Du kan nog träffa honom. Ta det lugnt i början behåll lägenheten och ett eget liv vid sidan av. Det är värt att försöka även om du kan bli sårad om det inte funkar, du kommer att klara den motgången med.

#1 Jag har ingen egen lägenhet, var kanske otydlig med det.. men jag har alltid längtat efter ett eget boende där bara jag bor och med hela det är jag väl lite smått rädd att kliva in i en relation och man kanske blir sambos istället liksom.

Måste nog sluta vara så himla feg och rädd helt enkelt.. men tror inte jag är den enda som skyddar mig själv till varje pris typ.

Tycker inte du har något att förlora genom att träffa honom, det blir som det blir. Är han nått att ha så märker du nog det rätt fort, och vill du inte mer så är det bara att inte träffa honom mer isf :).

#3 Jag känner så också men ja… är man feg och rädd så är man. Ska ta mod till mig och träffa han sen nån dag..

Om du inte känner för att träffa honom så ska du inte göra det. Men du ska heller inte se det som en risk utan en möjlighet om du ändå bestämmer dig för att göra det. Ta det bara lugnt och lita på din magkänsla!

Du ska göra det som är bäst för dig själv. Ingen annan har en roll i det. Om du känner och har lovat dig själv att du ska få egen tid för att må bra, så kanske det är det bästa att göra?

Annars håller jag med #5.

Du borde göra det som magkänslan säger. Så länge du inte har vinterkräksjukan, förstås.

#6 Haha :). Magkänslan säger två olika saker.. ena stunden säger magkänslan att jag ska våga och andra stunden säger den att jag ska avstå..

En vän som nu går i terapi sa ngt bra, magkänsla funkar bara för människor som mår bra och fungerar i relationer (om det gäller relationer). Är man inte helt ok själv med relationer, hur man väljer parter osv så leder magkänslan lätt fel. Då är det bättre att följa huvudet :) Träffa killen och gå sakta fram skulle jag säga.

#8 Smart sagt :) Jag avväntar ett tag till med att träffa han, så jag hinner samla mod och tankar.. jag är inte rädd som rädd, bara rädd att bli sårad och besviken.. fått nog av det liksom :)

Bara för att ni träffas så behöver ju inte dina planer om eget boende förändras. Var ärlig med honom och säg att du letar efter en egen lägenhet och vill bo själv och ha mycket tid till din hund. Bara för att man hittat någon så behöver man ju inte rusa fram i 110 och bli sambo direkt.

Du kan ju träffa honom och se hur det blir, kanske ni inte passar som partners men att du hittar en jättebra vän? :)

#10 Så sant så.. det är bara nåt jag får för mig.. har ju inga planer att flytta än men när jag väl gör så… och då om jag har pojkvän känns det mer troligt att man flyttar tillsammans liksom..

Behöver inte alls vara naturligt att flytta ihop :) vi har bott ihop och sen bott isär, lyckliga särbos efter 6 år tillsammans.

Härligt med en person som inte gillar att snacka i telefon. Jag HATAR det och mår nästan illa varje gång. Den enda jag kan prata med i stort sett är sambon och min tvillingsyster, andra kryper det i kroppen, hehe..

Nu till ämnet…
Följ magkänslan och skit i allt annat. Säger magen nej så skippa det helt. Jag har varit i din sits och jag valde att gå vägen själv, alltså inte försöka träffa någon eller ens tänka på någon annan. Nu efteråt vet jag att jag valde rätt väg, jag mår betydligt bättre än för 5 år sedan och jag är betydligt starkare.

#14 Haha, jag pratar bara i telefon om jag verkligen måste.. Om det är tjafs med någon så är det enklare att reda ut det i telefon än sms och sådär :P.
I alla fall… Jag försöker som sagt lista ut vad jag vill, därför skjuter jag upp det hela hela tiden..
Just NU känner jag att jag absolut vill vara själv ett bra tag till.. det bara känns som jag vill det och behöver det.. Men sen när vi skriver till varandra så känns det annorlunda. En knepig situation helt enkelt..

Jag har hittills valt att inte träffa han, för i slutändan har det inte känts bra. Det har känts mer rätt att backa ur det hela än att träffa han.

Om någon undrar :P. Haha..

#16 Då har du gjort rätt. Man ska lita på magkänslan!

#17 Ja, precis.. vi pratar fortfarande vilket är trevligt men sen får vi se vad som händer framöver. Han är trots allt väldigt rar..

En snabb update: vi träffades idag och han känns helt okej hittills.. ingen har i alla fall fått mig att skratta så mycket som han. Brukar ofta tycka det blir tråkigt i längden när jag har besök, gillar min ensamhet liksom.. men tiden flög förbi och tyckte bara det var trevligt. Imorgon ska vi ses igen :).

#19 Grattis, tur att det gick bra för er

Lycka till imorgon!!

#20 Ja :). Efter att ha ställt in 3-4 gånger innan hade jag inte mage att göra det nu ;) haha.. får se vad som händer med tiden :).

En update om ni vill veta; vi är tillsammans nu.. vi har varit det i en vecka med gjorde det ''offentligt'' igår. Vi tar fortfarande en dag i taget, vilket säkert alla par gör haha, då jag måste landa och vänja mig :). Men det känns bra.. ingen har behandlat mig så bra som han.

Vi kan diskutera problem, prata om allt mellan himmel och jord, skrattar mycket tillsammans, han säger så fina saker till mig som jag aldrig hört i ett förhållande förut.. jag fann ingen mening att inte bli tillsammans med någon som ger mig så mycket kärlek :).

Var tydlig med vad du vill bara, Tycker bsolut ni ska träffas :) Och kan bli ihop men var SMART :D låt dig itne ryckas med i rosa-molnet-vågen som man alltid dras in i början. Bor ni på skilda håll får han eller du flytta närmare men flytta inte ihop :)

JAg och min pojkvän bor inte ihop, varit ett par i 5 år. Vi är båda överrens om det och vare sig han eller jag ser oss som mindre seriösa som par för det- sen vad omvärlden tycker är en annan sak ;) MEn det är inte de som lever vårt liv. Att bo ihop, för tidigt, är en fälla upplever jag själv. Jag har bott sambo, det är då vardagen kommer in och vardag är skitbra men sen är jag jättedålig på att se till att man inte tar varandra för given- vlket blir lätt när man ser varandra hela tiden :> Det är SKÖNT att ha sitt eget. Ses när man vill, njuta av varanda :) Lite som i relationer där ena partern är ute /borta mycket via jobbet- jag upplever att de oftare behåller en annan känsla i sin relation. Så upplevde jag även distansförhållanden jag haft (men det rä ju jobbigt på sitt sätt i längden).

Även om ni klickade, han är singel nu. Visa intresse eller så _kanske_ han inte är singel om 9 månader eller när du nu är redo. (bott ensam en stund). Om boendet är enda hindret, så bo själv! stressa inte inne i relationen :) Du verkar ung, du har massor med tid. Låt dig inte övertalas, se inte samboboendet so ett tecken på kärlek- se det som något praktiskt :) Därför bor du ihop när det blir praktiskt (ekonomiskt, barn ihop etc). Bo ensam är ju sååå sköööönt också, så kan den andre eller du sova över hos varandra, helger osv. :) Tills ni är redo för nästa steg.

Såg NU att ni är tillsammans, så Grattis :) Njut nu och trevlig jul!

#23 Tack för de kloka orden :). Vi är faktiskt tillsammans nu och det känns super bra… det viktigaste för mig, bortsett från att ta hand om varandra, är att jag vill bo hemma och ses då och då. Behöver mitt space :).

#24 Ja, du är klok som förstår det själv och lyssnar på vad du behöver. Många skulle behöva den insikten men förstår det oftast alldeles försent :)

Lycka till!!

#25 Man lär sig på vägen :). Tack så mycket!