Prata med honom om detta…förstår att du blir lite uppgiven och irriterad, det som är bra är ju att du vet att han knappast gör det för att jävlas- så prata med honom :) "Inte anklagande" ;) utan säg bara hur det är ett problem för dig och att det under lättar för dig men det kanske (nu vet jag inte på vilket sätt du är sjuk så jag kna ha helt fel) kanske är bra att låta dig göra tvätten istället. Då har du också mer "skoj" att göra under dagen….om man nu är lagd så. Men det är en lösning. Alt- att han läggerihop påsen på kvällen innan.

Jag tycker det är lite konstigt att bli så sur och gnälla om en sådan där bagatell så det kan ju inte vara just det som är det stora problemet här.

Du är deprimerad och har sömnsvårigheter samt att du tog en paus från jobbet? Så jag antar att du går till någon professionell typ och snackar om dina problem? Låt inte det gå utöver din partner som du säger är annars så underbar så. Han kanske gjorde allt det där utan att tänka sig för. Knappast att han skulle vilja tortera dig. 

Har du varken vänner eller familj som du kan umgås med då han inte är hemma?

Vem som helst som inte kan sova blir irriterad över småsaker. Sömn är viktigt.

Så jag tycker också att du tar upp det med sin sambo på ett bra sätt.
Men tyvärr är det så när man bor tillsammans att det inte alltid går att vara så tyst som man skulle vilja.

Vet själv att jag låter som en elefant när jag verkligen vill och försöker vara tyst 🤐

#3 Det där känner jag igen. Då jag försöker vara tyst så råkar jag alltid bli som mest klumpig och ha ner saker som orsakar en massa oljud.

TS---Min sambo hade svårigheter med att sova och han var även deprimerad vilket gjorde att han sket i skolan och var bara hemma. Det gick tyvärr utöver mig en hel del. Även då jag skulle städa så kunde han bli sur och det gjorde mig asförbannad. Jag hade arbetat hela dagen och då jag kom hem så brukade han sitta på röven framför datorn och hade inte gjort ett skit för att städa upp hemma. Då jag väl skulle dammsuga där han satt framför datorn så blev han sur för att jag kom och störde.

Det är väl därför som det här inlägget gör mig så pass upprörd. Du gnäller då din partner försöker hjälpa till hemma. Du måste också tänka på att situationen kan vara minst frustrerande för honom om du är bara hemma och deppig samt inte anstränger dig för att hjälpa till hemma (i alla fall så lät det som det). Det tär otroligt mycket på ett förhållande i slutändan. 

Jag hoppas verkligen att du pratar med någon om dina problem. Det hjälpte min sambo och nu är han inte lika självisk och asig längre. Jag vet inte hur länge jag skulle orkat med en sådan situation i längden.

JAg blir helt RABIAT om någon stör min sömn :D Är nog svårt för mig att skrapaihop den lilla sömn jag får varje natt, blir den störd om och om igen under en längre period börjar jag nästan "sömn-tjura". Jag kan vakna mitt i natten och skälla ut min pojkvän, bli riktigt ARG och sådär- nästa morgon mins jag inget. Alla mina sambosar och ex beskriver det som om jag hamnar i en trans fr jag verkar närvarande men pratar väldigt osamanhängande och är otroligt otrevlig.

Som Hera säger, sömn är viktigt. Speciellt när man redna har problem och är sjuk. Sömn är viktig både för den fysiska och mentala hälsan. Utebliven eller störd sömn under en längre period kan orsaka beteendestörningar som överdriven irritation, minskat tålamod och minnssvårigheter för att nämna något.

#1 DEpression eller depression…de ser ofta olika ut :) Det är ju ett sjukdomstillstånd, utbrändhet och liknande. Då känns det mräklgit att bli arg på sin sambo för att denne "sitter på rumpan hela dagarna utan att göra något". Problemet TS har är ju att hon tolkar hans beteende som subtila meddelanden- sådant hon hellre vill höra direkt.

Dräför bör de prata så hon vet. Så hon kan sova med gott samvete utan att tro att han VILL väcka henne. Men vem vet, han är kanske också jätteirriterad. JAg vet inte varför man börjar böka med sådant på morgonen, klart det låter och har sig- men han förstår kanske inte hur det påverkar TS. Samtidigt skulle jag ha svårt att sova bort hela dagarna bara för att det är så tråkigt hemma- det låter inte bra alls.

När jag är deprimerad vill jag knappt lämna sängen, de få saker jag "vill" göra är begränsade, ävn om jag vill mer så finns inte orken. För mig är lösningen att ändå göra saker, att ta mig ut så gott jag kan. Men ibland behöver man ju ännu mer hjälp på den fronten. Nu har jag inte ena ning om vad TS har för problem och varför- vilket hen inte ska behöva säga heller. Störd sömn är störd sömn. Inte samma sak som att man sitter framför en dator eller tv.

Prata om det :) Lycka till! Hoppas du mår bättre snart.

Håller med övriga om att du ska prata med honom och berätta som det är. Han skulle ju kunna hjälpa dig med små gulliga påminneslappar runt om i hemmet istället? Hade ett ex som var jättegullig och gjorde det när jag inte mådde bra.. små "hejja på" lappar som verkligen lyste upp dagen när jag väl hitta dem :)

Har du dessutom funderat på en hobby? Gillar du musik så skulle du ju kunna lära dig ett instrument? Jag började själv spela gitarr och man kan ganska snabbt lära sig vackra lugna låtar som man bara tar fram och övar på/spelar för sig själv när depressionen kommer över en :)

Jag har varit i båda positionerna faktiskt, både den som sitter hemma och blir störd och den som städar upp en annans stök. Inget av det är speciellt kul.

För det första stör man sig jättelätt på småsaker när man är hemma hela dagarna, tycker jag i alla fall. Det där med att bli väckt tidigt eller få sömnen störd… grrr tänker man. Häromdagen skällde jag ut sambon för att han slarvar bort toarullen mitt i natten så jag inte kan hitta den när jag, sparkad i blåsan av en liten bebis och stinn med hormoner, ska upp och kissa för elfte gången. Leta toarulle i fem minuter så är man rätt vaken sen 😛 Sak samma att jag kan sova två timmar längre än sambon.

Men sen har jag som sagt också varit den som städar upp och tar hand om och fixar. Då tänker man i stället att det minsann är lika bra att xx vaknar för han har fasen sovit så länge som man behöver. Vi gick ju och la oss samtidigt, liksom. Dessutom är det sånt han kan ta när han bara sitter hemma. Vill han inte ha tvätten på på morgonen kan han ju sätta på den själv, tänker man.

Förr var det inte toarullen jag klagade på med min pojkvän utan tvättmaskinen, för han satte också på den på morgonen. Gah! Sen började jag lova att sätta på den själv. I början glömde jag, men tillslut blev det en vana. Nu sköter jag tvätten trots att vi har flyttat och jag inte skulle höra den på morgonen som vi bor nu.

Så jag tror att du ska prata med din sambo och erbjuda att sätta på den senare. Alltså, han kan ju förbereda den om ni vill det, men du kan trycka på knappen.

Jag känner verkligen med dig! Det är skittrist att sitta hemma så länge själv. Jag gjorde det förr och ville bara försvinna under jorden. Jag försökte se till att jag var upptagen hela tiden. Efter ett tag började jag skriva och det tog mig ur min depression bättre än pillren.

Hoppas du mår bättre snart och kram på dig 🙂

#1 jag gnällde lite på honom när jag inte kunde somna om. Men det blir lätt så när man blir väckt med något riktigt störande. Sen brukar han ibland om jag sover när hanvtycker vi ska städa, dammsuga eller prassla med tvättpåsen så jag ska vakna och ta hinten att jag borde vakna och hjälpa honom att städa. Gissar på att det var därför jag reagerade lite extra. Känns liksom anklagande typ 'du ska inte sova om jag inte får' men så är det ju inte :) det vet jag. #3 vaknar väldigt sällan men vissa saker går liksom igenom huvudet typ :p ska prata lite med honom om det och be honom gnälla på mig att jag ska göra tvätten istället för att väcka mig så tidigt. #2 +4 problem och problem nej det är inget större problem. Som jag skrev i rubriken gnäller jag bara. Jag var trött och irriterad över att bli väckt utan att somna om. Sömnen är väldigt viktig för mig. Till exempel har jag idag skakat i hela kroppen som en gammal tant. Typ ryckningar i nerverna eller något, en biverkning som kommer fram när jag inte fått sova riktigt. Man låter ofta saker gå ut över nära och kära, depression eller inte. Jag är inte värre än någon annan och bättre än många då jag inser att mina känslor och reaktioner inte alltid är rimliga för situationen. Detta gör att jag istället för att bli arg många gånger vänder saker inåt även när jag har rätt till att vara arg. Så jag tror du jämför min situation med den du var i med lite för lite fakta. Dom antaganden du har tagit är lätta att göra. Dock ser min situation annorlunda ut. Jag jobbar ständigt på mitt tillstånd och även på att göra saker hemma. Oftast gör han det mesta men jag försöker och i perioder gör jag mer, i andra perioder ingenting. Jag tycker det är bättre att gnälla till andra och 'få ut det ur systemet' istället för att gnälla på honom. Som jag skrev vet jag att jag bara var gnällig. Inget jag gnäller hos honom med.

#5 jag brukar inte sova bort hela dagen :p men ibland läser jag en hel dag tex eller gör absolut ingenting. Mår också bra av att komma ut och igång men i min sjukdom måste jag också ibland göra ingenting då jag lätt gör för mycket. Ganska ofta jag måste ta det lugnt. I perioder, som nu när jag är deppig, försöker jag göra saker. Idag har jag varit ute med pappa och kidnappade hans tvättmaskin och torktumlare. Två maskiner där och en till maskin hemma utöver den sambon satte på. Middagen står på min lott idag med. Men jag vet att i morgon kommer jag behöva ta det lugnare. Och ja jag vet att det intinte är mycket att tvätta 3maskiner och hänga upp två, handla en stund och laga mat men för mig är det de :S svårt för många att accelerera eller förstå mig inkluderat. Vi ska prata om det sen eller senare i veckan, han jobbar över länge i dag och imorgon. #6 jag älskar hästar och att rida. Tyvärr klarar jag inte av det just nu. Måste lägga all energi på arbetsträning i olika former och psykolog och alla andra behandlare jag har. Om jag rider en dag till exempel så blir jag exalterad dagen innan och får ingenting gjort då jag får ångest och blir aldrig trött av starka känslor, medicin som reglerar. Senssamma dag blir jag så utmattad fysiskt att jag inte kan äta och däckar när jag kommer hem. Samma sak dagen efter :( men nu när jag har paus på jobbet ska jag till gymmet igen. Har bara inte råd fören den 25. Visst skulle jag kunna ta av spar pengarna.. det är iallafall planen :) #7 ja det är verkligen trist. Förstår att det måste vara jobbigt att vara den som gör allt samtidigt som ens partner mår dåligt. Jag vet att han mår jätte dåligt när jag mår dåligt. Ibland önskar jag att han, för sin egna skull, lämnade mig och hittade någon som kunde ge honom det jag inte orkar. Vill så gärna men kan inte göra mer än mitt bästa. Önskar att han fick se den riktiga mig. Jag är egentligen en glad tjej full med liv. På något vänster blev jag en deppig 'parasit'. Men han vill leva med mig trots mina perioder av deppighet. Han gjorde ett aktivt val, jag va ärlig från första sekund. Tack för all uppmuntran :) skönt att veta att man kan gnälla av sig lite. Ska prata med honom om tvätten och säga att det är bättre om jag antingen gör ordning påsen dagen innan eller sätter på tvätten senare och att han istället ringer mig till exempel på lunchen och påminner mig.

Jag förstår vad du menar! Pga graviditet sover jag jättedåligt, min man går upp 5.30 och jag kan plötsligt inte somna om efter det, eller så ligger jag i dvala. Det är okej nu när jag slutat jobba, men förrut när jag var hemma vid 23 var det olidligt. Skumma drömmar, uppe 3-4 ggr/natt för att kissa, inte konstigt att man blir trött. Känner mig aldrig riktigt utvilad.

Det är helt okej att gnälla på honom om det, han menade bara väl men det blev lite fel. Det är bara så det blir ibland.

#9 Ja det är jobbigt att göra allt, men man gör ju det för att man tycker om personen. Nu var det inte en partner utan en familjemedlem som jag tog hand om, men principen är ju densamma. Och det är fantastiskt sen när man ser personen börja stå på egna fötter. Lita på honom i att han inte vill lämna dig. Han tycker du är värd det helt enkelt 🙂

#10 precis så är det! Varje natt! Fast jag inte är gravid då :) drömmer massor, konstiga drömmar, mardrömmar. Kan tänka efter en mardröm och inte vågar somna om. Och detta eviga springande på toa på nätterna gör mig tokig. Om jag inte gått upp för att kissa på natten känner jag mig som en ny människa. Ibland springer jag typ 7 gånger (och det är inte överdrivet, det är säkert mer) #11 ja han tycker konstigt nog det :) tänker inte tjata för mycket om de eftersom han är helt underbar och jag inte vill leva med någon annan :)

#12 - Varför behöver du springa så mycket på toa då? Det brukar man inte behöva göra i "normala" fall, är dock en typisk gravidgrej både det och drömmarna :P Men visst störs man av det så man blir galen för mindre.

#12 vet inte riktigt men hört att det kan ha med oro och ångest att göra. Drömmarna är ett arv efter farfar :p han hade samma sak hela sitt liv tror jag. Jag har också haft iallafall drömmarna så länge jag kan minnas.

#14 Det kan det säkert, för mig går det i perioder, ibland springer jag på toa hela tiden. Nu är jag också gravid så det är mer intensivt just nu. Har du koll så du inte dricker för mycket innan osv? Jag har alltid haft massvis med drömmar. Mina favoriter är mardrömmarna ;) Jag är lite morbid på det sättet, gillar skräck och så där. Men vissa är förstås otäcka på andra sätt. Jag har lärt mig att väcka mig själv och styra mina egna drömmar, vilket är ett hett tips om man besväras av dem ;)

Jag dricker snarare för lite :p tror det har med ångest och oro. Varit väldigt jobbigt tidigare med ångest på nätterna och nu är det bara lite och i perioder eller ja inte varje dag :) styra drömmar lät ju väldigt intressant. Lite ot men hur gör man det? Viljekraft? Skulle verkligen behöva lämna en del drömmar.

Är mer vissa typer av drömmar man kan styra, precis som att _alla_ drömmer men alla mins det bara inte, man drömmer flera drömmar under en natt men minst oftast de som är i anslutning till uppvaknande. JAg brukar bestämma vad jag ska drömma om i början, ligga och fantisera ihop "sagot", upplever att jag somnar lättare då. Kan även lugna mig själv inne i drömmarna, jag är alltid medveten om att det är en dröm, lite som Zorita gilla rjag de lite ottäckare drömmarna mer för jag brukar minnas dem mest- och de är oftast så sjuka :>

Tror en del är bättre på sådant än andra av naturen men det går säkert att träna upp med t.ex meditation för att ha ett visst medvetande i vissa stadier av sömnen.