Du kan ju lika gärna vara dragen till honom just pga känslan du får, inte för att du är förälskad:p

Vissa människor bokstavligt talat skiner trygghet och lugn.

Om koppla av inte fungerar så gör du det inte rätt:p Alla har olika sätt att tagga ner på.

#1
Jo jag tror att det är just den känslan som får mig att dras till honom. Samtidigt tycker jag väldigt mycket om honom som person.

Ang. min egen avkoppling så vet jag att jag inte gör rätt. Men jobbar på det.

#2 Svårt det där i så fall:p Den enda som vet vad du känner är ju dig själv :)

Vad är varaktig förälskelse? Den där känslan av att gå på moln, eller en person som känns trygg och har en nervarande påverkan på en själv? ibland tror jag att folk söker efter fel saker i ett förhållande. Hur många letar inte förgäves efter den där ständiga förälskelsen, när det de borde söka är en livskamrat, någon som man faktiskt trivs med i ur och skur?

#4
Håller med dej.
Tror inte jag kommer uppleva någon himlastormade förälskelse. Men vill känna mer än vänskap (vilket jag kanske gör, vet inte).

Men så länge min vän inte känner mer eller visar att han känner mer. Så får det hålla sig till vänskap. Har sagt till honom att vill han mer så är det upp till honom att visa det! Han vet att jag tycker om honom.

#5 Jag fick intrycket av att du känt förälskelse förut?

#5
Japp. För många år sedan. Blir inte lätt förälskad. Var inte besvarat, så efter det har jag blivit lite rädd om mina känslor.

#7 Okej. Kan ju vara det som gör att du inte blir det nu. Men ja, sådant vet man ju bäst själv:p

#8
Jo man gör ju det.

#5 Personligen tror jag att blixtförälskelser ofta är dåliga saker. Jag har själv blivit djupt sårad av sådana ett par gånger, och antagligen sårat ett par andra också. Varför? Jo, det är sällan att båda känner likadant, och att de dessutom ska hålla i sig för båda i evighet är nog extremt liten. I bästa fall glider man båda över i den mer vardagliga men kanske viktigare vardagsrelationen. För mig är det skillnaden mellan kärlek och förälskelse. Förälskelsen är ganska ofta omedvetet egoistisk, medan kärleken är mer ge och ta, och inte lika naiv. Man är medveten om sin partners bra och dåliga sidor, men i och med att man själv blir uppskattad för sina goda sidor och kanske också accepterad trots ens dåliga, så är det tillståndet betydligt viktigare i längden än att springa runt och vara nyförälskad hela tiden. Och det riktigt tragiska är att vissa verkar leta etfer den livslånga förälskelsen, och kanske faktiskt avslutar en fungerande relation, med väl så varma känslor, bara för att jaga drömmen igen….

#10
Håller med dej.
Säger som min mamma sa till mig för många år sedan.

"Man vet vad man har men inte vad man får"

Mina föräldrar har varit gifta i 50år nu.