Det är fungerat jättebra! Vi har varit tillsammans nu i snart fyra år och fler kommer det bli :-)

Vi flyttande visserligen ihop senare, men det var ändå för tidigt! Men efter många dispyter så har vi löst det och bor nu bra ihop :)

#1 Hur fort flyttade ni ihop?

Var det första gången ni skulle bo med en partner?

3# det var första gången för honom. :-) jag hade haft en sambo innan i ungefär ett år :-) Jo, vi vart tillsammans och han sov hos mig( och min mamma) praktiskt taget varje natt han var hemma. (han låg i lumpen då) Sen muckade han från lumpen och hamnade hos mig. Sov hos mig i en månad i sträck. Och då bestämde vi oss för att flytta till egen lägenhet. Och sagt och gjort. Vi har inte haft problem alls med att bo ihop. :-) Varför undrar du? :-) tänker du skaffa en sambo? :-D

#3

Vi flytade ihop efter 9 månader ungefär. Första gången för mig (av nödvändighet), andra gången för han (av nödvändighet). Hade helst sett att det skett av villighet.

#4 Planen är att vi ska flytta ihop, förhoppningsvis någon gång nästa år. Men vi har snart varit tillsammans ett år redan.

Satt bara och funderade eftersom en del hävdar att det inte är bra att flytta ihop med sin partner för tidigt, eftersom man inte känner varandra väl ännu.

Men å andra sidan lär man ju aldrig riktigt känna någon fören man bor ihop, om ens då ;)

#5 Låter jobbigt när det blir så för att man måste.

6# nej jag har faktiskt också hört att man inte ska flytta ihop för tidigt. Fast om man umgås 24/7 i en månad så upptäcker man ganska snabbt om det fungerar eller inte :-) Blir det väldigt påfrestande så kanske man ska strunta i det. Men om man verkligen är sig själv och allt fungerar så finns det ingen anledning att inte flytta ihop. :-) Och det är nog sant att man inte lär känna någon helt förän man bor ihop. Men som sagt. Testa sig fram först kanske är det bästa? :-)

jag flyttade ihop med mitt ex inom ett halvår, de höll i 6 år och jag tror inte de hade vart nån skillnad på om vi hade flyttat ihop senare eller tidigare, jag har en ny pojkvän nu sen 4 månader och vi pratade om att flytta ihop för en månad sen :P

Alltså jag tror inte det spelar någon större roll när man flyttar ihop, det som spelar roll är väl mer det där om ni tidigare har bott på egen hand eller inte.

Jag flyttade in till min nuvarande sambo efter 2 månader och har snart varit ihop i 4 år. Då vi flyttade ihop saknade jag bostad och sov varje natt på olika ställen, hos kompisar osv, därav så flyttade jag in tidigt, sedan vi träffades på sov jag ju där varje natt iallafall och jag hade långt hem, ca 20 mil.

Vi flyttade ihop efter 1.5 månad och nu har vi varit ihop o 1.5 år o är förlovade o väntar vårt första barn:)

Vi flyttade ihop efter 5 mån. Mycket pga av att han bodde 30 mil bort och det var dyrt och tråkigt att åka så långt så ofta som vi ville ses. Dessutom var han arbetslös/egenföretagre och bodde ihop med sin mor o syster vilket gjorde att han inte tog några stora risker ifall det inte skulle fungera.

Jag tänkte som så att även om man känner varandra lite sämre tidigt i förhållandet så är man ju så vansinning nyförälskad att man lättare kan överse med bråk och olika åsikter om allt som hör till att bo ihop. Man vill ju så gärna vara med varandra att man kompromissar ihop sig snabbt:)

Jag hade förövrigt inte haft något längre förhållande alls innan, bara några månader i ett ganska svalt förhållande några år tidigare. Men det har gått utmärkt än sålänge i detta. 3 år ihop och vilken sekund som helst kommer vårt första barn:)

#9 Varför tror du det har betydelse? Många jag känner flyttade tillsammans direkt från sina föräldrahem, och de flesta bor fortfarande ihop, har barn och är gifta.

Vi flyttade ihop innan ett halvår hade gått.

Första halvåret var väl lite tjafsigt då han hade en mamma som fixat mycket med matlagning och tvätt åt honom innan han träffade mig. Men det gick att lära honom :) 14 år firar vi nu i februari.

#13 Det är ju olika från fall till fall, beroende på hur man har levt då man bodde hemma. Enligt vad jag har fått erfara och på basen av vad jag har hört från några av mina vänner, är att deras partner, oftast killen, förväntar sig att tjejen ska plocka upp och göra allt, precis som hur det var då han bodde hemma.

Jag skulle åtminstone tyckt att det skulle varit bättre om min pojkvän först skulle fått bo ensam innan vi flyttade ihop.

Tror mest det handlar om mognad. Väntar man sig att allt ska bli gjort för en är man nog inte redo att flytta alls ;)

#16 Ibland krävs det för de här typerna att få bo för sig själva ett tag för att mogna till. Jag vet av 30-åringar som ännu inte har lyckats mogna och som kanske skulle ha mått bäst av att ta hand om sig själv innan de flyttat ihop.

Jag vet inte hur många gånger jag får höra gnäll, från tjejen, om hur killen är dålig på att plocka upp efter sig själv etc. Det handlar om mognad, som eventuellt skulle gått att få genom att de själva skulle bott ensamma en tid. Ibland hjälper ju förstås inte ens det, så kallade hopplösa fall.

Vi flyttade ihop efter 6 månader ungefär. 

Visst har det varit vissa problem som att han inte ser när det är stökigt. Vilket jag borde ha räknat med efter hur hans sovrum såg ut tidigare innan vi flyttade ihop ;P Kanske problem vi inte hade haft om han hade hunnit bo själv innan kanske, fast jag misstänker att han är ett hopplöst fall när det gäller städning haha.

Men det löste sig ju ändå. Sen vet jag inte om vi kommer hålla ihop ändå, men jag hoppas. Vi har snart varit ihop 6 år.

Devya, min sambo bodde ensam 1 år innan jag flyttade in, jag brukar säga att jag har skaffat mig ett stort barn för ibland börjar jag fundera på om han tror att jag är hans mor. Jag är ganska övertygad om att detta beror på att hans föräldrar har daltat med honom för mycket, han är över 30 och kan fortfarande inte göra något själv utan mamma och pappa ska hjälpa till, är det hushållsarbete så ska jag hjälpa till. Karlar :-/ Jag bävar för den dagen de inte längre finns, hur ska han klara sig då? :-P

Vi flyttade ihop "på riktigt", dvs att jag sålde min lägenhet och flyttade in hos honom, det var efter ca fem månader. Dock sov jag hos honom varje natt efter bara någon vecka tillsammans.

Vi har varit ihop i ett år och två månader nu, och vi gifte oss för ett halvår sen. Vi har ett riktigt bra förhållande och vi funkar väldigt bra ihop!

jag och min sambo bodde mer eller mindre ihop efter ett par - tre månader hos hans pappa. efter ett år flyttade vi ihop tillsammans i bådas första egna lägenhet.

jag tror inte att det är nödvändigt att man bott själv. vi lärde oss tillsammans att lösa sånt som var nytt. det som jag tror blir ett problem är att många men (ja, nu generaliserar jag grovt) kanske inte ser alla saker som tjejer ser. dom kanske har en lite mer laid back attetyd, medan vi tjejer springer och plockar och förväntar oss att kaln ska göra samma sak istället för att be om hjälp, och så går vi och stör oss på att vi far runt med dammsugaren och killen sitter vid datorn. så är det i alla fall hos oss, och jag har fått lära mig att ta ett steg tillbaks och be om hjälp. vilket jag alltid får utan gnabb.

vi firar snart 7 år ihop, trotts att vi flyttade ihop så tidigt, och har det hur bra som helst :)

jag och min sambo träffades på folkhögskola med internat. Vi råkade vara ensamma kvar på internatet en helg och då skulle vi se på film…

Film är farligt.

Dagen efter i stort sett "flyttade" han in till mig. Även om en del grejer var i hans rum (som han delade med en annan kille, som för övrigt var jätteglad att han fick ett enkelrum…) så sov han hos mig. 2 månader senare åkte han till Etiopien i 6 månader. När han kom hem flyttade vi ihop på riktigt. en bit bort från skolan. Och sen dess har vi bott ihop.

Nu 2 år senare har vi dock egen lägenhet och djur tillsammans. Och allt känns väl ganska så perfekt.

Inte varit några allvarliga fnurror på tråden, bara normalbråk typ. Och allt funkar superbra… Vi matchar varandra riktigt bra! :)

Rent tekniskt sett så flyttade han in efter tre dagar…

Visst är det bra om folk levt själv ett tag så att de kan ta hand om ett hem, men desto längre man bor själv, desto mer kan man älska och föredra det. Visst vill jag flytta ihop med killen igen, men samtidigt tycker jag så sjukt bra om att bo själv nu när jag är så van vid det.

Min pojkvän och jag flyttade ihop efter ca. 9 månader. Dock bodde han här hela sin semester också. Han bor i min lägenhet nu, tills vi flyttar ihop mer officiellt i Stockholm.

Har aldrig känts så bra och varit så bra förut, som nu. Han är uppfostrad med en väldigt trevlig mentalitet (annorlunda från svenska män enligt mig). Så det är inget som är ett problem. Vi gör allting tillsammans eller det delas upp rättvist, så som det ska vara. Det är bara naturligt i vårt förhållande och inget som ens behövs ta upp.

Och jag har aldrig känt mig så trygg och naturlig med någon annan. Jag kan vara mig själv till 100% utan att tänka på det alls. Jag har haft jätte svårt för vissa saker i andra förhållanden, det har jag inte med min nuvarande älskling. Finns ingenting som jag inte vågar eller kan göra, helt avslappnad nu. Han gör allting så enkelt för mig. Jag har verkligen hamnat i rätt hamn.

Vi har inte bott tillsammans så speciellt länge ännu. Vi har många delade åsikter inom vissa ämnen, vilket vi diskuterar. Och även om vi inte kommer överens om allt, är det petitesser. Vi kommer överens om att vi inte är överens. Viktigare saker är vi på samma plan med. Och vi tänker lika om det. Jag känner att jag kommer leva med den här mannen tills vi blir gamla och grå.

Jag återkommer när vi bott tillsammans lite längre ;)
Och han hade bott själv innan också. Om det nu betyder något.

(När jag flyttade ihop med tidigare partner direkt efter gymnasiet, hade vi varit tillsammans i 3 år eller något. Ingen av oss hade bott själva innan och vi var unga. Det blev kaos. Han trodde sig kunna bli behandlad, så som hans mamma behandlat honom. Dvs. att jag skulle göra allt och allt skulle vara serverat på silverfat)

Vi blev "officiellt" tillsammans i juli 2011 och flyttade ihop ca 7månader senare i februari 2012. Hittills har det hållt, förhållandet blev starkare när vi flyttade ihop.

Förlovade oss efter tio dagar, flyttade ihop efter 2 månader officielt men tillbringade all tid ihop fram tills dess. Gifte oss efter 6 månader och detta är mannen i mitt liv. 

Flyttade ihop efter 8 månader av distansförhållande, 120 mil mellan oss så vi träffades oftast en helg i månaden. Så tog jag studenten, jobbade hemma i en månad sen flyttade jag ner till honom :) Läskigt som tusan, men jag har alltid velat flytta söderut, (bodde i norrland) Men ibland känner jag att allt gick så fort att jag fortfarande inte riktigt fattat hur stort det var :P 
Men vi bor fortfarande tillsammans, egen lägenhet och två hundar och det känns hur bra som helst, he's the one :)

Vi flyttade ihop efter lite mindre än ett halvår. Jag skulle ändå flytta och då blev det självklart att vi skulle flytta till nya stället tillsammans.

Vi är fortfarande tillsammans, drygt 4,5 år är det nu. Gifte oss nyss, väntar vårt första barn om någon vecka och bygger hus för fullt.

Vi flyttade ihop efter att vi varit tillsammans i knappt 1 månad. Blev dock särbos senare då han var tvungen att flytta pga jobb. Nu bor vi ihop igen sen 2½ år tillbaka, varit tillsammans i 5½ år och är nygifta samt försöker bilda familj sedan ett tag tillbaka.

Min bror flytta ihop med sin tjej efter ca 2 månader :) de funkar bra oh nu ett o halvt år senare ä dom fortfarande tsm oh har en dotter på nästan 4månader :)

Vi flyttade ihop på en gång, eller jag sov över och gick aldrig hem igen kan man säga. Det har fungerat superbra verkligen och det har hållt ett bra tag nu :)