Kan verkligen känna igen det där, och det finns ju någon som lyckas leva kvar i hjärtat långt efter de borde försvunnit. Ta en dag i taget och försök se vad det var som gjorde att du fastnade så för den/de personen och hitta någon med den egenskapen. Andra människor kommer lyckas påverka dig på ett sätt och ändå märker de knappt av dig, samtidigt som du kommer påverka vissa som du glömt dagen efter. Det är bara så det är, vi söker alla olika saker och de som betyder mycket vill vi gärna ha kvar i våra liv. Det är inte alltid möjligt men frågan är om de måste glömmas utan kanske bara kan få finnas där utan att det gör så mycket. Tvinga dig själv inte att glömma utan behåll de minnen du har tills du inte längre behöver dem. Troligen kommer de försvinna utan att du ens tänker på det när tiden är rätt.

Har du pratat ut med dina/ditt ex om varför det tog slut och så? Kan var bra att veta, sen att se nyktert på sin relation- inse att om det var så jäkla bra så skulle ni fortfarande vara inne i en relation. Ta ner exet från platån så att säga, tillåta dig att bli arg och känna ilska. Att älta och sörja är en del av processen. En del verkar kunna göra detta i år, själv är jag oftastöver efter någon månad. JAg blir lite osm när en människa dör. För det är lite så- den perosn jag var tillsammans med finns inte mer. Jag är väldigt bra vän med mitt ex, och vän med alla mina ex. Men vi har alltid pratat och pratat och pratat om varför det tog slut. En del har jag fortfarande god kontakt med, andra harman glidit ifrån.

Som sagt, det är som om någon dött- en person som haft en storplats i dittliv och ens tor betydelse för din framtid och kanske val du gjort för dinframtid- finns inte längre. Sörj, analysera, nysta upp, var arg, gråt, sukta, gå vidare.

Ibland blir det lättare om exet skaffat ny partner, blir mer definitivt, ibland ärdet lättare om exet fortsätter vara ens vän. Men det är ju nästan omöjligt om man fortfarande vill ha mer än det.

Jag kom fram till att det ja sördje mest och skulle sakna var vårvänskap, inte sexet ellerframtidsplanerna. När vi kunde behålla vår vänskap blev vårt uppbrott så mycket lättare.'

Det är lätt att man efter ett tag bara mins de bra sakerna, blir nostalgisk och längtar tillbaka (till all det som man mins var bra). Var ärlig, var det så bra, var han en så bra partner, var ni bra tillsammans? Verkligen? Så allt är bara ett stort misstag från hans sida att det är slut mellan er nu? Ärligt.

Förtjänar inte du att gå vidare,  leva ett skönt liv och möjligheten att träffa en ny man? :) Ibland kan en enkellösning vara att kasta sig ut i marknaden igen- skaffa en älskare eller åka på kryssning :P Resa, träffa folk. (menar inte knulla runt nu- bara träffa folk, flirta, se andra möjligheter).

En sommar när jag och en av mina största kärlekar i tonåren gjorde slut med mig- så åkte jag på en massa festivaler och resta runt i Sverige. Det var hur kul som helst och även om det bara handlade om 1-2 månader så kändes det plötsligt som en evighet sedan jag och mitt ex ens varit ett par- så många andra fina upplevelser, människor och minnen kom emellan och hjälpte mig att "gå frammåt".

När jag är i en relation (kan ju abra tala för mig själv) så gör jag omedvetet små val, planer för framtiden- där man ser sin partner. T.ex det är snart sommar, då tänker man ju "jag ska göra det och det med min pojkvän i sommar" :D Man gör uppplaner- sen tar det slut, ALLT rycks bort. Det blir som små, tomma rum och vägar som inte går någonstans- så jag  tänker numera alltid att jag måste fylla upp dessa tomma rum med nya saker som mina tankebanor kan leda till. När någon dör/försvinner ut ur ens liv så blir det ett tomrum.

Hoppas att något av det jag skrivit kan vara till någon hjälp.