Vilken hemsk situation. Förstår att det ställt ditt liv på ända.

Det enda du kan göra är att försöka bearbeta detta, och prata med din partner. Har du förståelse för vad hon gjort eller har inte det kommit än? Jag tror du behöver insikt i varför hon gjort som hon gjort, precis som att hon måste ha insikt i hur du känner.

Sen får ni väl helt enkelt se hur det urartar sig, oh om ni fortfarande är villiga att ingå ett äktenskap. Jag känner som så att det var bra att detta kom upp innan ni gift er i alla fall, skilsmässor är inte roliga att gå igenom. Dessutom avger man ett löfte på bröllopsdagen om att vara trogen, och har man då hemligheter från innan så tycker jag att det blir en ganska instabil grund för ett äktenskap.

Jag tycker det låter som att hon är rädd för den andra mannen, men det kanske bara är en känsla jag får av sättet du skriver på. Men jag tycker inte att det låter som att hon har några känslor kvar. Hon kanske inte ens hade några riktiga känslor för honom från början? 

Och sen vill jag bara poängtera att pojken kan vara din son i alla fall. Man måste inte ha blodsband till sina föräldrar för att man ska vara deras barn. Ser han dig som sin pappa, ja, då är du hans pappa.

Du är en pappa men du är inte fadern. Det är stor skillnad. Riktigt fult gjort av tjejen. Hon hade inte avslöjat det om inte hon inte hade pressats av den andre mannen.

Mycket svår sitts som du råkat hamna i. Oavsett hur allt går var varsam med din son. 

Lycka till! Hoppas du finner en lösning som passar dig!

Visst är du barnets pappa. det är du som varit med i dessa år och varit pappan.

Men din flickvän, fy tusan vad fult gjort av henne. Tur det kom fram innan ni ingick i ett äktenskap.

Hur känner du för det hon gjort? Vad säger hon om den andra mannen?

Vi har pratat massor sen hon kom fram med detta. Men förståelse kan jag inte säga att jag har. Jag tycker det är flera lögner. Först otroheten som pågick ett tag. Och sedan att låtsas som ingenting och att det var vårt kärleksbarn som var på väg. Nej förståelse har jag inte.

Hon säger att alla kan göra misstag, att hon älskar mig, att jag kan lita på henne till 100%, att hon aldrig skulle ljuga mer för mig. Men vad annat kan hon säga? Så säger väl alla som är otrogna och vill bli förlåtna.

Vi skulle gifta oss i juni och hon tjatar nu mer än nånsin att det inte får ändras på.

Jag har aldrig nånsin varit svartsjuk. Aldrig tvivlat på henne. Men nu har jag bara en klump i magen och vet inte alls om det är sant som hon säger att hon aldrig mer kan ljuga?

Jag vill skjuta på bröllopet. Jag är rädd att jag ångrar mig. Hon överöser mig med blommor och är gulligare än på länge och jag intalar mig att det är ett spel för att få behålla mig?

Samtidigt vill jag inte att pojken ska fara illa. Han har ju fäst sig vid mig. Hur kan en 3åring ta in att hans pappa inte är hans riktiga pappa eller att han har 2 st men en har hållit sig undan tills nu?

Vill du skjuta på bröllopet för att samla dig och fatta ett beslut så gör det. Oavsett vad hon säger. Det är bara två månader kvar till juni, man ska inte behöva att ett sådant beslut på så kort tid. Förstår hon inte att du behöver den tiden så vet jag inte om hon är villig att ha ett starkt förhållande med allt vad det innebär, och redo för äktenskap är hon definitivt inte.

Jag tycker det känns som att hon använder bröllopet som ett sätt att hålla dig kvar, och det är inte så man ska gå in i ett äktenskap. Säger hon att ni redan har bokat och planerat osv så är det inte hela världen att avboka. Det är ju fortfarande två månader kvar, och jag tror inte att de ni bokat med tar så illa upp såvida ni inte ringer veckan innan.

Förstår att du är förvirrad. Känner du att du vill skjuta på bröllopet så gör det, ingå inte äktenska om du är osäker. Pappa till barnet är du även om du inte är den biologiska, med visst är det svårt att få det upptryckt i ansiktet 3 år efteråt. Hon vill nog ha ett bröllop i Juni som planerat för att ha dig kvar, men tänk efter noga hur du vill göra. Förstår att du vill barnets bästa.

Känner du att du är osäker så skjut på det. Är det hon säger sant, att hon älskar dig, så förstår hon det och väntar på dig.

Jag tror att hon helt enkelt tycker det känns pinsamt mot all släkt/vänner som vet om och ser fram emot bröllopet. Och det tycker väl jag också att det känns jättejobbigt och konstigt att ställa in/skjuta upp att förklara för folk, men jag tror det måste bli så ändå. Jag är rätt chockad av det som jag fått veta även om en del menar att otrohet är såpass vanligt och att mer än hälften är det. Men med barn inblandat och allt det känns ganska rörigt. Jag måste få mer tid.

Hon säger att det enbart var sex med honom och inga känslor men jag vet ju inte. Har aldrig träffat honom och vet inte hur kontakten med sonen ska skötas heller och hur hennes kontakt med mannen utvecklar sig. Jag kan inte rå för att de tankarna dyker upp i mitt huvud att hon kanske känner något för honom :/

#8 Dina tankar och din oro är fullt normal.
Otrohet i sig är fruktansvärt bara det, nu ljög hon dessutom om att ett barn var ditt biologiska när så inte var fallet. Det är fruktansvärt.

Förstår att det känns jobbigt när folk kommer undra varför det skjuts upp, men det är någon hon får förklara för folk eftersom det är hon som begått sveket och stått för en så ful lögn.

Ta den tid du behöver. Annars lär det inte bli bra ändå.

Att du vill skjuta på bröllopet säger ju allt. Gör det. Du har andra saker att fundera på, t.ex. om du fortfarande älskar henne och om du kan förlåta det här. Älskar hon dig, eller är det bara ett spel? Jag tycker du borde tänka lite, men ta hand om pojken, låt honom inte bli klämd i mitten.

Min känsla är att det borde lösas och redas ut innan ni gifter er. Visst är det kanske pinsamt men hon har ju trots allt satt sig i en situation där folk kanske kommer se på henne. Kommer säkert vara jobbigt för henne men hon har ju själv bäddat den sängen. Ingen kommer att klandra dig om du behöver mer tid. Lös det med en andra killen och din son, hur det kommer se ut och fungerar praktiskt och även relationen mellan din tjej och killen. Efter det kanske ni kan gifta er när du åter känner förtroende för henne. Jag förstår helt varför du tvivlar på hennes ord. Hon får helt enkelt bevisa att hon kan hålla det hon lovar. Det är vad jag tycker och råder dig till och känslan jag får när jag läst tråden.

Självklart skall ni skjuta på bröllopet om det är det du vill. Varför ni gör det har ingen annan med att göra. Låt dig inte pressas till något som du inte vill o som inte känns bra för dig.

Du är väl sonens juridiska far? Det enda som ev kan ändra på det är faderskapstest.

Skjut upp bröllopet. Undrar folk så låt dem undra, du/ni behöver inte förklara dig/er. Ni behöver reda ut det här. Kanske är någon form av terapi med en objektiv person kan hjälpa dig/er att se på saker och ting klarare? :-)

Följ din magkänsla. Det var inte snällt gjort av henne och påverkar era relation osäker. Känns det osäkert när det gäller bröllopet så får du säga som det är att flytta bröllopet framåt. Undvik att få henne manipulera dig eller försöka gottgöra dig på något sätt att bröllopet blir av. Då blir det mest för hennes vilja och inte för din…

Frågor för dig själv:  Känner du att du vill leva för livet ut med henne för giftemålet? Något att satsa på? känner du kärleken är lika stark som tidigare? Kan man lita på henne så att hon inte gör det igen?

Hoppas det löser sig..

Tycker också ni ska skjuta på bröllopet i det här läget, hon kan knappast säga något om det eftersom det är hon som har försatt er i den här situationen!

Det kommer säkert att ta lite tid att ta smälta allting och reda ut vad du egentligen känner. Familjerådgivningen kan vara en bra hjälp, det ska finnas i varje kommun till en låg kostnad. Ofta har kyrkan också familjerådgivning med anställda terapeuter.

Låt dig inte stressas!

Ja vi kommer skjuta på bröllopet. Sen var det det där med att söka hjälp. Jag är väl lite löjlig där med att jag inte vill visa mig svag utåt. Och jag är rädd att börja gråta om vi går och pratar med någon. Hur skulle det se ut. Känns jobbigt den biten också.

Jag har aldrig sökt proffessionell hjälp förut. Jag vet inte hur det känns att prata med någon okänd som inte känner en. Om det känns bara jobbigt eller. Svårt

Jag har gått i terapi i över 5år och det ger tagit mig igenom mycke jobbiga saker. Utan det hade jag nog inte levt idag.

#16 Till en början kan det kännas jobbigt. Men stämmer personkemin så börjar man till slut öppna upp sig.

Psykologer finns där för att vi ska kunna gråta ut. De dömer inte.

Ingen kan vara stark alltid.

Hur har det gått för er?

Oh fy vilken jobbig situation. Det första du måste bestämma dig för är väl om du vill vara tillsammans med henne eller inte. Om du tror att du kan och vill förlåta henne. Om du vill vara kvar i förhållandet så behöver ni nog hjälp för att komma vidare. Lycka till!

Oj, det var den värsta otroheten jag har läst om. :( Tycker hon låter vidrig och inte är värd en andra chans.

Men om du vill försöka är det inte fel att söka proffessionell hjälp och det är en styrka att kunna visa sig svag ibland.

De flesta på detta forum känner mig som "den som är okej med otrohet" ;P Men detta är inte alls okej. Det hon gjort mot dig är _hemskt_. Jag skulle inte kunna förlåta ett sådant genomtänkt och brutalt, egoistiskt svek. Hon har ju inte bara svikit dig utan även sitt barn. Jag kan förstå hennes desperation men det försvarar int ehennes beteende. Hennes reaktion med att försöka pressa dig till att ÄNDÅ gifta sig finner jag som helt sinnessjuk. Människan verkar sakna empati.

Ta du din tid, förlåter du henne så gör du det men känn inte att du måste det pga ert gemensamma liv. Som du själv säger- nu blir den här anra mannen en del av ERT liv och din tillit till denna kvinna har fått sig en hel del törnar. Inte bara var hon otrogen, hon lät dig leva i en enorm lögn i flera år.

Ska ni fortsätta tillsammans så är nog terapi väldigt vettigt för att det ska ha en chans att bli bra på riktigt- eller kanske rent av reda ut och komma fram till att du faktiskt klarar dig jäkligt bra utan henne. JAg har själv jättesvårt att gråta inför andra men att under en kris söka hjälp hos en psykolog eller terapeut är det bästa beslut jag gjort själv, som du ser så är vi många som rekomenderar det. Våga och var öppen för det. Det är inte som på tv eller film.