Beror på. Jag brukar sakna den jag älskar - men samtidigt ibland kunde jag då undvika att sakna den. Fråga mig inte varför, men det var någon del av en som var tillfredsställd just då.

Men saknad hör definitivt till att älska :)

Jag brukar inte sakna mannen, utan uppskattar ensamhet.

Nu pratar jag vardag där han är på jobbet t.ex. eller med en kompis eller på nåt möte. Längre tid eller speciella omständigheter om nåt händer eller så kan jag förstås sakna honom.

Det är i alla fall fullt möjligt för mig att älska utan att sakna.

#2 Håller jag med om. Det är absolut möjligt att älska utan att sakna, men det hör liksom till ofta.

Precis som dig dock så dom gånger jag inte saknade så uppskattade jag min ensamhet. Det är också en av anledningarna till varför jag inte letar partner just nu - jag trivs helt enkelt för bra ensam:p

#2 Men låt oss säga att ni är särbos och av olika anledningar inte träffas från söndag till fredag, saknar du då? Eller ska det gå längre tid innan du saknar?

Det verkar ju lite konstigt om man INTE skulle sakna personen. Älskar man en person så är känslorna annorlunda. Förvisso är vi människor olika uppbyggt så andra gör det inte medan andra gör det.

Själv saknar jag… Kan ibland räcka att man är ifrån varandra några timmar så finns saknaden där.

Ibland om man har haft en kämpig vecka och sambon sticker iväg över helgen så brukar oftast inte saknaden komma förens på lördagen :)

Jag är själv också en som saknar, kan vara redan efter några timmar :)
Har svårt att förstå hur man inte kan sakna den man älskar.

Men jag vet också att alla är olika och känner olika. Hur svårt det än är för mig att förså så är det ju så.

Jag saknar den jag älskar när inte den är med mig :) För mig hör det ihop ^^.

Man behöver ju inte alltid sakna den person man älskar så fort man är ifrån varandra. Men jag håller med om att det skulle vara ytterst märkligt att aldrig sakna den personen. För mig hör nog de sakerna också ihop.

Det är nog bra med egentid då och då, det beror ju alldeles på hur situationen ser ut. Sedan är det ju alltid så att människor är olika. Om min sambo är borta en vecka och jag inte skulle sakna honom, då skulle jag nog ifrågasätta mina känslor, vad jag egentligen känner. Däremot jobbar jag dagtid och min sambo går på skift, det är ganska skönt att jag har några timmar hemma alldeles själv ibland och det är även skönt att ibland göra saker på egen hand. Men som sagt, alla är olika, det finns nog inget egentligen rätt eller fel i just detta.

Då jag jobbar väldigt oregelbundet och min partner jobbar endel kvällar osv vet vi inte alltid när vi kan ses nästa gång, och då blir saknaden värre för mig.

Det är ju inte så att jag saknar honom alltid alltid, men ibland kan det ju komma situationer där man saknar att han är där nått otroligt, för att nästa sekund inte tänka nämnvärt på honom.

Jag kan ibland känna saknad precis efter att vi träffats, men ser inte det som något jättenegativt, även om det är jobbigt ibland, utan för mig fungerar det mer som en sorts bekräftelse på mina känslor för honom.

Jag tror att saknad kan bli ett liknande problem som avundsjuka i ett förhållande, det kan nog förstöra väldigt mycket om det går för långt.

#4 Lite svårt att tänka mig in i eftersom vi bott hop i 12 år. Men en period var jag särbo med min före detta, dessutom med 50 mil mellan så det ofta gick 2 veckor mellan att vi sågs och då brukade jag sakna jättejättemycket.  Iblnad saknade jag för mycket så jag skolkade från studierna några dagar och hälsade på en extra gång och det var även under den perioden jag började lifta. Hade inga pengar men VILLE så gärna träffa honom.

Jag saknar honom så fort han lämnar rummet :p Men kan såklart ändå njuta av ensamheten, så det är ingen negativ känsla. Jag funkar bara så att jag vill vara med den jag älskar så mycket som möjligt ;) Är han borta mer än en dag blir det ju förstås jobbigare än om han är på gymmet några timmar, men känslan är ändå ganska lik.

För mig hör det absolut ihop. Jag börjar sakna väldigt fort, bara efter några timmar. Det är jobbigt den första halvan av tiden man är ifrån varandra. Sedan börjar jag känna att "nu har jag överlevt mer än hälften, nu ses vi snart!" och först då börjar saknaden kännas som en positiv längtan istället.

Jag tycker nog att det hänger lite ihop. Inte att man saknar från första sekund man skiljs åt, men klart man längtar till nästa gång man ses. När man är i ett förhållande tycker jag att det är viktigt att njuta av att vara själv också, man blir så lätt beroende av att vara två. Men visst saknar jag alla personer som jag älskar.

Jag tycker nog att det hänger ihop.

Min man arbetade flera år utomlands och var ibland borta månader i sträck och visst längtade jag och saknade honom enormt.

Ingen var lyckligare än jag då företaget gick i konkurs

fullt möjligt beroende på hur lång tid det är mellan gångerna man ses.

vi är särbos och ses oftast 1-2 dagar i veckan. det tycker jag är lagom :) jag har ett jättestor behov av att vara själv och göra mina egna saker, ses vi mer så gör han intrång på den tiden. ses vi mer sällan saknar jag honom, men det tar några dagar innan jag börjar sakna.

speciellt en relation jag hade var full av saknad, det gjorde fysiskt ont att inte träffa honom en dag. jag vill aldrig känna så igen.

Inte börjar jag nu gå och sakna min partner direkt jag lämnar hemmet för att gå och jobba eller plugga i skolan. Då skulle jag nog inte kunna arbeta eller plugga ordentligt. Tanken får mig att rysa, jag skulle inte vilja leva på det sättet.

Men visst saknar jag gubben min om han har varit borta i en vecka. Det brukar ta typ några dagar (3-5 dagar) innan jag börjar längta och sakna min partner.

När vi hade ett distansförhållande saknade jag honom hela tiden. Speciellt när han var iväg på övningar eller var högvakt och inte kunde höra av sig mycket, eller alls.

Fast när jag inte hörde från honom på några dagar, blir jag ganska distanserad till känslan saknad. Och känner inte av det lika mycket. Men så fort han kunde ringa igen var jag nära till att börja gråta av saknad i stället, varenda gång.

Så ja, enligt mig hör saknad och att älska någon ihop. Det är klart att man vill vara nära den man älskar. Och är han långt bort, saknar jag något så otroligt.

Innan vi flyttade ihop saknade jag min sambo enormt mycket när vi var ifrån varann. Jag tyckte det var jättejobbigt att bara ses ca 3 dagar i veckan som vi gjorde. Nu har vi ganska nyss flyttat ihop äntigen. Visst längtar jag efter honom nu också när vi är ifrån varann på dagarna men det känns ändå otroligt mycket bättre att ses varje dag.

Jag tycker stt saknad och längtan hör till att älska

Min kille bor typ 20 mil ifrån mig, och vi ses varannan vecka. Det är lagom för oss, för då hinner man börja sakna och längta efter varann.

Jag tror de hör ihop med varann, men det behöver ju inte tvunget vara så. Självklart finns undantag och så vidare. :)

Jag bor i Mexiko och är ifrån hela mina familj och alla mina vänner. Om jag saknade dem hade det blivit för jobbigt, därför koncentrerar jag mig på att "bara" älska dem, annars hade jag ju inte kunnat vara fullt lycklig här.

Nu pratar vi ju om personer här iofs, men om jag tänker på Sverige så saknar jag det inte. Jag fullkomligt älskar mitt land, men jag saknar det inte, inte nu. Det är inte stället för mig att vara på just nu, precis som en person kanske kan vara en person som du inte vill/bör vara med just nu.

#6 det förvånar mig att du skriver så :) vår diskussion i en annan tråd grundade sig ju i att du inte kunde ta till dig att andra människor upplevde och kände saker på ett annat sätt än dig! Skönt att se att du ändrat inställning :) Till frågan; visst saknar jag min sambo ibland men efter snart 5 år tillsammans då han alltid jobbat borta varannan vecka så har jag vant mig och saknar honom inte på samma sätt längre när han är borta. Visst räknar jag ju ner tills han kommer hem igen men vårt liv ser ut såhär så bättre att göra något bra av tiden än att bara gå runt med en stor saknad :)

#22 Ibland lyckas jag förvåna, inte bara mig själv utan andra också ;)

Jag saknar min pojkvän från någon timme innan jag vi skiljs åt fram tills vi ses igen :P
Sen gillar jag att vara själv också så kan ha rätt långa stunder utan saknad då jag bara tycker om att vara själv, eller umgås med mina vänner osv. Tex när jag shoppar med en kompis eller är ute på krogen.
Men varje dag som vi inte träffas saknar jag honom en tor del av dagen. Går ju inte runt och tänker på det men tänker på honom ofta och längtar tills jag får träffa honom igen :)

Så ja jag tycker saknad hör till att älska. Man vill ju ha den man älskar hos sig, och när den inte är där.. Ja då är det något som saknas.