känns som att jag offrar för mycket… Vad tror ni? Några tankar? Ska jag lämna eller stanna och vänta år efter år?
Kram
Jag skulle inte vara i en relation där jag är mindre värd än kompisarna. Aldrig någonsin. Jag tycker dock du borde prata med honom först. Har det alltid varit såhär?
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Först tänker jag iaf att du kanske ska stå på lägenheten ifall du skulle vilja ha den som singel också.
Tycker det låter som att du redan är påväg vidare i livet utan honom.
Personligen skulle jag gå.
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
![[Devya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror inte att det är en bra idé att flytta ihop med honom, då han inte har fått testa på att bo ensam. Han borde få testa på det först innan han flyttar ihop med någon.
Vill du verkligen skaffa lägenhet och barn tillsammans med någon som inte visar intresse för det? Jag skulle vara väldigt försiktig om jag vore dig.
Jag tror inte att du kan börja försöka ändra på din kille, det är inte heller meningen. Ni är kanske helt enkelt på alltför olika nivåer just nu.
Han verkar inte speciellt sugen på att flytta ihop, om han inte ens prioriterar att gå på visningen då är det INTE DAGS.
Om du trots hans minimala intresse änddå skaffar lägenhet åt er båda två då är jag rädd att du lurar dig själv. Att du gör det främst för att du så gärne skulle vilja att det var så att ni var redo att flytta ihop - fast det inte är ömsesidigt.
Trots om han bor ensam så är det inte säkert att han vill bo med dig, låter som ni vill helt olika saker, så antingen måste du vänta ikapp honom eller gå vidare. 6 år och ni vill helt olika saker, hur orkar du?
Tagga ner eller lämna honom. Man kan inte ändra andra, bara sig själv. Du har sagt åt honom hur du vill ha det (utgår jag från) och han verkar inte bry sig ett skit.
Tyvärr :(
Lycka till!
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Hej!
Tack så mycket för era svar.. Mycket att fundera kring.
Tack och lov, så prioriterade han trots allt att gå på lägenhetsvisningen och gick med ett leende på läpparna därifrån. Så nu väntar vi på besked ifall vi får lägenheten eller ej. Får vi den så kommer han att flytta hemifrån först och bo där ett tag och sedan flyttar jag in efter ett tag. Får se hur detta blir.
Ibland vet jag faktiskt inte hur jag orkat vänta på honom.. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi får lägenheten och att det blir bra..
Kramar
#6 Härligt att höra :)
Tycker att det låter som en smart plan att han bor själv först, då blir det nog även lättare att dela på sysslorna sedan eftersom han då är van att sköta ett hushåll :)
#6 
Hej!
Ja, jag hoppas det här blir bra :) jag har varit rädd för att jag ska bli "hans mamma" om vi flyttar ihop innan han har bott själv, så det är nog bra om han först får lite tid att sköta sig själv och sitt hushåll :-) Nu hoppas jag att vi får lägenheten :P men man vet ju aldrig, tycker jämt att universum motarbetar mig, haha :P
Starta ny diskussion