Hon är som hon är, antingen du har ett namn på det eller inte. Hon blir inte annorlunda för att du hört ordet asperger. Hon är den person du har lärt känna och kommer inte att förvandlas till ett rytande monster. I alla fall inte mer än andra.

Med en "aspie" så gäller "what you see is what you get" i högre grad än med så kallat normala människor - vi är som vi är, menar vad vi säger och säger vad vi menar - eller säger möjligen ingenting alls. Det kan förstås vara lite pinsamt i blandade sällskap, för en aspie kan lätt råka rapa på fina middagen om hen brukar göra det hemma vid familjens middagsbord, eller dyker upp på något "fint" ställe i vardagsskorna. Eller kanske svarar alldeles för ärligt på frågor som inte är avsedda för ärliga svar och råkar tala om vad hen egentligen tycker om din mosters nya frisyr.

Det finns olika grader av syndromet och en del aspies har stort behov av sina egna fasta rutiner, som kan vara svåra att förstå för andra. En del kan bli väldigt upprörda om deras rutiner och ramar kränks, men de brukar snarare dra sig undan än bli våldsamma. Andra är praktiskt taget som folk, utom en viss tendens att undvika fjollighet. Man kan dock inte räkna med att en aspie ska förstå halvkvädna visor och omskrivningar.

Om du pratar med tjejen som med en vettig människa och utan att vare sig linda in eller överdriva, så går det förmodligen att ta fram detta i ljuset utan att det behöver bli speciellt laddat. Hon har ju själv nämnt det, så hon är ju uppenbarligen öppen med saken.

Hur hon som person är/kommer att bli kan jag ju inte svara på alls såklart. Men det är väl inte direkt så att AS:are har svårt att umgås pga att man är våldsam…? Visserligen är jag fysisk många gånger och har svårt att hålla i armar och ben, men tror nog mer det beror på min ADHD, men oavsett så är det inte farligt att leva med mig ;P Snarare får man vara beredd på att ta emot mig när jag faller (bildligt oftast).

Nu har jag inte AS (men min syster har) och jag själv har problematik inom autismspektrat (Asperger Syndrom ligger inom autismspektrat). 

En person med AS kan ha svårt att hänga med om man pratar mycket i "gåtor". Det är också lätt att man misstolkar varandra men även att den med AS säger "klumpiga" saker. AS:are pratar ofta på utan att förstå hur det dom säger tolkas (trots att personen framför dom plötsligt börjar gråta är det inte säkert att en med AS förstår att det är pga att hen sa något elakt eller otäckt). Det kan också finnas en brist på impulskontroll i form av att man har svårt att hålla inne det man tänker, vilket inte alltid är så kul för omgivningen.

Visst kanske det är en viss skillnad hur hon är nu mot hur hon är när hon är mer avslappnad med dig, men normalt sett är det tvärt om, har man AS så är man som man är och det är svårt att dölja det. Men det kommer troligtvis inte att växa fram ett monster ur henne pga AS ;P

#1 Åh du hann posta medan jag skrev mitt svar ;P Jättebra skrivet Gronstedt, håller helt med dig

#3: Vad likadana saker vi skrev, då måste vi väl ha rätt 😉.

Skriver under på #1.

Rutiner och planering är ofta viktiga saker för oss med AS.

Många jag känner har AS. Min svärfar, svåger, ett ex och mamma är bra exempel. Trots gemensam diagnos var de väldigt olika.

Mamma kunde att säga sårande saker eller göra saker som var fel utan att fatta att det, svågern och svärfar är virriga och kunde glömma att dom bara bar en sko på foten halvvägs till jobbet, och exet är otrolig pedant men har inget sinne för mode eller takt.

Trots stora sociala svårigheter att passa in är de flesta roliga, bra personer om man ger dem en chans och kan acceptera att dom kanske har egenheter eller nycker som är mer påtagliga än hos diagnosfria personer.

Min sambo har troligen asperger, men har inte fått någon utredning än. Han har dock talat med både kuratorer och psykologer som tycker att det verkar rimligt. Han är högfungerande i sådana fall.

Visst kan det väll vara tungt ibland, och jag måste vara försiktig med hur jag säger vissa saker, samt veta hur jag ska hantera honom när han blir ledsen. Men annars är han som vem som helst, och vårat förhållande fungerar uppenbarligen.

Det kan ta ett tag innan man lär sig läsa av sin partner i vardagen, men det går med lite vilja :)

I övrigt kan jag bara skriva under på det #1 skrev.

Tack för alla svar!

Jag ska absolut fortsätta träffa och lära känna henne. Jag hade ju inte märkt något speciellt innan hon berättade och hon har ju fast jobb osv, så det kan nog bli bra hoppas jag på :)