Han låter ju seriöst lite psykopat artad och sönderstressad. Jag har ingen lösning på det. Han verkar ju inte vilja gå till en pskyolog, vilket gör att han antagligen kommer fortsätta tills helvetet bryter ut och det blir en krash av något slag.

Det här är helt enkelt way-out-of-my-league:p

Jag skulle konsultera professionell hjälp i frågan.

Självklart ska du inte tolerera att din vuxne son behandlar dig illa. Säg ifrån då han säger  elaka saker om något du gör eller ditt utseende. I värsta fall bryt kontakten och säg att han är välkommen att kontakta dig då han beter sig som folk.  Han behöver säkerligen professionell hjälp men det anser han kanske inte själv.

Har han alltid betett sig såhär eller är det en 40års-kris?

Tack Geru för svar. Jag inser också att det är proffessionell hjälp han behöver men är rädd att han inte vill det själv. Han är urtrevlig mot arbetskamrater och när han är support på det företag han arbetar på. Det är de personer som står honom allra närmast han är elak mot, även mot sin äldre syster och hennes man. Det kan räcka med att systern säger att han inte skall glömma kvar sin väska och plånbok i bilen när han löptränar, då får han anfall av ilska mot henne och säger att hon låter "som morsan". Vi har ju bara ett liv och bör ta hand om våra medmänniskor och inte stöta dem ifrån oss. En snart 40-åring som beter sig som en ilsken barnunge gör mig både oroad och förtvivlad som mamma. Hans sambo vågar inte tänka på att överge honom för hon tror han skall slå sönder hemmet om hon kommer med det förslaget. Det är inte mycket bråk i den familjen men han sårar henne med ord och kommentarer då och då och har slagit sönder en duschkabin vid ett utbrott.

Piggelina. Han var aggressiv mot mig i tonåren då hans far och jag hade skilt sig men har sedan haft lätt för att få Kvinnor t ex och haft några relationer både korta och långa men träffade nuvarande kvinna för cirka 11 år sedan. Första gången han visade verbala aggressioner var när de bott ihop något halvår. Nu senaste året tycker jag han blivit mycket värre och vet inte om det kan vara enormt stora krav på sig själv, leva rätt, äta rätt, träna mycket på gym och i maratonlopp och samtidigt sköta ett heltidsarbete. Att han skulle ta några droger kan jag med säkerhet säga att han inte gör. Helst ingen alkohol över huvud taget heller. På julafton hade han med sig egen burk med någon nyttig mat i och tog bara ytterst lite av julbordet. Det är väldigt svårt för en mamma att inte ha kontakt med barn och barnbarn. Vi skall ha familjeråd nästa vecka om hur vi skall göra. Nu är min nattsömn förstörd och det känns som att bära på en tung sten.

Jag förstår att det är jättesvårt men du måste tänka på dig själv och på hur dåligt du mår av att hela tiden ha någon som klankar ner på dig.

Du kanske kan gå själv och prata med någon kurator/psykolog eller liknande. Det kanske inte löser problemet men kan kännas bra för dig att prata av dig och få stöd.

Utan att läsa andra svar skriver jag till dig. Jag vill att du säger till din son att få behandling. Ta kontakt med ditt barnbarn som inget förstår säkert, ni kommer säkert få bra kontakt. Prata med alla runtom, om hans problem, när det kommer upp till ytan så kanske de kan hanteras/skötas så alla mår bra… Din son kommer kanske hata dig, men om han blir "frisk" så är det guld värt =) Lycka till… Tänker på dig.. Och en stor kram till dig som "vågade" berätta om nåt så känsligt.

Nu när jag läst de andra förstår jag att det inte blir tal om nån terapeut av nåt slag… usch va jobbigt för dig. Det bästa för dig är nog att (usch) säga till din son att du inte vill umgås med honom så länge han bär sig åt på detta vis… Och som jag skrev innan, ta kontakt med ditt barnbarn innan det börjar fundera osv… ofta tar de på sig skuld osv… men om farmor tar kontakt så blir nog de barnet jätteglad =)

Här hemma tycker vi att det låter som anabola steroider (eventuellt i tillägg med någon personlighetsstörning eller andra problem). Aggressiviteten, fixeringen vid utseende, mat och träning, och så vidare, är typiska symptom på användning av AAS.

Jag vet dock inte riktigt vad du/ni kan göra åt det här, det är han som måste ändra på sig. Min oro i det här är barnet som bor tillsammans med honom. Om han är våldsam och aggressiv i hemmet, oavsett anledning, är det inte någon lämplig miljö för ett barn att vistas i, och jag skulle lägga mitt krut på att göra det jag kan för barnet i fråga. Visst kan ni i familjen försöka ta ett snack med din son, men var beredda på att det inte kommer att sluta särskilt trevligt. Om det inte blir någon förändring så skulle jag dra in soc och lämna in en orosanmälan. Barn ska inte bo tillsammans med vuxna som inte kan bete sig vuxet. En förälder ska inte slå sönder heminredning eller vara verbalt aggressiv mot sin partner. Ni vet inte heller om det till och med är fysisk misshandel inblandat. Det är tyvärr sällan något en kvinna till en våldsam man brukar berätta för omgivningen i första taget.

Låter som en hel del ilska där. Då är det alltid lättast att elakheterna sipprar ut mot dem som står nära- för det finns en historia där- och det är med er han kan vara "sig själv" eller kanske fastnat i en roll? Låter som ni kanske bör gå terapi tillsammans? Du ser inte din roll i det hela men du har kanske en ändå?

Sett sånt här hända i min egen släkt- min mormor är en helt underbar kvinna som alltid gjort vad hon kunnat för sina döttrar emn ändå finns en ilska där för av sina döttrar anses hon inte vara en bra mamma. En rba mormor, ja, men ingen bra mor. Det kan handla om saker långt tillbaka eller att ni har åsikter som går vitt isär, funtdamentalt.

Eller så är det mycke stress och press i jobbet och det går ut på de närmaste, sådant ske rhela tiden. Man är inte alltid trevligast mot sina nrämaste ävne om man skulle tycka att det är så det borde vara.

Frågan är om fortsatt kontakt med din son är speciellt bra för din egen del just nu?

Försök ordna så ni får hjäl och stöd att reda ut detta och räkna med att det får ta sin tid. Att hela släkten lägger sig i löser nog ingenting, såvid ahan inte gjort sig ovän med just hela släkten.

Han verkar smått besatt av träningen och kost. Att ägna sig åt sådant är ju nyttigt men i hans fall verkar det vara ett kontrollbehov. Han verkar ha nära till utbrott och det är ett sätt att hantera sig själv. Få utlopp. Så är inga droger med i spelet så är det någonting annat, men också allvarligt.

Tack alla för kloka stöttande svar.

Jag kommer nog i första hand att prata med någon kurator eller psykolog för att få råd och även dryfta allt med tillsammans med vi som råkat ut för hans ilska. Vi andra som är fungerande skall inte behöva må dåligt.

Jag har själv arbetat inom psykiatrin och känner igen många diagnoser. Jag som mamma inser självklart att han är den som egentligen behöver hjälp men att få råd av andra och stöd är inte heller fel. Min svärdotter älskar jag och mitt barnbarn naturligtvis och vi har en bra relation och även med barnbarnets mormor och morfar och vi skall försöka stötta varandra och börja med att träffas utan att min "argsinta son" är med.

Han är inte ovän med övrig släkt utan låtsas vara trevlig i andras sällskap och de märker inget och han har många Facebook-vänner både från barndomstiden och i sitt vuxna liv. Dock är han lika elak mot sin äldre syster som mot mig, sin sambo och sina svärföräldrar. Sitt barn är han älskvärd mot. Det verkar som de som står honom närmast är de som råkar mest illa ut och att han inte klarar av att andra inte är lika perfekta och äter den mat som är nyttig hela tiden.

hej!

Det låter jättetufft! Men jag funderar på, kan inte vara den välberömde 40årskrisen?

Att han inser att han blir äldre och då försöker att stoppa åldern eller förhindra den genom att slå bakut åt andra hållet? Bara äta nyttig och springa maraton?

Jag är rätt ung så jag kan ha helt fel. ^^

Varit med en man som låter precis som sådär, så jag tror inte det är 40-årskris, inte enbart, men en del märkliga besvär är ju orsakade av trauma också och att komma upp i åldern är svårare för vissa än för andra. Låter som att du vet vad du gör TS så jag önskar er lycka till, hoppas din son kommer till ro.