Allt mellan himmel och jord, haha.

Det mesta vi bråkat om har vi hittat lösningar på så inte samma saker dyker upp igen.  Det som fortfarande inte riktigt är löst har att göra med prylar. Hur mycket prylar ska finnas och vart ska dom ligga.  Vi bor på landet och har stor tomt och stora uthus och håller på o bygger en stor ny verkstad dessutom. Min man "tar rätt på saker" som kan vara bra att ha til nåt nångång. Ofta bra grejer men det får inte plats hur mycket som helst!  Sen har han ingen ordning eller system. jag vill veta vart jag ska leta om det är spik jag behöver eller om det är rör jag behöver. Vill inte behöva leta 117 olika ställen. Och så vill jag ha lite tom yta kvar.  Vi har pratat MÅNGA gångar och det är ett laddat ämne. och vi är på väg mot en lösning (hoppet finns i all fall ).  Han känner på något vis att det är HAN som inte får vara här när jag tycker det är för mycket prylar.

I början var det hushållssysslorna. Ingen av oss hade bott ihop med någon partner tidigare så det var lite kaotiskt när vi nyss flyttat ihop. Men det löste sig på några månader.

Nu bråkar vi inte men de diskussioner som blir gäller ofta att jag vill vara i tid till allt vi ska på  och gärna en halvtimme före också medan han är tidsoptimist och ofta kommer inrusandes i sista minuten. Men han har bättrat sig lite på den punkten också.

Jag är singel, men i mitt senaste förhållande handlade våra bråk alltid om hans yrke. Han är musiker och var borta väldigt mycket på turné. Då han väl var hemma, så tog han fler speljobb hemma på lokala krogarna. Och får man gratis sprit, så söp han. Även då han var ledig, så skulle ölen finnas där. Det fick mig att tröttna, och hans svartsjuka.

Annars har jag sällan haft bråk i mina relationer. Småtjafs som löser sig direkt förstås. I mitt första förhållande bråkade vi aldrig.

Vi bråkar om min ena katt o hans mamma

Allt möjligt xD Ibland småsaker och ibland större xD

Ingenting alls :)

Dvs. vi bråkar inte alls…

Våra beteenden mot varandra

Knappast någonting numera. Känns som vi har bråkat färdigt

Vi bråkar aldrig men kan ibland ha lite delade meningar om småsaker.

Vi har aldrig bråkat, det är i så fall småtjafsande. Och det är inte ofta vi gör det, men om det sker så löser vi det. Vi brukar ta upp evenuella problem och sånt innan det går så långt att det blir bråk om osämja. Och sen kan vi ha delade meningar om småsaker, som #10 nämner.

Oftast? Städning. Men vi bråkar aldrig så som jag bråkat i mina tidigare relationer, det blir sällan drama osv. Jag har PMS (som jag gärna skyller på ;) ) som gör att jag blir onormalt grinig och tvärs över ibland, min pojkvän hanterar det jättebra- dvs numera blir det inte mer än normalbråk om normala saker, förut var det mer som en tsunami eller kärnvapenkrig.

Unde rPMS så tar jag oftast upp känslomässiga saker och det hela kan triggas av en skitsak. Till vardags bråkar vi "aldrig". De tär mer "Du har lämnat osten framme! *irriterad röst" "okej, jag plockar in den nu* irriterad röst". Vi är nog ganska bra på att inte tvinga oss på varandra. Vill han inte det jag vill så gör jag detr han vill eller gör det själv och andra vägen runt. Det var ett problem i mina tidigare relationer.

Vi bråkar inte om politik eller religion då vi båda skiter fullkomligt i det. Vi har helt olika intressen i dagsläget då där finns inget heller att diskutera hetsigt eller bråka över.

Det är mest mina PMD-attacker som orsakar bråk, står jag fast vid  ^_^

Vi bråkar faktiskt inte , vi blir bara lite sura i 5 minuter sen är det som att inget hänt :)

Vi har varit tillsammans i 3år nu :)

Vi har faktiskt aldrig bråkat om någonting. Vi är båda ganska lugna personligheter så om det kommer upp något så kan vi lösa det utan att det ens blir början till ett bråk. :)

Vi bråkar uteslutande om hans förra kk

Sedan sambon började plugga hemifrån och jag gick hem för graviditeten har vi inte bråkat alls. Så jag kan bara dra slutsatsen att alla bråk vi haft innan, som oftast handlar om hushållsarbete, beror på att vi är för trötta och har för lite tid när vi jobbar.

Egentid… Jag behöver en hel del men får den aldrig då jag jobbar mycket och länge. Han behöver väldigt lite och har massor då jag jobbar och han bara pluggar några timmar i veckan. Så han har massor av tid "över" och vill därför spendera varenda minut med mig när jag är hemma, och jag har ingen tid alls. Blir obalans och så bråkar vi för vi är båda så missnöjda och irriterade över situationen. Och i dem bråken så gnabbas vi om saker som städning, disk, pengar - och egentid ;)

Städning, pengar och hundarna brukar det handla om, sen lite samma som #17 men det är han som behöver egentiden och jag behöver uppmärksamhet. Jag jobbar hemifrån och träffar ingen annan än honom på dagarna så jag vill gärna prata och hitta på nåt, men han vill mest bara vila upp sig efter dan.

Bråk beror egentligen på att vi båda varit stressade och mått dåligt i situationen, men har saker förändrats för båda så nuförtiden handlar det mest om snabbt käbblande. Som att han blir sur om jag försöker prata med honom samtidigt som han gör något annat eller att jag blir sur på allt möjligt pga graviditetshormoner

Vi bråkar aldrig. Är rörande överens om det mesta och när vi inte är det så diskuterar vi fram den bästa lösningen.

när vi bodde ihop var det hushållssysslor, och nu är det mest då jag är stressad över jobbet, då blir jag tillbakadragen och han känner sig oälskad, då kan vi bråka om allt.

Förr bråka vi nästan aldrig. Det kunde isf vara om hans ex… och tillslut även ett par av hans vänner och hans tid - att han jämt var upptagen i sin verkstad.

Nu har vi en kris som är osäker, och vi bråkar om nästan allt…
Sällan om små saker, utan mer större djupare saker eller sådant som funnits kvar länge. Mestadels att han inte har tid för mig.

Jag försökte alltid diskutera om allt, så det blev sällan BRÅK. Men nu har jag fått nog och det blir större bråk tyvärr.

Vi har aldrig bråkat.=)

Våra riktiga bråk va i början och handlade om att han va svart sjuk. Men han lärde sig att hantera det och jag respekterade att vissa saker va jobbiga för honom. Sen kan jag vara känslig och han har en tendens att uttrycka sig klumpigt och det är en dålig kombination ibland. Men väldigt sällan vi bråkar ordentlig men vi tjafsar jämt :p många tror vi bråkar men vi tycker inte det. Vi gillar att säga vad vi tycker och han tycker det är roligt att reta upp mig :p

Ju längre man bott ihop ju mindre bråkar man tycker jag. Men det är otroligt nyttigt att bråka, tro det eller ej! Man lär sig så otroligt mycket om varandra också behöver man aldrig gå och hålla något inne eller ge sig vika för den andre. Viktigt att båda vågar tala för sin sak, fastän det finns risk för att det blir bråk.

Hos oss är det väl oftast hushållssysslor, eller småtjaffs om vem som borde gå ut med hunden nästa gång. Haha! Som sagt, för mig har det alltid varit så att man bråkar mest i början. Då känner man ju inte varandra än…

#24 håller med. Tänker också så. Bara för jag säger som jag tycker behöver det inte bli bråk. Tyvärr tål inte min kille någon som helst kritik eller sura miner och blir super grinig och tyst istället för att säga vad han känner om saken. = det blir värre Vi bråka ju längre vi bodde ihop dock.

Jag och min nuvarande pojkvän har faktiskt aldrig bråkat på riktigt trots att vi nu har varit tillsammans i två år. Men när vi väl diskuterar saker så brukar det handla om städning (han är en riktig lortgris och tillslut är jag trött på att disken tar över köksbänken och att alla hans kläder ligger överallt i hela huset), eller att det helt enkelt blir för mycket datorsspelande.

Jag förstår inte hur vissa par kan bråka om typ allt eller bara väldigt mkt redan de första månaderna i ett förhållande. Jag och min pojkvän (ex) började inte "bråka"/diskutera om "problem" för än minst ett år in i förhållandet och vi började inte bråka för än efter 2 år. Hans ex (som fortfarande vill ha tbx han) fattar inte hur det går till? Bara för dom (hon) bråka jämt fast än dom bara var tsm i 7 månader.