För mig är skillnaden mellan vänskap och kärlek sexet. Min sambo är min allra bästa vän som jag också har ett sexliv med.

Men romantiska kallar jag inte någon av oss. Jag värdesätter mycket högre om han städat hemmet  eller fixat något som jag behöver hjälp med tex än att han kommer med blommor och choklad.

Jag älskar min vänner, men jag är inte kär i dem. Så där går skillnaden för mig.
Är man kära i varandra ja då är det kärlek. Och med kärlek tillkommer en hel del annat, men inget förhållande är det andra likt. Förutom just den detaljen att man är kära i varandra.

Min sambo är min bästa vän :)
Så här finns både kärlek, vänskap, respekt ect.

Sedan finns det ju olika slags kärlek :)

Man kan ju känna en enorm kärlek till en vän, en bror, en mamma eller vem som helst men den kärleken omfattar inte förälskelse och den där pirriga känsln man får när man är kär.

Även om man inte är pirrande förälskat kär efter några år på samma sätt så är kärleken till en partner ändå annorlunda än till en vän.

För mig så är min partner även min bästa vän.

Skillnaden mellan vänskap och kärlek för mig är mest intimiteten, om det inte gäller familj, då.

jag inser att jag borde ha preciserat att jag menade kärleken till en partner, för såklart det finns många sorters kärlek!

Skillnaden mellan vänskap och kärlek, alltså det som finns mellan mig och min man men inte mellan mig och en nära vän är erotik och sex.

Skillnaden för mig är känslorna. En vän får det inte att pirra o kroppen och får mig inte att längta.

Jag är polyamorös så för mig är det en lite knepig fråga faktiskt. Men jag känner att min huvudsakliga partner (primärpartner) är den som jag inte kan leva utan i mitt vardagliga liv, den jag vill bo med, sova med varje natt, alltid finnas där i mitt liv.
Så känner jag inte med vänner, de behöver jag inte prata med dagligen eller träffa så ofta som jag vill göra med  min partner.

Min sambo är min absolut bästa vän. skillnaderna mellan honom och mina vänner är otroligt många.

med honom är jag 100% mig själv vid alla tillfällen, jämt !
Jag litar på honom till tusen procent. j
Jag vet EXAKT vart jag har honom, varje dag. jämt.

han får mig att må otroligt bra. så bra har endast en enda person fått mig att må och det var en vän som jag hade i högstadiet. Han skulle aldrig göra något för att såra mig.

ja och sen såklart sex. jag har ju inte sex med mina vänner.

och det är klart att jag litar på mina vänner och är mig själv med dem.

men med honom är det lite mer av varje om någon förstår vad jag menar ;) haha.

sen är det ju så att mina vänner har egna liv och egna sambos och så.

Så min sambo ÄR mitt liv. Han är den personen jag lever med och som jag lever för.
Så är det ju inte med mina vänner. De är underbara. men inte på smama sätt.

jag hoppas verkligen att någon förstår vad jag menar för ju mer jag skriver desto mindre förstår jag ! Haha

sexuell attraktion.

Attraktion (inkl sexuell sådan).

En vän kan jag lämna närsomhelst utan att egentligen fundera vidare.

Min partner är min själsfrände och bästa vän, en person som jag inte kan vara utan och som jag exponerat mig helt för, vi har blivit en och jag känner hans bekymmer som mina bekymmer. När han är ledsen så blir jag ledsen (och jag försöker allt jag har för att få honom att må bättre).

Skulle han försvinna så blir jag lika skör som en törnfågel. Ingen annan har den effekten på mig.

Han är den enda jag kan lita till 100% på och jag ger honom samma trogenhet tillbaka.

Sexlivet är en stor del av kärleken, men det ingår liksom redan och är inte den allra mest vitala delen för mig.

Vi tar oss igenom alla problem tillsammans och hjälper varandra när det krisar utan att ens blinka. Vi har ett liv tillsammans och vill inte vara utan varandra.

(#9 jag förstår dig Toxics)

Ptja för mig är skillnaden att jag 1. Har sex med personen samtidigt som 2. Jag vill umgås med personen efteråt samtidigt som 3. JAg tänker mycket på personen och tar hänsyn till denne i mina egna livsval i livet i övrigt- tillsammans med 4. pirr pirr pirr och sådana där känslor som inte kan översättas i ord annat än "känslorna är extra starka för just denna person". Allt detta tillsammans med att han 5. är min närmaste vän.

Romantik är som stora bröst, en bonus få förunnat. :>

Ja jag tycker ju romantik, men då menar jag inte endast att köpa blommor eller bjuda på middag, osv. Romantik är också de stunderna där man sitter och tittar i varandras ögon och bara vet att "det här är personen för mig" och när man lägger sig för att sova och ler med hela ansiktet för partnern håller om en och man bara stortrivs.  Jag tycker det krävs båda delarna, både de små sakerna och de stora, MEN självklart kan man vara kär utan det, det bara känns inte som ett "riktigt" förhållande för mig då.

Sex kan man ha med andra än någon man är kär i - och man kan vara kär utan att ha sex, så det räknas inte för mig. Vänner kan man också vara ganska intim med, så ja, jag antar att det (romantiken/känslorna) är vad som skiljer kärlek från vänskap för mig. :)

Det där med att hålla om som gör mig varm känns som omtanke för min del :) När jag vill att min pojkvän ska känna sig lite extra speciell, att han är speciell för mig, när jag eller han gör något utöver det extra- för varandra, som vi inte gör för andra. Kan ju vara de där ögonblicken man se rvarandra djupt i ögonen, ler eller håller om. Masserar eller får en söt lapp. Omtanke är ju en del av "romantiken". Men romantiken idag är ganska amerikaniserad. Upplever att många där ute förväntar sig den filmatiska romantiken (som oftast är överdådig, prålig och inte det enklaste att gneomföra- men frmastår som det i filmer).

När en tjej beskrev vad romantik var för henne, kände jag inte alls igen mig. Hon skulle dumpat min fin-fina kille efter bara någon månad ^_^ Och det är inte för att jag har låga krav, jag har ANDRA krav/annan syn. ÄR nog lite som att försöka beskriva vad en…orgasm är. eller kärlek. Det är nog olika för de flesta, även om det finns gemensamma nämnare…mer eller mindre.

Om jag både är kär och attraheras av personen. Då anser jag att det inte längre är vänskap utan kärlek.

Men sedan kan man känna kärlek och älska både djur och familj. Men skillnaden för mig är nog just attraktionen i kombination med förälskelse/att man är kär.

Romantik är inte det som gör kärleken. Det är inte det som skiljer kärlek från vänskap. Men romantik är ett sätt att uttrycka sin kärlek. Romantik är att man gör saker för den personen som gör den glad och att man gör det för att visa sin kärlek. Sen har olika människor olika lätt/svårt för att uttrycka sin kärlek och dessutom uttrycker man den på olika sätt.

Min fästman är min allra bäste vän, några andra riktigt nära vänner har jag inte.
Han är min själsfrände och vi kan göra allt tillsammans, säga vad som helst till varandra :)

Svår fråga egentligen… Min första spontana tanke var att jag blir aldrig "svartsjuk" på mina barn el föräldrar, men de blir jag däremot på min kille… Varför e de så?? Måste tillägga att jag e inte svartsjuk utan anledning, men ibland kanske kan tyckas löjligt. Men då säger jag vad problemet är. Och oftast kommer vi till förståelse för varann. Men den diskussionen uppkommer aldrig med familjen tex.. =)

Jag har inga sexuella känslor för mina vänner men det har jag om jag har ett förhållande. Så det är skillnaden för mig

#18 Intressant det där. Fast man kan ju faktiskt bli svartsjuk på syskon. Jag har problem med att min syster ibland blir svartsjuk på mig. Fast då handlar det om att jag uppnår och gör saker och ting som inte hon kan eller får. Svartsjuka till pojkvän är ju mer att han bryr sig mer om någon annan än om mig. Fast den känslan kan ju också finnas mellan syskon om föräldrarna bryr sig mer om den ena än om den andra tex.

#20 Har aldrig känt så inför syskon. Har inga helsyskon, men vi har alltid blivit behandlade lika (2 halvsystrar)… Möjligt att den äldre vatt lite avundsjuk på mig några ggr men aldrig nån svartsjuka.

Jag tror att svartsjukan uppstår då man blir osäker för ens egen roll hos den det berör.

Jag är aldrig osäker på mina barns/föräldrars kärlek till mig, men ibland blir man om killens kärlek :/… Ofta då om han visar mer intresse för något annat/annan än en själv o kanske klagar istället för berömmer… Jaaa faktorerna är många om det ska funka i ett förhållande eller???

#21 Jo det är nog så att svartsjuka kommer av att man är osäker på sin roll, det handlar ju ofta om rivalitet. Googlade på det och det står faktiskt om att det ofta kommer av dåliga minnen från barndomen, att man är van att tex ett syskon blir sett före en själv. Så även om svartsjuka ofta är kopplat till kärleksrelationer så förekommer det även bland syskon och har en betydande rol även där.

Att man blir osäker på sin egna roll hos en pojkvän är ju inte så konstigt, det finns ju inget som "binder" honom till mig utan man får helt enkelt lita på reltionen.

Att man blir osäker på sin roll i övriga släkten/familjen är nog lite ovanligare i form av att man har ett släktband. Men även där kan man ändå bli olika behandlade på ett sådant sett att relationsrollerna blir osäkra och svartsjuka kan upkomma.