Jag berättade redan innan vi började dejta om mina diagnoser.
Men det är mest för att jag är en så öppen person. Man kan lika gärna vänta till rätt tillfälle dyker upp, tex en situation eller så.

Du får själv känna efter hur viktigt det är, och hur mycket diagnosen kommer påverka ert eventuella förhållande. Kommer det påverka mycket är det kanske bra att ta upp det ganska tidigt.

Att hålla det gömt till man bor tillsammans känns ganska oärligt.

Är det en bra kille tycker jag inte han ska döma dig utifrån det. 🙂

Aha okej tack. Jag får se när det passar att ta upp det då. Vill ju inte att han ska känna sig "lurad" Även om jag tror inte det skulle påverka förhållandet mycket. Jag är ju den jag är och han verkar ju intresserad så. Men jag ska prata med honom om det någon dag.

Nej, du blir självklart inte någon annan för att du berättar om din diagnos, men själv hade jag känt mig lurad om det kom fram först när man bor ihop. Undrat varför min partner inte hade vågat lita på mig och berätta om det.

Flyttar man ihop har det ju gått ganska långt :)

Som föregående talare har sagt, är det en bra kille så finns det ingen anledning för honom att döma dig utifrån dina diagnoser.

Jag kan själv känna att när jag blev diagnostiserad så kände jag mig väldigt dålig men lärde mig efter ett tag att "leva med det". Jag är ju trots allt fortfarande "bara" jag! Nu är jag väldigt lättsam och öppen med det.
Jag kan tillochmed skämta om det ibland "ja men det är därför jag är så knäpp i huvudet" 🤪😉

Jag personligen hade blivit rätt glad om någon skulle våga berätta något sånt för mig, det betyder att de har förtroende och vågar lita på en.

Lycka till! :)

Berätta när det känns rätt för dig :) Ett ex till mig berättade det efter några månader och bara för att jag ställde honom mot väggen och ville ha vissa saker förklarat för mig, varför han betedde sig si eller så. Men det tyckte jag var fegt att han väntade så länge, kändes som att han inte litade på mig.

Ett av mina ex berättade om hans "problem" när vi började prata om att umgås mer som pojkvän och flickvän. Han ville inte heller "lura" mig. Fast jag visste redan, så jag var på det klara med vad jag gav mig in på så att säga :)

Var öppen från början, men kanske inte det första som sägs. Han behöver ju göra en bedömning om han vill kasta sig in i det och ha rätt förutsättningar för det. Finns de som inte vill ha vissa saker i sitt liv, och det kan ju variera från person, men en kille som du vill ha kommer ju inte att bry sig om det utan se dina fördelar och anse att de "uppväger". Det är är inte så kul att ge sig in i en relation och sedan efter några månader få höra något som ändå påverkar livet relativt mycket, eller jag antar det. Du har säkert nått du inte skulle vilja se hos en kille också, och skulle nog bli illa berörd om det kom fram efter några månader att han hade den prylen. 

Med andra ord, det är inte upp till dig att göra bedömningen om det är en anledning att göra slut eller inte, utan det är hans, för vill han inte ha en kvinna med det du lider av pga åsikter, tidigare erfarenheter eller likn så garanterar jag att det inte är någon du vill ha heller.

Min sambo har adhd drag vilket jag märkte innan han sa något.;-)

Jag har tagit upp det nu och han tog det jättebra. Var inga problem alls tyckte han🙂

Jag tar också mediciner och har diagnoser osv… Jag tar oftast upp det rätt tidigt, dock är det oftast rätt uppenbart att det är något som är fel när jag har ärr över hela armarna osv… folk undrar och frågar, vilket oftast leder till att jag berättar. Men det brukar inte vara några problem :)

JAg äter ingen medicin och har inga ärr eller något som syns, det gör det nästan svårare att förklara VAd som är fel och HUR det är :) Vad det innebär, men så fort man litar på personen och vill vara seriös/ Vet att de tär på gång att bli seriös så ska man nog prata om det ^_^ Den andre bryr sig nog inte men berättar man inte så kan de känna sig svikna om de får reda på det långt efteråt eller från någon annan.

#10 Så skoj att höra! Grattis. Känns skönt gissar jag ;)