Nej! Det är hemskt att någon sådant kan hända. Jag tycker verkligen inte att du har gjort något fel, utan det är rättare sagt X och Y som har gjort fel. Om det hade varit jag hade jag konfronterat X och frågat varför hon inte hade sagt någonting tidigare om hon tyckte att jag var så jobbig. För att det är väldigt viktigt att prata ut med varandra om man har en sådan relation som vänner. Och att bara vräka ur sig sådana saker såfort hon hittat en ny vän är inte heller schysst.

#1 Jo det har jag gjort, men hon svarade simplet att Y är inte värd att lämna, vilket jag inte förstår är jag värd att lämna då?  Visar ju tydligt vilka dom är, men jag tycker fortfarande det är jobbigt att jag blir den som blir ensam för att jag råkade bli sjuk, som att jag valde det 

Det jag tycker är jobbigast är att jag inte har någon att jobba med längre, så i grupparbeten blir jag ensam istället, och det tycker jag är jätte jobbigt. Speciellt på dagar som idag, då jag bara pratar med någon under lunchen, eller min lärare, ifrån 8 till 4 ..

Det som Y utsätter dig för finns det en term för, nämligen "härskarteknik", det finns fem-sju olika härskartekniker (beroende på hur man väljer att definera dom) och den Y, enligt ditt inlägg, verkar använda på dig är Osynliggörande. Dessutom när du konfronterat X oxh Y verkar detta även utökats med Påförande av skuld och skam.
Med andra ord, nej du förtjänar inte detta, ingen förtjänar att bli osynliggjord och skuldbelagd. Du har inte gjort något för att bli behandlad såhär och det är förmodligen en taktik, medveten eller omedveten av Y för att få X som sin kompis istället för din.

Ett par länkar för att läsa vidare om härskartekniker:
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rskarteknik
http://alltomjamstalldhet.se/?page_id=440

Usch, vad tråkigt :(

Vet inte själv hur jag skulle reagera i den situationen eller hur man ska bete sig logiskt, men det jag tänkte spontant när jag läste din text var att: skaffa nya vänner! Kan man inte förstå att ens kompis är sjuk och skyller på denne för dennes depresssioner är man inte en sann vän. En kompis jag hade i gymnasiet var jättemycket sjuk och var borta större delen av tiden, men varje gång hon kom tillbaks så var hon med i gänget. Och var hon borta under en lång tid så ringde vi till henne från skolan och frågade hur det var med henne och att hon skulle krya på sig. Så, försök att skaffa nya kontakter. Lite problematiskt dock att ni är så några i klassen, men man kanske kan försöka att umgås lite mer med de andra klasskamraterna. Hoppas att det löser sig!

#4 Mjo, jag har upptäckt att ingen av dom är bra eller sanna vänner. Det är bara tråkigt att man ska behöva upptäcka sådant efter 1 år. Jo jag har också tänkt på att skaffa nya vänner, jag försöker vara med dom andra i klassen men dom har blivit jätte tjata och är svåra att ens starta ett samtal med. Snälla är dom ju i alla fall.

Tycker bara det är så jobbigt att jag inte har någon att prata med, men jag är hellre själv än med falska vänner.

Om du själv tror att du är bipolär/har sådana tendenser så förstår jag att det blev en sån här situation, även om det är mycket tråkigt! JAg antar att du är en person som helst har ett litet kompisgäng på två "vi mot dem", efterom du verkar ha dömt ut X, faktiskt. Jag känner igen mig i ditt beteende. Du dömd eut henne för att du "såg faran" i henne, men detta öppnad eäven dörren för henne att slinka in ioch ta över som ett virus. Du kunde inte hantera det, detta visste hon. Sådana människor gör man bäst i att undvika.

Du tyckte hon var dum, hon tycker uppenbart att du är dum. Nu har du inga vänner alls, för du lade alla kort på Y. Som såklart ledsnade på dig (ni är tonåringar och relationer är ofta flyktiga, "oh  Shiny!"). Enormt tråkigt…:/ Men om du har tendenser som du rpatar om så var du kanske inte så rolig att umgås med, enbart och om du ärligt tänker efte:R du snackade ALDRIG skit om X till Y? :) ALDRIG? :)

X- person 2

Y din väninna från ettan.

Så lär känna NYA vänner, VAR inte ensam, gå in till en ny grupp- försök lära känna dem. Nej du rår inte för att du blev sjuk men din gamla kopmpis rår int eheller för att hon inte ville sitta ensam på lektionerna (som du gör nu) under tiden du var sjuk? Tyvärr är det såhär för många i din ålder. Vänner kommer, vänner går. Alla finner int elivslång vänskap även om man lätt skulle kunna tro det.

Jag har kanske en hård ton men jag är inte sur eller arg, tycker inte att du är fjantig som känner såhär, däremot har jag varit i samma sits och vet att det är lönlöst att älta förlorad vänskap. Jag kan absolut ge bekräftelsen att dina "vänner" inte är något du bör ödsla mer tid på, fokusera dig på att få nya vänner. Dränk den negativa rösten som säger att du är värdelös för att din gamla vän bytte bort dig mot en biatch. #3 har helt rätt i sin iaktagelse, detta är en vanlig del av vad som även kallas för mobbing och utfrysning. Låt dem inte göra så mot dig! Skit i dem! Hitta andra att leka med!

Ge dig själv en snällare röst helt enkelt. Gör inte deras ord till sanningar. Problemet är lika mycket deras som ditt, mest deras faktiskt. Med det avslutar jag med följande citat;

“Before you diagnose yourself with depression or low self esteem, first make sure that you are not, in fact, just surrounding yourself with assholes.”

- William Gibson

#6

X är min kompis ifrån ettan dock. Jag misstänker ngt åt det hållet ja, men har på senare tid misstänkt att det inte behöver vara det. Jag har ingen aning, kan vara tonårshoromer också. Deprimerad är jag i alla fall i perioder.

Mja, jag må ha dömt ut Y lite innan, mest för att hon är ett sällskap jag inte trivs med. Jag är faktiskt inte alls personen som bara vill ha ett antal vänner, utan tänker mest i att jag inte vill ha falska vänner. Jag har aldrig sett något problem med Y till att umgås med "oss" tills hon började bete sig elakt och dumt emot mig. Visst att jag snackade skit om Y till X, fast X tyckte inte heller Y för hennes falska betende. När detta ändrades vet jag inte.

Hur X kunde läsna på mig vet jag faktiskt inte, medtanke på att jag har andra vänner som jag också umgås med. X lever tyvärr under måttot att man inte behöver vänner om man har pojkvän, så när jag och min pojk blev tillsammans tog hon helt enkelt avstånd. Jag har aldrig varit en person som är påträngade eftersom jag och X umgicks ALDRIG efter skolan. Sen kan jag la förstå att hon kände sig halvt nertryckt ibland, men jag är personen som rättar folk när dom har fel. Speciellt om dom har enormt fel, vet man inte vem Hitler är kan jag ge en sne blick. Sen att argumentera emot något som dom vet är fel gör mig upprörd, alltså svarar jag ännu hårdadre men detta är inget jag gjort i ogillade av personen. Utan snarare för att jag inte vill att de ska gå runt och tro fel.

Man klickar helt enkelt inte med olika människor Y är en av dessa, det är inte så att jag bestämt mig för att inte komma överrens med henne. Jag har hjälpt henne med problem mm, men klickar inte med henne helt enkelt. Jag tycker inte Y är en bitch, snarare en liten och osäker person, som förlitar sig på andra och är rädd för att vara ensam.

Jag tycker också lite synd om henne medtanke på att den andra gruppen i min klass "kastade" ut henne för att dom ogillade henne så starkt, så för mig är dom ganska illa också. Så hon blev pratiskt taget ensam också, då var det ju lägligt att Y och X umgicks, men hur jag förtjänade att bli utkastad sådär vet jag inte eftersom jag bara började få problem med det när jag inte längre hade ett ord. För mig är det inte ok att köra över människor när de är svaga.

"vill inte att de ska gå runt och tro att dde har fel". Även många vuxna har svårt att ta åt sig kritik. Så om du går runt som en besserwisser så förstår jag absolut att det gick som det gick (jo när man alltid msåte rätta folk när de har fel så är man en besserwisser- det är alltås något negativt även om man kan tro att det är positivt att man går runt och 2hjälper" folk när de har fel ;) ) Det uppskattas av vissa men oftast inte…speciellt om detta är något du själv är medveten om och alltså verkar ske frekvent. Jag tycker ksolan brustit oerhört om folk i din ålder inte känner till Hitler! :D

Okej, utifrån det du beskrev i #1 så verkade hon vara den som tryckte ner dig men nu verkar du faktiskt se ner på henne rätt mycket. Hennes sätt att "manövrera ut dig" från er lilla krets var iallafall ett beteende jag avskyr. Låter bäst att inte umgås med X eller Y för den delen.

Men rättar du folk så kanske Y  (och X) ogillade det och lessnade på det. Att man är osäker, svag etc i er ålder är ju inte speciellt ovanligt eller märkligt, och det medför tyvärr ofta sånt här.

Mja dock har man extremt fel så kan man ju inte låta dom tro det? Fel om små saker visst. Men stora extrema saker är väll ändå viktigt att få rätt, utan att jag blir en besswiser. Jag rättar inte små fel, men snarare saker om världskrigen och sådär.

Brusitit och brusitit, dom sket i att gå till skolan, och missade lektioner. Se ner? Bara för att jag klickar med henne gör inte att jag ser ner på henne, förstår inte hur du resonerar. Jag är ingen elakt person för att jag inte klickar med henne, jag kan se mycket positivt med henne men jag klickar inte helt enkelt med henne.

Så hur menar du att jag är den som tryckt ner för att jag har rättat om vem Hitler är? Eller för att jag har förklarat att neh, man har inte taigt kort på Jesus, det är målningar och egna avnlidningar. Annars är jag inte en påhoppande person, så tycker det är intressant hur du säger att jag är den som tryckt ner?

Nej, rent faktafel är ju knas men försök sätta dig in i den andra perosnens sits. Tänk dig att du umgås med någon som sätndigt håller på att rätta dig. Tro mig, jag ogillar också sånt, både att bli rättad och att behöva rätta folk- men jag försöker bita mig i tungan. Är det STORA saker så är jag tacksam om någon visar/berättar hur det görs rätt- men rena små, fakta fel. T.ex "du. ursäkta att jag avbryter din berättelse/ert samtal MEN…guatemala ligger inte i amerika det ligger i SYDAMERIKA bla bla"…sånt är ju bara sjukt enerverande och besserwissigt.

Men ja, vet man inte vem Hitler är…så okej. Men samtidigt beror det ävl ockås på intresse och sammanhang. Du var dne som började prata om att trycka ner osv."Sen kan jag la förstå att hon kände sig halvt nertryckt ibland, men jag är personen som rättar folk när dom har fel." - dina egna ord.

Du beskrev henne som en regelrätt bitch i ditt första inlägg, vi kan inte veta mer än det du beskriver. :)

Grejen är att din första vän valde den där andra före dig, det är tråkigt men har kanske sina orsaker. Jag hoppas att du slipper vara ensam (dina inlägg är förvirrande för först ebskriver du dig som väldigt ensam, sen beskriver du dig som en med många andra vänner). Det är inte lätt att tolka sådant.

Det är du som använde ordet nedtryckt i samband med att du rättar folk- och att rätta folk kna ses som nedtryckande, eftersom det ofta kan tas som kritik- vilket man BÖR tåla, men även handlar om HUR man ger den, när man ger den, varför man ger den och om den man ger den är motaglig för den (eller ens intresserad av att få kritiken).

Så resonerar jag.

Vad jag menar är att de tinte finns något att göra åt det och att du delvis inte men delvis förtjänar detta ;) Som svar på din fråga i trådstarten. Jag tror , såvoda dina ex-vänner inte själva också lider av en hel del egna problem) att relationer är tvåhövdade så allt är inte ditt eller deras fel, ni passade bara inte tillsammans. Kemin med er tre i grupp fungerar inte och tydligen fungerad einte du och din första vän egetligen, bara till en viss utsträckning och jag förstår att det är rätt sårande och tråkigt att få höra det efteråt.

Så tycker jag :) Sen ahr jag själv haft bipolära vänner, den diagnosen kan faktiskt försvåra för många relationer.

Ja jag har andra vänner men inte i skolan. Förutom min pojkvännen och hans vänner. Det är i skolan jag känner mig ensam som förklarat. Jag har aldrig sagt att jag rättar sånna grejer som du sa i exempel, för det svar jag inte gjort. Vad jag menade är att hon kanske känt sig nertryckt när jag rättat henne om sånna sådär stora saker, jag försökte se en andledning. Och just nu kam jag ha en nedlåtande ton om dom, för jag har förlorat mycket respekt för dom.

Okej :) Grejen är dne att i din ålder så, som ajg sa tidigare iofs, så komme roch går vänner. Utn någon större orsak alltid. Därav mitt citat, som menar att problemet inte måste vara hos dig, men problemet måste inte vara hos någon. I din trådstart förstår jag att du ville prata av dig, undra rom du förtjänar detta? Ingen av er förtjänar att bli illa behandlade. Tyvärr är ni ju inte vuxna, ni går fortfarande i skolan, är som du säger- tonårshormoner och hur monga människor är är väldigt varierande i den där åldern :)

Jag är inte ute efter att kritisera dig elle rbelasta dig för det som hänt mellan er- bara påtalar att ni har alla del i det och att du nog gör bäst i att gå vidare med nya vänner. I framtiden kanske X (eller Y) märker sitt misstag eller ändrar sig. Tror du är mest hjälpt av att söka annat umgänge, br att din övriga klass verkar snälla, du kommer in i gänget, ge det bara tid.

ja jag förstår att du inte försöker kritsera eller sådär, men sen är det också svårt att förstå saker genom text, bland annnat hur Y är som person, jag kan endast skriva mina handlingar och då kan förstå att jag framgår som en som kanske trycker ner, allt är relativt på hur man ser det. Jag har inte riktigt skrivit ner hur X och Y är utan bara hur jag är och via text förstår jag helt att du får en annan syn på det hela. Att det kan låta som jag helt lagt korten på X, fast det har jag inte.

Vill inte ritkigt behöva försvara mig själv i att jag inte är en jobbig person, utan bara inte klickade med Y. Sen har X flera gånger under 1an bett både mig och min pojkvänn rätta henne när hon har fel så hon kan lära sig, hon vill vara duktig inom de flesta ämnen har hon själv sagt. Det finns allt två sidor utav en pannkaka och jag förstår helt hur både X och Y har tänkt, även om jag inte håller med.

Sen är det ju självklart att vi är tonårigar, bråkar med sinna vänner gör man ju, jag har bara aldrig varit med om att få höra ifrån alla håll och kanter att jag simpelt får skylla mig för att jag är en sådan otroligt jobbig person.

#14 du är en otroligt jobbig person- för dem, inte för alla :) Man lär sig allt eftersom vilka man passar ihop med. Mött människor som kommer överrens med _alla_ men inte med mig. Det är inte mitt fel eller hans fel, vi passar bara inte ihop ^_^ Så tänker jag.

# 15 jojo, det finns alltid någon som inte gillar vad man gör eller säger, så kommer det nog alltid vara. Det är bara när man måste träffa personen man inte kommer överrens med 5 dagar i veckan, på alla lektioner man har som den där irrationen om personen kommer upp. Hade jag kunnat hade jag simplet bara udvikit dom och skitit i det, men nu är jag fast i denna lilla klassen i ett och halvt år till 

usch ja. Men var bara normal mot dem, är de  otrevliga och beter sig illa så tar du upp det med klassföreståndaren. :) Lycka till! 1.5 år är så litne tid av hela livet :)

X låter verkligen inte som en bra kompis, hon verkar ha hittat någon "roligare" och bryr sig inte om hur hon behandlar andra.

Jag tycker att du ska konfrontera henne, eller kanske båda. Givetvis kan man inte hjälpa att folk tröttnar på en, men det betyder inte att den personen har rätt att vara oschysst heller.

Du verkar ha kunnat prata om det med X i alla fall, så du kanske kan göra det igen, skriva ett mejl kanske. Gör det dock tydligt att du inte vill vara vän med henne igen, men ändå inte tänker låter henne "komma undan" med att ha betett sig som en skitstövel mot dig. Var inte tyst om detta, skäll ut henne istället! För att hon varit falsk och en dålig kompis. Att hon tycker att du varit jobbig och tråkig ibland ursäktar ingenting, man har ingen rätt att vara taskig mot någon bara för det.

Tyvärr är det så att man ibland växer ifrån varandra. Är nog så att detta har skett i det här fallet och att hon tyvärr inte kunde hantera det på ett vuxet sätt. Dålig stil av henne.

# 19 Ja självklart är det så, och det kan jag ju förstå. Det händer alla, flera gånger i livet, men ja jag håller med om att det är dålig stil att inte hantera det på ett bra sätt, vi går ju ändå i samma klass ett tag till.

# 18 Mjo visst att jag vill skälla på henne och sådär men jag tror inte ritkgit det är det bästa sättet, jag har redan fört fram att det har gjort mig ledsen och hur det fått mig att känna och det får räcka. Håller med om att bara för någon är på dåligt humör ibland eller sådär ger det ingen rätt att mena på att jag är mindre värd som en vänn, men som Hera har sagt kan de verka som vi växt ifrån varandra så att jag och hon kanske inte är på samma blad.