Att tänka på vore kanske istället modern. Om hon absolut hatar dig blir det kanske inte så enkelt i ert förhållande. Eller om du och pappan har olika syn på det hela.

Han kanske ser dig som en flickvän, och inte en del av familjen, eller kanske han ser dig som barnets nya mamma.

Det finns många sätt man kan se på saken :) Men i grund och botten så borde inte faktumet att han har ett barn hindra er från att vara lyckliga. Det gäller bara att ta små steg och prata om allt.

Det kan bli mer komplicrat med barn inblandat, men känns allt rätt så hade jag kört på ändå. Viktigt är att man visar att man inte försöker ta över mammarollen, om den andra mamman finns med i bilden. Och att tänka på att det kommer mycket ansvar med i bilden då barn är inblandade. Är du redo för ansvaret?

Jag kan tänka mig att det är svårt när man är ung att inse att man inte själv går först alltid utan den här killens dotter kommer förmodligen alltid komma i första rummet för honom.

Han kommer också med all säkerhet ha en kontakt med barnets mamma så det kommer att finnas ett ex där hela tiden vilket är helt naturligt när man har barn ihop.

Är du bara medveten om sådana här problem så är det bara att lycka till

Mamman hoppas jag på att ha en bra relation med, vet ju själv hur det hade kännts i den situationen. Och prata gör vi, så det kommer aldrig försvinna, haha. Men det låter bra :)

#3 Kloka ord.

#1Ny mamma är väl att ta i, låtsas mamma, plast mamma m.m låter bättre, då jag antar att barnet redan har en mamma.

#0 Klart du ska gå efter känslorna, att han har barn ska ju inte spela någon roll. Nu är du ju bara 17 och ska inte ta på dig en mammaroll, utan du bör nog vara pappas flickvän.

Det är ju inte helle säkert att det håller, för det kan man ju inte veta i förväg, men skulle ni göra slut så är det synd om barnet att det ska förlora en mamma

Men utvecklas ert förhållande till något starkt och bra kan du börja träda in som låtsasmamma. Men du kan aldrig bli en ny mamma.

Och tar du på dig en mamma roll för tidigt kan den riktiga mamma ha något att säga om det hela, då du inte ska ta över.

Så känns det rätt så kör på men tänk noga på vad du ger dig in i.

#6

Jag tänkte mer om mamman av någon anledning inte fanns med i barnets liv. Självfallet menar jag låtsasmamma ifall den biologiska modern är i bilden.

en ny mamma tänker jag inte bli, och vill inte bli, men jag hoppas på att (ifall det håller) jag kan bli den bästa pappas-flickvän som finns till henne, och sen kanske bli låtssas mamma, eller mamma nummer 2 eller något

Jag hade aldrig gjort det då jag har nog med andra att ta hand om helt enkelt. ;)

Jag tror inte jag hade fixat ett förhållande med någon som redan har barn. Inte att bo ihop iaf. Isåfall ska barnen vara såpass stora att de klarar sig själva

#8 tycker jag låter som en bra plan. :-)

Ger dig rådet att ta det lite lugnt,jag träffade en kille som hade en dotter på 8 månader.Ingen av oss väntade sig att det skulle hålla mellan oss.Jag var medveten om att han alltid skulle sätta sin dotter före mig och allt sånt och jag älskade barn så hon kändes inte som något problem.

Han sov hos mig från tredje dagen vi träffades och efter tre månader skaffade han en trea som jag flyttade med till,när vi flyttade började vi ha hans dotter under varannan helg och ibland annars.Jag tog väldigt mycket ansvar från start,vi byggde tillsammans upp regler för hans dotter och rutiner.Hans flicka är nu snart 4 år och jag kan känna att jag ibland känner mig som om någon har kastat på mig föräldraskapet,trots att jag frivilligt tog det.Svårt att förklara,det låter så hårt.Jag insåg jag inte vilken stor roll jag skulle ha i hennes liv när jag träffade hennes pappa och absolut inte hur stor roll hon skulle ha i mitt liv.Jag trodde mer att han skulle ta huvudansvaret för henne och att jag skulle vara mer av hans flickvän än en extraförälder.Jag ångrar såklart inte att jag blev ihop med honom.Hans dotter är den jag älskar mest på jorden.Jag trivs för det mesta med att ha det ansvaret jag har även om jag känner mig vilsen ibland.

Ger dig rådet att inte ta för mkt ansvar för snabbt även om det känns bra.Att han har en dotter behöver inte alls vara något negativt eller bli ett problem.Lycka till! :)

Du är själv inte vuxen (enligt lag), så är du verkligen mogen/redo för att litet barn i ditt liv? Hon kommer förmodligen att se sig som "mamma 2" så småningom och tänk om förhållandet då inte håller? Då försvinner du ur bilden.. Som de andra har sagt så kommer pappan alltid att sätta dottern i första hand, så du blir aldrig hans prioritet nummer ett. Det är jättemycket att tänka på!

Jag hade också tyckt att det var superjobbigt med hans ex, att hon finns kvar i bilden. Men om du är ok med det så är det ju inga problem. :)

Om du verkligen älskar honom och kan se din framtid där med honom, dottern och dotterns mamma… ja då ska du ju bara go for it. Annars, ta ett steg tillbaka och tänk över situationen en extra gång. 

Jag tyckte #3 var mycket klokt.

Sen skulle jag förslå dig också att till en början ligga lågt med att träffa dottern. Börja med att mest ses när barnet är hos sin mamma och så småningom om det känns som att ni två kommer ha ett stabilt förhållande, då börja lära känna dottern lite långsamt.

Flera anledningar till detta förslag. 1. Dels att det kan bli en jätteförlust för barnet om ni snabbt blir tighta och din och killens relation sen inte håller och du då försvinner ur barnets liv igen.

2. Dels för att barnets mamma långsamt vänjer sig vid att det finns en ny. Jag vet av egen erfarenhet att det till en början kan svida att ens barn ska vara mycket med en annan "främmande" kvinna. Att exet hade en ny kvinna störde inte mig överhuvudtaget (jag hade ju själv gjort slut  och ville inte ha honom) men barnen ville jag ju inte "av med". Tror det är större chans att det kommer funka bra mellan dig och mamman om det får ta lite tid och du inte "kastar dig över barnet" först av allt även om du älskar barn.